Vi lämnade Port Stanley på Falklandsöarna och hade med oss både pingviner och andra fina upplevelser i bagaget. Nästa hamn och stopp på resan blev Montevideo i Uruguay som vi nådde efter två nätter och tre dagar till havs. Och efter ännu en natt, nu ”inomskärs,” nådde vi slutmålet för resan, Buenos Aires. Här vi lämnade vi fartyget och anrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.
Anrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.
Hotell Meliá Recoleta Plaza
på Calle Posada 155, i den ”finare stadsdelen” Recoleta i Buenos Aires centrum visade sig vara en byggnad med kända anor. Och i byggnaden har många händelser av skilda slag utspelat sig undre årens lopp. Själva huset kom till på 1930-talet. På den tiden var detta område i B.A. ”the red light district” med nattkubbar, barer, bordeller och hög kriminalitet.
Detta hotell har sin speciella historia. Här i byggnaden bodde mellan 1942 och 1944 Eva Perón, kvinnan som skulle bli en ikon i Argentina.
Eva/Evita Perón, född Duarte, var skådespelerska /artist och flyttade från landsbygden till B.A. 1935. Inkomsterna och jobben var få och små så billiga hotell eller boenden hemma hos vänner var det som stod till buds. Och med hjälp av både tur och högt uppsatta militära vänner, fick Eva en roll i en radioteater. Det ena gav det andra och hon fick råd att flytta in i en liten lägenhet här i byggnaden.
Kanske var det turen, de militära vännerna och viljan att bli något som tog Eva vidare. För på en stor välgörenhetsfest blev hon ett par år senare presenterad för Juan Perón, då arbetsmarknadsminister. Det berättas att det var kärlek vid första ögonkastet och paret gifte sig 1945. Eva var då 25 år.
I samband med att Juan Perón blev Argentinas president 1946 kom Eva till att leda hälso och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin make på olika sätt, även för att säkra makten, och tog bl.a. kontrollen över fackföreningsrörelsen. (Mer om Eva/Evita Peron har jag skrivit här.)
Tjusig entré
Bilder på Evita Peron finns på väggarna i hotellets lobby.
Delar av hotellets lobby.
Gammal inredning med många spår av Eva Perón.
Röda mattan utrullad.
Hotellet i sig
hade verkligen den gamla stilen bevarad. De flesta rum var uppkallade antingen efter mer eller mindre kända jazzmusiker, skådespelare, operasångare, sångare,konstnärer eller författare som bott på hotellet . Vi hamnade hos Ella Fitzegerald. (Namnet är felstavat på dörren)
En del av det tidstypiska rummet som också hade en loungeavdelning med soffa och bord.
Uppe på taket fanns en liten terrass med en minmial pool och några solstolar. Men mysigt att slå sig ner här i skuggan.
Även hotellets restaurang var jazzinspirerad.
Här i hotellets ”Bistro” var det förr en syateljé där många av både Evita Perons och andra societetsdamers kläder syddes upp av världens främsta modeskapare, bl.a Dior. Dags för vår frukost. Riktigt god och i läcker miljö. En bra start innan det var dags att ge oss ut i Buenos Aires .
Intressant att läsa om ”Evitas” hotell. Känner igen det utifrån och inser att det var en miss att inte gå in, så tack för att du visar och berättar.
Hotellet hade verkligen ”anor” och en del av Evita satt både på och i väggarna. Ett väldigt bra och trevligt hotell att bo på var det också.Synd att ni inte gick in och tittade. Men jag har visat lite av det så nu vet du mer.
Vilket mysigt hotell 🙂
Det var det verkligen och med mycket historia inbyggt i väggarna.
Tjusig byggnad, det där hotellet.
Att läsa om Eva Peron är intressant, Hon hann med mycket i sitt korta liv.
Ja, det gjorde hon. Men det finns ju en baksida också. Makten! Men detta är komplicerat och många i Argentina väljer att se bara det goda och en hel del blev ju uträttat för att förbättra kvinnornas ställning.
Hotellet och byggnaden var verkligen flott och hade ju dessutom sin historia.
Ett väldigt bra läge var det också och i en ”säker del” av Buenos Aires. Överlag är dte ju en stad med stora kriminella problem och stor fattigdom.
Så trevligt att på på ett hotell vars byggnad verkligen hade historiska anor. Det ger verkligen det lilla extra. Dessutom så såg hotellet väldigt fint ut så det var garanterat ett bra val.
Kram och god fredag!
Visst inte om innan att byggnaden hade historiska anor, men det blev en trevlig överraskning. Och både standard, läge och allt annat var riktigt bra.
Trevlig fredag önskar jag dig också.
Kram!
Det är nästan som ett heligt inlägg. Historiens vingslag känns!
Historisk mark.
Stor kram och go fredag 😀
Nästan! Så kändes det att bo här också. Historiens vingslag kändes.Både läget och miljön var på topp. Och häftigt att bo i ett rum där Ella F hade bott.
Önskar dig också en fin kväll.
Stor kram!
Vilket läckert och anrikt hotell! Jag undrar om dom inte har utelämnat g-et i Fitzgerald för att uttalet skulle bli konstigt då på spanska? Utan g-et låter det ju nästan rätt om man utläser det på spanska. Spanjorer (och sydamerikaner) är ju mycket för att ”döpa om” folk så namnen passar dom bättre 🙂
Min kirurg heter Duarte Llanos i efternamn. Undrar om hon är släkt med Evita och kanske driver en vingård vid sidan av? 😉
Ha en härlig fredagskväll!
Hotellet var verkligen bra både vad gällde komfort, miljö. läge och service. Och med historiens vingslag som vakade över oss.
Aha, säkert är det så! Ja, när jag tänker på det en gång till så verkar det stämma bra med det utelämnade g-et.
Och kanske är din kirurg släkt med Eva Duarte. Du får fråga.
Önskar er också en fin kväll.
Vilket tjusigt hotell med mycket historia.
Intressant var också ditt förra inlägg om Stanley och Falklandsöarna.
Skolgången minst sagt speciell i vissa fall.
Verkligen! Både miljön och allt det andra var riktigt bra och historiens vingslag kunde anas på flera ställen i byggnaden. Och visst är Falklandsöarna speciellt. Väldigt roligt att träffa och prata med de som är bosatta här-
Tjusigt hotell och så snygg Evita var!
Nu måste jag skynda mej vidare till jobbet….så det blir ett kort inlägg!
Trevlig helg!
Hotellet var verkligen bra och extra roligt att ha historiens vingslag närvarande. Och visst var Evita snygg.
Önskar dig en lugn natt.
Kram!
Höll nästan på att skriva ”Grand Hotell släng dig i väggen”. Ditt hotell andas ju anor och inte vilka anor som helst. Himla kul att ha bott just där. Ytterligare ett oförglömligt minne.
Gillade kulturkrocken mellan interiören och terrassen, läckert. Att man däremot stavat Ella Fitzegeralds namn fel, är aningen pinsamt kan jag tycka. Men kloka Ama hade ju en förklaring där…
Härliga bilder som verkligen visar hotellets karaktär.
Hotellet var riktigt fint och extra roligt att Eva Duarte/Peron bott här under ett par år.Historiens vingar satt i väggarna. Visst inte om detta förrän vi var på plats.
Jag reagerade också på att Ella F:s namn var felstavat men går också på Amas tanke att det utan g blir lättare att uttala på spanska.
Bra var också att hotellet låg i ett lugnt område i Buenos Aires. Läste igår på en blogg, https://gertie-worldwide.com/2019/02/20/nu-har-det-hant/
om en svensk kvinna som blivit rånad utanför sitt hotell i B.A. Så obehagligt. Detta var ett svenskt par som gjorde en liknande resa som vår. Lätt att det man inte vill ska hända ändå inträffar.
En drömhotell tycks det mej! Lobbyn ser så gammalmodigt elegant ut.
Fick lov att kolla priserna och såg till min förvåning, att
rum för 2 med kingsize bed och frukost inkl. håller sej onkring 150-200 dollars. ett pris som
anses ganska lågt i Washington för att inte tala om New York!
Förstår det kändes skönt att sova på fast mark ett par nätter, även om skeppet var lyxigt. 🙂
(25 plusgrader i dag )
Hotellet var verkligen fint och låg i ett lugnt område. Intressant med byggnadens historia som liksom fanns inbyggd i väggarna. Priset var helt klart överkomligt om man jämför med N.Y. och Washington och det är ju inte heller så mycket extra skatt eller dricks som kommer till.
Jag skall maila dig idag för jag fick häromdagen en kommentar på min blogg som var riktad till dig ang. en man du kände. Så jag skickar detta vidare.
Skönt med värme hos dig. I Stockholm har våren paus och det har varit ett par regniga dagar med bara +5 grader.
Spännande hotell och tänk om väggarna kunde berätta! intressant läsning och fina bilder!
Tack Ditte!
Kram
Jag försökte tala med väggarna och få dem att berätta mer men lyckades inte så bra. fick nöja mig med det jag kunde läsa mig till och vad hotellets personal berättade. Plus lite som jag läst på förstås.
Hotellet var lagom i storlek och en riktig oas här i den brusande storstaden.
Kram!
Hej Ditte min dator varnar att din blogg är inte en säker plats men jag skriver inte några lösen ord och koder här så jag fortsätter och läser om dina resor som är så intressanta
Trist! Men min blogg ska var säker och jag har olika inställningar som hjälper till. Tack för att du meddelar och jag ska kontakta WordPress för att fråga om råd. Tror inte det är någon fara. Har inte hört/läst att några andra haft det problemet. Men jag kollar.
Jätteroligt att du är med på resorna.
Vilket mysigt hotell och dessutom med så många minnen av Evita Perón där. En fin avslutning på er resa, för det var väl sista stoppet för er innan det var dags att ge iväg norr ut mot hemmet igen.
Hotellet var verkligen fint och jag önskar att väggarna kunnat tala. Så mycket historia som fanns här. Detta var vårt sista stopp innan vi efter några dagar flög hem till Stockholm igen.
Alltså, alla dessa jättetjusiga hotell och restauranger. jag skulle vara tvungen att införskaffa en helt ny garderob för att ens kunna visa mig i receptionen. Ja, jag skulle känna mig som kusinen från landet…Numera är jag så sällan uppklädd och tänk att det är det jag tänker på när jag ser dina fina foton, hur obekväm jag skulle känna mig i den fina miljön. En gång i tiden var det vardagsmat att springa på cocktailbjudningar på ambassader i Stockholm och besöka lyxkrogar. Det känns verkligen som ett helt tidigare liv som inte har något med mitt liv idag att göra. Men missförstå mig inte, jag är väldigt glad över att jag var med om så mycket under mina Stockholmsår, men jag längtar inte tillbaka, men jag har väldigt många goda minnen och goda vänner att tänka tillbaka på. Nu måste jag läsa vidare vad ni tyckte om hela kryssningen
Nej då! DEt var ett par kvällar ombord som det var lite extra. Men inte på hotellet eller de restauranger vi var ute på. Inte alls. Men i övrigt inte alls. Och långbyxor gick utmärkt. Det var överlag en väldigt avslappnad stil överallt-
Och som du skriver var ska har sin tid. Jag är inte heller så mycket för att numer klä upp mig men ibland så.Alla medresenärer vi träffade på hade en tämligen ”laid back” stil.
kram!