Resor utomlands

Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts

Vi hade verkligen sett fram emot, att precis som de gamla segelskutorna runda Kap Horn, den allra sydligaste delen av Eldslandet, “Tierra del Fugo,”  i sydligaste Sydamerika. (När vi var på plats för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg  om Kap Horn med lite historia som finns att läsa här.) Kap Horn eller på spanska, Cabo de Hornos, är mytomspunnet på flera sätt. Alltsedan udden passerades i början av 1500-talet, av spanjoren Francisco de Hoces, har många seglare följt i hans spår.

Tidig morgon och vi närmar oss.

Kap Horn

mötte oss med väldigt kraftiga vindar, 32 m/sek, nästan orkan. (Orkan är det vid ca 33m/sek.)  Ju närmare vi kom i lä av land desto mindre märkte vi vindarna. Bra så!  Och i detta område är det alltid vindarna som kunnat ställa till stora besvär för de som försökte ta sig runt udden. Förr, innan Panamakanalen kom till /var färdigbyggd 1914, gick sjövägen mellan USAs väst och östkust via Kap Horn. Även saltpetertraden mellan Chile och Europa gick förr denna väg.

Kap Horn reser sig mäktigt ut vattnet. Längst till vänster i bild ligger självaste “Hornet”. Här har ett mindre fartyg, på väg mot Antarktis, tagit sig närmare land.

Översiktskarta med “Hornet” märkt med rött. Strax söder härom, vid Drakes sund” möts Stilla havet och Atlanten.

Vindarna, framför allt västvindarna, skapar rejäl sjögång. Här i vattnen finns heller inga kontinenter som stoppar den hårda blåsten. Och så här långt söderut pressas vindarna ihop av bergskedjan Anderna och Antarktiska halvön. Havet är också grundare och starka strömmar finns som påverkar sjögången. Även isberg kan finnas. Förr, när det var segelfartyg som gällde, var det särskilt problematiskt  att runda udden från öster, Atlanten, till väster, Stilla havet – mot ström och vind. Det kunde ta veckor av kryssande (sick-sacka) innan man nådde Stilla havet.

Vårt fartyg rör sig i cirklar. Här syns svagt till vänster den väderstation som finns och som är till hjälp för sjöfararna.

Kap Horn på Eldslandet längst söderut i Chile ligger framför oss. Här möts Stilla havet och Atlanten. Fyren och väderstationen skymtar på land.

Går det att komma i land?

Finns det några som bor här? Jo, det kan gå att komma iland men det beror på hur vindarna blåser. För att ta sig in måste fartyget vara av  modell “mindre” och heller inte så högt att det påverkas av vindarna. Här på Sydamerika sydligaste utpost, Kap Horn, bor bor en familj. Och att få möjligheten att få bo och arbeta här är det många som vill ha och jobbet är väldigt välbetalt. Även förenat med en hel del strapatser.  Vissa villkor finns och det är att barn till familjer som kommer och bor och arbetar här inte får vara äldre än sex år. (Finns ingen skola)

Rejält inzoomad bild med fyren,väderstationen och bostadshuset och den chilenska flaggan hissad.

Familjerna som bor och jobbar här har kontrakt på ett år. Mestadels är det män från chilenska flottan med familjer som söker sig hit.  Jobbet består i att sköta om fyren, sköta kommunikation via radion, rapportera vilka fartyg som passerar och sköta väderstationen med rapportering. Besökare vill gärna komma hit men det är aldrig tal om spontana sådana utan de förbereds i god tid och är oftast forskningsbetonade. Vad gäller ström finns en dieselgenerator ger el åt familjens bostadshus och fyren och kommunikationen här ute sker oftast via en VHF radio. (Kommunikationsradio som är vanlig till sjöss.

Att markera närvaro är också något som ingår i jobbet här. Kap Horn hör till Chile och har en militär strategisk betydelse för landet.

Gott om besökare denna dag. Här vid det albatrossliknande monument som finns för alla som förlist i havet här utanför.

Här finns bara hav

Inget land stoppar vind och vågor som kan härska helt fritt. Antarktis bidrar till de västliga vindarna, just de vindar som gjorde det så svårt för de stora segelfartygen att runda från Atlanthållet. Ibland gav de också upp och seglade jorden runt för att ta sig till Chile med sin last. Chile och Argentina har i många år legat i fejd med varandra om var nationsgränserna ska dras.  Så inbjudande känns inte “Hornet”, mest som en bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet .  (Förbjudet att bestiga)

Stålmonumentet som står uppe på höjden föreställer en gigantisk vandringsalbatross och kom till 1992 genom Kaphorn klubbens försorg.   Symboliken i monumentet är att när en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Och faktiskt när vi stod här på däck såg vi en albatross passera. Men den var snabbare än ät jag hann med att fånga den på bild.

Den blå himlen gjorde tappra försök att ta sig genom molnen, men lyckades inte helt. Men med tanke på 361 regndagar per år var det ändå helt ok. 

Den sydligaste udden av Kap Horn . Självaste "hornet". Den sydligaste udden på Kap Horn. Och vi kom en bit runt.

Vi lämnar “Hornet”.  Molnen hopar sig på nytt. Och nästa stopp för oss efter ett par dygn till havs blev Falklandsöarna. Men först kommer vi att passera en del av Drakes sund där Stilla havet och Atlanten möts. Det är också det vatten som skiljer Eldslande vid Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och Västantarktis.

Mäktiga vyer. Tänk att jag faktiskt varit här. Nästan en svindlande tanke.

Och så intyget som faktiskt bevisar att jag var på plats. (Jodå, maken har också ett intyg.)

 

 

32 svar på ”Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts”

  1. Vilken fantastisk upplevelse att få se Kap Horn! Skulle du mot all förmodan glömma bort det så kan det vara bra med ett skriftligt intyg 😉 Väldigt vackra bilder som vanligt.

    Kram och ha en bra start på veckan!

    1. Tack! Men några av bilderna blev lite suddiga. Dels gungade det och dels zoomade jag.
      Det var verkligen en “höjdare” att komma hit och vi kom ju nästan runt. Men det blåste så mycket att hela varvet inte var möjligt. Och så är det ofta. Blir ju också oreda bland koppar och glas ombord om det går för mycket sjö- Ja, intyget är ju ett bevis på att vi var här. Lägger det till handlingarna. Kan kanske passa i ett CV.
      Kram och trevlig måndag.

  2. Så mäktigt att ni har varit på Cape Horne. Vilken otrolig historia och så intressant att få ta del av din information. Ni hade ändå tur med vädret med tanke på att det alltid regnar. Även Albatrosdmonumentet som har blivit en symbol för ön. Trevlig fortsatt resa
    Kram

    1. Nog bland det mäktigaste vi besökt vad gäller resor. Tibet kan kanske konkurrera och tågresan dit. Nu blåste det verkligen hårt så helt runt kom vi inte men väldigt nära. Roligt att ha gjort en annan resa än de mer vanliga. Ohc visst var det tur att regnet inte kom just när vi var på plats.
      Nu är vi hemma sedan en vecka men det finns en del kvar att blogga om.
      Kram!

  3. Vilket äventyr. Tänk att få vara med om något sådant, nästan runda Kap Horn. Nu har du ett intyg som du kan visa eller bara själv titta på och glädjas åt minnet.
    Häftiga bilder och vackra. Det känns lite som att vara med, att vara med och se och uppleva allt detta mäktiga. Naturens krafter är mäktiga och sjövana kaptener vet säkert bäst. Ni fick uppleva mycket där vid Kap Horn och uppleva många fina naturupplevelser.
    Fint att få information och veta hur saker och ting hänger ihop.
    Att bo där verkar för mig ändå, ingen höjdare. Men det finns äventyrare som tycker att det ger lite extra spänning åt tillvaron, kan jag tänka mig.
    Tack för ett intressant inlägg och varm kram till dig.

    1. Det var det verkligen. Och med denna vind med nästan orkanstyrka var det bra att vi inte rundade helt. Det hade blivit en massa oreda ombord med porslin och annat. Fartyget var dessutom 17 våningar högt och med den vindstyrka som var kändes det bra att det blev som det blev. Även om vi inte rundade helt.
      Det är egentligen maken som i flera år velat göra turen runt Kap Horn men jag har bromsat lite med tanke på att jag visste att det kunde blåsa rejält. Sjösjuk brukar jag inte bli men man vet ändå inte när det blåser så mycket som det gör här i trakterna. Att bo här skulle jag inte heller vilja men jobbet är åtråvärt och mycket väl betalt och gäller för ett år.
      Jätteroligt att du tyckte om inlägget och att vara med oss här.
      Stor kram

  4. Grattis!
    Ni har ju mera eller mindre rundat hornet.
    Varit så nära nära att det inte kan räknas bort.
    Dumdristig kan ju inte en ansvarande kapten vara så klokt att stanna upp och tänka säkerhet!
    UNDERBART !

    1. Tackar! Jodå, nära var vi och runt en del. Maken var lite besviken att vi inte kom hela varvet runt. Han är ju ålänning och hade så gärna velat det. Men, visst är säkerheten allra viktigast.Tyckte att kaptenen visade flera gånger att säkerheten var viktig. Han låg länge, nästan en natt, med fartyget inne i fjordarna runt Ushuaia innan vädret var lämpligt för att ge oss ut mot Kap Horn. Och ändå blåste det 32 m/sek när vi var där. Både maken och jag tänkte på bl.a.alla ålänningar som seglat runt och bl.a. Harry Hedenström som var kock på “Pommern” när de rundade. Har läst hans bok. Ska nog i sommar ta mig ännu en titt på detta fartyg om det är färdigrenoverat förstås.

  5. Härligt med intyget ,-) Det är det långt ifrån alla som har, jag njuter av dina bilder och reser i fantasin, jättekul.
    FINA bilder ,-)
    Vilken otrolig resa hoppas du visar ännu mer ,-))
    Ha det jättefint
    STOR KRAM Primrose ,-)
    Det här är nog det närmaste jag kommer att komma Kap Horn ,-) Kul!

    1. Tack! Intyget är ju mest en rolig grej men också ett trevligt minne från den här dagen. Det är jätteroligt att du varit med oss på resan.
      Vår resa var så bra och långt mer och bättre än vad vi ens kunnat tänka oss. Lite till kommer. På onsdag blir det ett nerslag på Falklandsöarna och huvudstaden där.
      Jag trodde heller aldrig jag skulle komma till Kap Horn, men så blev det. Mäktigt på alla sätt.
      Stor kram

  6. Det inlägget gillade jag skarpt. Efter all intressant information jag läste här kunde jag inte låta bli att googla Kap Horn, för jag ville minnas att runtseglingen där har skördat många offer. Å visst: between the 16th and 20th centuries it is estimated that at least 800 ships were shipwrecked, causing the deaths of over 10,000 seamen.

    Fantastiskt att ha varit så nära hornet och att du kunde ta riktigt bra bilder från båten. Vilket minne! Beundrar familjerna som bosätter sig där. Over my dead body om du frågar mig;-)

    Åsså skrattade jag gott åt intyget du och din man fick. En sanning med lite modifikation, men himla kul som minne.

    Tusen tack att jag fick åka snålskjuts med er … framför datorn:-)

    1. Tackar! Och vi gillade att vara här på plats. Visserligen kom vi inte helt runt men längre än många gjort. Vindarna här är inte att leka med och en bit utanför lä blåste det nästan orkanvindar. Detta innan vi kom i lä mot ögruppen. Och många är det som gett sina liv här precis som du också kollat upp.
      Vi var verkligen nära att helt runda, men hade lite kvar. Och vädret verkade inte bli bättre.
      Vad gäller de som vill vara här ett år så är det lång kö och en omfattande uttagningsprocess. Arbetet är mycket välavlönat. Men tonvikt på MYCKET. Många av männen, för det är de som får jobben, jobbar inom den chilenska marinen. Och familjerna har kontrakt på ett år och byts sedan ut.
      Visst är intyget lite fel, men vi kom runt en bit och bra så.
      Och visst är det bra att åka med framför datorn, men jag tror du gillat att se vyerna.Vi var supernöjda. Maken hade visserligen önskat att runda med ett segelfartyg, men det var inte jag. En bra kompromiss blev detta. Mer bekvämt också.

  7. Jösses, vilken grej du och din man har gjort! Å tack för att vi fick följa med genom bilderna! JAg vet nästan ingenting om Kap Horn, så tack för att info!
    Kram och godnatt!

    1. En tämligen annorlunda resa var det. Och det blev en väldigt bra blandning av naturupplevelser och storstäder. Jag visste heller inte så mycket om Kap Horn innan, men en del hade jag läst på före avresan. Även föreläsningarna ombord gav mycket och de var lättsamma och fanns för samtliga besöksmål.
      Kram och hoppas du är piggare.

  8. Ett riktigt härligt äventyr er resa! Fantastiska bilder! Grattis till intyget … det är ni väl värda efter alla blåsiga dygn!
    Jag som är en ensamvarg skulle ändå inte kunna tänka mig att bo såå isolerat – vilken prövning att göra det!
    Tack för att jag till slut ändå kom till Kap Horn!
    Kram

    1. Nu har du också varit vid Kap Horn och det var mäktigt. Vilken natur och vilket område! Vi är så glada att vi ändå kom så nära. Men svårt att få tydliga bilder både med kraftig zoom och dessuto, sjögång. Men jag kund i alla fall dela med mig. Tänk att vi också fick se en albatross. Lite symbolik i det.
      Jobbet här är väldigt attraktivt och med god lön. Men inget för mig. Och ett år här kan vara en lång tid.
      Kram!

  9. Vad kul att ni kom så nära och att vädret på himlen i alla fall var bra 🙂
    Det där jobbet på Hornet skulle jag dock INTE vilja ha. Fy tusan! Så jag drar mig ur den konkurrensen 😀

    Ha en härlig dag!

    1. Vi kom närmare än vad fartygen gjort på länge. Men med 32m/sek förstår jag att kaptenen inte chansade att helt runda. nu kom vi ju in i lä till stor del och då kändes blåsten mindre.
      Nej, jobbet här kan jag undvara men vet att det är väldigt eftertraktat och otroligt välbetalt. Men ett år här ute. Skulle inte tro det.
      Strålande sol i Stockholm men med -5. Våren tycks dröja.
      Önskar dig också en bra dag med god bättring.

  10. Hej Ditte!
    Har noga läst och förundrats över alla vyer och mäktiga hav!
    Bättre dator nu så ja kan skriva mer utan att det helt plötsligt tar slut med MB eller GB 🙂
    Skönt att ni är hemma! Många minnen!!
    Kram P ♥♥

    1. God förmiddag!
      Ja, vi har verkligen upplevt och sett mycket under resan och det tar nog ett tag till att smälta allt.
      Skönt för dig med en ny dator som är snabbare spar ju både humör. MB och GB.
      Och visst är det bra att var hemma igen med minnespåsen fylld.
      Kram!

  11. Så fantastiske opplevelser dokke har på turen.
    Veldig interessant å lese alle innlegga, men dette om Kap Horn er spektakulært.
    Og så flott at du dokumenterer opplevingane i innlegg som du kan ta fram i ettertid.
    Eg ynskjer fine dagar vidare.
    Klem frå Anne-Mari

    1. V är väldigt glada över att vi gjorde denna resa och med helt fantastiska naturupplevelser. Kap Horn var speciellt på många sätt och här i vattnen har många sjömän förr förlorat sina liv i de hårda stormarna. Jga skrev lite under resan och har fortsatt nu när vi är hemma. Fint att gå tillbaka och läsa och se bilder. På många platser här i södra Sydamerika påminde landskapet mycket om det som finns en bit upp längs Norges kuster så jag känd emig lite hemma här också.
      Jätteroligt att du varit med oss på resan.
      kram!

  12. Grattis till fint diplom! Du är nog den enda jag känner som har en dylik, jag hoppas den hamnar hemma på väggen inom en fin ram, ja era bägge förstås, för ni fick väl var sin?
    Så exotiskt att det ännu finns livslevande fyrvaktare som jobbar på svårtillgängliga ställen. Jag tycker det är lite trist att modern teknik helt har tagit över även om jag förstår att livet blir väldigt enahanda och isolerat. Men det finns ju dom som gillar ett sånt liv…tror faktiskt jag skulle stå ut! Triggar igång fantasin iaf. Läser inte temainlägget ännu eftersom jag ännu inte riktigt börjat fundera på eget upplägg/Kramen

    1. Tackar! Jodå, vi fick var sitt diplom. (Men helt runt kom vi ju inte riktigt….) Vi är i alla fall glada över att nästan ha kommit runt och över att ha upplevt denna del av världen. Fantastisk natur.
      Och det lär vara många sökande till tjänsten här ute. Man stannar ett år och frisk luft lär familjerna få. En del besök också när det går att lägga till. En del expeditioner som ska till Antarktis gör stopp här men de fartygen är mindre än vårt både på längden och höjden.
      Väntar på ditt temainlägg. Jag läser heller aldrig några innan jag själv publicerat mitt. Känns bäst så.
      Kram!

  13. Glömde berätta hur det gick i backyard-loppet. Vinnaren klarade 26 varv, alltså 175 km, det tog ett drygt dygn, eftersom man ju startade varje jämn timme. Bästa kvinnan sprang 20 varv, 134 km, helt fantastiskt!

    1. Tack för att du berättade! Undrade just. Oj!! Hela 26 varv!Och vilken kvinna som klarade 20 varv och hela 134 km. Imponerande prestationer. Jag kanske hade klarat två varav jag då gått ett varv.

  14. Vilket äventyr och vilken trevlig stund jag haft. Kontrast till det grå och allt regnande utanför mitt fönster.
    Där försvann flera av dina vita fläckar på kartan. Snart har du inga kvar. Kanske många i Afrika.
    Inte alla som träffat på båda Messi och levande pingviner. Blev det inga bilder från “Blå gatan”. 😉
    Förstår att du har några tusen kort till att sortera upp. Jag skulle inte velat åka “båt” när det stormar. Men jag hade gärna sett Kap Horn. Hur går den ekvationen ihop?
    Tack för all information och fina foton.
    Kram Bosse

    1. Så roligt att du följt med på vår resa. Och den gav mycket av allt. Jag sorterade bilderna varje dag och la in dem på datorn så nu har jag bara lite grovsortering kvar. Kaptenen ombord kändes väldigt trygg så när det nästan var orkanvindar vid Kap Horn med 32m/sek så rundade han inte hela södra, yttersta, udden men den del. Och så nära hade inget så här stort fartyg kommit på länge. Vårt fartyg hade 17 våningar så det blev ett rejält vindfång. Nu har du ju sett Kap Horn och i storm via mig och det kanske går bra det också.
      Kram!

  15. Underbart med alla minnen ni bär med er resten av livet o det är så man önskar att få göra så länge man orkar att resa, vi skall ju som du vet bege oss utanför Europas gränser vilket känns spännande 🙂 kul att få va med dig, och GRATTIS till dig vilken dag det är o mysigt med äta gott med familjen kram å fin onsdag

    1. Att resa gör vi gärna och extra roligt tycker vi det är att besöka platser dit inte direkt så många väljer att åka. Ja, förutom till den spanska sommarstugan då. Just på Dominikanska republiken var vi i slutet av 80-talet och då fanns det inga direkta charterresor dit utan vi åkte på egen hand med döttrarna. Passade också på att då resa runt en del och sedan även i USA. Förstår att ni ser fram emot er resa. Ett tips är att hyra bil och chaufför och ta er runt ön. Finns väldigt mycket att se och uppleva bortanför turiststråken.

      Det blev ett väldigt lyckat lunchbesök för oss på Grand Hotell och barnbarnen tycker också det är så gott att välja från ett fint smörgåsbord. Även de uppskattar miljön här och då är det än trevligare.
      Önskar dig också en fin onsdag.
      Kram!

  16. Om jag tolkar dig rätt så är det ovanligt med så många besök på ön vid monumentet!?

    Ett års anställning åt gången räcker nog om det endast är en enda bofast familj där, annars är nog risken för sociala problem, kanske!? Förmodligen är det väl inte så ofta det kommer besökare till dem.

    Väldigt spännande inlägg att läsa, förstår att fartyget gungade ordentligt… Jag förstår att det var en mäktig upplevelse.

    1. Det är svårt att ta sig i land på Kap horn eftersom både vindar och strömmar under vattnet kan vara knepiga. De som nu var här var här var på en expedition på väg till Antarktis. De fartygen är mindre och byggda på annat sätt. Och som jag förstått så måste besök anmälas i god tid om det inte är “fara” förstås.
      Besöket här var en av resans höjdpunkter och så även om vi inte kom helt runt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *