Sandön är namnet på ön där byn Sandhamn ligger. Och det är här i själva byn Sandhamn, på öns norra sida, där hamnen, hotellen, restaurangerna och butikerna ligger. Alltså byns centrum. Sandhamn ligger i Stockholms ytterskärgård, längst ut i havsbadet och det är något som präglat ön sedan lång tid tillbaka i historien.
Jag var här på besök med “The Beijing Ladies” och vår bokklubb. (Vi träffades alla i Peking under åren vi bodde där men nu finns vi lite varstans i landet) Och att ha bokträff här ute på Sandön var en ren verklig lycka. Likaså att vår värdinna, Marita, är född och uppvuxen här och fint kunde lotsa och guida oss runt ön.
Här uppe på berget, vid kyrkan, startade vi vår vandring runt Sandön
Sandön runt
i den vackra sensommareftermiddagen blev en resa/promenad i både tid och rum och där alla sinnen var med. Och det hela tiden.
Karta över Sandhamn. Vi startade vid kyrkan och gick söderut genom tallskogen för att fortsätta varvet runt längs vattnet.
Under många år, fram till 1600-talet, användes ön som betesmark och Sandön bestod då till stor del av stora sandfält. Idag är tallskogen påtaglig men den fanns inte då och inte mycket annan växtliget heller. Helt annorlunda än idag. Och det var inte förrän i början av 1900-talet som planteringen av tallar påbörjades för att binda sanden. Idag växer en fin och gles tallskog på ön och samsas med kavar lingon och blåbärsris. Tallskogen genomkorsas av stigar och promenadvägar och hela skogen känns ljus efterson solen når ner och in genom stammarna.
Njutbara promenadvägar fyllda av sand och doft av tall och sensommar.
Plötsligt i sanden dyker det då och då upp stenpartier och det är rester av den gamla Brunkebergsåsen, rullstensåsen som man även ser spår av i Stockholms innerstad. Detta är rester av gamla isälvsavlagringar. (Namnet Brunkeberg kommer ifrån en hög ämbetsman och riddara på 1300-talet som hette Johan von Brunkow.) Och i naturen är vi så mitt på stigen mötte oss en kopparorm.
Stenar från rullstensåsen, en kopparorm och vackertblommande ljung.
Vi går vidare
och kommer ner till stranden Trouville på Sandöns södra del. Namnet klingar franskt och så är det. När Stockholmarna, i slutet av 1800-talet kom ut till Sanhamn som badgäster hade många av dem tidigare besökt Normandie i Frankrike. Här hade de upplevt de fina och vita strändrna i orterna Trouville och Deauville och tyckte att södra Sandöns stränder påminde om detta. Så därav namnet Trouville.
Det är också här på Trouvillestranden som Nora (en av huvudpersonerna i Sandhamnsmorden) upptäcker en död man i vattnet. Finns med i boken “I de lugnaste vattnen”.
Mona, vår värdinna/guide Marita, Åsa och Lena.
När vi lämnat Truoville bakom oss står vi plötsligt utanför det stora vackra huset som är centrat för Viveca Sten och “Morden i Sandhamn”. För att läsa mer om både Sandhamn, Sandön -dess historia och mycket annat så finns en länk till Viveca Sten här. Hon är också född och upvucen på Sandön. Och både miljöerna och namnen runt ön påminner mycket om just morden i böckerna. via länken
Har man läst böckerna eller någon av dem känns huset igen. Ett fantastiskt vackert hus med ett absolut toppläge. Och nej, det är inte Viveca Stens hus.
Mycket att titta på är det överallt och Marita lotsar oss varsamt vidare till “Dansberget”. Berget, med sina släta klipphällar, användes förr som dansbana. Numer finns en annan dansbana i hamnen, byggd i trä.
Dansberget och med utsikt mot horisonten.
Via byn och hamnen var vi tillbaka till punkten där vi startade och nu tog aftonens bokprat vid. I alla fall delvis.
Mona, Åsa, Marita och jag förbereder oss för kvällens middag och bokprat. Foto Lena Lindholm.
Trevlighterna avlöser varandra
och det blev så småningom dags för en trerätters middag där helgrillad fläskytterfilé med en ljummen salllad var varmrätt och en riktigt god chokladmousse till dessert.
God mat och dryck och goda vänner är alltid en fin kombination. Och till detta även rikligt med bokprat.
Några av de böcker vi läst, recenserade och tipsade om. Till dessa kommer också ett 15-tal böcker som det lyssnats på.
Morgonen därpå blev det dags för bad och i badrockar traskade vi till “Fläskberget”, några minuters fin promenad från huset. Här är det en lite strand men som brukar vara välbesökt av morgondoppare eftersom den ligger nära byn. Var namnet “Fläskberget” kommer ifrån är oklart. Men en teori är att det en gång i tiden flutit i land fläsk här från ett skepp som förliste. En annan öfrklaring är att det också för länge sedan ilandsattes amerikanskt fläsk här då det skeppet skulle repareras. Och om man nu inte direkt gillar sand sp finns det fina klipphällar i närheten varifrån man också kan bada.
Dags för bad! Jodå, jag premiärbadade för säsongen den 4 september. Bildbevis finns här.
Så trevligt att få följa med på promenad runt Sandhamn. Jag har inte läst böckerna, men däremot sett TV- seriern om Morden i Sandhamn.
Romantiker som jag är hoppas jag alltid på att Nora och polisen skavfå till det?
Önskar dig en trevlig helg och kram/A-K
Har du sett tv-serien om “Morden i Sandhamn” så vet du- Och måmga av platserna som finns med där passerade vi. Ja, visst kan man hoppas på romantiken. Jag också.
Kram och tack för pratstunden-
Tack för en trevlig rundvandring på Sandön! Kul att få se huset för jag har läst flera av böckerna. Vilken god och trevlig dag ni fick på alla vis!
Kram och ha en fin fredagskväll!
Tänkte både på dig och några till när vi stannade till både vid huset och en del andra platser på Sandön som finna med i boken.Vi hade ett supetfint dygn och fina minnen finns med tillbaka till stan. Tänk att premiärbada i september. Men nu är dte gjort.
Önskar dig en fin kväll.
Kram!
Vilka härliga SPA-bilder! Verkligen måbratema. Fantastiska september också. Jodå, jag badade också i måndags. Det kan man kosta på sig.
Ditt inlägg lyser av livsglädje och behag.
Stor kram och ha en fortsatt fin fredag.
Vi hade ett väldigt fint dygn här ute i Skärgården. Så mysigt och mycket bokprat och annat prat blev det blandat med många skratt. Och bad blev det. Kanske blir det fler i höst.
Önskar dig också en fin kväll.
Stor kram!
Älskar inlägget! Mycket intressant och kul läsning samt suveräna bilder. Precis så har jag föreställt mig “Brandska Villan” i böckerna. Å när jag ser alla böcker som ni pratat om kan jag säga att böckerna om sekten nog är de mest skrämmande och tänkvärda jag läst på länge. Det är en trilogi, som jag verkligen rekommenderar. Den lovprisade boken 1793 orkade jag i 10 sidor, oläsligt enligt mig. Däremot är Rosmans och Grebes böcker mycket bra – enligt mig alltså. Skulle vara intressant att höra hur ni resonerade.
Ni är iaf ett härligt gäng:-)
Stort tack! Och jag gillade verkligen att vara här och tillsammans med det härliga bokklubbsgänget. Mycket bokprat blev det och några av oss har också lyssnat på många böcker. Så alla finns inte med just i den här boktraven. “Sektböckerna” behandlades ordentligt och det blev diskussioner runt dem. Jag har hitintills läst den första men de andra är i tur. Skrämmande och tänkvärda tyckte vi också. Jag läser nu 1793 och har kommit 1/3. Någon bladvändare är den inte och läskig mellan varven. Men jag vet inte än riktigt vad jag tycker. Läser en bit till. Husdjuret var det ett par som läst och boken har nu vandrat vidare. Jag läste Rosmans bok, plus några till av henne, innan jag åkte till Marstrand i somras. Flera av böckerna utspelar sig ju där. Och resonerade, det gjorde vi. Om både böcker och mycket annat. Roligt har vi i alla fall.
Perfekt är perfekt! En upplevelse, där ingenting mer behövdes och
ingenting behövde dragas ifrån.
Minnesvärd på alla sätt.
Solvarma tallar påminner mej om stigen till sjön, där jag badade (i min ungdom)
Just så var det. Och jag tar upplevelsen med mig.
Vad fint att dessa vackra tallar tar dig tillbaka i tankarna till sjön där du badade i din ungdom.
Vilka glada tjejer i skärgården! Tittar också lite intresserat på vilka böcker ni läst. Ett jävla solsken läste jag nyligen, har också sett dokumentärfilmen och läst ett par av hennes böcker. Ett fascinerande men också tragiskt kvinnoliv.
1793 har jag haft tankar på att läsa, är det en typ av deckare som utspelar sig samma år som titeln? Eller så minns jag fel. Jag läser sällan krim, men ibland är det omväxling till annat jag läser. Underjordiska järnvägen var läsvärd.
Nu önskar jag dig en trevlig helg, förmodligen har du några helgplaner som jag säkert får ta del av i bloggen! Kram
Vi har väldigt trevligt när vi ses och det blir på lite olika platser och det piggar också upp. Förutom dessa böcker så har flera också lyssnat på många böcker som de berättade om. Väldigt givande. Jag läser just nu 1793 och har kommit 1/3. Det är en historisk deckare och jag ska fortsätta att läsa den. Boken är stundtals grym men så var ju tillvaron. Detta är i mitt tycke inte en direkt “krimbok” men ändå är den det. Svår att beskriva. Men ett lik hittas här på Södermalm…”Underjordiska järnvägen” tyckte jag också var väldigt bra . “Ett jävla solsken” är jag i kö på-
Helgplanerna är diffusa men något blir det.
Kram och trevlig helg.
Tack för fin guidning på den mysiga ön! Grattis till badpremiären! Bättre sent än aldrig, brukar man ju säga.
Ha en fin helg!
Kram!
Trevligt att du följde med. Och ön är verkligen fin. Premiärdoppet blev sent i år, men det blev av. Och perfekt just här ute- Bra supportrar hade jag också de andra.
önskae dig också en trevlig helg.
Kram!
Oj vad fint och trevligt! Perfekta miljön för er bokträff ju 🙂
Ha en fin lördag! (Här hänger regnet och lurar i luften – rätt skönt faktiskt 🙂 )
Härlig miljö på alla sätt och väldigt trevligt. Perfekt också med en guidad tur runt ön. Många spännande “mordplatser” att se från Viveca Stens böcker om “Sandhamnsmorden”.
Strålande sol här hemma. Härlig sensommardag. Igen! Bara att njuta.
Trevlig lördag!
Så vackert! Och perfekt att traska ner till badet iklädd badrock 🙂
Stor kram
Väldigt praktiskt att gå ner i badrock. Och en skön känsla var det och likaså att premiärbada i september.
Stor kram och trevlig lördag.