Browsing Category

Spanien

Stockholm Torrevieja

I flygande fläng – Alicante till Stockholm

26 november, 2018

De tre novemberveckorna i den spanska sommarstugan försvann precis som vanligt snabbt och plötsligt var det dags för hemresa. En hemresa som gick smidigt och bekvämt. Och att resa med bara handbagage gör det än enklare. Numer försöker vi också välja flygtider som är bekväma för oss och det innebär att vi  gärna flyger från Alicante eftermiddag eller kväll för att landa på Arlanda några timmar senare.

Det tar oss 15 minuter att gå till Torreviejas busstation och sedan tar flygbussen ca. 50 minuter innan den når flygplatsen. Oftast är det också smidig passering av säkerhetskontrollen så från vår Solskensgata  till avgångshallen tar det ca. 1 timme och 40 minuter. Helt ok.

Alicante – Elches flygplats och vi är redo för start.

I flygande fläng

Alicante – Elches flygplats hade ursprungsnamnet El Altet och är  Alicanteprovinsens största. Själva flygplatsen ligger inom området till staden Elche (Elx på valencianska, ett av Spaniens fem officiella språk) och en mil söder om staden Alicante. Detta är både en inrikes och utrikesflygplats men 80% av flygningarna är internationella. Tyskland, Storbritannien, Holland står för största andelen resenärer.

Vi har drygt en timme på flygplatsen innan det är dags för boarding så en tapaslunch smakar fint. Även och en butiksrunda hinns med. Vårt SAS plan landar i tid och denna gång är det ett helt nytt plan vi kliver på. Ett plan som gjorde den allra första resan hit till Alicante.

I luften och med klart väder ser vi bergen runt Alicante. På väg upp. Fint väder med god sikt.

Vi flyger ganska ofta med SAS men jag blir lite förundrad över att bolaget har så få plan inom Europa med wifi ombord.   Norwegian har ju haft detta länge och utan kostnad. Visserligen är det inte det snabbaste men finns oftast installerat. Och kostnadsfritt. Läste nu att det för SAS del är på gång även inom Europa och mot en kostnad om man inte reser i SAS Plus som är en  bekvämare variant i planet med det ”där lilla extra.” Jodå, vi gör det då och då. Extra komfort gillas.

Alperna passeras. 

När vi bokar reguljärresor till Alicante

och andra resmål, går vi direkt in på  någon av bolagens egna hemsidor och jämför priser och avgångstider innan vi beställer. Smidigt att göra så  om man skulle vilja boka om eller ändra något i samband med bokningen och vi tycker här vi fått bäst priser.  Önskar man flyga direkt är det SAS, Norwegian eller Ryan Air som gäller. ( Ryan flyger inte från Stockholm utan från Nyköping/Skavsta hela året och under vår, sommar och tidig höst också från Västerås.) Kan man tänka sig en mellanlandning finns många fler möjligheter med korta stopp. Där har vi testat holländska KLM, Air Berlin, Swissair  och Brussels Airlines Även spanska Vueling  och Iberia flyger från Arlanda med stopp i Madrid eller Barcelona. Säkert finns det än fler bolag  att tillgå-.

Tyvärr sitter vi på högra sidan så solnedgången ser vi bara spegla sig i vingen.

Hemma i Stockholm

på Arlanda landar vi efter en resa på tre och en halv timme. Vi tar flygbussen till stan och tunnelbanan hem. En resa från dörr till dörr på åtta och en halv timma.Och ändå känns det som om varje delsträcka går ganska snabbt. Hemma på Söder, på kajen, var det sig likt förutom att det var lite frost och ett par grader minus. En vacker kväll här i våra kvarter.

Hemma i Stockholm, på Söder och med en utsikt som jag verkligen uppskattar. Utsikten från balkongen som jag verkligen uppskattar. Mot Hammarbykanalen, Skansbron och Skanstullsbron

Och åt andra hållet över mot Hammarby sjöstad, Södra Hammarbyhamnen.

Även månen välkomnade mig

Globen, liksom många andra byggnader runt om i världen, var klädd i orange denna ”UN Women Orange Day” – en dag  som FN uppmärksammar. Den internationella dagen mot våld mot kvinnor, den 25 november, etablerades av FN 1999.

 

 

Torrevieja

Marknad i Torrevieja – Länge sedan jag var där

24 november, 2018

Igår var det marknad i Torrevieja. Den vanliga fredagsmarknaden och det blev ett ”nygammalt” besök. Visst har jag varit här många gånger men jag har inte besökt  den sedan i våras så det kändes lite nytt trots allt. Tidigare låg marknaden mitt inne i stan och många gator i City stängdes av från torsdag natt till fredag eftermiddag. Och efter spolning av alla gator och rengöring blev det på nytt möjligt att ta sig fram med bil igen fredag eftermiddag. Numer ligger marknaden ett par kilometer utanför citykärnan så några avstängningar inne i stan är inte aktuella längre.

Fredag och det är marknad i Torrevieja. Mängder av fina grönsaker säljs  på fredagsmarknaden och till väldigt bra priser.

  Fredagar och marknad

hör ihop med ”marknadsgänget” som i sig kan variera.  Och när marknadsrundan är avslutat blir det ofta eftersittning på ”after market,” där vi slår oss ner och pratar över ett glas vin och en tapa eller annat som känns lockande. Mycket av det mesta säljs här och det som är till försäljning är delvis uppdelat. Blommor, frukt och grönsaker säljs längs vissa gångar och livsmedel längs andra. Skor, väskor, kläder, mattor och saker till hemmen är mer utspridda och man kan där få leta ett tag. Men försäljarna hyr sin plats och återkommer dit vecka efter vecka. Försäljarna här  på marknaden reser runt i trakten och packar upp och ner sina varor på olika platser varje dag.

På denna marknad säljs mycket av det mesta och utbudet av frukt och grönt är stort. Stort utbud även av färsk frukt. Och man får smaka..

Färska blommor till bra priser. Alltid trevligt att köpa med en bukett hem. 

Och tycker man om oliver

så är utbudet mycket väl tilltaget. Vid en snabb överslagsräkning fick jag här ihop ett 30-tal olika varianter. Själv nöjde jag mig med att köpa hem ett par sorter. Det finns många olika olivförsäljare och jag brukar alternera. Men min vän Susan hade gett mig en beskrivning av var jag kunde hitta hennes ”leverantör”. Och kanske kom jag rätt. Eller gjorde jag det? Oliver blev det och även de sorter jag fått tips om. (Vill man veta mer om oliver så skrev jag ett blogginlägg om detta, ”Spaniens gröna guld” häromdagen)

Oliver, oliver och ännu fler oliver finns till salu på denna markad i TorreviejaEtt paradis för en olivälskare.

Och visst blev det eftersittning med dryck och tapas även denna fredag.

Ami, Carita, Ulla, (Amis mamma) och jag på trevlig ”after market” samling.

Och senare, fram på kvällskvisten, var det riktigt skönt att sitta ute en stund på terrassen en stund och provsmaka några av inköpen från dagens marknad. (Jodå, en tröja var på för termometern visade inte mer än +17)

Torrevieja

Här och Nu – Ögonblicksbilder från veckan som varit

23 november, 2018

Jag har samlat ihop veckan i bilder. Här och nu situationer har fångats och från olika vinklar.  Veckan har vädermässigt serverat en mix av regn, sol, blåst och moln. Och som vanligt har trevligheterna avlöst varandra. God mat och dryck i variation, träff med vänner, promenader längs havet, lite jobb, trevliga böcker, korsord och spanskstudier -har lätt fyllt veckan och även gett utrymme för att inte heller göra något. (Men jag måste tillstå att just det är en utmaning för mig.  Att inte göra något.)

Här på Playa del Cura i Torrevieja hade söndagens stora regnmängder spolat bort stranden,Det intensiva skyfallet i söndags kväll och natt och som fortsatte under måndagen spolade bort stora dela av Playa del Cura, en av stränderna inne i stan. 

Här och nu som jag såg det

De stora mängder regnvatten som samlades på gatorna forsade med stor kraft ner mot flera stränder i stan och fört sanden med sig ut i Medelhavet.

Inte mycket sand kvar på stranden efter söndagsnattens intensiva regn. Men kommunen är rask med att fylla på ny.

Ingen trängsel alls på Palya del Cura. 

Mycket regn kom det under ett dygn och det känns betryggande att denna tjur i alla fall har stövlar på frambenen.

”Se på dina skor! Andra gör det” . En gång i världen reklam för Bostons skokräm. Och dessa skor såg jag från vårt ”pitstop”.

Här vill det till att ha klackarna i rutorna. Vill till att hålla klackarna i ”rutorna”.

Man kan se mycket under ett ”pitstop” och bl.a denna bil som skulle in i garaget mellan restaurangens solar och bord. Och visst flyttade vi på oss för att damen skulle kunna köra in bilen.

Att parkera i ett garage som ligger inom restaurangens område är knepigt. Men här lyckades damen fint. Trångt att köra in bilen i detta garage.

På samma restaurang finns flera laddningsstationer mellan borden. Och visst går det bra att lämna sin telefon för laddning för tat återkomma senare. Jodå.  Telefonen låg kvar.

Nytt med laddningsstationer mellan borden.

Lunch, en sen sådan, tillsammans med vännerna Per Ove och Birgitta på en av favoritrestaurangerna, Tasca Nueva Bahia. En rejäl trerättersmeny med dryck för 11 euro och med flera val av både för, varm och efterrätter. Rekommenderas.

Här en sen lunch med vänner på restaurang Tasca Nueva Bahia i Torrevieja. Väldigt gott och trevligt. Tack för en fin eftermiddag.

Ja, det är inte bara vi som gladeligt äter god mat. Såg på en uteservering denna som också satte sig till bords.

Perfekt lunch för en duva. Men servitören var snabbt på plats så det blev ingen längre sittning

En längre sittning blev det för dessa damer som intagit parkettplatsen på en av bänkarna vid havet.

Spanien Torrevieja

Oliver – Spaniens gröna guld ”el oro verde”

22 november, 2018

Oliver kallas ofta för Spaniens gröna guld. Detta därför att de alltid haft stor betydelse för böndernas ekonomiska situation men också för att oliver är en bas i den spanska matkulturen. Av oliverna framställs både olja av olika slag och kvalitet och av de bästa frukterna blir det ”bordsoliver” som smaksätts på olika sätt.  (Oliver är en stenfrukt) Oliver är beska och äts inte utan att de behandlats. Har sammanställt en del om oliver  i dagens inlägg och kanske är det något som smakar.

Spanska oliver - här "bordsoliver" som man äter smaksatta på olika sättMånga av bordsoliverna  är smaksatta på olika sätt säljs i lösvikt på marknader, i saluhallar och i större butiker. Och även utbudet av förpackade oliver är väldigt stort.

Spanska oliver

börjar oftast  skördas från mitten till slutet av november och pågår till slutet av januari. Och frukterna tar mellan sju och nio månader på sig att mogna. När de mognar beror lite på hur förutsättningarna varit de senaste 12 månaderna. Regn, sol och vind  samt på vilken höjd träden växer påverkar. Likaså kan olika angrepp på olivträden förekomma som kan påverka skördarna.

Ett stort olivträd nära oss i Torrevieja och några oliver såg vi i trädet.

Plockning av oliver

Först tar olivbonden hand om de oliver som ligger på marken, antingen för hand eller med hjälp av en kratta. Nästa moment är att lägga ett stort nät under olivträden och sedan försöker man med käppar ”slå ner” oliver som är mogna men som fortfarande sitter kvar på träden. Oliverna samlas i hinkar och skottkärror och tas till en manuell sorteringsmaskin där oliverna blad och annat tas bort. Sedan blandas mogna och omogna frukter för att få bäst smak. När det är klart läggs oliverna på en matta i solen för att torka i minst två veckor för att få bort vattnet ur oliverna.  Solen är en viktig ingrediens så lyser den med sin frånvaro kan det bli längre tid.

Vad gäller olivernas färg så är de gröna när de skördas tidigt på säsongen, grönbruna vid skörd i mitten av säsongen och mörkt violetta eller nästan svarta när de skördas sent på säsongen

Pressningen av olivolja

När oliverna är tillräckligt torra skickas de till pressning och presserier finns på många platser i Spanien och även i trakterna av Torrevieja. Och pressningen går till på olika sätt. En del använder sig av det gamla sättet där skörden vägs och bonden betalar för antal kilo. En av anledningarna till att det är viktigt att så mycket vatten som möjligt tidigare pressats ut för att att få ut maximalt med olja.Efter vägning sker tvättning och sedan samlas oliverna i en tank där de värms upp till 30 grader. När det är klart samlas oliverna på en matta där de pressas lager för lager. Den olja som här kommer ut kallas jungfruolja eller kallpressad olja. Mer om denna och olika pressningar finns att läsa här.   En olja som är rik på mineraler och med kraftig smak. Det finns också ”extra jungfrulig olja” som inte har inte alls värmts upp alls och är av än bättre kvalitet.

Resten av oljan skickas vidare till ett annat presseri för en andra pressning. Samma process men nu hettas resterande oliver upp till 80 grader.

Några få oliver såg jag i det träd som finns nära oss i Torrevieja.

 

De ekologiska oliverna

odlas också och av dessa görs också olivolja och en del blir till ”bordsoliver”.  Här används inga besprutningsmedel varken på träden eller marken men det är lätt hänt att olika parasiter hamnar här i träden. Naturligt gödsel från husdjur används och blandas upp med askan som blir över i öppna spisen. Och vanligt är här att elda med olivkvistar så det blir ett naturligt ekosystem. Olivoljan  med denna bakgrund är  enligt experterna bättre i alla avseenden än den ”extra jungfruoljan”

Oliver, "bordsoliver" till salu på marknaden i Torrevieja-”Bordsoliver” till salu på marknaden i Torrevieja.

Bordsoliverna

är svårast att skörda och kräver stor varsamhet. Frukterna få inte skadas på något sätt så det är bara de ”bästa ” oliverna som skickas för inläggningar. Oliverna läggs här först i en lag där kaustiksoda ingår, sedan kokas de och sedan läggs de i en salt lag i tre till fem månader. Här i sitt bad pysslas oliverna om oc processen följs noga. Innan oliverna sedan är färdiga att säljas så blir det ytterligare ett salt bad och ofta smaksättning. Vitlök, ost, ansjovis, chili är några smaksättare och då har kärnorna tagits bort. Men de riktigt svarta, tämligen billiga oliverna, som finns på burk är ofta ganska smaklösa. Vanligt är att de oliverna har  färgats svarta  på kemisk väg och de var gröna från början. Att få de svarta eller mörklila oliverna på träden tar tid och tid är pengar. Mer om de svarta oliverna kan man läsa här. Alla mörka oliver är inte färgade på konstgjord väg.  Det finns förstås många som fått sitta kvar länge på träden och skördats sent och på naturlig väg fått sin mörklila färg. Och dessa bli av naturliga skäl också dyrare.

 

Torrevieja

Aktiv i grupp – Motion, glädje och gemenskap

21 november, 2018

Att vara aktiv och utöva visst motionerande i grupp kan ha sina fördelar. Ja, förutom motionen då förstås. Och det var just det vi gjorde häromdagen. Vi vari ett glatt gäng som i samlad trupp vandrade genom Torreviejas gator på väg till de gemensamma boulbanorna i Rosaleda, strax öster om centrum av stan. Här skulle det spelas boule. Men aktiv i grupp har vi varit flera gånger tidigare och då med bowling och bangolf. Också passande aktiviteter där motion, glädje och gemenskap friskt blandas. (Inlägg från bangolfen finns här.)

Att spela boule är ett bra sätt att vara aktiv i grupp. Uppladdning inför spelets början.  Ami i mitten styr upp det hela och fördelar klot. Här  samlar sig Carita, Dan, Stig och Ulla (Amis föräldrar) Bosse, (maken) Anders och Ama.

Att vara aktiv i grupp

tycker jag är både trevligt och lättsamt så när vännerna Ami och Patrik nu tog initiativ till en bouleeftermiddag var vi andra inte sena att haka på. Lagindelningen blev att ”herrarna” spelade mot ”damerna” så när det och viss regelgenomgång var gjord kunde spelet börja. Nästan. I alla sporter och i samband med träning så har jag sett att sportdryck förekommer så det gjorde den här också. I olika former.

Ama och Anders stärker sig med energigivande dryck innan spelet startar och Dan & Patrik studerar banorna. 

Herrlaget är i farten.

Så var det min tur. Blicken stint framåt mot ”lillen”, det lilla gröna klotet, som man ska försöka komma så nära som möjligt. Spänningen är oliiiiidlig. Hur skulle jag lyckas….

Aktiv spänning kan det vara i boule. Hur skulle jag lyckas?Stor koncentration och aktiv spänning innan klotet lämnar min hand. Hur skulle jag lyckas- 

Här är det tre klot som alla vill vara närmast ”lillen”. Mitt är det lite rostiga till vänster. Vilket som var närmast? Jag tror det var mitt. Men är osäker.

Anders mäter väldigt noga.

Dags att stärka sig. Flera omgångar är kvar. Många skratt och uppmuntrande tillrop både till lagkamraterna och motståndarna tar törsten. 

Men i nästa omgång hände det. Tämligen svårslaget. Här har Amis och Dans klot hamnat ”kloss mot kloss” mot lillen.  Hur ska detta bedömas. Svårt fall. Men jag vill minnas att det blev lika poäng.

Ovanlig träff. Två klot träffar den lilla gröna. Här kan man tala om närkontakt. 

Hur det gick i spelet? Det var väldigt jämt. Ett litet tag. Men herrlaget vann. Stort grattis!

Stig, Anders, Dan. Bosse och Patrik försökte få till ett samtida segerhopp. Här är i alla fall Anders fångad i luften. Kanske har de andra redan landat. Eller är på väg i upphoppet. 

En sen avslutningslunch

intogs på den indiska restaurangen My Dream i Rosaleda. Och här finns mycket av det mesta att välja på.  Jag och några till slog jag runt på en indisk mat (ägaren är indier) och i övrigt var det ”gott och blandat”.

Trevligt har vi! Tack Ami och Patrik för initiativet och alla andra för en god match.

 

Torrevieja

Trots regntunga skyar – En välfylld söndag

19 november, 2018

Måndag förmiddag och just nu uppehåll i ösregnet. Känns som om det är på väg bort och himlen ser ut att ljusna. Här i Torrevieja har det fullkomligt ”vräkt ner” från i går eftermiddag och hela natten – och så också på många håll i Spanien och på öarna. Såg på spansk tv att även stora delar av södra Europa drabbats av regnet och med stora skador. Illa! Men naturens krafter rår vi inte på. Trots att gårdagen var grå, ganska blåsig och och med regnet hängdes i luften fyllde vi den med trevligheter. Regnet samlade sig fram till sena eftermiddagen för att då göra en kraftfull och exploderande entré.

Utsikt  från restaurangen över en del av fritidsbåtshamnen vid piren i  Torrevieja.

Trots regntunga skyar

bestämde vi oss att tillsammans med vännerna Ann Marie och Göran att ge oss ut på en tapasrunda. Just nu är det speciella ”tapasveckor” här i Torrevieja” och många restauranger är med på detta evenemang. (Har skrivit om detta här. ) I övrigt finns ju tapas alltid att tillgå när som. Men just under dessa speciella veckor är det roligt att också hitta restauranger och barer som man inte tidigare besökt. Vårt första stopp blev just en restaurang vi inte besökt tidigare,  Olé del Mar som ligger halvvägs ut på den långa piren, ”Dique de Levante.

TRots regntunga skyar gav vi oss ut på en tapasrunda. Här restaurang Olé del Mar i TorreviejaTrots regntunga skyar blev det en tapasrunda. Här fanns minipizza med tryffel och ruccola och en smörgåstårta med räkor och lax.

Och att sitta utomhus gör vi gärna. Båda tapasvarianterna testades och vi var väldigt nöjda. Mitt betyg blev 4/5. (Glömde fråga övriga)

Gott och trevligt!

Vilket blir nästa stopp?

Vi tittar på restaurangkartan, funderar och lämnar piren.  Ännu en för oss oprövad variant ska testas, El Pescador, som ligger på en liten gränd nära några andra trevliga restauranger.

Vad väljer vi nu?

Vi tittar på de tapas som finns presenterade. Till vänster kammussla i stuvning och till höger tonfisk. Ser lovande ut och vi slår oss ner vid ett bord ute i gränden. Och här väntar vi. Men ingen tar någon notis om oss så Göran och jag gör efter ett tag ett försök att gå in och beställa. Lönlöst. I och för sig är restaurangen tämligen välbesökt av gäster som äter lunch men trots det borde vi kunna få beställa- Vi väntar ett tag till och sedan kommer en kypare och tar in ”visningsmaten” och meddelar att det inte finns fler av dessa. Jaha! Snopet! Och det känns ju inte som om jag kommer gå dit igen. Men alldeles bredvid ligger en favorit där vi var i torsdags,  Casa Juani. Så då blev det ett bra alternativ.

Dessa tapas såg lovande ut. Men tyvärr fick vi inte ta del av dem. Slut! Och då var det ändå ett par timmar kvar av lunchrundan.

 

Skyltar Spanien

Skyltande resa – Välkomna att följa med

18 november, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Välkomna med på en skyltande resa i omgivningarna runt spanska Costa Blanca, ”den vita kusten”.

Stopp i den lilla staden Polop. Rejäl buss och en skicklig chaufför lotsade oss varsamt uppför bergen och ner i dalarna. 

 

Skyltande resa med fina upplevelser

Vårt första stopp blev Polop, en liten stad några mil från Benidorm, med ca 4000 invånare. Staden  hör till provinsen Alicante  och ligger i regionen Valencia. Runt torget i Polop finns skyltar med många av regionens städer och deras vapen. Och mängder av vattenkranar. Jag räknade till 87 stycken. Enligt en gammal sägen ska vattnet här ha en gynnsam verkan på kvinnors fruktsamhet. Om det även gällde män förtäljer inte historien.

 

Bussen klättrar uppför och vi omges av höga berg och djupa dalar.  Och även här uppe finns det gott om restauranger. Utsikten ingår liksom.

Kanske en matbit? Nej, vi hade en bit kvar till en sen lunch.

När vi kommit till högsta punkten här, Coll de Rates, 625 meter över havet möttes jag av dels en vacker  vy över dalar och omgivande berg och av skylten ”CANGURO de PERROS”. Man skulle kunna tänka sig att det var en sorts kennel med känguruhundar om man ordagrant tolkar det som står. Men icke! Bättre upp. Detta är ett hundpensionat och man sålde också olika hundattiraljer. Funderade just över att det kändes långt att ta sig hit upp med sin hund men luften och miljön är verkligen fin.

 

Ett av flera vägskäl.

Skyltande resa blev det på flera sätt. Här i trakterna av Jalon Valley på Costa BlancaTydligt skyltat.

Dags för vinprovning i byn Jalon eller Xaló som den heter på valenciska. (Ett av Spaniens fem officiella språk)

Utsidan på bodegan och här fanns även andra skyltar som visade vägen till olika saker i byn.

Lite info om hur det går till. Det fanns många sorters vin att prova på ”egen hand.” Man gick här runt med sitt glas och testade det man önskade. Ingen ransonering.  Och de mer exklusiva varianterna fick provas efter förfrågan eftersom de var tappade på glasflaskor.

 

En ny specialvariant av moscatelvin.  Moscatel är en druva med hög sockerhalt och används här till söta viner som anses passa bra till områdets desserter. I stora delar av världen kallas druvan för Muscat och är ett samlingsnamnför en hel druvfamilj som troligen har sitt ursprung i Mellanöstern.

Snygga flaskor till detta moscatelvin.

Lunch blev det också, en riktigt god sådan och vi fortsatte sedan ner mot kusten och staden Altea.  (Mer info om Altea finns i länken.) Många båtar fanns att titta på både på land och de som låg i vattnet. Men denna röda specialvariant fångade mig. Dock inte helt inom min nuvarande budget.

Båten, ”Mediterranean jet nautica känns spännande och jag skulle gärna ta en tur med den. Undrar om man hinner se något. För snabbt går den.

Denna skyltande resa går mot sitt slut men först skulle några tunnlar passeras innan vi  var tillbaka i Torrevieja igen fram på kvällen.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

 

Spanien

Turen längs Costa Blanca fortsätter ner mot kusten.

17 november, 2018

Turen på spanska Costa Blanca, ”Den vita kusten” tog oss genom den fina Jalon Valley. Här gick det  rejält uppför och nerför och utsikten var stundtals hisnande. Men neråt skulle vi och mot havet. Till den fina staden Althea. Men först ett sent lunchstopp på ett ”carvery”, en restaurang som specialiserat sig på att servera ugnsstekt/grillat kött i form av en buffé och där tillbehören är viktiga.

Turen fortsätter ner mot kusten och MedelhavetTuren fortsätter på smala slingrande vägar mot havet. Men först en sen lunch. 

Turen fortsätter 

neråt dalen och vi stannar till i den lilla byn Pedreguer för att äta en sen lunch på Monroes Carvery.  Detta är en restaurangkedja som från början är brittisk och som nu finns på flera platser här längs norra Costa Blanca. Och vill man inte äta från ”carverybuffén” (stekt /grillat kött med mängder av tillbehör) så finns à la carte rätter av skilda slag med tydliga brittiska inslag. Och namnet på restaurangen – Monroes Restaurant – jodå, Marilyn Monroe finns med överallt i form av mängder av bilder och annat. (Att det blev ett brittiskt stekhus tror jag helt klart beror på att 80% av resenärerna är från U.K.)

Lunchstopp på Monroes restaurant i den lilla byn Pedreguer.

En ung Marilyn Monroe fanns på väggen vid vårt bord.

En del av alla tillbehör som serverades till köttet. Många olika sallader och såser fanns också.  Även alternativ för vegetarianer.

Lunchen kändes väldigt brittisk och gott var det. 

Altea

en mysig och vacker kuststad blev det sista stoppet på turen. Namnet Altea sägs komma från grekiskans mytologi  ”althaia” som betyder hälsa för alla eller bota. Även arabiskan/moriskan har ett liknande ord som betyder bota. Här finns en gammal och väl bevarad del längre upp i stan och ner mot havet har det modernare Altea växt fram. Vid förra resan hit, i april 2017 , skrev jag ett blogginlägg om Altea och dess historia som finns här. (Även Monroes restaurang fick vara med där på ett hörn)

Sandstränder finns inte inne i Altea men för en stenfantast är detta toppen. Fint att promenera här utan att få sand i skorna. 

Vackra mjuka stenar finns det gott om.  

Och vill man heller  gå på plan mark går den  fina strandpromenaden  längs havet.

Vi drog oss ner mot hamnen och båtar är det alltid roligt att titta på. Och plötsligt såg jag den. Båten med stort B.

Vad tycks? Helt i min stil. Klart snabbgående. Vingarna påminner om att den kanske även kan lyfta.

Här ute i Medelhavet reser sig den mäktiga Calpeklippan upp ur havet och alldeles bredvid ligger Calpe. Ännu en av dessa små städer längs kusten. Calpeklippan, Penon de Ifach, med sina 322 metrar reser sig mäktigt upp ur havet och hälsar.

Solen börjar dala och diset kommer in över land men Calpeklippan sträcker på sig och vinkar. 

En långa dag går mot kväll och när vi passerar Benidorm går tankarna osökt till bloggvännen BP.  Detta är en av hennes favoriter här längs kusten.

Benidorm med sin ”skyline” skymtas ner till vänster.

 

Torrevieja

Tapasrundan -”Ruta de la Tapa” har startat i Torrevieja

16 november, 2018

Igår startade den XVI ”Ruta de la tapa” – ”tapasrundan” i Torrevieja. Dessa tapasrundor finns på flera ställen i Spanien och kan vara av olika karaktär. I Torrevieja förekommer dessa rundor flera gånger per år och med lite olika inriktningar.  Men nu är höstens runda i gång. Från torsdagen den 15/11 till söndagen den 18/11  är första delen. Och från den 22/11 till den 25/11 är det del två av rundan som pågår. Tapas serveras mitt på dagen mellan 12 och 16.30  och kvällstid mellan 19 och 23. Detta är också en tävling om vilken restaurang som serverar den bästa tapasen. I en kategori röstar gästerna på dels de vanliga och  dels på de tapas som ska vara av gourmetvariant. Och i  en annan kategori är det en mer professionell jury som bedömer de olika varianterna.

Tapasrundan, november 2018 har startat i Toerrevieja.Den XVI omgången av tapasrundan har startat. Och mer info finns här om både restauranger och vilka tapas som serveras.

Tapa/tapas

Tapas i olika varianter testar vi dagligen när vi är här och det oavsett om det är speciella ”tapasrundor” eller inte. Väldigt ofta kommer det med en liten ”tapa” när man på en bar beställer  en dryck. Den ingår och serveras ofta med lite bröd.  En bit potatisomelett, sardiner, bläckfisk, oliver eller en bit korv är vanligt. Själv uttrycket tapa/tapas har de flesta hört, och det är samlingsnamnet för flera olika smårätter och kommer från det spanska ordet ”tapar” som betyder täcka över, sätta på ett lock. Förr var det vanligt med flugor och olika insekter inne på barerna och för att förhindra att dessa drunknade i dryckerna täcktes glasen med ett lite fat. Här på fatet kunde det ligga en bit bröd med olivolja, oliver, eller en bit skinka. Men detta var också ett bra sätt att låta gästerna få något i magen mellan dryckesbeställningarna.

Vanligt är att man beställer in flera sorters tapas och delar på. En ”media” är en halv portion och en ”racion” en hel portion. Och de olika soeterna av tapas som baren har brukar visas i disken så man kan titta och peka. Prisläget på dessa separata tapas (som man beställer extra) kan variera mellan 75 cent och 1,50. Ibland lite mer. (Ofta kostar här en dryck med ”husets” tapa – alltså man väljer inte själv, ca, 1,50. Ibland lite mer och ibland lite mindre.)

Vi startade gårdagens runda på Tapas Bar Catalina, Plaza Castelar, 1. (Nära vattenfallen.)

Tapasrundan

nu i höst har 43 restauranger/barer som är med i ”leken” varav en del ligger lite utanför själva stadskärnan. Å andra sidan är det också skönt med lite promenader mellan de olika varianterna av tapas. En vanlig tapa med dryck kostar under tapasdagarna 2 euro och 2,50 för en ”gourmet tapa”.  Vad som räknas som räknas till vad står i häftet, men vi tog det som såg godast ut. Vi testade tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister fyra olika restauranger och eftersom vi valde lite olika fick vi smaka på fler.

”Catalina” testade vi köttgryta med grönsaker och en krokett  fylld med potatis och mozarella Här hade nog osten försvunnit.Vi var inte direkt imponerade här. Ganska smaklöst. Men köttet var mört.

Köttgryta och ”krokett. Mitt betyg blev 2/5 för maten. Vinet 4/5

Vi gick några kvarter bort mot strandpromenaden och slog oss ner på ”El Piscolabis” med adress C/Ramon y Cajal, 1. Här valde Anna Carin ”merluza” – kummel och vi andra kyckling med grönsaker inbakade i filodeg. Till det en sås med sting.

Anna Carin, Bosse och Krister och här är det minivinglas som gäller.

Små vinglas var det och snålt med vin. Men maten klättrade upp ett pinnhål för min del Betyg 3/5.

Tapas med färg var det här. ”Krispig kyckling”. 

Nästa stopp blev på ”Paseon” – Strandpromenaden och restaurang La Cantina Cubana. Här testade vi  gratinerade champinjonhattar som var fyllda med ost och skinka. Detta på inrådan av Ama och Anders som just testade dessa. Mitt betyg här blev nog 3.5/5 på både vin och tapa.

Riktigt gott!  Och fin uppläggning. 

Sista besöket för tapasrundan

denna torsdag blev en favorit i repris, Casa Juani, Calle Heraclio 29. Hit går vi gärna då och då både för tapas och lunch och tycker det alltid är ett säkert kort. Det var det nu också. Här serverades antingen en thailändsk soppa med kyckling, grönsaker, nudlar och kokosmjölk eller ett litet bröd med tonfisk och grönsaker.

Fin presentation av Casa Juanis tapas .Och väldigt gott. Betyg 4/5 både på dryck och mat. Väldigt fin service också.

Inga tapas

blev det häromdagen när vännerna Leffe och Ingrid var på besök. Här körde jag riktigt svenskt med köttfärslimpa med gräddsås, ugnsstekt potatis, smörkokta morötter, lingonsylt och inlagd gurka.  Och till dessert  blev det äppelpaj med vaniljsås. När vi är här i Torrevieja och går ut och äter blir det mest på spanska/internationella eller kinesiska restauranger. Undviker helst de som serverar ”svensk mat” för den kan jag ju själv laga här. Om andan faller på.  Sen kan man ju fundera vidare på vad ”svensk mat” är. Men det är en annan historia…

 

Spanien

Upp och ner – Berg, dalar och vinprovning

15 november, 2018

I gårdagens inlägg reste vi först norrut längs kusten för att sedan ta vi oss vidare upp i bergen norr om kuststaden Benidorm. Vi reste på slingrande vägar genom den vackra Jalon Valley och upp till en av de högsta punkten här, Coll de Rates. Vackra vyer mötte oss runt om och utsikten kunde vi njuta av även under hela resan ner  i dalen.

vi kom upp till Coll de Rates på 625 meter och hade en fin utsikt över Jalon ValleyColl de Rates, utsiktspunkten 625 meter över havet.

Upp

till Coll de Rates gick bussresan på slingrande, smala, vägar genom Jalon Valley eller Val de Xaló som dalen heter på ”valencian”. Spanien har fem officiella språk där valencian är ett av dem. Övriga officiella språk är spanska, (kastellan) galiciska, aranesiska och baskiska. Vägarna var i gott skick och asfalterade men väldigt smala så vår buss kunde inte möta ett annat fordon utan att det ena fordonet fick göra ett stopp.

Smala  och slingrande vägar är det.

En del fordon mötte vi och även ett antal cyklister som tränar här i backarna. Och inte såg de några problem med att zickzacka sig fram.

Lite segt både för cyklister och bilar att ta sig upp för de långa backarna. En skicklig busschaufför hade vi som hade full koll.

Trakten här är sedan 1400-talet ett vinodlarområde och vinodlingarna utökades under 1700 och 1800-talet. I dalen odlas även oliver som vi sågs skördas nu, citrusfrukter, mandel och och nispero. Nispero kallas japansk mispel  på svenska och är en blandning av aprikos och persika och den används ungefär som plommon.

Utsikt över Jalon Valley från Coll de Rates.

Inzoomad bli bilden suddig men här syns terrassodlingarna som klättrar uppför sluttningarna.

Vackra vyer är det både på vägen upp och ner i Jalon Valley.

Ner

mot planare mark slingrade vi oss och flera små och fina byar passerades. Vårt nästa stopp blev på en ”bodega”, bodegas Xaló . Här finns olika sorters vin från trakten till försäljning och givetvis möjlighet att testa olika sorters vin. (Mer om denna bodega och vinodling i dalen finns här, i det inlägg jag skrev i samband med ett besök här i april 2017.)

Här i byn samsas man på gatorna. Och observera trafikljusen.

Vinprovning

Besöket på bodegan var trevligt och här förses man med små glas och går sedan själv runt och testar de viner man vill. Här finns alla tänkbara varianter av viner att testa och till försäljning och i alla olika prisklasser.

Tydligt märkta karaffer.

Vin finns både i tunnor, en budgetvariant, och i flaskor. Men den cava som säljs finns av naturliga  skäl bara i flaska. Och givetvis går det fint att smaka olika varianter av den också.

 

Och resan fortsatte mot nya mål dit kommer vi på lördag.