Browsing Tag

Barnängsbryggan

Skyltar Stockholm

Nu och då

14 maj, 2017

 Längs kajen/nu och då blir temat i veckans  ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så hedersamt förvaltar. Längs kajen där vi bor finns gott om skyltar av skilda slag där några har en mer historisk betydelse och andra är nyare och kanske inväntar de sin historia. För visst kommer den.

En blommig uppmaning kännas trevlig, men den skulle inte alls behövas. Dock vet jag att den fyller sin funktion och behhövs. (Finns utanför en av altanerna på bottenvåningen vid vårt hus)

Alltid bra att veta avstånd och riktining. Många besökare söker sig hit.

Barnängsbryggan där gratisfärjorna går mot Sjöstaden (Södra Hammarbyhamnen) och Henriksdasbryggan. Härifrån, likväl som från de andra nämnda bryggorna kan man också ta en färja in till Stockholm – Djurgården eller Nybroviken, men den kostar en slant. (I gårdagens inlägg hade jag med en länk till Ressel, bolkaget som kör färjorna)

Barnängen är ett f.d. fabriksområde som låg här vid Hammarby sjö och i boken Vävarnas barn, den första i  P-A Fogelströms Stockholmsserie,(verklighetsbaserad) beskrivs livet och villkoren här i Barnängens manufakturfabrik under åren  1750 till 1780. I slutet av 1600-talet byggde handelsmannen Jacob Gavelius en manufakturfabrik här och som i första hand skulle tillgodose arméns behov av textilier. I området kom också byggnader till för väverier och färgerier. I slutet av 1700-talet var textilfabriken Stockholms största arbetsplats med över 600 arbetare. Textilfabriken lades ner i början av 1800-talet. Men en ny fabrik tillkom 1868, Barnängens tekniska fabrik. Här tillverkades då bläck och finare ”eau de cologne” men kom snart också att innefatta  tvåltillverkning. (Än idag finns Barnängens tvålar och andra produkter.) Under  1950- talet flyttades och avvecklades industrierna här.

Namnet Barnängen är en förenkling av ordet Barnstugeängen och kommer från att det här på ängarna  vid Hammarby sjö i slutet av 1500-talet skulle byggas ett barnhospital som skulle tillhöra Danvikens hospital som låg en bit bort.

Lite längre västerut längs kajen ligger Anna Lindhs Park. Parken hette tidigare Vintertullsparken, men bytte namn 2013 till Anna Lindhs Park, vilket passade bra då hon bodde i ett av bostadshusen vid parken. Området här heter Vintertullen och var de första kvarteren som byggdes i närheten av Hammarby sjö på 1880-talet. Namnet Vintertullen kommer av den tull som på vintern fick betalas för varor kom per släde över isarna från Nacka och Värmdö och skulle vidare in till Stockholm. (I övrigt fanns det många tullar i Stockholm där de som kom med varor fick betala för att föra in dem i staden.)

Vackra tulpaner finns planterade i stora delar av parken.

När man nu rör sig längs kajen är det viktigt att se både upp och ner. De gamla tågspåren/industrispåren används inte längre, kom till på 1920-30-talet, men finns kvar på kajen sedan den tid då tåg forslade varor från Södra station till Hamarbyhamnen och Stadsgården för att varorna skulle forslas vidare med båt.  Det var också meningen att spåren vid Södra station skulle kunna anslutas till Västra stambanan och att varor skulle kunna skickas per tåg.

Idag är det bara buss 57 som går en liten sträcka längs kajen. Bussen går från Barnängen och till Karolinska och åker man hela sträckan blir det en bra sightseeingtur genom Stockholm. En resa som tar ca 45 minuter.

Många husbåtar finns längs kajen, en del äldre och en del yngre. Just ”Nella” är ganska ny här, men till åldern är hon ganska gammal. Men väl bibehållen.

 

PS Häromdagen var jag och min vän Mac inte alls överens om internetanslutningen. Men nu har vi enats. Något hade hänt mellan Mac och vår fiberinstallation, en fnurra på tråden. Men med kvalificerad hjälp av makens son så är Mac nu till full belåtenhet och behöver inte bytas ut. Det var hos honom, precis som hos SJ, ett ”signalfel som nu är åtgärdat och mac är snabbare än ”tåget”.

Stockholm

I storstan – med naturen nära inpå

13 maj, 2017

Södermalm bjuder oss på strålande sol och vackert vårväder och sista delen av frukosten kan avnjutas på balkongen. Och utan att ha jacka på sig. Riktigt behagligt! Till frukostkaffet ser vi många fritids och sightseeingbåtar på väg ut från Mälaren till Saltsjön via Hammarbyslussen. Vi har lätt att följa dem för vi bor i princip ”på kajen” men utan att bo i husbåt, så båtlivet utanför är en del av vår vardag och så hela året om. Men visst är trafiken från nu och fram till oktober inne i en livligare period.

Nedanför oss och längs kajen här i Norra Hammarbyhamnen ligger många fartyg och båtar, mer eller mindre permanent ,och alla som ligger här måst ha tillstånd från Stockholm stad och de betalar en avgift för el och vatten och de måste också kunna flyttas för egen maskin. (Och de måste besiktigas med jämna mellarum för att se att de går att köra, är brandsäkra och sjödugliga.)

Här bor vi princip mitt i stan men har naturen alldeles i närheten, dels längs Årstaviken (Mälaren) och tar vi oss över kanalen så ligger det stora Nackareservatet bara 20 minuter bort och idag  bestämde vi oss för att lämna huvudstadens brus bakom oss och gå dit  längs vattnet.

Många husbåtar ligger längs kajen här på Södermalmssidan

Vid Barnängsbryggan, 700 meter från oss längs kajen, kan man ta båten, som är kostnadsfri, över Hammarby sjö (Saltsjön) till Södra Hammarbyhamnen (Hammarby Sjöstad) en resa på fyra minuter. Och skulle man vilja går det också bra att ta en båt till Djurgården eller fortsätta in till Nybroviken. (Betalresa) Det är Ressels rederi som har hand om trafiken.  Färjorna heter Emelie, Lotten och Lisen efter kvinnorna i Fågelströms Stockholmsböcker.

I Sjöstaden går vi längs Sickla kanal,  vattenvägen, mellan Hammarby sjö/Saltsjön, Sicklasjön och Järlasjön. 

I Sickla kanal finns numer två slussar, Sicklaslussarna som är handmanövrerade och öppnas mellan maj och september på lördagarna dels mellan klockan 11-12 och mellan 16 och 17 på eftermiddagen. Vill man med båt passera andra tider går det bra men man måste då helst ringa och meddela detta 24 timmar innan. Så någon spontan slussning blir det då inte tal om.

Här den nedre delen av Sicklaslussen som ligger i Stockholms kommun. Strax utanför slussen ligger passagerarbåten Ran som tar 30 personer och som sedan 1994 och oftast chartras för turer i Stockholm. Ran går även då och då turer genom kanalen och slussar för att fortsätta

Innan Hammarbyleden, den vattenväg/kanal på 5560 meter, som går mellan Saltsjön och Mälaren byggdes låg Sicklasjön  och Hammarby sjö i samma nivå. Men på 1920-talet sänktes Hammarby sjö och i samband med det bestämdes att bygga slussarna som öppnades 1931. Slussarna byggdes om och var stängda mellan 1999 och 2003 men är sedan dess igång.

Fram till 1913 gick det ångslupar från Barnängsbryggan på Södermalm (Barnängen var då ett stort industriområde) och till Nacka världshus där spriten flödade. Men när spriträttigheterna här drogs in så upphörde också båttrafiken.

Pilen visar på Sickla sluss och sedan går det att med mindre båtar och Ran fortsätta genom Järla sjö tills det tar stopp.

Övre delen av slussen och kanalen här är byggd på senare år och ligger i Nacka kommun.

Strax efter slussarna är vi inne i Nackareservatet och stillheten och grönskan omger oss.  Vackert och så grönt.

Här ser vi ut mot Järla sjö och i bakgrunden syns tv masterna I Nacka.

Vi tar oss tillbaka till Lumabryggan i Sjöstaden och hoppar på färjan hem till Söder och Barnängsbryggan där vi startade. Och vi ser Sofia kyrka reser sig majestätiskt, högt där uppe på kullen i Vitabergsparken, 46 meter över havet. Ett landmärke som syns från vilket håll man än vattenvägen närmar sig Stockholm.

Och visst känner jag mig hemma på Söder.