Minne är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge .Utmaningen i sig är att med bild och/eller/ text – tolka ordet. Fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. När jag tänker på minne och minnen så kommer det upp en kavalkad framför mina ögon. Det finns så många minnen. Och inte blir de färre med åldern heller. Många är väldigt roliga, andra mer tankeväckande med mi en hel del minnen har jag från resor och upplevelser som på olika sätt påverkat mig som person. Här delar jag ett minne i form av ett brev som är just ett minne och skrivet den 10/6-2006 och senare den 10/7-2009
På väg mot Nordnorge. Foto Anders Holmström.
Ett minne som för alltid finns kvar
Kära pappa!
Så är den dag då kommen, då det är dags att säja farväl. Du ska veta att det inte är lätt. Vi har följts åt länge. Du blev 84 år och pappa, många av de åren har vi upplevt så mycket tillsammans. Dessa minnen kommer jag alltid att bära med mig.
Tänk pappa, julen 1952, jag var 3 år. Du gav mig en bob/kälke i julklapp. Jag var så glad. Men det fanns ingen snö. Jag ville genast prova min julklapp. Vem, om inte du pappa, var beredd att på julaftons kväll ge dig ut i mörkret. Du knöt fast kälken på cykeln och trampade på allt du kunde. Jag njöt av farten och ropade fortare pappa, kan du inte köra fortare. Du trampade så svetten lackade.
I Nordnorge, utanför Narvik, i trakter där du känt dig hemma.
Tid i Norge
Något år senare var det dags för oss att tillbringa tid på Jörstadmoen, Lillehammer, Norge. Du arbetade där på regementet under flera somrar. Vilken fantastisk tid! Tänk alla mornar vi blev väckta av trumpetsolo. Minns du alla vänner? Jag har en färsk hälsning till dig från Harry Höjdalsnes. Han bor fortfarande kvar i Fåberg och mår bra. Jag minns att jag levde livets glada dagar som barn i denna ”lägermiljö” och blev ofta hemskjutsad på cykel av någon major eller överste vid lunch och middagstid. Ja,annars hade mina små korta ben aldrig hunnit hem i tid. Och punktlighet var viktigt för dig.
Pappa är ”Tvåa” från höger. En bild tagen i Oslo.
Flytt till Solna – Karlberg
Ja, pappa åren gick och 1959 flyttade mamma och jag från Töreboda i Västergötland till Solna. Du hade då redan jobbat på Karlberg några år. Jag visste inte vad du arbetade med, men förstod att det var något med det militära. Jag kommer ihåg mitt första möte med Karlberg. Du tog med mig dit. För mig som kom från landet, var det ju ett riktigt slott. Överste Anders Grafström var chef och jag minns pappa att du var lite orolig när jag fick lov av farbror Anders att ”springa runt” och upptäcka de olika salarna. Du visste att jag hade mycket spring i benen och var pigg på att upptäcka nya saker. Det var mitt första möte med Karlberg och det skulle inte bli det sista. De kom att bli många.
Minns du julottorna, ”farbror Hans” Åkerhielm var präst.Kaffet därefter här i Rikssalen och långdansen som avslutning, jullekar var inte din starka sida, inte min heller. Så lika vi var!Tänk vad mycket roligt vi haft just på Karlberg. Min studentfest hade vi här 1968. Så stolt du var den dagen.
Tiden går
Din avskedsfest; du skulle gå i pension och blev helt oväntat kidnappad från Karlstad. Du fördes till Karlberg och det blev en fantastisk ”show ”i bästa ”Här har du ditt liv”-stil i Rikssalen. Hela ditt liv kom i dagen och många inbjudna gäster från när och fjärran var där. Vilket spännande och innehållsrikt liv du levt! Vad mycket nytt jag fick veta om dig! Tack Rolf Wikström, en av pappas chefer genom åren,och många andra, för att denna fantastiska tillställning över huvud taget blev möjlig att genomföra. Karlberg var ju ditt andra hem pappa.
Dina barnbarn, Liv och Helen, döptes här i slottskapellet 1981, av farbror Hans, som du lärde känna under Finska Vinterkriget redan 1939. Du var 18 år då du for dit för att bli kusk. Men hästarna hade dött i kylan så du fick andra, mer fältmässiga uppgifter mitt i skottlinjen.( Hovpredikant Hans Åkerhielm var också slottspastor på Karlberg)
Tänk pappa vad fort tiden går, flickorna har nu just fyllt 25år ( de är nu 28) och den dagen hann du inte uppleva. Men ni hann uppleva mycket annat tillsammans.
Det känns inte så länge sen du sprang med flickorna på axlarna uppför backen på Evlinge när de var små, eller när du i Waxholm beställde de största glassarna som gick att få. Gärna med jordgubbssmak, för det gillade du själv och du hjälpte gärna till om det blev något kvar av glassarna.
Gemensamma intressen och fina minnen
Idrott pappa hade vi som ett stort, gemensamt intresse. Jag minns hur glad du var den dag då jag fick beskedet att jag kommit in på GIH.( Gymnastik och Idrottshögskolan) Du var nog gladare än vad jag själv var! Och pappa, jag har haft både glädje och nytta av den utbildningen.
Kommer du ihåg alla politiska diskussioner vi haft? Jag tyckte ibland att du levde i det förgångna. Du var så fast i alla dina minnen från krigen, tragiska upplevelser i samband med landstigningen i Normandie. Kunde du inte se att världen förändrades? Nej, jag tror nog inte att du kunde det. Och nu så här efteråt, vill jag medge, att det har den nog inte. Det krigas även idag och det kvarstår många orättvisor. Du var en sann idealist pappa, du kämpade för det du trodde på; en bättre värld utan förtryck. Det har jag förstått långt senare.
Några resor
Vi har gjort flera resor tillsammans och alltid har det varit roligt och lättsamt att resa med dig. Du hade liksom inga krav på något. Allt var bra! Språk, förutom svenska och norska, var inte din starka sida. Men du gjorde dig ändå alltid förstådd överallt. Du kom på något sätt i samspråk med alla och envar, nyfiken och intresserad av människor som du var. Du hade vänner i alla världsdelar.
Frankrike och Normandie, ja, du var där också. 1944. Och jag kom hit många år senare och fick i fredstid uppleva denna miljö-
Normandie och mina tankar går tillbaka i tiden. Hit till stränderna och vad som hände
”Pegasus Bridge” . Detta hus var det första hus som befriades av de allierade. Helt har jag aldrig förstått din roll här. Du lämnade liksom inte så mycket av allt du upplevde till eftervärlden. Du bar det med dig-
Sedan länge är huset ett café men historiens vingar breder fortfarande ut sig
Ett minne från en resa finns så tydligt kvar hos mig, från Korsika. Jag förstod som 13 – åring aldrig varför alla ställde sig upp i matsalen på hotellet när du kom in. Långt senare berättade du för mig att det kanske kunde bero på det lilla röda band du hade på kavajen. (Den franska Hederslegionen) Men du glömde berätta varför du fått den… Så typiskt! Svaret fick jag långt senare.
Hederslegionen är överst till höger.
En kämpe
Ja pappa, du har haft ett innehållsrikt liv och ALLTID kämpat för det du trott på och det du tyckte var rätt. Jag tror nog jag ärvt en del av det. Du gjorde aldrig något för egen vinning! Din sjukdom var svår. Vi visste att du inte kunde bli frisk. Men du kämpade så hårt. Och det hade du gjort mången gång förr. Du behöll din humor och var så glad över att få besök på ditt äldreboende. Du gladdes över alla kort och brev som kom från vänner runt hela jorden. Du krävde ingenting och var alltid så ödmjuk.
Men även för en kämpe som dig pappa, tog livet slut och din kamp var över. Det var tungt att se dig den sista tiden ska du veta. Din alzheimersjukdom var svår, främst för dig själv att vara så hjälplös och ingen hjälp fanns att få. för dig.
Hela tiden intill ditt sista andetag fanns godheten kvar i dina ljusblå ögon.
Pappa, du var och är Beundrad, Respekterad och Saknad
Tack för att du var min pappa och våra döttrars morfar. Jag älskar dig och du kommer alltid att följa med mig i mina tankar och i mitt minne.
Kram Benedikte
Här finns veckans övriga bidrag och det är verkligen roligt att se alla olika tolkningar av ett och samma ord. Titta gärna in!
Ååå, for eit nydeleg og rørande innlegg.
Flott at du skriv om livet til både din far og deg sjølv.
Dette er ein fin dokumentasjon som dine etterkomarar kan nyte godt av.
Godt at far din fekk heder og ære då han avslutta sitt yrkesliv, men så synd
at han fekk den fæle sjukdommen.
Takk for at du delte dette.
Klem frå Anne-Mari
Tusen takk! Pappa var ju norrman i själen, nog mer norsk än svensk. Och min mamma var norska så Norge ligger oss varmt om hjärtat.
Alzheimers sjukdom blev besvärligt och dte var svårt att se honom tyna bort. Denne starke man som nästan var odödlig.
kram!
Vackert och gripande inlägg! Vilka fina minnen du har bevarade! Tack för att du delar med dig !
Tack för att du orkade läsa det långa inlägget. Ja, minnena finnns kvar och aktualiserades nyligen när jag talade med ett par journalister på SVT. Och visst har jag präglats, både på ont och gott, men att kämpa för det jag tror på har jag i alla fall med mig. Och inte bara stå och se på….
Åh vad rörd jag blir av det fina du skriver.
Så roligt läsa om din pappa.
Han verkar ha varit en mycket speciell person och så mycket bra han gjorde under kriget.
Har läst vad skrivits om honom.
Alzheimers är en svår och sorglig sjukdom, svårt för de som drabbas och deras anhöriga.
Kommer att tänka på min egen pappa som också var godheten själv, död sedan november 2011.
Han hade parkinsons sjukdom och den blir man också lite ”dement” av ibland.
Titti
Pappa var en speciell person på många sätt och en sann idealist. Stndigt kämpandes för frihet för ett land och för människor. Han var ju en hel del i Umeå också och jobbade på regementen där och många av vår familjs vänner kom också från Umeå-
Visst är alzheimer en svår sjukdom både för dn som drabbas men också för anhöriga. Som du ju vet, med din pappa, är det svårt att se på och inte kunna hjälpa.
Tankar till dig.
Kanske kände han Börje Viktorsson min f.d. svärfar?
Han var på I20 regementet och i samma ålder som din pappa.
Titti
Mycket troligt! Ska se om jag hittar något. Tror att Gösta Gerdin, en god vän till pappa också fanns där som chef.
Wow, säger jag Ditte!! Vilket omsorgsfullt och minnesrikt inlägg. Minnen bär man alltid med sig och även är din far och blickar ner och är stolt över sin dotter. Jag förstår att din far var en hedersfull och aktad man med mycket i bagaget. Härligt att få ta del i det Ditte// kram
När ordet öfr veckan att tolka kändes detta aktuellt och var det som först kom upp. Och visst bär vi med oss minnen av skilda slag och d epåverkar oss ju också-
Mycket hade han i bagaget att bära men det tyngsta blev hans alzheimer. Tungt för oss alla som såg honom tyna bort.
Kram!
Jag fick nästan tårar i ögonen när jag läste ditt personliga och vackra brev till din pappa. Så mycket han fick vara med om och kärleken er emellan gick verkligen inte att ta miste på. Kom dessutom att tänka på min egen pappa som var beredd att göra precis allt för sina barn och barnbarn.
En mycket fin och personlig tolkning av ordet ”minne”
Tack för att du delade med dig!
Kram
Min pappa betydde mycket för många. Jag har ju skrivit en del tidigare och i olika sammmanhang med nu var en intervju med SVT aktuell och med en journalist så jag hade mycket i huvudet om detta. Och visst påverkas vi på olika sätt. Fint att läsa att din pappa också betydde så mycket för dig och de dina. Sånt har man med sig vidare i livet.
Stor kram och trevlig kväll.
Heisann, så inderlig historie om en pappa som har satt sine spor. Han må ha betydd enormt mye både for deg og andre som kjente han. Godt med solide støtter i livet. Sender mange tanker til alle flotte fedre. Ønsker deg en solrik uke ;:OD)
Tack! Ja, han satte sina spår hos mig och många både i Norge, Finland, England, Frankrike, Sverige och andra länder under sin tid. Och att kämpa för frihet på alla plan är så viktigt.
Önskar dig också en fin vecka.
Ååh Ditte … vilket helt underbart inlägg! Så varmt och ömsint och så fint skrivet. Du har ju skrivit en del tidigare om din barndom och om din pappa – och jag förstår att han betydde mycket för dig.
Tack för att du delar med dig av dessa fina minnen!
Kram
Stort tack! Och när ordet ”minne” var på G hos Sanna så var det givet vilket som var närmast mig. Jodå, jag har skrivit en del om detta tidigare men nya läsare har tillkommmit och genom en intervju jag gjorde för en tidning och för SVT nyligen blev det på nytt aktuellt.
Kram och trevlig kväll.
Jag kan bara instämma i tidigare kommentarer, ditt inlägg gjorde att jag rös, av den starka kärleken mellan far och dotter, en kärlek när den är som bäst. Och du har verkligen värnat hans minne. Jag tror du ärvt många fina egenskaper av honom, inte minst reslusten och äventyrslusten och klokheten. Underbart att få ta del av, tack!
Tack! Ja, han var speciell i sitt sätt att vara och det är ganska fantatsiskt att ha reste till Finland när han var 18 år, Vinterkriget. Han skulle blivit kusk , men hästarna hade frusit ihjäl så det blev annat. Finland liksom Norge kom att ha en extra plats i hans hjärta hela livet. Och vännerna härifrån,som han träffade under kriget, följde honom ändå till slutet och under hans sjukdomstid. Även jag har varit med på rrsor till Finland när han träffat sina krigsvänner. Pappa åkte till en vän utanför helsingfors varje sommar och var ädr några dagar och trots att de inte talade samma språk fungerade det jättebra. (Iband var hans fru eller son där och kunde översötta. Men i övrigt pratade pappa svenska och hans vän finska. )
Kram och trevlig kväll.
Vilket fint inlägg och vilka vackra minnen ? Intressant läsning du länkat till om din pappas yrkesliv.
Du berikade min kväll. Tack ?
Kram Linda
Stort tack! Ja, fina minnen är det. Roligt att du klickade på länkarna och läste mer. Så då förstår du …Han var speciell och ändå så ung . Kampen frö ett lands frihet och människors frihet fanns med honom till hans död.
Kram!
Åhh, så fint du skriver till och om din pappa! Jag är full av beundran för ditt sätt att skriva och av de många minnen du delar med oss andra. Så fint och gripande att jag nästan får tårar i ögonen. Tack för det fina inlägget!
Tack för att du läst. Många fina minnen blev det och de finns fortfarande med mig och har berikat mig på många sätt.Jag vet också att pappa varit viktig öfr så många. Kämpandet för frihet, människors och länders frihet, drev honom. Och även tanken på göra det som var angeläget för honom. Verkligen en idealist. Men en reslistisk sådan.
Det är inte bara ett helt fantastiskt bidrag till ”Minne” utan det finast kärleks- och beundrarbrevet jag läst – någonsin. Blev faktiskt lite tårögd, trots att jag ju inte kände din pappa. Du brås mycket på honom, inte bara till utseendet. Vilket liv din pappa har levt i en tid som du och jag ju faktiskt inte ens var påtänkta. Ja, efter du ”kom till” också såklart. Vilka minnen. Det är vad jag kallar minnen för livet, fast inte i vanlig bemärkelse om du förstår vad jag menar.
Nu är varken du eller jag religiös. Men när jag läst ditt kärleksbrev som ju är personligen skrivit till din pappa, så önskade jag att han satt någonstans, läste inlägget och var stolt över dig. Lika stolt som du är över honom.
Ett fantastiskt inlägg, både i text och bild!
Stort tack! Ja, det blev ju ett långt inläggså det blir korta resten av veckan. Jag läste detta breve för pappa i samband med hans begravning. Efter begravningen i Solna kyrka blev det en tämligen ”glad” samling på Karlberg slott med vin och smörgåstårta (Jodå det fanns öl och alkoholfritt också) Tror vi var dryga 100 personer där och det blev många skratt i samband med roliga tal. Här fick jag veta mycket jag inte visste, men av godo.
Pappa var ju 25 år när kriget var slut och inte var vi påtänkta….Nej, vanliga minnen är det ju inte direkt. Pratade med en journalist på SVT förrra veckan och då kom många minnen upp.
Religiös är jag inte men jag tror att pappa på något sätt fanns med i den stunden jag läste brevet. Bifogade det även på hans kista i kyrkan. Brevet och hans träningsoverallsjacka från GIS, Arméns Gymnastik och Idrottsskola. Den var inpackad i många lager av silkespapper. (Typiskt för pappa i all packning även på fjällmarscher i 10 dagar.) Detta blev en munterhet i kyrkan. Att sedan arméns musikkår var kör. Med 30 st sångare med ”pigg” musik förhöjde det hela än mer. Minnesvärt det också.
Vilket underbart inlägg! Vilken hyllning till din älskade pappa!
Jag har ju läst och förstått tidigare en hel del och det är fantastiskt. Vilken levnadshistoria han fick vara med om. Ett rikt liv på många sätt.
Bilderna från Normandie grep mig, jag har ju sett dessa platser.
Härligt att få bevara detta i ditt hjärta.
Varm kram!
Tack! Detta aktualiserades hos mig i förra veckan då jag blev intervjuad av en journalist på SVT. Pappa hann med mycket innan han ens var 25 år, när kriget var slut. Senare blev det ju FN tjänster och en del annat. Han var en sann idealist och kämpade för frihet.Både för för människors och länders frihet och utan förtryck.
Varm kram!
En fantastisk pappa som du har haft efter vad jag har läst om honom. Så fint också att du har skrivit ner dina personliga minnen av honom. De visar ju också en annan sida av honom – den som pappa och som medmänniska.
Kram från Ingrid
Medmänniska var han uti fingerspetsarna och modet att i den kärva tid som var, både under finska vinterkriget och andra världskriget och senare i en orolig värld var han alltid beredd att kämpa för friheten för människor och länder. Mina personliga minnen av honom som pappa och hans rättvisepatos och att kämpa för det man tror på är något av det jag har jag fått med mig i livet. Och att vi människor är lika men ändå olika.
Kram!
Fin pappa jag förstår att du är SÅ stolt ,-)
Snygg, , tycker du liknar honom till utseendet!
Vilken man!
Att bry sig och kämpa för vad man tror på att stå upp, det är fantastiskt.
härliga minnen du delar med dig av, måste ha varit kul som treåring med din julklapp , en bob.
Så fina foton mycket han gjorde gick in på den andra sidan förstår att han har vänner världen över ,-)
Härlig läsning, och jag håller med en pappa att vara riktigt stolt över det ser jag att han var.
Den sjukdomen är verkligen inte lätt vara sig för den som drabbas eller anhöriga.
Jättefint berättat!
Ha det så fint
Varm Kram Primrose ,-)
Jag är glad över att han var min pappa och likaså över det han stod för i tankar och gärning. En sann idealist. En aktiv sådan. Vi skojade ibland om att bara ett skott i ryggen hade kunnat döda honom, men det blev i stället alzheimer som gjorde det. DEn kampen vann han inte. Men han kämpade hårt. Svårt att se.
Ha det bra du också.
Kram!
Jättefint inlägg Ditte! Jag känner så väl igen din relation till din pappa, så lika min! Och min far drabbades också av samma sjukdom efter ett aktivt liv som skogsarbetare och sedermera lokalpolitiker och journalist!
Tack! Ja, vi har/hade liknande relationer tll våra fäder. Och de har betytt mycket för oss. Minnena har vi med oss.
Herregud, vilken story, du borde skriva en biografi över honom. Men mest av allt imponeras jag över dom tydliga minnen du har från treårsåldern. Du träffade verkligen rätt mot temat.
Det finns mycket skrivet om honom, men mest efter hans död. Han själv var väldigt blygsam om att berätta och väldigt ödmjuk. Orättvisor och förtryck av människor liksom ”herravälden” drev honom. Och han gjorde en hel del rent ”praktiskt” för det han verkligen trodde på. Frihet.
Och många minnen har jag och mycket roligt har vi haft.
Ett så fint och personligt brev!
Kram!
Tack! Många fina minnen har jag av honom och på många olika sätt. Även när hans minne inte längre var med.
Kram!
Vilka fantastiska minnen, ett utomordentligt bra inlägg om en enastående man.
Jätteintressant att läsa ?
Tack för fina ord! När det nu var minnne som var ”veckans ord” så var det pappa jag kom att tänka på. Och i flera avseende. Fina minnen och även när ham tyvärr förlorade det. Svårt att se och uppleva. Roligt att du tyckte det var intressant att läsa.
Hola! Fint skrivet om din pappa!
Kram ❤️ och hälsa Mr B!
Hola! Tack! Jag, när det handlade om ”minne” i veckans ord passade detta bra.
Mr B hälsar tillbaka.
Så fint skrivet om din pappa, jag sitter och väntar på min yngsta dotter som har pianolektion och är alldeles tårögd. Vilket liv han levde, det är tydligt att han var idealist och ville göra det han kunde för andra. Tänk att han var med på D-dagen, och överlevde. Det måste ha varit meningen att han skulle fortsätta att kämpa för rättvisan och göra gott i världen. Så tråkigt att han fick en så hemsk sjukdom i slutet av livet, det känns inte rättvist efter allt han bidragit med, men det är väl så livet är, inte alltid rättvist. Kram!
Tack!Livet är ju aldrig rättvist. Pappa hade överlevt så mycket men kampen mot altzheimer vann han inte. Men han kämpade även där, in i det sista.
Frihet för människor och ett land var så viktigt och något ”herrevälde” accepterade han aldrig. Mycket gott har han gjort under åren för människor och alltid med stor ödmjukhet.
Kram!
Underbart att ha sådana minnen! Har läst dina andra beskrivningar om hans rika liv.
Men på samma gång, blir jag en aning avundsjuk. 🙂
Önskar jag hade minnen av min far, men han dog 1932 vid 48 års ålder, då jag var 4 1/2.
Det jag tror mej komma i håg, är nog sånt jag hört andra berätta.
(Som du vet, var jag på kadettbal på Karlberg med min dåvarande fästman, 1949)
Dessa minnen bevarar jag så gärna. Och ett farofyllt liv levde han men han såg det juu inte så. Han följde sitt hjärta i mångt och mycket. Människord frihet och ett lands frihet var altid viktigt.
Jag kan förstå att du saknade din pappa och att dö så ung som din pappa gjorde är tragiskt. Men livet styr vi ju inte över.
Minns din helt ljuvliga beskrivning av när du var på karlberg på kadettbal och ni gick hem. Ett ifnt minne har du även där att lägga till alla andra fina minnen.
Gomorron Ditte!
Så otroligt fint skrivet och vilken fantastisk man – och du, tårar rinner ♥
Kram P ♥♥
God, lite sen, moorron Tack! Ja, ham var speciell på många sätt. Envis och gav inte upp och en sann idealist. Gjorde aldrig något för egen vinning. Men till slut bröt hans alzheimer ner kroppen och den sjukdomen kunde han inte vinna.
Kram!
Oj, det var starkt och vackert. Det är så tårarna rinner här. Superfin tolkning av din fina pappa. Jag önskar dig en fin onsdag. Kram (Pappor gör det mesta för sina döttrar tror jag, du åkte bob efter cykel, jag åkte pulka efter motorcykeln- det gick så det visslade på grusvägen ända till botten gav med sig)
Tack! Visst gör pappor mycket!Kul att du fick åka pulka efter motorcykel. Där måtte det ha gått undan! Fint och roligt minne det också. TRor inte det skulle hända idag…Många förbud råder.
Önskar dig också en fin onsdag.
Kram!
Så rörande och fint brev till din pappa! Förstår att ni stod varandra mycket nära!
Stor kram
Tack! Ja, vi stod varandra nära på många sätt och minnena består.
Stor kram
Jag har ju följt dig ett tag, så jag har läst mkt om din fina pappa, men du formulerar dig varmt o fint om honom, han såg riktigt bra ut din pappa 🙂 måste värma i hjärtat att ha så många fina minnen o bilder 🙂 tur att vi kan bevara minnen inom oss 🙂 stor kram
När veckans ord var ”minne” så var detta självklart för mig. Lite extra kom också upp i och med att jag i förra veckan blev kotaktad av en journalist/producent på SVT som ville veta mer. Och visst kan fina minnen berika oss.
Stor kram
Så fina minnen och så underbart berättat av dig! Jag läste det med stort intresse.
Tack! Många fina minnen finns det och de består.
Med tårar i ögonen och hopsnörpt hals har jag läst ditt vackra brev till din far, ett brev fyllt med kärlek, värme och respekt. Men det är också fyllt med en djup saknad.
Tack för att du delar med dig av dina fina minnen.
Tack! Saknaden finns alltid där och alla fina minnen och upplevelser består. Men jag är så glad för att han inte behövde lida mer i sin alzheimer. Han kämpade länge men den kunde han inte besegra.
Du vet att jag sedan tidigare är full av beundran för din pappa och hans väg i livet – och du hans dotter! Brevet med alla minnen är underbart fint, mycket vackert och så fullt av liv tills det är slut. Att insjukna i demens är att dö två gånger. Svårt för dem som bär sjukdomen och för de närmaste. Vet hur du haft det med detta.
Stor söstramikram och stort tack för delat minne <3
Jag har ju delat mycket av detta med dig innan och du vet ju…Och det lev ettt slut. Inte ens pappa kunde besegra sin alzheimer trots allt annat han besegrat och kämpat emot. Vi sa alltid att endast ett nackskptt skulle oskadliggöra honom, men då had evi inte hans sjukdom i åtanke.
Och du vet så väl, all din erfarenhet, att denna sjukdom är att dö två gånger. Jag var glas när han somnade och inte behövde lida mer. Alzheimer är ingen värdig sjukdom och återvändo finn sju inte.
Stor kram och tack för dina fina ord.
Stor kram ”söstra mi”.
Gokväll!
Skulle ha skrivit igår. Vilken fin hyllning till din far och vilka trevliga minnen du har.
Tyvärr har inte jag så många minen av min far.
Kram/A-K
God sen kväll!
Tack! Ja, när det handlade om minnen så kom detta upp. Pappa stod ju fär något som inte alls är självklart idag. Idealism utan egen vinning och människors/länders frihet utan ”herrevälde”.
Jag vet ju att du miste din far tidigt. Tragiskt, men om livet vet vi ju inget. Inte om morgondagen heller…
Stor kram! Saknar dig här.
Vilket fantastiskt inlägg om Din Pappa, inte konstigt att att både himlen och jag bidrar med tårar när man läser,,,
Stor Kram Janette
Tack! Ja, han betydde mycket och för många. Och jag är både glad och tacksam över att han va min pappa.
Stor kram!
Så fint skrivet. Din pappa hade ett fantastiskt liv och ni verkar ha haft en fin och nära relation. Jag förstår att du saknar honom.
Kram Catarina
Tack! Ja, hans liv var speciellt på många sätt och hans sätt att tänka och handla är något som jag känner extra för. Vi hade en väldigt bra relation och jag minns honom med sån glädje även om hans sista år med alzheimer blev förfärliga.
kram!
Vackra minnen
Stort tack! Och dessa minnen finns kvar.