Vi är på väg till Armémuseum i Stockholm för att vara med om en historisk resa. En spännande resa bakåt i tiden, till åren 1941-1945. Det är boksläpp för SVENSKAR I STRID MOT HITLER – I AMERIKANSK KRIGSTJÄNST 1941-45. Vi är inbjudna av bokens författare, militärhistorikern m.m. Lars Gyllenhaal, för att få veta mer både om boken och de svenskar som stred i amerikansk uniform mot Hitler. Och dessa var betydligt fler än de svenskar som tog på sig tysk uniform och stred för Hitlers sak. (Lars har även en blogg som tar upp både historiska och helt aktuella händelser med visst militärt fokus. Lars är också medlem i Svenska militärhistoriska kommissionen)
Armémuseum ligger på Riddargatan. Och både museet (fri entré) och restaurangen/cafeterian är trevliga att besöka. Här finns både permanenta utställningar och specialutställningar. (Info finns på hemsidan.)
En historisk resa
blir det när vi slagit oss ner och Lars börjar berätta om själva uppkomsten till den här boken. (Han har skrivit många fler) Under perioden 1941-45 var det fler svenskar som stred i amerikans uniform än tysk. Och de stred bl.a i Normendie, (Frankrike) Belgien, Tyskland och Norge I boken får vi lära känna dem och här finns också många foton och andra dokument som till stor del aldrig tidigare publicerats.
Lars Gyllenhaal beredd att berätta om boken och om några svenskars öde i amerikansk krigstjänst i Europa..
Lars Gyllenhaal tillsammans med en av förläggarna på Lind & CO
I boken finns många foton och dolkument av skilda slag och här är författaren tillsammans med sin vän och kollega, Mikael Norman, som kommit med många bra idéer och gjort bokens layout. Och boken blir verkligen en historisk resa både vad gäller tid, rum och männsikoöden.
Jag fick boken i min hand igår och har dels bläddrat i del och även läst en del. Snart fastnade jag vid just vid bilderna och bildtexterna. Ibland blir det lätt så med historiska böcker att de blir så späckade med fakta och kan kännas tunga att ta itll sig. Här i boken blandas bilder med text som i mitt tycke ger boken en större närvaro. Att texten sedan är skriven med ”luft emellan” och fördelad mellan bilderna lättar också upp. Och bokens budskap går hela tiden tydligt fram och på ett sätt som är lätt att ta till sig.
Bilder från boken. Bildkälla till vänster: Anders Kullander och till höger – överst Lars Gyllenhaal och nederst Anders Kullander.
Vi, ett 20 tal, som är inbjudna fågas av författarens kunnighet, engagemang och goda förmåga att berätta.
En av ”Kellys hjältar” –
finns och var i verkligheten var en man som hette Henry Backman, född 1907 och som kom från samma by utanför Piteå, Rosvik, där Lars Gyllenhaal bor. (”Kellys hjältar” är en actionfilm från 1970 med bl.a- Clint Eastwood, som ”Kelly” . Filmen utspelar sig några dagar efter landstigningen i Normandie, Dagen D, och menige Kelly får av en slump veta att det finns 16 miljoner dollar i guld bara fem mil bakom tyskarnas frontlinje. Han bestämmer sig för att ta guldet och får de andra i sin pluton med sig.)
Landstigningen i Normandie. Här var en annan svensk i amerikansk uniform med, Anders Kullander från Göteborg. Foto från boken och bildkälla NARA.
Genom olika dokument och intervjuer med Henrys släktingar och vänner lyckades Lars Gyllenhaal få fram hans hstoria och kännedom om hur han hamnade i USA. Olycklig kärlek gjorde att Henry genom en släkting fick hjälpmed att starta ett nytt liv där när han var 22 år gammal. Mycket hinner utspela sig och Henry hamnar i en infanteridivision som så småningom landstiger på Omaha Beach i Normandie den 6 jui 1944. Någon månad senare pressade Henrys division tyskarna över floden Vire och intog och befriade staden Nancy.
Framsidan av en allierad sedel för Frankrike 1944-45 och som sedan hamnade i Rosvik. ”Alltså en sedel Henry Backman” inte använde sig av.
Allierad sedal för Frankrike. Också historisk.
Kopplingen
till filmen ”Kellys hjältar”? ” Citat från boken. ” Jo, i filmen tillhör de flesta amerikanska soldater samma division som Henry Backman gjorde, den 35. D infanteridivisionen. DE befriar i filmen den franska staden Nancy, som verklighetens division gjorde.” Och på så sätt var Henry Backman från Rosvik i Norrbotten en av ursprungliga ”Kellys hjältar ”.
”Rädda inte menige Ryan”
heter ett kapitel. Och verklighetens Captain Miller, Tom Hanks, i filmen ”Rädda menigen Ryan” var svenskamerikanen Ralph Goranson. Alla soldater i hans kompanie hade frivilligt sökt sig dit. Detta är ytterligare en spännande historia att läsa och ta till sig för historien är också sann.
Ännu en svensk som gav sig ut på en historisk resa var Ralph Goransson.
Intresse för historia
har jag och jag är nog delvis född med det. Och tanken på att det är vår historia, i mångt och mycket, som bidragit itll att skapa det samhälle vi har idag är det än mer spännande och skrämmande. Biden nedan finns med i Lars Gyllenhaals nya bok. Jag ser min pappa, Allan Mann, då kanske 23 år, sitta längst ner till vänster. (Fotot har jag i original i mina gömmor) Han, tillsammans med många andra kämpade också mot Hitler och för länders rätt till sin frihet utan förtryck. Kampen gav också resultat. Och många minnen, syn och tankesätt har jag haft med mig ut i livet och likaså att kämpa för det jag tror på- Aldrig tungt att bära.
1941-45 var precis de åren jag gick i realskolan. Min bror blev inkallad och utbildades
till vapenmekaniker, då han på grund av polio inte var fysiskt A.
Kände ingen som gick med i varken Allieds eller Axis, men flera unga norrmän kom till
vår lilla stad – också en del balter . Dom stannade ett tag men försvann. Dom hade
lyckats ta sej över till England och förenats med the Allieds. Kommer särskilt i håg Torbjörn Solnes,
som kom till USA men längtade tillbaka till Norge och flyttade hem.
Jag tänkte på dig när vi var här igår. Har läst en hel del i boken idag och den är riktigt bra. Och att det var så många svenskar som deltog för amerikansk del har man inte tidigare vetat. Jag har beställt ett ex av boken och vill gärna skicka den till dig. många svenskar stannade också kvar i USA. Boken är lättläst och väldigt intressant. Min pappa var ju både med i Norge och Frankrike och på en del andra ställen och utbildades delvis i England och Skottland.
Hej Ruth i Virginia!
Torbjörn Solnes var min frus morbror. Torbjörn dog år 2000 i Meråker i Norge. Skulle vara intressant om du hade några fler minnen av honom kanske någon bild eller annat. Han var väldigt tystlåten om vad han upplevde under kriget. Har dock för mig att han också tog sig till England.
Lars
Hej Lars! Jag ska skicka din kommentar vidare till Ruth per mail så kan hon säkert svara dig personligen.
Hälsningar Ditte
Historiska resor är alltid intressanta och ämnet har alltid fascinerat mig. Ännu intressantare och givande måste det ha varit för dig med tanke på att din pappa var med i boken. Min man är mycket intresserad av andra världskriget och hade gärna velat åka till Normandie. Dit har vi aldrig kommit men vi har hunnit med en del av RAF:s historia när vi varit i England. Alltid något.
Kram och trevlig kväll!
Jag tycker också att dessa historiska resor är både spännande och intressanta. Normandie är väldigt givande att besöka. Har på ”förekommen anledning” gjort några resor dit. Alltid både rörande och berörande. RAFs historia är ju också väldigt spännande. Har också tagit del av en del av deras historia både i England och Skottland.
Önskar dig också en fin kväll.
Kram!
Jag var tvungen att googla. Har sett Kellys hjältar (i förhistorisk tid…) och var övertygad om att det var Donald Sutherland som var Kelly. Men så var det ju inte. Till mitt försvar måste jag ändå säga att han faktiskt var med i filmen 😉
Reste runt och campade i Normandie för en herrans massa år sen. Temat för den resan var Dagen D. (Vårt eget tema, alltså). Skrämmande att se. Fick upp ögonen betydligt mer än dom historielektioner som avhandlade detta måste jag säga.
Att se med egna ögon är betydligt mer upplysande (och skrämmande!) än vad en skriven text kan förmedla. Och ändå såg vi bara ”eftervågorna” av det hela. Kan tänka mig att du – med tanke på din pappas insatser – har en ännu ”bättre” bild av det hela, om du förstår hur jag menar med det där ”bättre”.
Kram på dig!
Visst var Donald Suthetland med i filmen , men han var ju inte ”Kelly”. Så du var på rätt spår. Och har man varrit i Normandie så blir ju allt detta än mer levande. Jag har också varit där flera gånger och det är lika starkt varje gång. Pappa reste ju dit varje år och träffade sina överlevande vänner från USA, Storbritannien, Norge m.fl. länder. DE sgs alltid dels i Arromanche, vid Omaha Bay och vid Pegasus Bridge.
Och nu har jag läst ut den nya boken och med stor behållning.
Kram och trevlig kväll.
Superintressant! Men tung läsning för mig. Dock blev jag väldigt intresserad av din pappas liv och var så glad att jag fick tag i en speciell tidning, Svenska öden, där du skrivit mycket och bifogat bilder. Nu har du ju bloggat om detta dessutom. Jag berättade lite för mina barns pappa, som kan väldigt mycket historia och han kände igen mycket, han fick också en tidning av mig. Min yngste son går i pappans fotspår och har köpt flera jättefina inbundna krigshistorieböcker, som visar på saker som man inte visste.
Det är klart det har präglat dig, Ditte. Jag är imponerad.
Stor kram och fin kväll!
Ja, det blev mycket. Men hoppas du sovrade bland rubrikerna. Man måste ju inte läsa allt. Tidningen, ”Svenska ödens” artikel var bra och informativ och roligt att du spritt den vidare. Mycket hände som man ju inte vet så mycket om. Just Lars Gyllenhaal är väl den i Sverige som verkligen kan detta och den här nya boken är dessutom lättläst med många bildinslag.
Jodå, jag har präglats i mångt och mycket. Och ”ränderna# sitter i.
Stor kram och jag önskar dig också en fin kväll.
Här är det grått och mulet i kväll-
Jag glömde ju skriva att jag var till Normandie för några år sedan och fick se alla kända krigsminnen. Det var efter det som du började berätta om din pappa för mig.
En helt fantastisk resa. Kram.
Jag minns din resa dit och följde den. Så roligt och intressant. Normandie har jag besökt några gånger och det tar mig alltid hårt. Men så mycket historia och så många minnen som finns här. Kan förstå att resan dit var en upplevelse.
Stor kram!
Vilken research Lars Gyllenhaal har gjort för den intressanta boken. Jag menar bara att samla ihop bildmaterialet måste väl ha tagit år och dag, för att inte tala om att skanna in/fotografera av alla gamla pappersfoton. Å boken är ju inte precis tunn heller. Undrar hur länge det tog att producera boken. (Typiskt jag att ställa den frågan. Har man jobbat på ett förlag så är man arbetsskadad för livet.)
Kul att din pappa också fick vara med igen!
Vad gälller boken så har det aktivt tagit Lars Gyllenhaal två år att skriva den. Frågan ställdes. . Men all research har tagit än mer tid och många intervjuer är gjorda. Boken är skriven med ”luft mellan raderna” och är på dryga 200 sidor och där en hel del sidor endast har bilder och bildtexter. Så boken blir lättläst. Läste ut den idag.
Lars berättade också att det inte gick en dag (nästan) utan att han fick mail eller förfrågningar om min pappas olika öden och ”äventyr”. Så uppenbart lever han än. På sitt sätt. Originalbilden där pappa är med har jag i min ägo och har samlat den med en del andra. Ett stycke historia är det förvisso.
Verkar vara en mycket intressant bok.
Har alltid intresserat mig för andra världskriget.
Liksom maken och hans pappa som växte upp i skuggan av kriget i London.
Vad fint att din pappa lever vidare.
Ha en trevlig helg.
Titti
Min pappa lever vidare i böckerna och i mångas minnen. Men alzheimer tog hans liv i december 2005. Och även om Hitlertiden känns avlägsen så poppar en del nazistiska idéer då och då upp än idag. Men må vi aldrig glömma…
Min pappa utbildades delvis i England och Skottland och vistade säven där periodvis under andra världskriget och var med i SOE, Special Operation Executive, något som din man kanske känner till.
Önskar dig också en fin helg.
Jösses så intressant! Å din pappa är verkligen en krigshjälte, läste nu hela historien om din pappa via din länk om honom högt för min man som blev mäkta imponerad, men så är han väldigt intresserad av andra världskriget också! JAg blev också så imponerad, vilken man din pappa var, jösses vad han vågade!!!
Varm Kram!
Det är det och på flera sätt. Roligt att både du och din man blev intresserade. (Ja, din man var det innan aförstod jag…)Detta är ju ett stort stycke historia trots att det var länge sedan. Men än idag i Sverige har vi nazister på våra gator i Sverige. Märkligt med en lag som tillåter detta. Min pappa var speciell i mångt och mycket och att värna ett folks och människors frihet stod högt i kurs. Rädd var han aldrig. Men så trist att det blev alzheimer som tog hans liv. Svårt att se.
Kram!
Vad mycket spännande historia! Jag älskar oxå sånt här! Särskilt när det ”serveras” på ett lite lättillgängligt sätt.
Visst är det viktigt att historien som skrivs blir lätttillgänglig. Många gånger är det intressant men känns alltför tungläst. Jag tycker den här boken med sin layout och disponering hade mycket att ge. Givetvis innehållsmässogt också. Läste ut den under gårdagen.
Historiska resor är alltid intressanta, tänk så fascinerande vi människor är och har varit genom historien. Jag ska tipsa min historieintresserade del av familjen om både boken och museet. Låter som något de skulle gilla, boken kanske kan bli en julklapp….så tack för fint inlägg och tipset 🙂
Ha en skön helg!
Kram Christina
Jag är förtjust i resor och av skilda slag. Och denna boke tog mig med på en historisk resa till sakar och händelser jag bara visst lite grann om. En del om andra världskriget känner till eftersom min pappa tillbringade fem år i Norge/Sverige Storbritannien och Frankrike. Och för sess reste han 1939 som 18 åring till Finland. När jag igår läste den här boken slogs jag av hur unga alla var och verkligen var beslutna att kämpa för det de trodde på. Vet att pappa var 25 år när andra världskriget slutade och hade mycket med sig i bagaget. Någor som han var på i hela sitt liv.
Boken kan rekommenderas på olika sätt.
Önskar dig också en fin helg.
Kram!
Oj, vilket arbete han har lagt ner i detta spännande projekt! Intressant … och tänk att din pappa finns med i boken! Historieintresset har jag alltid haft och min farfar hade massor med historieböcker, som jag ofta och gärna tittade i. På den tiden orkade jag nog inte med de långa texterna, men jag minns att jag tittade på bilderna och farfar berättade 🙂
Tack för ett spännande inlägg från ditt möte med författaren.
Önskar dig en fin lördag!
Kram
Visst är det spännande med historia! Mne ibland har böckerna verkligen varit tunga att läsa- Just den här boken har en layout med många bilder och lättskrivna bildtexter så den var lättläst. Och ”luft” mellan raderna är det också. Läste ut boken igår och många spännande öden fanns med.
Önskar dig också en fin lördag
Kram!
Jag förstår att det var spännande. Och extra intressant blir det ju när din pappa också är med i boken!
Stor kram och trevlig lördag
Historia tycker jag ju om, både modern och gammal och vad gäller andra världskriget så är jag ju till viss del påverkad av det av båda mina föräldrar.
Önskar er också en fin lördag.
Stor kram!
Intressant inlägg om historia, bådas vårt intresse.
Var också inne på bloggen du länkade till.
Finns mycket i historia som vi inte är medvetna om.
Önskar dej en trevlig helg!
Tack! Ja, historien präglar ju oss på olika sätt och det är mycket vi inte alls vet.
Önskar dig också en fin helg.
Hej, föreläsningen hade jag gärna lyssnat på, att läsa faktaböcker gillar jag men jag tycker precis som du påpekar ibland att det är ganska tungläst. Har ju försökt plöja böcker om finska krigen för att jag tycker det är min förbannade skyldighet att veta något om min egen historia. Ändå har det inte varit lätt och fortfarande finns många luckor i min kunskap om vad som hände, varför det hände osv.
Precis som du säger så underlättas läsningen kolossalt mycket av autentiska foton, brev och andra illustrationer, även kartor i förekommande fall. Men om jag ska vara riktigt ärlig så tycker jag att det lättaste sättet att ta till sig historia är genom att titta på film. Men allt är ju inte filmatiserat o dessutom utan att bli alltför vinklat hit eller dit.
Jag har ännu inte sett filmatiseringen av Okänd soldat, jag blev sjuk när den gick här på vår biograf i vintras tror jag det var. Men den finns med på -att-se-listan högst upp.
Kram
Jag är ju uppvuxen med detta och min pappa reste till Finland 1939 för att bli kusk i finska vinterkriget, men hästarna hade frusit ihjäl och han hamnade mitt i striderna. Och de norrmän pappa träffade där blev hans vänner och sedan kom han med dem till Norge när Tyskland ockuperade landet. Finland och de finska vännerna fanns alltid med honom och det trots att pappa inte talade mer än 10 ord finska. Hans krigsvänner därifrån kom också och hälsade på honom när han var sjuk och till hans begravning. Fint! Dokumentärfilm ser jag också gärna, men det finns inte så många historiska sådana. Okänd soldat har jag läst med pappa och han förklarade så mycket för mig.
Kram och trevlig kväll.
Bästa söstra mi! Här finns historien och anknytning till den som du har nära till genom din pappa. Jag minns ju när jag läste om han då jag hittat dig på bloggen här och så blev vi bekanta lite mer.
Så fantastisk att LG tar sig an och skriver dessa viktiga historier som i dag mer än nånsin är högaktuella. Att det tillåts nazisterna att demonstrera och halv Stockholm stängs av mm. övergår mitt förstånd. Det är väl inte just så vi tänker oss demokratin.
Om Gösta hade levd och jag bott i Skellefteå hade den boken också som den förra blivit en gemensam sak att läsa och prata om.
Stor kram, lite vemodig tillsammans men i glädjen också!
Ja, ett stort stycke historia finns i boken och mycket man inte visst något om. Den är också lättskriven och med många bilder. Märkligt att nazister tillåts demonstrera, men nu blev det mer ett fiasko. Hoppas på snar lagändring där.
Stor kram och många tankar till dig.