Foto

Julklapp – veckans ord i Gems Weekly Photochallenge

3 januari, 2018

Det är ett nytt år och med det kommer nya utmaningar av skilda slag. Och utmaningar tycker jag om. En av dem är fotoutmaningen  ”Gems Weekly Photochallenge” som bloggvännen Sanna startade förra året och som hon så glädjande fortsätter med även i år. Själva utmaningen ligger i att varje vecka i bild/bilder eller bild och ord fritt tolka ett givet ord och årets första ord är julklapp.

Efter att ha sett årets lista som på ord så kommer det att sätta både kreativitet och tankeförmågan i extra rullning. Extra roligt är också att se övriga deltagares tolkningar som kan ses på hemsidan GemsWeekly Photochallenge.  Alla är välkomna att vara med.  Även på Instagram finns utmaningen med och då under ”gemsweeklyword”.

En julklapp jag särskilt minns

En kär julklapp jag själv fick julen 1953Bilen, en radiobil, tillverkades i den amerikanska zonen i Tyskland står det på sidotexten.

Det var julafton 1952 och jag var tre år. Min pappa hade det året börjat jobba i Stockholm och jag och mamma bodde kvar i Töreboda i Västergötland. (En ”gudsförgäten håla” sa alltid min norska mamma som var van vid Oslo) Många släktingar hade jag så det brukade bli även många julklappar. Även denna julen kom Tomten på besök och jag anade vem det var. Rösten påminde om en grannes. Men säker var jag inte.

Tomten frågade ”Finns det några snälla barn”. De flesta svarade -ja och fick sina paket. Så blev det min tur att nli tillfrågad om jag varit snäll. Men jag var ett livligt och tämligen aktivt barn som sällan var kvar där jag skulle och äben hittade på en hel del hyss. Så mitt svar blev. – ”Jag är snäll ibland och stygg ibland fast nu är jag bara snäll.” Har fått berättat att det uppstod munterhet vid mitt svar. Men julklappar fick jag. Och många köpta i Stockholm på varuhuset NK och PUB. (Pub finns inte längre som varuhus)

Minnen

Några av julklapparna från barndomen har jag kvar bl.a  en del  böcker och så den här röda leksaksbilen. Varför jag fick en bil vet jag inte men jag tror pappa tyckte den var fin och han var redan på tidigt 50-tal inne på att man kunde leka me dolika saker. Dessutom visst han att jag hade lekkamrater som var pojkar och att jag också lekte med bilar.

Bilen gick att dra upp med en nyckel och när den då körde runt kunde man sätta på bilradion och ”Änkevalsen” från operetten Den Glada Änkan spelades. Minns också detta års juldagsmorgon när jag vaknade i ottan och körde igång både bil och radio. Många gånger. Tror att pappa där för ett tag ångrade sin julklapp

Barnbarnet Max får en julklapp av kusin Leo (2015)

Varför heter det julklapp?

Just i Sverige var det så förr att man på en del gårdar på julafton kunde höra en klapp på dörren ellen en knackning på ett fönster. När sedan dörren öppnades för att se vem som fanns där kunde ett väl inslaget paket kastas in. Det berättas att detta dörrklappande ofta var ett skämt bland de yngre i byn och paketet kunde innehålla ett vedträ eller en halmfigur. Ibland fanns också en vers eller ett rim, gärna lite elakt, fastsatt på paketet. Och dörrklapparna ville ju inte heller bli upptäckta utan skyndade snabbt därifrån.  ( Hämtat från boken Svenska traditioner)

Vad gäller julklappar  i övrigt så var det inte förrän efter andra världskriget och mot mitten av 1940-talet som köpta julklappar började förekomma mer allmänt. Tidigare var det mer vanligt med hemgjorda klappar.

Vi är ofta bortresat över julhelgen så Tomtens besök och julklappar missar vi ofta. Men 2015 års julklappsöppning tillsammans med barnbarnen var vi med på.

Barnbarnet William (här två år) är spänd på vad som finns i paketer. Moster Helen och Curre är också nyfikna.

Lycka!

Spännande att se vad denna julklapp kan vara. Storebror  Max ser förväntansfull ut med sitt stora paket. Vad kan det vara?

Ett piratskepp! Stora ögon och stor glädje.

 

 

Du Kanske Också Gillar

48 Kommentarer

  • Svara BP 3 januari, 2018 | 14:41

    Är totalt såld på den röda bilen. Så himla kul att du har sparat den. Dessutom har du nog inte lekt alldeles för ofta med den, dåden är i nyskick. Smart, för den är en riktig klenod idag:-) Bra att din pappa var före sin tid och gav dig just en bil i julklapp. Stor eloge där!
    Även bilderna med julklapparna till barnbarnen är riktiga höjdare. De bekräftar förresten det jag alltid säger – jul är till för barn. Att se glädjen i deras ögon när de öppnar presenterna och upptäcker innehållet är obetalbart.

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 18:05

      Visst är den röda bilen läcker. Och jag har kört med den idag och den fungerra. Bilradion också. Jodå jag har lekt med den en hel del, men den var av verkligt god kvalité, som allt pappa köpte till mig. Kartongen är lite skavd, men bilen är blank och fin. Och visst var pappa en föregångare som köper en bil till en treåring på den tiden.

      Visst är julen för barnen. Jag är ju ingen julfantast på något sätt och är helst bortrest. Men jag gläds när jag ser barnens ögon. Och överraskade blev de. Ögonblicksbilder.

  • Svara Mia 3 januari, 2018 | 16:02

    Ja vad klok du var. När tomten frågade var du förstås tvungen att säga sanningen, men klart du var snäll när han var där… 🙂

    Med ökat välstånd i vårt land har också julens ”krav” blivit stora, jag brukar säga att det är barnens och köpmännens högtid! Vet att många älskar julhögtiden, men, nej jag är ingen större diggare även om jag inte hatar den heller… Den bara är – litet måttlig!

    Funderar över om jag ska ge mig in i Sannas utmaningar, trots att jag vet att jag inte gillar att vara styrd. 🙂 Det tål att fundera på något dygn. Ska gå in och läsa reglerna i alla fall!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 17:57

      Ja, jag visste ju att jag var ett piggt barn och väldigt påhottig.Men jag fann mig här när tomten kom. Mamma har berättat och mitt svar var till stor munterhet för andra.

      Jag är ju ingen julig person längre men kommersen ogillar jag och att folk stressar och förköper sig. Vi är ju ofta borta numer över jul och det tycker jag om.

      Sannas utmaning tycker jag är trevlig och den är tämligen kravlös. Roligt är också att se andra deltagares tolkningar. Man måste ju inte vara med varje vecka. Vore roligt om du hängde på.

  • Svara Carita Liljendahl 3 januari, 2018 | 18:18

    Ja, barndomsminnen finns det gott om, de flesta fina – en del sorgliga förstås – såsom livet påbjuder.
    Mycket har förändrats, världen blivit mer kommersiell – men vi gör så gott vi kan för att julens budskap, och glädjen med klappar ska finnas kvar.

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:22

      Visst är det så. Glädje blandas med sorg och så livet igenom.
      Jag är inte längre någon ”julperson” och är helst inte hemma då. Tycker också att det blivit alltför kommersiellt. (Tror inte alla barn idag ens veta varför julen firas.)
      Här fångade jag barbarnens glädje och deras ögon lyser.

  • Svara Ann-Kristin 3 januari, 2018 | 18:22

    Gokväll!
    Nu blev det lite nostalgi för min del. Jag fick en liknande bil av min far när han hade varit och tävlat på Nurnburgring 1950. Det var en vinröd BMW 328 och exat lika som den han tävlade med då och kom 5:a. Tyvärr så finns den inte kvar i min ägo. Letade efter den för något år sedan, då jag blev erbjuden en rätt så stor summa för den och dessutom utan kartong.
    Önskar Dig och B en god fortsättning på det nya året.
    Kram/A-K

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:18

      God kväll! Visst är det trevligt med lite nostalgi ibland. Men jag kan förstå att det är trist att du inte har din fina bil kvar. Så fint minne. Men du har ändå minnet av bde din pappa och bilen med dig.
      Och visst är dessa bilar ”värda ” en hel del. Jag tänker behålla min för den står bra i sin låda i garderoben,
      Önskar er också en god fortsättning.
      Vi ses och hörs.
      Kram!

  • Svara Ama de casa 3 januari, 2018 | 18:53

    Vilken fin röd bil! Otroligt att du har kunnat spara den i så fint skick i alla dessa år. Skoj! 🙂

    Sen är ju julen barnens högtid – det syns väldigt tydligt i dina härliga bilder 🙂

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:12

      Visst är bilen fin! Och ändå har jag som barn lekt mycket med den och även barnbarnen. Men den står i garderoben på en hylla och tar plats. Men ibland får den komma ut. Idag t.ex.

      Vi är ju inte så ofta hemma över julen men hör var vi det och pojkarnas glädje är inte att ta miste på, Klart överraskade.

  • Svara Violen på Brandholmen 3 januari, 2018 | 20:16

    Så festligt med en röd julklappsbil! Den måste vara en raritet om den inte har dukat under för ”tidens tand”.
    Kul att se dina barnbarn som verkligen ser ut att gilla sina julklappar. Hos oss finns inga småbarn längre och heller inga julklappar. Det känns skönt.
    Önskar dig en God fortsättning på det nya året!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:04

      Ja, bilen är en ”klenod” och jag är glad över att ha den kvar. Visserligen står den i garderoben men jag vill inte göra mig av med den.
      Barnbarnen blev så glada för sina paket och ögonen talar sitt språk- Ögonblicksbilder.

      Vi ger barnbarnen julklappar, men i övrigt blir det inga. Vi är oftast inte hemma över jul, inte i år heller- Och någon julig person är jag inte längre.
      Önskar dig också en riktigt God fortsättning på 2018.

  • Svara Susjos 3 januari, 2018 | 20:21

    Oj, den röda bilen, så fin!!
    Barns lycka när de får sina julklappar är så fint!!
    Bra foton till ordet julklappar….
    Kram och trevlig kväll!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 21:58

      Tack! Visst är bilen fin! Jag har lekt mycket med den och barnbarnen också.
      Och barnen blev verkligen överraskade över sina paket. Ögonens glädje talar sitt språk.
      Kram och önskar dig en lugn jobbnatt.

  • Svara Primrose 3 januari, 2018 | 20:43

    Vilken lycklig kille, sista bilden ,-)))
    Jag är tre år yngre än dig, jag älskade att leka med dockor men även jag lekte med bilar, den bilen du fick påminner om den jag fick,-) samma färg men år senare kommer inte ihåg när, den hade samma färg ungefär samma modell men med helt tak, hade en styrpinne som man satt på taket och störde, den älskade jag! ,-)
    Så kul att se din ,-))
    Fina bilder på familjen,-))
    Ha det jättefint
    KRAM Primrose ,-)

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 21:54

      Ja, pojkarnas lycka är härlig att se. Verkligen äkta ögonblicksbilder.
      Dockor lekte jag också med men även med bilar och jag hade många pojkkompisar så det blev en del lekar med bil och tåg också.
      Kul att du också hade en liknande bil som du lekte med och som du tyckte om. Kanske du visar den vid tillfälle.
      Ha det bra du också.
      Kram!

  • Svara Helen 3 januari, 2018 | 21:09

    WOW, jag är så imponerad att du har kvar den fina, gamla bilen i så fint skick!! Min man brukar köpa gamla leksaksbilar ibland och har en prydnadshylla med de han gillar bäst. Han skulle nog gärna lägga vantarna på din så håll i den hårt :-). Det är en glädje att se på barnen när de får julklappar och man ser deras oförställda glädje. Underbart!.

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 21:24

      Jodå, bilen finns kvar och är parkerad på en hylla i en garderob. Minns att ni hade med en samling bilar i ert jullandskap. Förstår nu att dte är maken som samlar. Jag har bara denna. Och fina minnen med den.

      Visst är det roligt att se barnens ögon när de får och öppnar sina klappar. Ögonblicksbilder.

  • Svara bjorgnina 3 januari, 2018 | 21:42

    Heisann, heter gave bare klapp i forbindelse med julklapp? Hva med fødselsdagsgaver? Flott innlegg!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:31

      Tack! Ja, annars säger vi på svenska present. Födelsedagspresent till exempel Man kan också säga julgåva – ”julegave” på norsk. Men julklapp kommer av att man förr på gårdarna kunde ”klappa” (knacka) på dörren och kasta in ett paket.

  • Svara Geddfish 3 januari, 2018 | 22:02

    När jag ser en sån här gedigen sak som din bil, då ångrar jag att jag inte tog tillvara mina gamla leksaker. Jag hade ett jättefint svart lok med tillhörande vagn. Plus alla vackra dockor. Försvunna i olika flyttar.
    Jag gillar också de fina korten på barnbarnens glädje över gåvor.
    Godnattkram!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:27

      Jag har denna bil, en kulram, (som jag älskade) en svart docka (från 1955) som pappa också köpte i Stockholm och en del böcker kvar från min barndom. Mycket annat har kommit bort i olika sammanhang.
      Kan förstå att du idag ångrar att du inte tog till vara dina saker, men ibland spelar annat in och det glöms bort.

      Pojkarnas glädje här går inte att ta miste på. Ögonen strålar och jag är glad att jag hann med att fånga ögonblicket.
      Kram!
      Natti, natti.

  • Svara Susan 3 januari, 2018 | 22:29

    Hola! Vilken underbar liten bil! Älskar ju allt i ”miniatyr”! Hade jag en ”lokal” över någonstans skulle jag ha en stor tågbana med bilar, städer och naturlandskap. Men då skulle väl familjen inte se röken av mig… 😉 Trafiknostalgiska förlaget har en ljuvlig liten affär på Österlånggatan med bilar, tåg, fotoböcker från gamla Stockholm och mycket mer. Bilarna är inte antika som din utan nytillverkade tror jag men exakta kopior av gamla modeller år för år och olika märken. Har du inte varit där är det ett bra tips att ta med Max dit som jag har förstått är tåg- och spårvägsintresserad – nu när Spårvägsmuseet har flyttat. Butiksbiträdet är en fantastiskt engagerad och trevlig dam! http://www.tnf.se

    Kram till dig och Mr B! ❤️ I morgon går vi in på ensiffrigt och nedräkning här på Åsöberget!

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:49

      Visst är bilen fin! En riktig klenod som jag lekt med och son barnbarnen nu leker med. Den körs runt genom att man ”drar upp den” med en nyckel och sedan kan man sätta på bilradion som spelar. Nostalgi! Ja, kanske får du hitta någon form av utlopp för all din kreativitet…Tack för tipset om Trafiknostalgiska för visst ska vi gå dit. Spårvagnsmuseet är ju numer stängt för flytt till Hjorthagen. Tack för tipset.
      Förstår att nedräkningen är påbörjad. Kanske är det så även här för Mr B. Men jag avvaktar.
      Kram till er!

  • Svara Fia 3 januari, 2018 | 22:33

    Bilen!! Så fin och med radio! Jag minns dåligt julklappar jag fick som barn, märkligt nog, eftersom jag så tydligt kommer ihåg den tomma känslan när man öppnat alla paket!
    Jag är heller inte alls julig av mig och åker helst bort, men numera med barnbarn känns det möjligen litet annorlunda.

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:44

      Visst är bilen fin! Och den får stå parkerad i en garderob men barnbarnen leker gärna med din när de är här. DEn har ju radio och man drar upp den med en nyckel. Några saker jag åftt tii just jul finns kvar bla. en kulram och några böckee och en svart docka med krulligt hår som pappa gav mig redan 1954. Han var liksom ganska modern….

      Ja, visst är det annorlunda med barnbarnen men Livfamiljen är i Uppsala hos pojkarnas farmor och farfar och det känns bra det också. För julen är för mig förknoppad med så mycket som hänt när pappa had esin alzheimer så den kan jag undvara numer.

      • Svara Fia 4 januari, 2018 | 16:25

        Jag visade Lasse och han sade att han önskat sig exakt en sådan bil när han var liten, men fick ingen. En av hans kamrater hade precis en sån…

        • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 17:10

          Lasse kan få leka med min. Den är väl bibehållen och barnbarnen leker med den när de är här.
          Då får bilen ett garage dessutom som de bygger.

  • Svara Christina 3 januari, 2018 | 22:42

    Vad fin röd bil! Och ärligt fint svar av ditt barnajag.
    Men vilka fantastiska glädjestrålande ögon på pojkarna. Precis som det ska vara när det är jul.

    Önskar dig en fortsatt fin vecka! Kramar

    • Svara Ditte 3 januari, 2018 | 22:51

      Visst är bilen fin! En kär ägodel som hat mycket att berätta.
      Jag är ju inte direkt julig, men att fånga pojkarnas glädje när de öppnade sina paket är ett fint ögonblick att ha med sig.

      Önskar dig också en bra vecka med njutbara dagar.
      Kram!

  • Svara Marja 4 januari, 2018 | 00:12

    Så fint att du har kvar bilen. Ett fantastiskt minne från din pappa. Jag lekte bara med dockor och nallar och utomhus med kottar och pinnar. 🙂
    Kram!

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 10:00

      Bilen är mig kär och på olika sätt och får finnas kvar hos mig. Jag hade flera pojkar som lekkamrater och då blev det lek med både bilar, tåg och annat. Och ute blev det mycket lek i skogen med att bygga kojor och annat.
      Kram!

  • Svara Anki 4 januari, 2018 | 07:24

    Härliga bilder med massor med paket och riktig lycka!
    Den röda bilen … underbart att du sparat den!
    Kram

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 09:58

      Tack! Ja, bilen får hänga med. Den är mig kär och jag har fina minnen som sitter i den.
      Och barnaögon som tindrar förväntansfulla är härligt. LIkaså glädjen för sina paket.
      Kram!

  • Svara Anette 4 januari, 2018 | 10:17

    Blir lite full i skratt åt bilen. Jag kommer nämligen att tänka på när vår yngsta dotter fick en radiostyrd bil i julklapp av sin farfar. Hon döpte bilen till Tommy och var ute och gick med den som om den vore en hund hon skulle uppfostra.
    Själv lekte jag ofta med bilar och lego tillsammans med min yngre bror, han var dock inte mycket för dockor.
    Snacka om julklappslycka när Maxförstått vad han fått, härlig bild.

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 11:03

      Vad roligt med bilen och er yngsta dotter. Kul tanke att ta med bilen ut. Och visst kunde den passera som hund.
      Jag hade flera pojkar som lekkamrater och lekte gärna med deras leksaker också. Även med dockor.

      Visst är bilden på max härlig. Lyckan lyser i ögonen.

  • Svara Leffe 4 januari, 2018 | 10:24

    Gomorron Ditte!
    Max är verkligen tjusig i sin röda slips. Det är tyvärr nåt man sällan ser numera.

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 11:01

      God förmiddag! Visst är han! Och det var en stor lycka att få paket och att öppna dem.

  • Svara Eva 4 januari, 2018 | 10:25

    Super fin röd bil o så roligt att du har bevarat den så fint. Jag har inget kvar men kommer ihåg vissa saker 🙂 roligt att ni firade o jag känner mer o mer som du ang julen man kan ha det bra o att resa bort. Dock är dottern ensam o det var ett självklart val att va med henne. Ha en fin dag kram

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 10:59

      Bilen är en kär sak och den används ju nu av banbarnen som gärna leker md den. Jag vill inte alls sälja den trots att jag är erbjuden mycket pengar för den. Bilen är ett samlarobjekt, men pengar känns oviktigt i sammanhanget.

      Kanske kan dottern resa med nästa år om ni väljer det alternativet. Förstår självklart att ni ville vara tillsammans med henne i år. För oss har det blivit många jular utomlands och jag tycker det har varit bra och skönt avkopplande och helt utan det vanliga.

      Kram!

  • Svara Znogge 4 januari, 2018 | 11:43

    Vilken alldeles underbar bil och så roligt att ha förpackningen kvar. Samtidigt så är det härligt att barnbarnen leker med den för allt kan inte mätas i pengar utan det finns många högre värden…

    Kram och god middag!

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 11:51

      Bilen stannar hos mig och den leks fortfarande med. En raritet och den står bra i min garderob när den inte körs. Pengar i sammanhanget är helt ointressant och tur att det finns annat som länns viktigare.
      Kram och trevlig torsdag.

  • Svara Beppan 4 januari, 2018 | 17:43

    Intressant läsning – och kul med den röda fina radiobilen!
    Jag har också kvar en del klappar jag fick som barn.
    Bl a en nalle som kan brumma. Minns än hur lycklig jag blev när jag fick den!

    • Svara Ditte 4 januari, 2018 | 19:00

      Bilen står fint parkerad i sin låda i en garderob men när barnbarnen kommer så leker de med den. Och den hängre med och trivs med att få komma fram.
      Roligt med din brummande nalle. Kan tänka mig att du blev glad över att få den.

  • Svara Primrose 5 januari, 2018 | 11:47

    Jag vet inte ens om jag har den kvar, men om så visar jag den ,-))
    KRAM o ha det fint Primrose ,-)

    • Svara Ditte 5 januari, 2018 | 12:49

      Nej, men du har ju minnena kvar och det är lika viktigt.
      kram!

  • Svara Sara Pepparkaka 6 januari, 2018 | 10:45

    Tur att du fick julklapp fast du var snäll bara ibland!

    • Svara Ditte 6 januari, 2018 | 10:52

      Visst var det! Och ibland är det fint att ha turen med sig.

    Kommentera