Browsing Category

Stockholm

Skyltar Stockholm

Skyltsöndag från Gamla stan och Alle Mans Katt

29 oktober, 2017

En ny söndag är här och även denna vecka, precis som alla andra, har passerat i raskt takt. Men söndag innebär också skyltsöndag  något som bloggvännen BP så förnämligt förvaltar. Veckans skyltbidrag kommer från Gamla stan och de medeltida valven på Alle Mans Katt där jag var i fredags. En jättetrevlig eftermiddag och kväll. Men en del smolk kom i bägaren när jag gick hemåt. (Finns beskrivet i gårdagens inlägg.)

Skyltsöndag från Gamla stan. Här Christoffers blommor på Kåkbrinken. Christoffers blommor på Kåkbrinken 10 har ett bra urval av fina blommor så här tittade jag in.

Jag har så smått börjat återhämta mig från fredagskvällen händelse då jag blev av med min plånbok. Och det hade förvisso kunnat vara värre. Nu har jag fått till det administrativa och det tar tid och energi men måste göras. passade igår också på att ta en titt i ett antal papperskorgar längs vägen jag gått och var även inom ett tiotal cafeér och restauranger för att efterfråga min plånbok. Men, tyvärr ingen lycka. Stort tack till er alla för fina, värmande och uppmuntrande kommentarer.

Skyltsöndag

De vackra blommorna är bra skyltar i sig.

Här på Överskärargränd, en 60 meter kort tvärgata från Västerlånggatan ner till Stora Nygatan, ligger Alle Mans Katt och valven från 1300- talet. Det var även här som en mycket nervös Ulf Lundell gjorde sin premiärspelning i december 1967 och fick 50 kr i arvode.

Det var också här i källaren som Evert Taube tillsammans med Gamla stan profilen och Aftonbladsjournalisten Vera Sjökrona 1944 startade Gamla stans hembygdsförening.

Vera Sjökrona var en Gamla stan profil som bodde på Kolmätargränd och när det 1942 blev tal om att riva husen där för att bygga Kanslihusets annex, bostäder för riksdagens medlemmar, startade hon en aktionsgrupp, ”Föreningen Kolmätargränd”. Husen revs ändå men fasaderna mot Västerlånggatan behölls. Och Vera Sjökrona flyttade till Sven vintappares gränd. Flera böcker om Gamla stan har hon skrivit och även där drivit olika visrestauranger under 1960 och 70-talet och var fram till sin död 2003 guide och ivrig kämpe för Gamla stans bevarande. Evert Taubes visa ”Vera i Vintappargränd” handlar just om Vera Sjökrona.

Skyltsöndag från Gamla stan och Alle Mans Katt på Överskärargränd

Historien bakom ”Alle Mans Katt” finns här, om ni inte redan tidigare läst den.

Historiens vingar här är påtagliga.

Och med tanke på namnet här, Alle Mans katt och betydelsen – ett kommando till besättningen på segelfartyg att dra upp ankaret så finns ett föremål från ett fartyg här på väggen, en maskintelegraf. Maskintelegrafen är en mekanisk anordning som användes från 1800-talet fram till 1955 . Den var via kedjor kopplad från ett fartygs kommandobrygga till maskinrummet och var ett ordergivningsinstrument

En maskintelegraf som som går uppifrån kommandobryggan på ett fartyg ner till maskinisten so då vet hur han ska göra.

En gränssten som  markerar gränsen mellan Södermanland och Uppland finns på Västerlånggatan mitt emot Alle Mans Katt. Kanske är stenen från 1600- talet, men ingen vet säkert

Inskriptionen är – UPLANDz och SÖDERMANNALANDz  SKILLNAD

 

Och här finns fler som bidrar till skyltsöndag.

 

Stockholm

Bestulen! Plötsligt hände det! Och jag var inte beredd

28 oktober, 2017

Fredag eftermiddag och vi är bjudna på middag till vänner i Gamla stan. Maken är kvar i Spanien så jag beger mig iväg- Alltid så roligt  att dels att träffa goda vänner från Pekingtiden och dels att vistas i dessa fina gamla källarvalv från 1300- talet. Dessa valv hör till våra vänners hus och det är  verkligen historisk mark.Ja, hela Gamla stan är ett stort stycke historia. Men denna kväll blev det inget gott slut utan jag blev bestulen på min plånbok på vägen hem.

Väldigt vackert dukat till middag och  miljön här i valven är så läcker.

En jättetrevlig eftermiddag och kväll

Allt var så lyckat. Och goda vänner tillsammans med god mat och dryck i en fantastisk miljö är en svårslagen kombination. Här nere i valven i Alle Mans Katt är det en upplevelse att få vistas.  (Länken för dem som inte har läst historien bakom valven)

Lite gott i glasen och goda tilltugg blev en perfekt början denna kulna hösteftermiddag.

Och så småningom blev det en härlig middag som också gick i höstens tecken; broccolisoppa, porterstek och en väldigt god glassvariant med färska hallon och blåbär.

Roliga och intressanta samtal –

Här blir jag fotograferad när jag i princip ligger baklänges för att ta en bild så att alla kommer med. Men jag missade en person i alla fall.

Stort tack till värdparet Mona och Rune och till er andra för en toppenkväll. Tyvärr blev slutet väldigt trist i samband med att jag blev bestulen.

-och många skratt.

Bestulen

Vi lämnade Gamla stan och Västerlånggatan strax före 22 och följdes åt till tunnelbanan där vi delade på oss och jag åkte tre hållplatser söderut till Skanstull. Lönehelg och ovanligt mycket folk både i Gamla stan, på tunnelbanan och i trakterna runt Skanstull. Jag gick upp vid Ringvägen och började gå hemåt, en sträcka på ca 700 meter. Jag tänkte just på att det var extra mycket folk ute och noterade att det var några som gick strax bakom mig. Det kändes väl nära men jag vände mig inte om utan gick vidare med raska steg.  Mängden människor avtog och jag mötte endast några stycken. Väl hemma när jag skulle ta fram mina nycklar såg jag att ryggsäcken var öppen. Märkligt! Hjärtat tog ett skutt och jag kände och tittade efter plånboken. Den fanns inte där.

Bestulen på min plånbok vid Skanstull en fredag kväll. Detta är vad som fanns med.  Bild från i veckans fotoutmaning –  i min väska. Nu hade jag tursamt mobilen i fickan.

Och plånboken är inte direkt liten. Men borta var den. Och med den mitt bankkort, ett kreditkort från Norwegian och körkort. Kort som är viktiga. På kontantsidan fanns ca 200 kr så det kan knappast ha varit tilll någon glädje Även medlemskort till diverse butiker och annat fanns i plånboken, men där blir förlusten mindre kännbar. Dock ska nya skaffas.

Magen knöt sig direkt och jag blev helt förtvivlad. Ringde genast och spärrade korten och vad jag vet idag har de inte använts. Hoppas det förblir så.  Även körkortet är anmält som försvunnet. Natten blev inte alls god och John Blund kom på ett kort besök vid 4-tiden i morse. Jag har gång på gång frågat mig varför. Varför vände jag mig inte om? Varför kände jag inte att någon var i ryggsäcken. Varför hade jag ryggsäcken? Varför hade jag korten i plånboken?  Svaren uteblir. Jag känner mig tom men är samtidigt glad över att jag inte blev skadad. Och hade jag vänt mig om och sett vet jag heller inte vad som kunnat hända-

 

Har varit med om liknande förr

Jag var ju för några år sedan med om en väldigt obehaglig incident på restaurang Grill i Stockholm där hela ryggsäcken försvann och där också tjuven/tjuvarna på kort tid lyckades ta ut en hel del pengar på mitt bankkort. En händelse som satt djupa spår i mig på olika sätt.  Här finns den berättelsen  och mer om hur banken hanterade det hela. Mycket illa! Även en journalist och fotograf på ”Rapport” gjorde ett inslag om detta efter att ha läst min blogg. Detta var i samband med att olika identitetskapningar skett.

Min trogne vän som jag nu känner får vila sig ett tag. Orkar inte med att ta den med ut efter det som hänt.

Just nu

Ska nu ta ett varv den sträckan jag gick hem igår kväll och titta lite extra i soptunnorna  om plånboken kan finnas. (Det du Susan…) Antar att jag inte är ensam om att ha blivit bestulen. Nu var det andra gången det hände att jag blev bestulen och även nu i Stockholm. Så ledsamt! Och jag antar att det är fler än jag som drabbats.

 

Stockholm Trevligheter

Uppdatering i praktiken – en rejäl sådan

27 oktober, 2017

Jag har en längre tid funderat på en uppdatering av mig själv. Men genom att bara fundera så händer inte mycket rent praktiskt. Har insett att jag allt oftare har hamnat i situationer där de plagg jag trodde jag haft lämnats till ”Myrorna eller Stadsmissionen.  Den gamla garderoben har tunnats ut allt mer och galgarna gapade tomma. I och för sig är det inte så mycket som verkligen behövs. Men jag har gjort vissa inköp av mer eller mindre lyckad karaktär, inte alltid genomtänkta. Så nu var det då dags då för något radikalt.

Drottninggatan igår strax före klockan 10. Ganska tomt.

Uppdatering i praktiken

Nu var dagen här och dags  för något jag aldrig gjort men länge har hört talas om. Ta hjälp av en ”personal shopper”. Olika varuhus erbjuder tjänsten och för mig kändes det viktigt att det skall finnas många olika klädmärken och fabrikat och till slut föll valet på Åhléns i Stockholm city. (Har flera vänner som varit här och ”köpt” den här tjänsten.) Här finns också många av mina de favoritmärken i klädväg.

Varuhuset är tämligen tomt när jag är på plats klockan 10 och jag får ett trevligt välkomnande i receptionen. I en separat ”lounge” med frukt och olika drycker möter jag Isabelle som ska vara min personlige shoppare/rådgivare denna förmiddag.  Jag hade fått mail om klädfrågor att fundera över inför mitt besök och tillsammans går vi noga igenom de önskemål jag har. Och det var en del. Överst på listan fanns blusar, tunnnare tröjor och  byxor av olika slag, plagg som kan användas både till vardags och lite fest. (För mer ”fest” är jag fortfarande välekiperad efter allt jag skräddarsytt i Peking.) Efter denna intervju var det dags för mig med rast och Isabelle gick ut i varuhuset för att plocka ihop kläder.

 Uppdatering i praktiken, en rejäl sådan, skulle det bli på Åhléns med hjälp av "personal shopping"

En trevlig lounge där vi pratade igenom vad i klädväg jag var intresserad av och vad jag saknade i min garderob.

Många plagg blev det och några plockade vi genast bort. Ett stort och trevligt provrum med behaglig belysning var till mitt förfogande och så var provningen igång. Jag var förvånad och glatt överraskad att både modeller och storlekar passade så bra. Och Isabelle var kritisk. Vissa plagg åkte bort direkt och andra var helt självskrivna. Jag hade önskat plagg som till stor del kunde kombineras färgmässigt och så blev det.

Här har det bara grovgallrats. Men kavajen/jackan av linne och ull föll jag för direkt och den blev min.

Blus och jättesköna jeans hängdes på den sidan av ställningen där det jag ville ha fanns.

PÅ Åhléns med en "personal shopper" en uppdatering, en rejäl sådan i praktiken. Här har det gallrats ordentligt, men plaggen speglar sig så de ser ut att vara fler. 

Resultatet?

Några klänningar blev det inte för min del.  Inte ens från ”prisbelönta designers”. Med hem kom plagg från några av mina favoritmärken, men jag provade förutsättningslöst och visste då inte om vare sig klädmärke eller pris. När jag efter tre timmar lämnade Åhléns och min ”personal shopper” var jag väldigt nöjd och kände att en rejäl uppdatering hade skett. Och följande kom med hem; en kavaj, tre par byxor, sex blusar, två tunnare tröjor och en tjockare tröja. Perfekt! Med detta i hamn så kan jag lugnt ”lägga till vid bryggan” och inte  behöva findera mer över kläder förrän i vår.

PS Att sedan klädmärket ”Boomerang” (köpte flera plagg därifrån) har döpt en långbyxa efter mig gillades högt.

 

Stockholm Trevligheter Utflykter

Tre trevliga ess i veckan- Sundbyberg, Solna och sushi

26 oktober, 2017

Tre trevliga ess  i veckan- Sundbyberg, Solna och sushi. En bra, smidig och god kombination. Att ta pendeltåget till Sundbyberg från Stockholm, antingen från Södra station, Stockholm City eller Odenplan tar bara några minuter.  Visserligen ligger pendeltågsstationerna Stockholm City och Odenplan fem våningar ner under jorden, men när man väl kommer dit så flyter det på bra. Invigningen av den nya pendeltågslinjen var ju i somras så allt känns nytt, modernt och fräscht. Tunnelbanan går också hit men den gör många fler stopp och tar längre tid.

Stockholm city med den nya pendeltågsstation.

Tre trevliga ess

I Sundbyberg hade jag bestämt träff med min goda vän Precisosa  som jag lärde känna för många år sedan då vi först kom till Torrevieja. Och utan henne hade vi inte blivit med vår ”spanska sommarstuga”.

Att komma till Sundbyberg känns  verkligen som en småstad, något jag tänkte extra på när jag gick uppför backen från pendeltåget och passerade kyrkan. Men det är Sveriges minsta kommun dock med stor inflyttning. Jag stannade till vid kyrkan och tittade på trädens vackra färger en kort stund innan jag fortsatte mot Wayne´s coffee på Tulegatan där vi stämt träff.

Tre trevliga ess- Sundbyberg- Solna- sushi. Här Sundbyberg.Kyrka byggdes i början av 1900-talet när Sundbyberg blev en egen församling. Ligger fint uppe på en kulle.

Det är alltid lika trevligt att träffa Preciosa och det vare sig vi ses i Torrevieja eller här hemma.

Mysig fikasutund.

Här på Tulegatan imitt bland de gamla 30,40, 50 och 60-talshusen har det även byggts nytt. De två ”Gaudinspiererade”  Tuletornen, med sina 16 våningar syns vida omkring. Och förutom inspiration av den spanske arkitekten Gaudi så har den mer skandinaviska enkelheten och funktionen fått utrymme. I husen, byggda av betong , glas och aluminium finns 180 bostadsrättslägenheter i olika storlekar och de är väldigt efterfrågade.

De två Tuletornen känns lite udda bland den gamla bebyggelsen.

Nästa trevliga ess- S- blev Solna och sushi

En stad där jag bott i dryga 10 år och det var dit jag flyttade från lilla Töreboda i Västergötland redan 1959. Och hit till Solna centrum blev det tunnelbana. Här, liksom på många andra tunnelbanestationer är det roligt att stanna till och titta på konst och utsmyckningar.  Här är det en konstnär som heter Anders Åberg som stått för ”måleriet”. Och just Anders Åbergs museum, Mannaminne, i Ångermanland besökte jag i somras på en jobbresa. (Mannaminne är ett väldigt speciellt konstmuseum där konsten är ständigt närvarande både utom och inomhus)  Så även om jag sett konsten här på väggarna många gånger tidigare blev det nu en mer aktiv titt.

Tre trevliga ess - Sundbyberg, solna och sushi. Här Solna centrums tunnelbanestation.Ångermanlands skogar finns med.

Och tunnbröd förstås.

Solna centrum har funnits med länge och jag minns att jag var med här när det invigdes 1965 och ansågs då vara mycket modent. Tunnelbanan kom till Solna Centrum 1975 och då tog det hela mer fart. Under årens lopp har detta, precis dom de flesta, byggtsom och till. Blivit större och modernare. En nyinvigning blev det 1989 och 2012 skedde en helrenovering. Idag är det ett ljust och lugtigt centrum med ca 120 butiker av olika slag. Biblioteket finns i mitten, som det älltid har gjort sedan start och  flera restauranger och caféer har kommit till efter hand. Jga är ganska sällan här men det är alltid trevligt att komma tillbaka till Solna och titta in här.

En liten del av Solna centrum.

 

För mig var besöket inte så mycket för själva Solna centrum, även om det är trevligt i sig, utan för att träffa dotter Helen och äta en sushilunch. Och på den japanska restaurangen Sushi King severades vi bra sushi som vi kombinerade med dumplings. Jättetrevligt att spontant ses för en pratstund och i sällskap med god mat.

 

Kultur Stockholm Trevligheter

Bokresa i Stockholm med inspiration och extra allt

24 oktober, 2017

Att träffas och i bokklubben ”The Beijing Ladies”  för att prata om böcker, livets väsentligheter och oväsentligheter och kombinera det med god mat och dryck är verkligen trevligt. En riktig höjdpunkt. Och det blir alltid en spännande bokresa att följa med på.

Senast vi träffades var i början av september då vi tillsammans gjorde en bokresa till Göteborg på 24 timmar. Och det blev också en hel del andra trevligheter  förutom böcker och god mat. Bokklubben startade i Peking under åren vi bodde där och sedan har en del av oss fortsatt att träffas här hemma.

En bokresa har börjat med GW, Malin Persson Giolito och "Omgiven av idioter"Bokresan har börjat  hemma.

Gårdagens bokresa

Höll sig rent fysiskt  inom Stockholm men diverse stopp blev det  med hjälp av de böcker vi presenterade. Jag hade bl.a med mig ”Omgiven av idioter”, skriven av Thomas Erikson, en bok som tar upp kommunikation. ”Har du någon gång resonerat med din partner och ingenting gick som du tänkt dig? Eller i förvirring lämnat ett möte med känslan av att du inte begrep dig på de övriga i rummet? Och värst av allt:vissa verkar aldrig förstå vad  du säger- hur tydlig du än är. Visst är det ett mysterium.”  Efter att ha läst boken faller i alla fall en del pusselbitar på plats rent automatiskt. Två mysterieresor blev det genom Malin Persson Giolitos bok ”Störst av allt” och GWs ”Kan man dö två gånger”.  Spännande och i mitt tycket välskrivna böcker.

Här tar vi, Mona, Birgitta som är kvällens värdinna, Marita, Marianne och Åsa en tur till Västerbotten med hjälp av läcker västerbottenostpaj. Och bokpratet är igång liksom #metookampanjen

Vacker dukning och så fint med nyponen som dekoration.

Varmrätten är uppäten och nu är det goda ostar som sällskapar med oss.

 Bokpratet och presentationen av böckerna är igång. Vi tar med böcker som vi presenterar och lånar sedan av varandra. Många goda tips ges och böckerna varierer stort; deckare, historiska romaner, ”feel good” -litteratur, spänning, romantik, humor, kvinnoskildringar och mer vetenskaplig litteratur.

En liten del av alla böcker som var med denna kväll – 

-och en citronmarrängpaj med friska hallon passade så bra som ”sidekick” till böckerna.

Stockholm Trevligheter

Schweizisk ost och vinprovning – ett trevligt event

23 oktober, 2017

En stor igloo, gjord av tyg, med uppmaningen ”Upgrade your winter”– ”uppgradera din vinter”, har under några dagar varit uppställd  Norrrmalmstorg. Och varför inte göra en uppgradering Uppmaningen passsade mig perfekt och tillsammans med några schweiziska vänner blev det ett besök. Även om vintern kanske inte uppgraderades här så blev det en väldigt trevlig schweizisk ost och vinprovning. Så de kunskaperna uppgraderades verkligen under trevliga former. (Just schweiziska viner var det länge sedan jag provade/drack, däremot blir det  då och då en del spanska viner som testas.)

Varför inte uppgradera vintern med en schweizisk ost och vinprovning.ng i en schweizisk igloo.zisk igloo Jag börjar gärna uppgraderar min vinter med en schweizisk ost och vinprovning i en igloo på Norrmalmstorg.

Trevliga tjejer som välkomnade oss.

Trevlig miljö var det också i igloon. Fint att slå sig ner och vänta på att få börja provsmaka.

Schweizisk ost och vinprovning

Ost och vin dukas fram på  borden och vad gäller osten är den levererad från ett företag som heter Terroir+Suisse. Vi kom att få testa tre olika ostar, ja, det blev fler efter hand, och prova fyra olika sorters vin. Och vi fick också en inledande och bra presentation av vinerna av sommeliern (vinexpert) Daniella Lundh Egenäs, ”Vine and Culture” som i vanliga fall numer arbetar på restaurang Agrikultur i Stockholm.

Schweizisk ost och vinprovning på Norrmalmstorg i Stockholm

Daniella Lundh Egenäs presenterar de schweiziska  vinerna.

Till vänster två vita viner; Peteit Arvir och Heida och sedan de två röda Diolinoir och Cornalin.

Vin

Schweiz har en stor produktion av vin, men det mesta konsumeras inom landet och bare en liten del går på export. Produktionskostnaden är hög och det påverkar förstås exporten.

Vin odlas i stora dela av landet men det är i kantonen Valais, i västra Schweiz, som är det viktigaste vindistriktet. Just höjderna, alplandskapet, de korta kalla vintrarna och de långa somrarna är bra miljö för vinodling. Inhemska druvsorter blandas med bl.a. druvor från pinot noir, chardonnay, merlot och gamay. Idag är det mest de röda druvorna som odlas.

Här får vi en genomgång av vilka ostar vi ska smaka och vad som är speciellt just för dem.

Ostar

De ostar vi provade var emmentaler, gruyèreost och ”tête de moine”- munkhuvudet. Och här räknar vi nästan emmentaler som den klassiska schweizerosten, men emmetaler kan även tillverkas utan för Schweiz för namnet är inte skyddat. Gruyèreosten, liknar emmentaler, men har oftast starkare smak, beroende på hur länge den lagras. Här är märket skyddat men visst tillverkning av den kan även ske i Frankrike. Just namnet gruyère kommer från regionen med samma namn.

Gemensamt för de schweiziska ostarna är att de görs av opastöriserad mjölk, alltså mjölk som inte värmebehandlats och där de goda bakterierna dödar ”de onda”.  I Schweizisk osttillverkning är det så att det är 20-30 km mellan mjölkproducenterna och ysterierna, snabba transporter. Och vad som just ger de schweiziska ostarna sin goda kvalité är att korna betar på höga höjder och går ute stora delar av året och har goda betesmarker.

Schweizisk ost och vinprovning i StockholmOstarna på tallriken är ”munkhuvudet”, emmentaler och gruyère.

Just ”munkhuvudet” eller som den heter tête de moine är speciell och här var det första gången jag provade den. Osten är mycket tunn, är halvhård och ser ut som en ros. Att den nu kan skäras upp och i sin förpackning läggas som rosor beror på ett redskap som heter giroll, en sorts osthyvel. Man kan förstås köpa en hel ost och även skiva mer en vanlig osthyvel. Men denna ost bör avnjutad i tunna skivor. Tête de Moine är en av de äldsta ostsortena i Schweiz, en ost som är dryga 800 år gammal. Alltså inte osten vi provade…

Så efter detta besök drog det på nytt i den schweiziska resetarmen. Schweiz har jag besökt många gånger under årens lopp både för att käsa franska, åka skidor, semestra och mycket annat.  Och det var även hit (till Lausanne) jag reste med tåg i början av 1960- talet som 15 åring för att i fyra veckor plugga franska.  Min första utlandsresa helt på egen hand. Jo, en väninna var med…Minnesvärt!

 

 

 

 

Skyltar Stockholm

Se upp! Varning! Oväntade faror kan lura.

22 oktober, 2017

Redan söndag! Och det innebär också skyltsöndag som bästa bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Och med tanke på dessa  amerikainfluerade spöktider som snart komma ska, så har jag förberett mig i veckan genom att se upp.

Flera varninga har också utfärdats. (Nu tillhör jag den kategorin som vågar vägra det amerikanska påfundet ”Halloween” eller som vännen Ama i stället säger ”Hall o vin”. Gillar det bättre.)

Se upp!

Sett upp i veckan har jag gjort och det lite varstans runt om i huvudstaden. Kajen hos oss är vanligtvis bilfri men en och annan transport kan förekomma så det gäller att se sig för- Nu var denna bil parkerad så någon riktig fara var dte inte.

På Folkungagatan får en se upp på flera ställen. Och vid restaurang, eller vad det nu är, Punk Royal  riskeras total ”överkörning”  till priset av 1500 kronor. Punk Royal ska vara en ”superhipp konceptkrog” och tittar man in på hemsidan så kanske man blir lite klokare.

Vid restaurank Punk Royal i STockholm får en se upp.

Här utanför Punk Royal är det varning som gäller och att se upp.

Halt kan det också vara inomhus så här i oktober. Så att se upp även vid entrén till denna restaurang är klokt.

Halkvarning. Bäst att se upp! Eller ner.

På Gunnnarssons konditori på Götgatan, vid Skanstull, så är det varning för godsaker. Men att titta går bra det också. Men gott mat och kaffebröd och läckra praliner och småkakor finns.

Mycket gott att välja på.

Spöken finns mitt på ljusa dan. I alla fall på Drottninggatan. Varning!

Ingen rast och ingen ro. En får vara på sin vakt även vid manuella diskar.

Denna lilla godsak, trehjuling, från Good Year kanske skulle passa bra till påsk. I alla fall färgmässigt. Och så behändig som den verkar behövs nog inga restriktioner.

Svårt att se några faror med denna. Skulle passa mug bra, men i orange eller limegrönt.

Stopp!

Stannade till på Drottninggatan, utanför Regeringskansliet med Utbildningsdepartementet/Kulturdepartementet. Och här väntade jag en bra stund. Hade liksom fått för mig genom medier att det snart skulle komma att bli ett jobb ledigt på i varje fall Utbildningsdepartementet. Tänkte att jag kanske, om jag såg itllräckligt intresserad ut, skulle kunna bli ”headhuntad”. Mångårig erfarenhet av utbildningsfrågor har jag, adekvat utbildning likaså, goda referenser, personlighet, entusiasm och villig att på ålderns höst se till att den svenska skolan tar några kliv framåt. Nuvarande utbildningsministern skulle ju förändra skolan på 100 dagar och inte mycket har hänt. Så kanske kunde jag lyckas bättre.  Och man vill ju också numer att fler pensionärer ska jobba. Men tyvärr- inget napp denna gång. Det stod en stoppskylt på dörren att platsen är skyddsobjekt så jag antar jag får skicka ett mail eller twittra så det blir mer formellt än att jag personligen finns på plats.

Kanske en kommande arbetsplats?

 

Och här finns fler söndagsskyltare.

 

 

Stockholm

Hallwylska palatset i Stockholm har sina rötter i Hälsingland

21 oktober, 2017

Idag har jag varit på en historisk resa. En spännande resa om hur ett påkostat museiepalats i Stockholm, Hallwylska palatset, skapades av pengar från träindustin i Ljusnetrakten i Hälsingland.

För  en tid sedan fick jag en inbjudan från Hallwylska palatset till en privat visning och idag var det dags. Jag har tidigare varit här ett par gånger men då inte haft sambandet helt klart för mig om bakgrunden till dess tillkomst. Men efter en jobbresa i somras till Hälsingland så blev detta väldigt påtagligt. Och historien började i Voxnadalen/Voxnabruk.

På väg upp genom parken till Voxnabruks herrgård- En augustibild! Och här vankades det lunch för oss denna vackra augustidag.

Här i Hälsingland började det.

Voxnabruk herrgård byggdes i slutet av 1700- talet för den  nyblivne bruksägaren J C Müller. DEt fanns redan tidigare en herrgård här, men den revs och den nya byggdes i slagsten och korsvirke. Och det berättades att denna herrrgård är och var Hälsinglands enda slott. Många år gick  och i mitten av 1800- talet  bytte bruket ägare och en av delägarna var grosshandlaren Henrik Willhelm Kempe.

Och han kom att förvandla Ljusne till en industrimetropol. Han föddes i Stralsund, i den del av Pommern som tilllhörde Sverige. Han talade ingen svenska med förstod sig bra på affärer. Bra starthjälp fick han av sin bror, JC Kempe, som grundade skogsbolaget MODO i Örnsköldsvik.

Ljusnetrakten hade sedan 1600- talet varit en järnbruksort, men nu byggde H.W. Kempe upp ett stort träimperium här på bondvischan. Virket togs från de strora urskogarna kring Voxna bruk och timret flottades sedan på Voxnan och Ljusnan tills det nådde justen och kunde skeppas vidare.

Voxnabruk herrgård är idag kombinerad restaurang/festvåning m.m. Både herrgården och trakten är väl värd besök.

Vacker miljö i herrgårdens restaurang. Och historiens vingar finns hels tiden med.

Familjen von Hallwyl

På en brunnsort i Tyskland hade Walther von Hallwyl, en fattig schweizisk greve, träffat på Wilhelmina Kempe, som kom från en av Sveriges rikaste famoljer.  Hon var också enda barnet till H.W. Kempe. Tycke uppstod och de gifte sig. Von Hallwyl kom att ta över hela det mäktiga företaget och kom liksom till ”dukat bord”. Han blev ni enväldig härskare över bolaget Ljusne- Woxna AB som var en mäktig industrikoncern. Affärerna gick strålande och familjeförmögenheten växte.  Och arbetarna fick slita ont och hårt.

Hallwylska palatset.

Tanken på att bygga en bostad på Hamngatan i Stockholm växte fram och 1893 började, Hallwylska palatset, som det heter idag, att byggas. Två tusen kvadratmeter och 40 rum för två personer för de egna döttrarna hade ”hittat sina adelsmän” och flyttat. Den nya bostaden utrustades med alla moderna bekvämligheter. Centralvärme, hissar,(mat och personhissar) telefon, varmvatten  och elektricitet.  Varmvatten fanns även i stallet.  Och än idag är bostaden, palatset, i stort sett i samma skick som när familjen von Hallwyl bodde här. Priset när palatset var klart slutade på 1.5 miljoner kronor. En summa som var större än vad alla Hallwyls arbetare i Ljusne tjänade på ett år. I dagens pennignvärde skulle det bli omkring 70 miljoner kronor. Grevparet donerade 1929 palatset  till svenska staten och tiden stannade. Än idag ser det ut som om när Walther och Wilhelmina bodde här.

Entrén hit är kostnadsfri och via hemsidan kan man se öppettider och de olika evenemang som förekommer.

Hallwylska palatset på Hamngatan i StockholmHallwylska palatset på Hamngatan. över porten finns ättens vapen och där står devisen ” Snabb som örnen-ren som guld. Dock på franska.

En av de många salongerna i Hallwylska palatset.En av de många salongerna. Noga utvalda möbler,takmålningar och gobelänger. Grevinnan samlade ständigt föremål och många har tagits hit från världens alla hörn.

Tavlor, främst målade av holländska och flamländska målare, var ett av gervinnans specialintressen.

Galleriet på vindsvåningen kom till 1905 och här hänger tavlorna tätt, just som modet var under 1800- talet.

En av salongerna gick genomgående i rosa.

Matsalen. Här åt man både till vardags och fest. Oftast var det tre personer så åt – grevparet plus Wilhelminas sällskapsdam. Men några gånger om året dukadess det upp till fest för många gäster.

Matsalen där familjen dagligen intog sina måltider. Upp hit fanns en mathiss, smidigt eftersom köket låg i källaren.

Vad hände med arbetarna i Ljusne?

Greve von Hallwyls förhållande till arbetarna blev allt bistrare och all politisk och facklig verksamhet var förbjuden. inom hela orten. Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade ingen lokal och höll sina möten utomhus. Som straff för olydnad avskedades flera arbetare.

Några år senare lades sågverket ner och greven hade då sålt stor del av skogen i Voxna. Många arbetare ställde sig på ungdomsförbundets sida och man räknar med att ca. 300 lämnade Ljusne och flyttade till Amerika. Först 1917 kunde sågverksarbetarna i Ljusne bilda fackförening och då var greven ute ur bilden.

Stockholm Trevligheter

En matresa till Asien men i Stockholm

19 oktober, 2017

Att försöka se det positiva i tillvaron och hitta möjligheter, även om saker och ting inte alltid blir som en tänkt sig, brukar jag lyckas med. Höstens tänkta långresa har skjutits upp eftersom min hud tyckte det var dags för en del ”reparationer.  Men att resa tycker jag om och gör det gärna på olika sätt för att resa kan vara så mycket. Det blir ju helt enkelt ofta till vad man gör det till. Igår kväll blev det en matresa.

En matresa till Asien

En matresa på restaurang Ai Ramen i StockholmNudlar med olika grönsaker, ägg och kycklinglårfilé.

Igår kväll blev det en trevlig matresa. Den gick  avståmdsmässigt inte så långt och jag lämnade inte ens Södermalm. Min väninna Eva och jag brukar då och då träffas och göra ”matresor” och ofta hamnar vi i Asien. Vi har båda viss förkärlek för och till det asiatiska köket, inte försvenskat, eftersom vi både rest och vistats en del i Asien.

Nu stod den lilla restaurangen/nudelbaren Ai Ramen på Erstagatan 22 på vår lista så i den fina kvällen promenerade vi hit. Detta är ett ”slink-in- ställe” och bord går inte att beställa. Man sitter vid långa träbord i den tämligen lilla restaurangen och på höga pallar. Trots den lilla lokalen var ljudnivån dämpad och det kändes mysigt att komma in här. Jag fick lite ”flash back” av små hålet-i -väggen- restauranger i Peking där maten var det viktigaste.

Namnet Ai Ramen

lär vara japanskt och betyder ”förkärlek till nudlar”. Och just nudlar/ramen är vad man äter här. I olika varianter.  Världens äldsta nudlar är 4000 år gamlaoch hittades i ett krus i Huang He floden utanför Peking. Men nudlarna har senare hamnat i Japan och tillagades precis som i Kina i en speciell buljong som kokats i ett par dagar. Och i Japan kallades detta för  ”ramen”.

Sedan har nudlarna rest världen över och hamnat på olika ställen. Men någon snabbmat är det inte och det är just buljongen som kan vara baserad på kött/grönsaker/skaldjur-fisk som är det väsentliga och som ger den rika smaken.  I Kina heter nudlar ”miàntáo” eller bara ”miàn” men här i Sverige används oftast det japanska namnet ”ramen”. Så visst är detta en sorts nudelsoppa. Det är också en konst att äta den utan att surpla och att få i sig nudlarna utan att drälla. Men med pinnar låter det sig göras och buljongen kan man sedan dricka upp.

Resor pratar vi ofta om vi har gjort många tillsammans. Här får jag se bilder från en nyligen avslutat resa runt Bodensjön. En resa som lockar mig.

Två förrätter vi beställde; kimchi- en koreansk rätt där vitkål är syrad och inlagd. Gott! Bakom finns små stekta ”dumplings”, degknyten med i detta fall grönsaker.

Antalet rätter på menyn varierar men ofta finns sex förrätter och sex ”ramenrätter” plus ett par desserter. Och precis som i Asien delar man gärna på maträtterna.

Här lämnade vi nudlarna därhän och satsade på en risramen, alltså en sorts rissoppa med många godsaker i. Just de helt perfekt kokta äggen är viktiga.

Vad tyckte vi då om restaurangen och maten.

Mycket bra priser som varierade mellan 120-130 kr för en ramenrätt. Förrätter för mellan 20 och 50 kronor. Gott var det med det förutsätter att man just tycker om själva konceptet. Eftersom vi var här  strax efter klockan 18 fick vi bord genast för senare var det väntetider, men inte mer än en kort stund.

Här på Ai Ramen tillbringar men inte en helkväll men det är ett trevligt och prisvärt ställe att äta just ”ramen” på.  Restaurangen är väldigt populär och har i stort sett fullsatt både till lunch och middag veckans alla dagar. Helt enkelt ett bra ”slink-in- ställe” och med trevlig personal.  Och vi har nu gjort ytterligare en matresa. Fler kommer.

Risbuljongsoppa/risramen  som innehåller mycket godsaker och där  äggens kokningsgrad är mycket viktig”.

 

 

 

 

 

Stockholm Utflykter

Njutflykt med passande tillbehör

18 oktober, 2017

Inte ett moln syns på himlen, solen strålar och jag bestämmer mig raskt för att dagen är  som gjord för en ”njutflykt”. Att kombinera en båttur med en promenad på Kungliga Djurgården och ett besök på härliga Rosendals trädgårdar kändes som en god idé.

Njutflykt med båten Emelie från Söder och Barnängsbryggg till Djurgården

Njutflykt med passande tillbehör.

Njutflykt är ett begrepp jag myntade för ett par år sedan och tämligen ofta kommer det till användning. För mig är en njutflykt en utflykt som är extra njutbar och som kan vara det på olika sätt.

Att bara kliva ut genom porten och gå de 800 metrarna längs kajen till Barnängsbryggan är trevligt i sig och här finns alltid mycket att titta på. Och i sällskap av solen, den blå himlen och alla vackert färgade lövträd hade jag passande tillbehör med mig.

Från Barnängsbryggan går färjorna Lotten och Lisen (döpta efter de starka kvinnor som förekommer i Per Anders Fogelströms Stockholmsserie) ungefär tre gånger i timmen över till Hammarby sjöstad och Henriksdalsbryggan och oftare i rusningstrafik. Här är resan är kostnadsfri.

Det går också fint att ta båten Emelie härifrån in till Nybroplan och med stopp vid Djurgården. Dessa turer går ca en gång/ timme och med rejäla lunchuppehåll. Här gäller inget SL kort utan biljetter köps ombord. (Tidtabell finns här, Ressels rederi. )

Söders höjder, Åsöberget, med Katarina kyrka som höjer sig över nejden syns väl från vattnet. Jag slår mig ner på ”Emelies” övre däck, ser mig omkring och njuter av den tjugo minuter korta sjöresan.

Djurgårdsfärjorna har fortfarande resenärer som gärna kliver på vid Skeppsbron för att ta sig över vattnet.

Kaknästornet med sina 155 metrar, Stoclholms läns högsta byggnad, reser sig mäktigt bland Djurgårdens alla vackra lövträd.

Jag kliver av färjan vid ”Gröna Lund” och möts på nytt av solen som leker med mig. Jag tar mig in på de små stigarna bland träden och går längs vattnet – fortfarande med solen, alla vackra träd och den blå himlen som följeslagare.

Rosendals trädgård

Stegen tar mig mot Rosendals trädgård.

Njutflykt till Rosendals trädgård med solen som fint sällskap

Nästan framme! Och tänk om dessa vackra ekar kunde tala och berätta sin historia.

Några höstblommor finns fortfarande i rabatterna.

Kanske säsongens sista smultron.

Caféet har en hel del gott att bjuda på men det märks att det är lågsäsong för utbudet både av smörgåsar, bakverk och luncher är betydligt mindre nu än under högsäsong. Högst naturligt! Men å andra sidan är här alltid mycket folk helt oavsett årstid. Kaffe och en bit morotskaka blev lagom för mig. Och väldigt njutbart att sitta ute.

Rosendals trädgårdscafé är en fin njutflyktRosendals trädgårdscafé idag vid 12- tiden. (Platser finns även inomhus..)

En titt inne i växthusen blev det också och en blå hortensia, modell mindre, fick också följa med mig hem.

I växthusen på Rosendal finns mycket att köpa med sig hem. Svårt att välja bara.

Solen, den blå himlen alla vackra lövträd och den vackra höstdagen följde mig också hela vägen hem genom stan.