Browsing Category

Utflykter

Trevligheter Utflykter

Gott och blandat och viss spänning med SJ

21 juni, 2018

Dags för ett spänningsförhöjande moment i den dagliga tillvaron. Och det kan bli absolut bli spännande att ta sig en tur till och från Uppsala med tåg. Man vet nämligen inte alls om de går, så det gäller att chansa. Och det visade sig att vår ”njutflykt” skulle komma att innehålla ingredienserna ingredienserna gott och blanda och med visst twist av spänning.

Uppsala domkyrka från  1400-talet är tillsammans med slottet ett par av stadens  ”landmärken”

Gott och blandat

skulle det bli och på olika sätt. Tågresan från Stockholm gick för vår del (min och dotter Helen) planenligt och utan stopp eller direkta förseningar. Visserligen fick tåget ta en annan väg än den planerade, över Arlanda, och det ställde till det för de som hade tänkt kliva av eller på i Märsta. Så melllan och Märsta Arlanda fick de ta ordinarie buss. Nåja. Vi kom till Uppsala och gladdes åt det.  När det gäller SJ är man glad för det lilla som fungerar. (Det är ofta trassel på linjen mellan Uppsala och Stockholm)

Här Fyrisån  med sina blomdekorerade små broar.

Jag var på jobbresa när barnbarnet Max hade sin skolavslutning i klass ett och avslutningar ska firas. Och även jag vill ju fira in sommarlovet. Det hör liksom till och så även ett restaurangbesök. Nu valde vi på Max önskemål en grekisk restaurang och eftersom den grekiska maten gillas av alla kändes valet lyckat.  Och här blev det ett antal smårätter, ”meze” som beställdes in. Verkligen gott och väldigt trevligt.

Gott och blandat med diverse mezerätter på restaurang i Uppsala, Döttrarna Helen och Liv och så finaste Max.

Och William fyra år –

– vill gärna visa sina nya skor med favoriterna ”The Paw Patrol” inköpta av mormor Ditte i Torrevieja.

Jodå, det är fotboll som visas i en hörna på restaurangen och Max följer med i spelet.

Och lite efterrätt fick det förstås bli.

William njuter av sin glass. Gott!

Sommarlovet har firats in rejält.

Dags för hemresa

Helen och jag går mot Uppsala station för att se när tågen går. I min SJ app ser jag att det inte ska gå några tåg. Alla är inställda och ingen info om när de ska börja att gå. Inget tåg ska i varje fall rulla på dryga halvtimmen så vi piggar upp oss i den läckra choklad, lakrits och pralin butiken ”Chocolat” som ligger i den lilla gallerian snett emot stationen. Några inköp gjordes och sedan var vi hoppfulla inför eventuell tågavgång.

Mycket gott i butiken Chocolat i Uppsala

 

Men hoppet förlorades raskt. Vi var på stationen första gången  klockan 16 och då var alla tåg inställda och ingen info om när de skulle tänkas kunna börja gå och ingen trafikvärd att fråga. Inte heller när vi återkom 30 minuter senare fanns någon info.  En gnutta hopp tändes när vi såg ett pendeltåg rulla in på stationen. Så vi beslöt att köpa nya biljetter och nu med SL. (SJs biljett som vi inte kunde använda nu måste man skicka in för att få pengar tillbaka)

SL s pendeltåg avgick strax före klockan 17 och då var det fortfarande ingen som visste när SJs trafik skulle starta.  Pendeltåget tar dryga 60 minuter på sig till Stockholm (mot ca 30 minuter med SJ -alltså när tågen går) Men denna timma blev längre för det var kö påspåren in till Stockholm. Och efter att ha varit på väg i dryga tre timmar inkl. väntan kändes det skönt att vara hemma igen. Och att resa med SJ innebär förvisso en del spänning.

 

 

Utflykter

En tur med retur Stockholm – Uppsala

7 juni, 2018

Gårdagens tur gick till Uppsala för att träffa min dotter Liv. En tur och returbiljett hade inköpts hos SJ via deras app, en s.k. pendlarbiljett. En biljett som innebär att man kan åka mellan Stockholm och Uppsala hur många gånger man vill under en dag och till fast pris.  (Finns även till andra närliggande städer)  Denna biljett kan inte köpas i de vanliga biljettautomaterna utan bara via app eller internet. Men man får se upp och noga läsa på om villkoren. Något  jag kom att bli uppmärksammad på.

En tur och retur över dagen till Uppsala. Vackra Fyrisån i sommarskrud.Uppsala klädd i sommardräkt. Så vackert längs Fyrisån. 

En tur och returbiljett

var köpt och jag tycker det är praktiskt att ha biljetten klar i förväg. Men det finns också automater vid stationen som  säljer biljetter. Men i dessa kan man numer bara köpa enkelbiljett och då till ett tåg som avgår på speciell tid. Vet man exakt vilket tåg man vill ta tillbaka kan man här också köpa sin returbiljett. (Men det blir två olika köp) Biljetterna gäller bara till  det tåg och den tid man bestämt sig för.  Så  ”pendlarbiljetten” har jag tyckt varit ett bra alternativ och har använt den många gånger. Vad jag inte tänkte på var att SJ kör sträckan Stockholm -Uppsala (med retur) både med regionaltåg och intercitytåg.  Och till Uppsala kom jag . Bra så!

Västgöta nation håller till i vackra  byggnader från 1600-talet.

En promenad

längs fina Fyrisån blev det och vi stannade till för att titta extra på Västgöta nations byggnader. Västgöta nation är tillsammans med Västmanlands- Dala nation de två äldsta nationerna i Uppsala. Båda grundades 1639. Uppsala är en studentstad och de flesta studenter har valt att till höra någon av de 13 olika nationer som finns. Nationerna representerar olika delar av Sverige och man kan helt oberoende varifrån man kommer skriva in sig vid den nation man vill. Vid nationerna ordnas mycket fester och vid många av dem finns också studenlägenheter att hyra. Så mycket av det sociala studenlivet i Uppsala kretsar runt nationerna. Och för egen del var jag just med i Västgöta nation.

Fadimes plats

som nästan ligger nere vid Fyrisån passerade vi och stannade till en stund. Fadime kämpade för mot kvinnoförtryck och våld mot kvinnor och önskade att alla kvinnor/flickor varifrån de än kom skulle få leva sitt liv. Hon dödades i ett hedersrelaterat mord och hennes pappa dömdes till livstids fängelse. Mer om Fadine finns att läsa här.

Vid den vackra lilla platsen i Uppsala, finns också ett monument /minne till Fadime och det hon kämpade för. Hanna Beling har gjort monumentet och till minne av Fadime Sahindals kamp mot hedersvåld och rätten att välja sitt eget liv.

Bronsskulptur i form av ett träd som sträcker ut sina slingrande grenar. Och en spegel. Vems ansikte ser man? Sitt eget men kanske också Fadimes.

Lunch och hemresa

Stationshuset i Uppsala är trevligt och här slog vi oss ner på uteserveringen för att äta en sen lunch. Restaurangen har bra mat och utvalet är stort. Allt tillagas dessutom efter hand man beställer och det ger extra pluspoäng.

Räksallad för min del och ceasarsallad blev Livs val. Vi var båda väldigt nöjda.

Dags för mig att ta tåget tillbaka till Stockholm. Tursamt nog såg vi att  ett tåg skulle avgå 16.36 och skyndade upp till perrongen. Men SJ vet man inte om och när tågen går, så lika bra att ta det som kommer. Tåget kom norrifrån och tillhörde en mer gammal modell. Plats lyckades jag hitta och slog mig ner i godan ro. Biljetten skulle inspekteras och glatt visade jag min. Kontrollanten tittade och tittade och konstaterade att den inte var giltig. Nähä! Min biljett gällde endast på regionaltågen och detta var ett intercitytåg. Jaha! Men går det inte till Stockholm, blev min fråga. Jodå, tåget gick till Stockholm. Men det var inget regionaltåg. Jag försökte förstå. Tåget kom alltså norrifrån, från en annan region . Men var ett intercitytåg för det gick mellan fler städer än just Uppsala och Stockholm. Aha! Och Stockholm var slutstation. Kotrollanten tyckte nog synd om den förvirrade damen (jag) och lät mig medfölja utan böter. Så i fortsättningen kommer jag givetvis att läsa det finstilta vad gäller tågen om det är regionaltåg eller intercitytåg. Eller så slutar jag köpa pendalrbiljetter. Och hem kom jag.

 

Trevligheter Utflykter

Besök av sommar med sol, värme och uteliv

21 april, 2018

Igår, den 20/4, kom sommaren på besök hit till Stockhholm. Och när jag tog mig en tur till Uppsala för att hälsa på Liv och barnbarnen följde den vänligt nog med mig. Skön sommarvärme  med +24 grader i skuggan under eftermiddagen. Många sommarlängtare, både i Stockholm och i Uppsala, verkade ha avslutat jobb och annat för att ta sig ut och njuta av det vackra vädret. Lika bra att passa på.

Besök i Uppsla med sommar och värme. Stationshusets resaturang var fylld. Fredag efter lunch. Stationshusets restaurang i Uppsala hade inte ett ledigt bord utomhus och kön för att få ett växte.

Besök av sommar och en tur till Uppsala

Stationshusets restaurang passerades och jag fortsatte min korta promenad och  hem till Liv (dotter) där jag vissat att något gott vankades.  Och barnbarnen förstås. Träd som grönskade och blommor som slagit ut kantade vägen och det fanns också en svag doft av sommar i luften.

Sommaren på besök.Vackert! Och visst känns det som om sommaren är på besök. i alla fall denna dag. 

Jag hämtade barnbarnet, åttaåriga  Max, på Vaksalaskolan och han fick visa mig hur han nu på egen hand kan gå hem efter Fritids. Så mysigt att ses igen efter vår Londonresa. Och mycket prat om London och Harry Potter blev det. Verkligen en minnesvärd resa för oss alla.

William sommarfirade den sköna dagen hemma med isglass.

Max också.

Jag bjöds på en ”Hugo” en drink baserad på prosecco, mynta, limejuice, flädersaft och is. Försvinnande god! Och till det en somrig sallad med melon, fetaost, gurka, rödlök och kapris. Så gott och fräscht!

Hugo med tillhörande glad och pigg sallad.

Timmarna gick fort, de brukar göra det när man har trevligt. Och dagens njutflykt, mitt besök i Uppsala var över för denna gång.

 Sockholmskvällen

kändes lika somrig som dagen. Många människor på tunnelbanan från T-Centralen sökte sig mot Söder och ner till vattnet med både grillar och stora picnickassar. Och uteserveringarna i kvällssolen var fyllda till bristningsgränsen och med männsikor som stod i kö för att få en plats i solen.

Populära restaurang/bar Thaiboat på ”vår kaj” i Norra Hammarbyhamnen  var välfylld både av mat och bargäster. Och på sandstranden var det ”fest, folk, fart och fullspikat”. Hit till Thaiboat söker sig folk i alla åldrar och läget är verkligen prefekt. Men jag fortsatte några hundra meter hem till balkongem. Mysigt att sitta här och se ut över kanalen och kajen och mycket är det som händer.

Restaurang/bar Thaiboat var välbesökt. De runda plastbubblorna är vinskydd för de mer frusna.

Zoomade från balkongen in restaurangen snett över kanalen. Välbesökt den också så här i kvällssolen.

Fritidsbåtar kommer från Mälaren och har här slussat ut i ”Saltsjön” – Östersjön.

Pizzapicnic verkade populärt denna fredagkväll. Många hade valt kajen att slå sig ner på.  (Inzoomad bild från balkongen.

 

Klockan är 19 och det är fortfarande +23 grader. ”Skådespelet” på kajen och i kanalen fortsätter. Vi äter räkor  och blir sittandes här till långt inpå kvällen. För är det nu sommaren på besök så välkomnar vi den.

Sommarens besök välkomnas med balkongmiddag. Utsikten över Hammarbykanalen ingår.

 

 

 

Trevligheter Utflykter

Retur och ”tur” med tåg till och från Uppsala

9 mars, 2018

Häromdagen blev det en resa tur och retur till Uppsala. Och tur hade jag för denna dag gick tågen i stort sett enligt tidtabell. Något som inte alls är självklart i dessa dagar. Till Uppsala åker jag ganska ofta för där bor  barnbarnen med föräldrar.  Allra helst åker jag tåg och varje gång hoppas jag förstås att de ska avgå i tid.

Med ”vanliga” tåg tar den dryga 60 km långa sträckan mellan 30 och 40 minuter minuter men  även pendeltågen kör till Uppsala.  Pendeltågen som gör många stopp ger en resa på ca 60 minuter och blir dyrare. Här är det det är både Stockholm Lokaltrafik och Uppsala Länstrafik som ska samsas så tilläggsbiljett behövs. Praktiskt dock om man bor efter linjen. Men är det nedrivna kontakledningar, personer på spåren eller signalfel går ju inte de heller. Tursamt nog finns olika bussvarianter att tillgå med en restid på  drygt en timme. (Dock billigare än tåget

Tur och retur till Uppsala med tåg kan vara just en frpga om tur. Uppsala centralstation

Upptåget och Uppsala station.

-stod inne på sin perrong när jag kom. Ett tåg som är smidigt att ta (om det inte är inställt förstås) med Uppsala som utgångspunkt. Man kan åka till Sala i väster och Gävle i norr och med flera stopp under resan. (De mer snabbgående tågen stannar inte vid de mindre stationerna. ) Uppsala central är också ett ”resecentrum” där olika stadsbussar och långfärdsbussar och bussar till Västerås, Sigtuna, Enköping och angränsande städer har sina stopp.

En bronsskulptur ”Discussion”, av engelsmannen Tony Cragg, står i östra passagen på Uppsala centralstation.

Tony Cragg har här i passagen två skulpturer ”Discussion”, i östar delen av passagen under tågen och ”Chains of events” i västra passagen. Båda värda att ta en extra titt på om man passerar.

Tur och retur

Att ta en tur till Uppsala är som att komma till ett lugnare tempo. Lugnare om man bara ser upp för alla cyklister som befinner sig även på trottoarer och gångbanor och dessutom hastighetsmässigt tror de är med i ”Tour de France” eller annan cykeltävling.  Uppsala är förvisso Sveriges fjärde största stad men känns ändå tillgänglig och ”liten”.  Och jag tycker inte att andra än cyklister verkar ha bråttom.

På väg från stationen till Vaksalaskolan, där äldsta barnbarnet Max skulle hämtas,  stannade jag till och andades in den lilla känslan av vår som fanns  att tillgå. Mysiga kvarter och äldre hus med lite färg. Och i dessa kvarter bodde jag ett tag som ung.

Jag tittade efter lite knoppar på träden och kanske med god vilja kunde jag skönja några. Eller också var det önsketänkande

 

Lite färgglada hus piggar upp och längst bort skymtar den gröna och fina Vaksalaskolan, byggd 1925, där Max ska hämtas. (Jodå, skolan är renoverad sedan dess men har den gamla skolans charm. Vaksalaskolan är en f-9 skolaså här samsas elever i olika åldrar och med en fin stämning eleverna emellan.)

Max och jag vandrade hemåt och letade vårtecken under vägs. Några videknoppar kunde vi se liksom ett par koltrastar och vi gladdes över att snön bitvis var borta.  Hemma blev det lite läxläsning med Max. Verkligen roligt att höra honom läsa och  följa hans framsteg även när det gäller skrivandet.

Snart London

Och tänk i början av april åker vi till London för att närmare titta på Harry Potter. För mig är det nu länge sedan jag var i London, även då med döttrarna, så det känns som en riktig höjdpunkt att det blir en retur dit. Med båda döttrarna och Max.

Jag har nu sedan ett tag tillbaka läst in mig än mer på London. Detta via bloggvännen KajsaLisas blogg. Jätterolig och intressant läsning och läckra bilder. (Finns mycket här att läsa…)

Flitens lampa lyser när Max gör läxor.

Och William piggar upp genom att bara vara William.

(Sedan en tid tillbaka har jag en app  där det går att lägga bevakningar på de tåglinjer som är aktuella, kan göras på alla SJs tåglinjer och man får då en prognos över hur tågtrafiken ser ut. Praktiskt att inte i onödan vänta på tåg som inte vare sig kommer eller går.

 

Spanien Utflykter

Likör 43 – ”Licor 43” en spansk kändis

23 februari, 2018

 ”Licor 43” , en välkänd spansk likör, som jag känt till i många år men inte vetat så mycket om.  Ett par flaskor har jag hemma, men de har blivit stående. Nu när vi ändå var i Cartagena och i närheten av likörfabriken, passade vi på att göra ett besök och fick en personlig rundvandring.  (Fabriken är öppen för allmänheten men det är klokt att avtala ett möte innan.) Jag visste att likören hade gamla anor. I princip lika gammal som staden Cartagena, alltså från 200-  talet f. Kr. Och nu skulle jag få veta mer.

Här utanför den spanska staden Cartagena har likör 43, "Licor 43", sin fabrik sin fabrikI vackra omgivningar utanför staden Cartagena, i sydöstra Spanien, ligger den färgglada likörfabriken ”43” .

Jag tänkte genast på bloggvännen BP när jag såg de läckra färgerna som fabriken är målad i.

Det berättas

-Att när romarna i början av 200-talet f. Kr intog staden Cartagena träffade de på en söt, citrusdoftande likör som var omtyckt av de boende i staden. Likören berättades ha övernaturliga egenskaper, men man visst inte exakt hur de påverkade de som smakade. Romarna tyckte mycket om denna likör men dess märkliga egenskaper gjorde dem oroliga och drycken förbjöds. Och just att den förbjöds gjorde den än mer lockande. Likören spreds i hemlighet snabbt i hela det stora romerska riket och under namnet ”Mira bilis” – på latin ”bra för gallan”- Receptet på likören gick i arv och var hemligt men i början av 1920-talet köpte den spanska familjen Zamora receptet och började på nytt tillverka denna urgamla likör.

Entrén till avsmakningsavdelningen med bar, butiken och museet.

Likör 43 – Licor 43

-Fick sitt namn, Licor Cuarenta y Tres (43)  när familjen Zamora med tre bröder, en syster och systerns man köpte receptet. Huvudmannen i företaget var den äldste brodern Diego Zamora och sedan 1945 är företaget baserat i Cartagena. Företaget heter också Diego Zamora Group.

Just namnet på likören kommer av att den innehåller 43 olika ingredienser, alla är hämtade från området runt Cartagena. Olika örter, citrusfrukter och fruktjuiceringår och den den till smaken söta likören är smaksatt med vanilj.

Idag finns likören som standardingrediens i många barer runt om i världen och den exporteras till ett 80-tal länder. Sverige är ett av de få länder där vin och sprit inte säljs i matbutiker så det var inte helt lätt att få in Likör 43 på den svenska marknaden so styrs av systembolaget. Men i samband med att dels den svenska turistströmmen till Spanien ökade och dels ett möte skedde med representanter från Zamorafamiljen och Systembolagets lednin säljs sedan 2004 likören även på svenska systembolag.

Lampor vid bardisken i form av tomma likörflaskor.

Vi fick vänta en stund på vår guide och serverades då ”spanskt kaffe”. Gott och påminde om Irish coffee men med Likör 43 i stället för whiskey. Cirka 5-7cl Likör 43 hälls i ett glas, lite finrivet citronskal över, starkt kaffe och löst vispad grädde och gärna lite flagad mörk choklad på toppen.

Likör 43 kan användas till både varma och kalla drinkar. Här "Spanish coffee".”Spanish coffee”

Trevlig bar som erbjöd fin utsikt över det kuperade närområdet.

Rundtur i fabriken

Visningen av fabriken och det tillhörande museet var intressant. Och vi visste ju från början att detta är en ”reklamtur” men inte mindre intressant för det. Fotografering inne i fabriken var inte tillåten och jag chansade inte. I fabriken arbetar mellan 40 och 60 personer beroende på säsong. Här såg vi processen från det att vätskan hamnade i de stora rostfria behållarna, vidare tappades i flaskor, försågs med etiketter, granskades, och sedan hamnade i kartonger med åtta flaskor i varje. Bullrigt var det och alla anställda hade fått hörselkåpor, men enligt spansk lag kan ingen tvingas att använda dem. (Vi såg kanske ett tiotal  personer som använde hörselkåporna….)  Många satt här vid olika löpande band och pratade under arbetets gång med varandra, trots allt buller. Och för att det ska bli variation på arbetsuppgifterna byts platser och arbetsuppgifter var tjugonde minut.

Likörflaskorna har bytt utseende under åren. Här flaskor från 1924 – 2015

Rundturen och besöket i museet är avslutat och lite fler ”provningar” väntar. Bäst att tillägga att det fanns alkoholfria alternativ. En till får vara med här och det är Ginger 43.  Massor av is läggs i ett glas, helst av ”rundare modell”. Därefter hälls, ca 6 cl Likör 43 i glaset och toppas med gingerale som sakta får rinna ner i glaset längs en sked för att det skall bli till en guldfärgad drink som skitar sig som ”guld”. Som slutkläm pressas ett par klyftor lime ner i glaset.

Nästan färdig drink, Ginger 43.

Dags för oss att efter dryga två timmar lämna dessa läckra, färgglada och moderna byggnader och bege oss vidare. Trevligt har vi haft och nya kunskaper och upplevelser har vi med oss.

Fabriksbyggnader som mer påminner om en piggare nattklubb än en likörfabrik.

 

 

Spanien Utflykter

Nya Karthago – ”Cartago Nova”- Cartagena

21 februari, 2018

Kärt barn eller stad  kan ha flera namn. Besöket i  den spanska staden Cartagena, Cartago Nova eller som det blir på svenska, nya Karthago, påminde oss om detta. Själva namnet Kartago kommer från feniciskans ord Kart Hadasht. Och feniciska var det talade och skrivna språket i Fenicien, nuvarande sydöstra medelhavsområdet. (Dagens Libanon  och delar av  Israel och Syriens kust. ) Fenicierna var ett sjö och handelsresande folk som bl.a. koloniserade delar av Nordafrika, Iberiska halvön och Sicilien.  Just Carthago (latin) kom så småningom att  bli huvudstaden i det feniciska riket och är idag en arkeologisk plats utanför staden Tunis i Tunisien.

Från nya Karthago till Cartagena

Cartagena är en stad i sydöstra Spanien med idag dryga 200 000 invånare. Det är en hamn och fiskestad och läget vid havet har gjort att här också finns en stor marinbas.

Att staden är gammal märks påtagligt och på olika sätt. Redan år 228 f.K. skapades de första bosättningarna här.  Och att gå runt i Cartagena är som att stundtals befinna sig mitt i ett levade museum och med inslag av både tiden före Kristus och fram till mer modern tid.

Staden är kuperad, byggd på fem kullar och uppe på  flera av dem finns rester av mer eller mindre bevarade försvarsanläggningar. Och god sikt är det härifrån både utöver havet och mot angränsande berg. Runt stora delar av Cartagenas gamla stad finns en vall och som skulle skydda staden mot angripare.

Runt strora delar av Nya Kartagos- Cartagenas gamla innerstad löper en vall för att skydda staden mot angripare. Befästningen uppe på höjden och vallen som omsluter stora delar av den gamla delen av Cartagena.

Uppe på en höjd ligger också den gamla enorma  amfiteatern som i sina glansdagar kunde ha 10 000 åskådare. Vid vårt besök var den under renovering, fullt förståligt med tanke på dess ålder. Amfiteatren byggdes runt Jesu födelse Så vi kom inte så nära…

Vilket byggnadsverk! Och hela skapelsen är byggd i sten som är uppsläpade hit till toppen av kullen.

Det nya möter det gamla. Idag kan man ta hiss upp till amfiteatern.

Mer av Cartagena

Vi stannade till vid turistbyrån, inrymd i ett hus från 1800 talet. Bra att utrusta sig med för att en karta och mer info om stan. Jo, jag gillar papperskartor där jag får en bra överblick över en stad eller plats…

Gågatan, (en av dem)  Calle Mayor, ”huvudgatan” , börjar vid turistbyraån, inrymd i kupolhuset och sträcker sig en bit norrut.

Cartagenas stadshus, byggd i form av en triangel. Här är man välkommen in på en titt för 1 euro. Vi hoppade över denna gång.

Gågatan Calle Mayor och dess läckra art déco byggnader från 1800 och början av 1900-talet lockade mer. Likaså ett trevligt pitstop med tapas.

Vacker gatubeläggning på Calle Mayor.

I Nya Karthago - Cartagena finns många vackra art déco hus. Och vackra hus med fina detaljer och utsmyckningar. Några byggnader längs gatan är från 1700-talet

En hamnstad är det. Och här på redden ligger ofta de stora kryssningsbåtarna och handelsfartygen längre ut.  

 

Dagens besök är över och jag satte mig en stund på bänken bredvid den här mannen för att knyta ihop säcken. Nja, kanske mer samla ihop intrycken. Och en ny tur till Cartagena – ”nya Karthago” blir det senare i vår. Då kombinerat med en båttur längs kusten och kanske också en segwaytur.

Mer om Cartagena har jag skrivit om här.

 

Spanien Utflykter

Fiskebyn Los Nietos de Pescaderia

17 februari, 2018

Vår tågresa startade i den spanska hamnstaden Cartagena och tog oss österut ett par mil och i långsam takt, till den lilla fiskebyn Los Nietos de Pescaderia- ”fiskaffärens barnbarn”. Vi har här lämnat Costa Blanca, ”den vita kusten”, dit Torrevieja hör och  nått  en del av kusten som kallas Costa Calida, ”den varma kusten”.  Vi kliver av tåget och ser redan från perrongen Medelhavet skymta i olika blå nyanser mellan de små låga husen.

Vi når stranden på ett par minuter och stannar för att blicka ut över havet som ligger helt stilla. Inte en vindpust.

Från den lilla tågstationen i fiskebyn Los Nietos skymtar vi havet och drar oss dit. Tågstationen i fiskebyn Los Nietos ligger vackert mellan bergen och Medelhavet.

Costa Cálida börjar i stort sett mellan Torrevieja och Cartagena och sträcker sig en bra bit söderut.

Fiskebyn Los Nietos de Pescaderia

Vi når havet och stranden på någon minut. De små och låga fiskehusen ligger tätt på rad och fiskeredakapen finns utanför på verandorna mot havet. Att detta är en fiskeby tar man inte miste på.  Vi slår oss ner på muren som kantar strandpromenaden och det är så tyst att jag nästan kan höra mina egna hjärtslag.

En liten del av den två kilometer långa stranden och längs den går en vacker strandpromenad som vi följer en bit.

Här ligger de små fiskarhusen tätt.

Just nu är det lågsäsong men när påsken och senare sommarmånaderna är här är också  många spanjorer på plats. I Los Nietos, precis som i många andra gamla fiskebyar,  är det många spanjorer  som valt att ha sina sommarbostäder. Och även fler och fler utlänningar söker sig till dessa mindre platser. Dock kändes det nu tämligen öde här men några få  butiker och restauranger var öppna.  Å andra sidan tar tåget till Cartagena, en stad där allt finns,  bara ca 30 minuter och till närligggande semesterorten La Manga är det också bara ett par mil.

Senare kom några barn och lekte på stranden och det ”livade upp”.

La Manga  och Mar Menor

Tvärs över vattnet skymtade vi turistorten La Manga, som ligger på en ca 20 km lång landtunga. (Själva namnet betyde ”ärm”)  Och La Manga avskiljer saltvattenlagunen Mar Menor, ”det lilla havet”, från Medelhavet, Mar Mayor – ”det stora havet” genom ett smalt sund.  Man har funderat på att brygga en bro över men det har hitintills stannat vid en tanke. La Manga är en typisk sommarort , tämligen avfolkad under lågsäsong och många butiker oh restauranger har stängt. Antalet soldagarna är ett plus och man räknar med ca 320 /år . Lika många beräknas det vara i Torrevieja på Costa Blanca och även i södra Spanien på Costa del Sol, Solkusten.

Här är  La Manga kraftigt inzoomad och landtungan syns tydligt.

En fiskande silkeshäger  poserade villigt. Och den fick napp senare…

Långt bort i fjärran, på andra sidan havet, skymtar Torrevieja

Vår resa fortsatte och vi tog oss efter ett tapas/lunchstopp tillbaka med tåget till Cartagena och var glada över vårt möte med Los Nietos.  Vad gäller Cartagena blev det dags att återuppta en  gammal bekantskap för det var nog ca 20 år sedan jag senast var där.

 

Spanien Utflykter

Vart var vi på väg? Denna gång med buss och tåg

16 februari, 2018

Vi har då och då gjort olika ”njutflykter” och utflykter under tiden vi varit i den spanska sommarstugan (En njutflykt är en utflykt som har det där ”lilla extra.  Mestadels har turerna gått norrut längs kusten och i n mot landet. Så nu var det dags att vidga vyerna söderut både en bit längs kusten och ett par mil sydost in i landet. Så vart var vi på väg?

Tåget som vi skulle åka med är på väg in till stationen.

Vart var vi på väg?

Än en gång anlitade vi ”de rosa bussarna”  -Viajes Rosa Tours. De erbjuder många olika turer/transporter och som resenär sköter man sig själv och går inte i samlad trupp. Något som vi uppskattar.  Man kan dessutom, tämligen fritt, (dock inom vissa ramar) bestämma över sin dag. Tid för avrresa och hemresa är dock alltid bestämd i förväg.  Så vart var vi nu på väg? Och med tåg.  Tågbiljetter är inköpt och vi ska ta oss från hamnstaden Cartagena och österut mot den lilla fiskebyn Los Nietos Pescaderia. (Betyder fiskarnas/fiskebutikens barnban)

Bussen, som inte alls är rosa, trots att färgen finns med i resebyråns namn, tog oss snabbt längs motorvägen från Torrevieja till Cartagena. En sträcka på ca 60 km. Och från Cartagena tog vi det lilla tåget till fiskebyn Los Nietos.

Vart är vi på väg? jo, från Cartagens till fiskebyn Los Nietos. Biljettspärren passeras och snart är vi på väg. 

 Tågresan tar ca 30 minuter och är 19 km lång.  Många stopp i  de små byar görs längs vägen och man kan kliva av och på tåget om man känner för det.  (Tågen går med ca 30 minuters mellanrum på den enspåriga rälsen)

 

Mängder av odlingar såg vi genom tågfönstret. Just här är det stora fält med kål.

Vissa områden såg inte alltför bördiga ut…

Kuperade omgivningar blandades med mer flacka.

Flera byar passerades.

Och så kom vi fram till havet och den nu vinterslumrande fiskebyn Los Nietos Pescaderia. Även nästa by, tågets ändhållplatsen heter Los Nietos. Men med tillägget Viejos.

Framme i Los Nietos Pescaderia. Mer kommer…

 

Spanien Utflykter

Grotthusen i den spanska byn Alcalá del Júcar

10 februari, 2018

Efter en trevlig, väldigt god och utsiktsrik lunchpaus, högst upp på bergskammen, i den lilla byn Alcalá de Júcar var det dags att vandra neråt i dalen. Och förutom den vakcra utsikten som följde med oss var det dags att ta en närmare titt på grotthusen som klättrar uppför bergsväggarna.

Grotthusen i den spanska byn Alcalá del Júcar klättrar uppför bersväggarna.Grotthusen i byn klättrar uppför väggarna.

Brant var det på sina ställen –

– och det fanns små räcken för ”säkerhets” skull.

Grotthusen

Finns på många olika platser i Spanien och en del av dem har sitt utsprung från 1400- talet. Det var då de katolska monarkerna återvände till Spanien och drev ut morerna. Många morer fann då sin tillflykt  i grottor innan de senare fördrevs från Spanien.

Under 1800-talet blev det så att den fattigare delen av befolkningen på egen hand byggde sina bostäder i grottor.  Kalksten är den bergart som oftast förekommer när det gäller grotthusen. Kalksten är en mjuk bergart och i takt med att familjen växte kunde de hugga sig in i berget och få till en större bostad. Allt utbyggnadsjobb gjordes för hand och med hjälp av hackor. Ett hårt jobb. Och eftersom även djuren under natten bodde inne i grottorna skulle de också ha plats.

I områden där grotthusen finns är det ofta heta somrar med temperaturer upp till +40 grader och vintrarna kan vara svala. Grotthusen har då den fördelen att de har en konstant temperatur på +18 grader året runt så de är svala på somrarna och förhållandevis torra och varma på vintrarna.

Här håller man på att bygga ut sitt grotthus

Dags för utökande av sin grottbostad.

Idag har man hjälp av maskiner som gräver.

På väg in i ett grotthus. Tilläggas bör att all ”bekvämlighet” numer finns i många av grotthusen.

Lågt i tak

Matplats med mysig stämningsbelysning. Jodå, det är mörkt här inne. Inget dagsljus kommer ju in.

Grotthus till salu.

Numer köps många grotthus upp av både privatpersoner och för att användas som restauranger, vandrarhem, hotell, spa-anläggningar, museum och mycket annat. Piset beror på vilken standard som finns och kan vara alltifrån 25 000 euro för ett grotthus som renoveringsobjekt och till gigantiska summor. Jag läste även att et går att få tag på ekologiska grotthus…

Och visst finns det en gammal borg också. Men det räckte bra att titta på den och zooma in den. Tror inte den är till salu…

Grotthusen klättrar uppför bergssluttningarna och de går djupt in i berget. Och husen här på bergssluttningen går alltså inåt i berget.

Kanske kommer det ytterligare inlägg härifrån…

 

Spanien Utflykter

Bergsbyn som klättrar på väggarna – Alcalá del Júcar

9 februari, 2018

Vi lämnade den fina staden Almansa och fortsatte drygt en timme norrut. Den lilla byn Alcalá del Júcar var målet, bergsbyn som klättrar högt upp längs kalkstensklipporna. Husen här är   ”grotthus”, inhuggna i berget och med bara fasaderna utåt. (Grotthusen får ett eget inlägg i morgon)

Bussen körde oss varsamt  upp och ner, längs de smala och slingrande vägarna precis som i en berg och dalbana. När vi var uppe på 1000 meter såg vi överraskande snö genom bussfönstren. (Vet att det kommit en del snö i inlandet och i Madrid har det varit riktigt trassligt med snön som kommit.)

Bergsbyn Alcala de Jucar ligger ca 12 mil väster om staden Valencia.Byn Alcalá del Júcar dyker upp bakom en vägkrök och klättrar uppför berget. Jodå, en borg finns även här.

En del snö fanns uppe på 1000 meters höjd. (Bild från bussen= suddig)

Smalt här för bussen att köra.

 

Alcalá del Júcar den klättrande bergsbyn

– har ca 1300 bofasta invånare och nästan alla bor i dessa ”grotthus” som syns som små prickar.(En rundtur i ett av dem bjuder jag på i morgon.)  Själva byn byn ligger på 600 meters höjd men innan vi började vandringen neråt stärkte vi oss  med lunch uppe på restaurang Mirador.  Ett perfekt val av restaurang och med en vidunderlig vy över byn och omgivningarna som fint tillbehör till lunchen.

Bergsbyn Alcalá del Júcar ligger halvvägs mellan städerna Valencia i öster och Madrid i inlandet och i regionen La Mancha. Och som sig bör så finns här i byn också en borg. Men vi tog oss an grotthusen och nöjde oss med att se borgen på avstånd. Ja, både kortare och längre. Även denna borg är gammal, från 1200-talet och byggdes av araberna/morerna. Spanien var ju förr uppdelat i många riken och här i trakten var det morerna som styrde under lång tid.

Smala vägar var det.  Här kan man tala om ”hårnålskurvor”

Dags för ”lunch with a wiew” på restaurang El Mirador – ”Utsikten”.

Bara att slita sig från vyn och gå in. Men vyn var minst lika vacker från lunchbordet.

Förrätt; blandade charkuterier och med vin från restaurangens egna vinodling.

Kycklinggryta till varmrätt. Riktigt gott! Men desserten hoppade jag över för annat fångade mitt intresse.

Detta var vad jag fångades av. Djur och natur!

En sorts bock. Vet någon namnet på den? Det fanns många, men de andra ville inte vara med på bild.

Och en struts! Lite felplacerad kanske – men den bodde här och såg ut att trivas.

Dags att börja vandringen neråt…

Fortsätttning kommer i morgon och då med besök i grotthusen.