Browsing Category

Kina

Foto Kina

Stor -veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

6 februari, 2018

Stor är veckans ord att fritt tolka i Sannas i fotoutmaning, Gems Weekly Photo Challenge. Här finns också veckans övriga bidrag och även de ord som finns att tolka under årets alla veckor. Utmaningen i sig är att med bild och text eller bara bild tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar.

Jag tänkte i  första hand  på stor i betydelsen vidsträckt, omfattande, hög, betydande, lång, viktig och framstående och hamnade då i Peking, som enligt mig och mina erfarenheter passar in på alla varianter av ordet. Peking har en särskild plats i mitt hjärta och jag hade förmånen att bo här i nästan fyra år, mellan 2007 och 2010 och en del av 2011.  (Tänkte också på stor i betydelsen vuxen och även på att en mening börjar med stor bokstav, en versal. Men detta var inte det första som kom fram när jag tänkte på ordet)

Peking är en väldigt stor stad med idga sina dryga 22 miljoner invånarePeking är en verkligt stor stad med sina dryga 22 miljoner invånare. Många höga och moderna hus samsas med låga och stadsbikden är en blandning av det gamla och det nya.

Peking –  en stor stad

Peking är en väldigt stor stad både till ytan och till antalet invånare, 2017 var det ca 22 miljoner invånare.(Med inner och ytterområden.) Troligen betydligt fler, eftersom alla inte är registrerade och många är gästarbetare. Peking är verkligen vidsträckt och har en yta på nästan 17 000 km2 som kan jämföras med Stockholms yta som uppgår till 188 km2. Peking består av 16 distrikt, varav två – Dongcheng och Xicheng utgör citykärnan. Här gick förr den gamla stadsmuren och rester av den syns än idag. (Dongcheng betyder innanför östra muren och Xicheng inom västra  muren)

Mäktigt att från the Atmospfere bar , 80 våningar upp  blicka ner över Peking

Att cykla på världens största torg, Himmelsta fridens torg, 765 meter x 286 är speciellt. Och tankarna när jag gjorde det gick alltid till massakern här 1989.  En av ingångarna till Förbjudna staden skymtar i bakgrunden.

Att cykla längs Himmelska fridens torg i Peking är en stor upplevelse. Och man påminns om massakern här. Ingen trängsel denna dag på cykelbanan vid Himmelska fridens torg. Huvudingången till den Förbjudna staden syns i bakgrunden.

Gammal och nytt blandas hela tiden och i Pekinghar man en fot i det gamla och en i det supermodern. Kontrasterna är stora.

Mycket kan lastas och få plats på en cykel.

De olympiska sommarspelen gick i Peking 2008 och många nya arenor och byggnader kom till. ”Fågelboet” var en av arenorna och här ägde många tävlingar rum. Själv hade jag förmånen att få se en del av friidrottstävlingarna här och det är minnen som för alltid finns kvar. (Världsrekord och OS rekord, från den 23/8-2008)Även en del fotbollsmatcher spelades här.

Nationalarenan, ”Fågelboet”, en gigantisk arena blev byggt till OS 2008 och kan ta emot drygt 80 ooo besökare

 Variation

Peking räknas som Kinas kulturella och politiska centrum och det moderna Shanghai med sina drygt 27 miljoner invånar räknas som Kinas  det ekonomiska centrum. Peking, eller Beij ing som staden heter på kinesiska/mandarin betyder den norra huvudstaden och har så varit sedan 1945. Peking grundades för 3000 år sedan och har även före 1945  i olika omgångar, med längre och kortare avbrott varit huvudstad.

Mitt i det moderna finns det gamla. Här min skräddare och skomakare med butikerna bredvid varandra. I våra grannkvarter.

Mysigt är det att besöka små gatukök och slå sig mer vid långbord och äta tillsammans med lokalbefolkningen. (Jodå, det finns restauranger alltifrån de mest lyxiga och ”femstjärniga” till de enkla.

Här på vår granngata slog vi oss gärna ner vid långborden och beställde mat från gatuköken

Kinesiska muren

Det var en gång, nej det var många gånger, som vi under de nästan fyra år vi bodde i Peking besökte den Kinesiska muren, ett av världens absolut mäktigaste byggnadsverk och ett av de sju nya underverken.
Man kan lätt nå muren vid Badaling, en mer turistisk del, som ligger en dryg timme med taxi från Peking (går bra att ta tåg eller buss) eller också väljer man att besöka muren vid Mutanyu en lite längre resa. Även hit söker sig många turiste men det går smidigare att ta sig fram.  Här känns det mindre tursitiskt och man kan promenera längre eller kortare sträckor på detta, ett av världens underverk. Medhavd picknick rekommenderas.
Kinesiska muren, eller som den heter på mandarin, ”Chángchéng”, (skrivet på pinyin, så att vi kan läsa och uttala det)  kan besökas på många ställen, vilket är helt naturligt, eftersom muren sträcker sig genom hela Kina. Beroende på hur man mäter är längden ca. 8851 kilometer varav de byggda/murade delarna räknas ha en längd av drygt 6000 kilometer och resten är mer naturliga skyddsbarriäere som diken, kullar och annat.

Vidsträckt, lång, omfattande och väldigt mäktig slingrar sig den kinesiska muren fram genom landet.

 

(Ordet stor i motstas till liten är en annan tolkning. Och den har jag haf med när Sanna gav oss ordet lek att fundera kring.)

Kina

Kultur och skidåkning i Peking – minnesvärt och roligt

1 februari, 2018

Jag har hamnat i arkivet, i bloggarkivet. I går kväll hade jag kommit fram till den 1/2-2008, alltså exakt tio år sedan jag skrev detta inlägg – Kultur och skidåkning. Nu under våren reser vi tillbaka till Peking, stan där vi bodde mellan 2007 och 2010. (Jag jobbade där på Svenska skolan) Ytterligare några resor tillbaka dit blev det under 2011 och 2012 och nu är det alltså dags igen. Det var i Peking jag började blogga i september 2007, då på blogg.se. (Den enda portal som fungerade utan ”tunnel”. ) Och nu inför vårens resa har jag på nytt börjat läsa igenom alla gamla blogginlägg. Och den rätta stämningen infinner sig lätt.

Kultur

Den 1/2-208 skrev jag ungefär så här. (Kanske reviderat något under årens lopp)

I måndags kväll var jag för första gången på ett kinesiskt tehus. Jag, skolans bildlärare Maya ( som är kinesiska) och Kerstin, skolans musik och dramalärare tog klassen med oss på detta evenemang. Buss var beställd från skolan med avgång klockan 16.30. Visst kom det en buss. Men den var inte utrustad med säkerhetsbälten. Bara att skicka tillbaka den och begära en ny. Efter drygt en halvtimme  kom en ny buss. Denna gång fanns säkerhetsbälten. Vi som skulle åka var 16 till antalet men bussen hade 44 sittplatse så gott om plats var det. Vi körde genom Beijing/Peking i rusningstrafik och i denna stad finns alltid VÄLDIGT många bilar och är det rusningstid så är de än fler. Efter ”bara” lite mer än en dryg timmes resa  hade vi kört den 3 mil långa sträckan till Laoshe Teahouse, som ligger strax söder om Himmelska Fridens Torg. Vi började med att äta middag på en kinesisk restaurang så den rätta stämningen skulle infinna sig.

Delar av klassen, resterande vid bordet bakom- God kinesisk restaurangmiddag inledde aftonen.

På tehuset bjöds vi förutom på stora mängder te också på på kinesiska snacks. Några av dem passade väl inte vår smak så bra, men en del slank ner.
Underhållning i cabaretform gav oss smakprov från gammal kinesisk kultur bl.a. pekingopera, akrobatik, imitationer, trolleri, kung Fu och  maskbyten. En person kan ha ett 20-tal olika gummimasker som den sätter framför och på ansiktet och bytena märker man som åskådare inte av. Sker sekundsnabbt. Programmet här med olika former av kinesisk kultur  tar ca 90 minuter och kan variera en del men det är alltid lättsamt.

Lite kinesisk kultur ett riktigt tehus i Peking ena dagen och skidåkning den nästaMaskbyte. Här måste man vara väldigt fingerfärdig, allt sker snabbt. Mannen bytte kanske mask ett 20 tal gånger.

På väg

Tisdagens morgon bjöd på strålande solsken från en klarblå himmel. Idag skulle det bli skidåkning för hela slanten. (Något trötta elever eftersom måndagkvällenblev sen) Avresa från skolan 8.30. Bussen var beställd till detta klockslag. Nåja, bussen var där, men ingen chaufför. Ringde ett par samtal och efterfrågade chauffören. Men…Han hade ju kört oss lärare dit på morgonen och kunde inte vara så långt borta. Strax före klockan nio dök han upp. Jag hade då hunnit bli lite kinkig.

Och mer skulle det bli. Jag började efter en ganska kort stund fundera på om vi var på rätt väg- Bussen körde sakta på små grusvägar. Vi borde ha kommit ut på motorvägen. Vi frågade och fick till svar att han blivit tillsagd att köra grusvägen för att det var avgift på motorvägen. Då steg mitt blodtryck! Telefonsamtal till skolan och meddelade att har jag hyrt bussen så bestämmer jag och inte någon annan vilken väg som ska köras.Det kostar nämligen ca. 20 kr att köra på motorvägen.

Dags att hyra skidor

Så småningom kom vi till Nan Shan och vår efterlängtade skidåkning. Bäst att påpeka att det är konstsnö som finns. Backarna kan, om det är kallt på nätterna, vara öppna från december och en bit in i mars månad.
Vi var då ”bara” en timma sena. Med tanke på att vi behövde vara tillbaka på skolan 14.40 så var vår tid i Nan Shan rätt begränsad. Bussen skulle ju då köra barn och lärare in till Beijing igen.
Nästa blodtryckshöjand moment var framförallt uthyrningen av skidor, stavar och pjäxor till 16 personer. Att ordna liftkort och skåp till alla gick däremot förvånansvärt enkelt.

Systemet med att en viss sko/pjäxstorlek hör ihop med längden på skidorna kan jag inte förstå. Man kan ju faktiskt vara lång även om man har 36 i pjäxor. Så var icke fallet här.  Men till slut, efter en del turer fick eleverna skidor som kunde passera.
Värre var det för oss vuxna. Själv fick jag ett par carvingskidor som var 150 cm långa. Det var rent omöjligt att få ett par längre. De hörde ihop med mina pjäxor i storlek 38. Det var bara ”att gilla läget”.

Skidåkning på konstsnö i Nan Shan ca 10 mil norr om Peking. kUltur ena dagen och skidåkning nästaObservera de korta skidorna

Skidåkning och lunch

I backen svängde skidorna så fort jag bara tänkte på ordet sväng. Men det var vackert väder och jättetrevligt.  Inte heller så mycket folk i backen. (På helgerna är det betydligt fler.)  Skidåkning är ju en relativ ny företeelse för kineser så de här med att kunna åka lift, att stanna och att väja är inte vad de gör med automatik. Så vissa spänningsmoment får man på köpet så att säja.

Vi hade hyrt våra skidor i tre timmar så vi fick ligga i för att kunna utnyttja tiden. För min del blev det nog kanske en timmas skidåkning för det var en del att ordna med….
Lunchen åt vi ute i det vackra vädret på terrassen i solen. Vad säjs om nygrillade kyckling och lammspett till ett pris av 2kr/st, nudlar och grillade majskolvar. Ingen hade ro att äta så länge då kampen mot klockan var stor. Efter lunch hade vi bara knappt en timma kvar att åka. För min del blev jag då inbjuden av ett par elever att köra ”puckelpisten” och inte kunde jag motstå denna inbjudan, trots korta skidor.

Lunch i backen.

Återlämnandet av all utrustning gick ganska smärtfritt och så gjorde även hemresan. Tio minuter ”för sent” kom vi till skolan, trötta, glada och lite solbrända.
Det blev motorvägen tillbaka! Och vi alla konstaterade att kombon kultur och skidåkning var väldigt lyckad.

Vidare mot nytt år

Om en lite stund ska Bosse och jag åka till flygplatsen och vidare mot Langkawi i Malaysia. Övernattar i Kuala Lumpur och i morgon vid lunchtid befinner vi oss i vår bungalow, belägen i ett träd på stranden. Här kommer vi att vara i tio dagar och bara VARA. Åter i Beijing den 11 februari.
Det Kinesiska Nyåret står för dörren, infaller den 6 februari. Då börjar musens/råttans år. Gott Nytt År till er alla!

(Mer om Peking finns att läsa här)

 

Foto Kina Resor utomlands

Under är veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

23 januari, 2018

Under är veckans ord att fritt tolka hos Sanna i fotoutmaningen Gems Weekly Photochallenge. Här finns också veckans övriga bidrag och även de ord som finns att tolka under årets olika veckor. Utmaningen i sig är att med bild och text eller bild tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar.

Stockholm ligger under under mina fötter. Bild från i lördags och då på väg mot Alicante, Spanien.

Ordet under

Jag funderade på ordet och en del synonymer passerade genom huvudet;  nedanför, lägre, täckt av något, inom loppet av, underverk, magi och tecken radade upp sig.

Under ett parasoll i vårt thailändska paradisUnder ett parasoll på en strand i Thailand. Det var på den tiden det… (Min hud ska inte längre utsttas för sol.)

Under ytan.

En ”Mann undercover”(min pappa Allan Mann) – lite roligt att gäcka de tyska nazisoldaterna under andra världskriget vid många gränspasseringar av gränsen mot Sverige. Och i övrigt blev det en hel del andra ”undercovers” för hans del.

Palska pass använde kuriren Alla Mann när han jobbade som "undecover" under andra världskrigetr andra Falska pass användes som ”undercover

Kinesiska muren ett underverk i sig. Det var ett tag nu sedan jag var här och nu i vår blir det ett mytt möte. Ser verkligen fram emot det. Peking var ju vårt ”hem” i nästan fyra år och många minnen finns kvar och med oss både från Peking och Kina. Många resor inom landet blev det också.

Vi tog oss gärna till de mer orörda delarna av muren och det innebar också att den inte  där var an och avpassad för stora turistströmmar. (Finns platser nära Peking som är mer anpassade) På muren kan man göra långa vandringar och en hel del leder finns. Stundtals blir det en hel del klättrand och det är rejält brant på många ställen.

Under en vandring på ett underverk. På den kinesiska muren.Här är rejält brant och man får se upp och ner för att placera föttterna rätt. Lite av ett under att balansera här.

Solen på väg upp över den kinesiska muren. En tidig morgon vid femtiden.

Muren slingrar sig fram som en orm och man är högt upp över havet.

Under en vandring på ett underverk.

 

Foto Kina Resor utomlands

Hälsa är veckans temaord i Gems Weekly Photochallenge

9 januari, 2018

Hälsa är veckans temaord att fritt tolka i Sannas fotoutmaning Gems Weekly Photochallenge. Här finns också alla veckans deltagare, samt  de ord som finns att  tolkas under årets veckor.  Titta gärna in! Och välkommen att vara med du också.

Vad gäller utmaningen så ligger den i just den egna tolkningen som kan vara i bild och ord eller bara bild. Utmainingen finns även på Instagram under ”gemsweeklyword”.

Hälsa är också att vila sig i form. Här i Peking. Hälsa är också att vila sig i form och ta en ”powernap” när tillfälle ges. (Bilden har jag tagit i Peking.)

Hälsa

Ännu ett av dessa ord som har olika betydelser beroende på sammanhanget. Som substantiv kan det bl.a. vara friskhet, styrka, välbefinnande i kroppen, livskraft, hälsotillstånd Och som verb t.ex.  hälsa på någon/något, välkomna, heja eller vinka.

Uttrycket ”ha god hälsa” förekommer ju numer ofta tämligen frekvent. Att må bra likställs ofta med god hälsa- att kropp och själ (vad nu det är för något) samverkar. För mig, när jag funderar vidare utan att bli alltför  ”djup”, vill jag  att kroppen – det yttre och det inre av mig – med tankar, sinnesstämningar och humör ska trivas tillsammans och komplettera varandra. Och måendet är så induviduellt och inkluderar  allt omkring oss påverkar vår livssituation.  Att fundera på vad man själv mår bra av, vad man trivs med, att ta med skratten i vardagen och ha lite distans till tillvaron är i alla fall viktigt för min hälsa. Hänger sedan kroppen hyfsat med så ä det ju ett plus.

Ett uttryck som  jag hörde av hotellmagnaten Petter Stordalen och som är jag tänkt en hel del på är ”man kan bara sälja de jordgubbar man har”.  Alltså man har det man har och får göra det bästa av det.

Några bilder från Peking där stadsborna gärna håller sig i form på olika sätt i stadens parker (Arkivbilder från åren jag bodde där)

Rörelseglädje är det i Pekings parker och gärna lite rörelse tidigt på morgonen före jobbet.

Hälsa kan vara att dagligen träna sin smidighet. Peking. ”Keep on shaping up”

Lite dans kanske. Här är det tidig morgon och lite dans före jobbet sitter bra. En ledare finns som har bandspelare med sig.

Jag passar också på med lite träning i Peking. Gott om utegym där redan 2007.  Och nu finns de även här i Stockholm.

Cykling, promenader, diverse fysiska parkaktiviteter, pingis och skidåkning var och är fortfarande aktivitete jag gillar.

Skidåkning på konstsnö i Nanchan cirka 10 mil nordöst om Pekimg.

Vårsolen värmer och mysigt att sitta ute och prata. Nog så viktigt med återhämtning.

 

Kina

Peking, stad i förvandling – tio år har gått

4 november, 2017

Vi hade en planerad resa till Peking nu i slutet av oktober och början av november, men eftersom jag inte varit helt pigg fick vi skjuta på den. Och jag åker gärna i vår när körsbärsträden blommar. Har nu suttit och läst igenom en del  gamla blogginlägg  jag skrev under de nästan fyra år vi bodde där. Inlägg som ligger kvar på min gamla blogg. (Känns alltför kämpigt och tidskrävande att flytta dem, för det bör ska manuellt för att säkra att de inte försvinner)  Detta inlägg skrev jag för exakt tio år sedan. Och jag vet ju att mycket hänt i Peking sedan dess och givetvis efter det att vi flyttade hem sommaren 2010 och med retur under 2011. Följande år, 2012 och 2013 blev det också besök i Peking under kortare perisoder. Och om anledningen till att vi hamnade där finns att läsa här.

Peking, en stad i förvandling- från den 4/11-2007

Har denna helg trampat runt för att se vad som har skett här sedan vi kom i januari 2007, tio månader har passerat. Och det är en hel del vill jag lova. Det ska byggas nytt och det ska fixas med både det ena och det andra. Under cykelturen i går såg vi ett mycket speciellt husbygge. Två höghus lutade betänkligt. Det ska nog vara så. Jag har sett dessa konstruktioner på fler håll i stan så troligen är de väldigt trendiga. De får väl stötta varandra så att säja.

Peking en stad i förvandling. Här 2007 när det nya tvtornet byggs.Detta ska bli de nya tv-tornen i Peking. Det förra bygget brann ner innan det var klart och nu byggs de upp på nytt. 

Här är tornen klara och invigning skedde den 1/1-2008, samma år som Peking var värd för OS (Jodå, jag såg en del av OS på plats – mest friidrott och damfotboll)

CCT tower, China Central Television syns i mitten. Bild lånad  från Wikipedia.

Byggs det inte nytt så ska det piffas upp. Det är faktiskt OS om sådär en nio månader. Då är ommålning av fastigheter ett hett alternativ, om de inte rivs förstås. Och starka färger ska det vara.

Detta hyreshus fanns strax bakom huset där vi bodde

Vackert? Nää, knappast; men det lyser i alla fall upp. Bra riktmärke vid sena kvällspromenader om inte annat. Jag har sett denna mycket knallrosa färg på flera hus i omgivningen, så det är nog modernt om inte annat.

Det rivs…

Under dagens cykeltur begav vi oss till vår ”gamla” sömmerska. Nåja, gammal är att ta i. Hon är kanske runt 25.
Här har det blivit många besök av oss och vänner som hälsat på  och vi har flitigt använt hennes tjänster. Jag skulle idag lämna in ytterligare ett par jeans för uppläggning, kostar ca 10kronor= 10 yuan /par. Döm om vår förvåning när det bara var ett tomt hål i den tidigare lilla syateljén. Hela kvarteret verkade utrotningshotat.

Jag med svart jacka och cykel. Cykeln är i Peking ett jättebra sätt att ta sig fram. Snabbt och smidigt.

Vad vi förstod har det satts upp banderoller och sprayats med rödfärg för att protestera mot rivningen. Visst kunde kvarteret behöva en ansiktslyftning. Men att riva det?  Undrar var vi nu kan hitta vår sömmerska?
Sorgligt var det i alla fall. Vi cyklade vidare mot vår ”gamle” skräddare som finns i ett hutongområde  alldeles i närheten (hutongområde är kvarter med smala gränder och gammal bebyggelse)  och fick där lämnat in jeansen. Att vi bytte skräddare berodde på att mannen här var sjuk en längre tid men nu glädjande var pigg igen)Undrar hur länge de kvarteren får finnas kvar.  Här höll man på att asfaltera den lilla gatstumpen, så hopp kanske finns.

En del av de gamla hutongområdena i Peking fins kvar. Men många har rivits.

Skomakare som gör det mesta för hand anlitar vi gärna och han har med sin verkstad på gatan. ”Vår” skräddare är på plats och jobbar på med sin trampmaskin.

Lite shopping också

Jag har desperat letat efter en yllejacka men inte hittat min storlek. Hade idag tur. Efter att ha hoppat av och på cykeln säkert 20 gånger vid olika små affärar så fann jag min jacka/ duffel. Fint tyg, bra sydd, fodrad och den passade. Det är däremot ovanligt. Min storlek i fråga om jackor är inte den vanligaste i kinesiska mindre ”hål-i-väggen butiker.. Fullt förståligt. Jag är bredaxlad och lång. Det är  vanligtvis inte kinesrena

Glad i hågen cyklade vi hem genom hutongerna. Handlade en massa grönsker som potatis, aubergin, tomater, vitlök, champinjoner och betalade 12kronor för detta. Tänkte att en middag hemma kunde smaka bra. Stannade till vid den franske slaktaren och köpte en bit oxfilé och en flaska gott vin. Skönt med en kväll hemma, trots avsaknad värme.

 

Foto Kina

En dörr som öppnas kan betyda mycket

27 september, 2017

En dörr kan ha flera öppningar med olika möjligheter. Den kan öppnas på glänt och den kan vara vidöppen. Den kan stängas försiktigt eller den kan smällas igen. Man kan oftast gå ut och in genom den och många gånger kan den låsas och även låsas  upp. Det finns svängdörrar där man kan fastna eller skynda sig genom och det finns roterande dörrar där man går runt i en cirkel.  Tänk att en dörr som öppnas kan betyda så mycket. Och utan en sådan öppen dörr hade jag aldrig kommit att tilbringa nästan fyra år i Peking.

Dörr är veckans ord att fritt tolka i Sannas ”Gemsweeklyphotochallenge” och min fria tolkning kommer här. Där finns också andra ”tolkare” med.

En dörr som öppnas

För snart 10 år sedan såg jag en annons hos Skolverket om att Svenska skolan i Peking utannonserade en lärartjänst. Spännande!  Jag hade visserligen ett bra jobb som jag trivdes med på en skola i Upplands Väsby men tänkte att det kunde vara roligt att byta miljö och arbeta utanför Sveriges gränser. (Har gjort detta i omgångar förr, dock inte som lärare)

Kina hade jag besökt tidigare, Peking likaså och  även gjort en hel del resor i Asien. Så varför inte söka jobbet. Såg inga hinder alls. Talade med döttrarna och maken och de var positiva, liksom vännerna. Sagt och gjort, en ansökan skickades iväg. Att min ålder, då 58, samt lång erfarenhet inom grundskolans samtliga stadier skulle vara en tillgång trodde jag på. Men jag anade också att det fanns många ansökningar. Och det gjorde det. En lång intervju i Stockholm i december 2006 gav mig jobbet och i början av januari 2007 var maken och jag på plats i Peking. En dörr hade öppnats på vid gavel och det skulle komma bli många fler.

Svenska skolan i Peking, en skola som inte längre finns kvar, låg ett par mil norr om staden. En fin byggnad med rymliga lokaler.  

Stora kontraster

Peking är en stor stad, idag ca 22 miljoner invånare och en stad med stora kontraster.  Det toppmoderna blandas hela tiden med det gamla och detta ger staden sin tydliga karaktär. Det nya blandas hela tiden med det gamla och det trots att en hel del äldre områden har rivits och nya byggts upp.

Det är lätt att förflytta sig både per cykel som vi ofta gjorde eller med buss, tunnelbana eller taxi. Att promenera är också ett bra sätt att lära känna en stad men Peking är en stor stad och med stora avstånd så lite hjälp med att ta sig fram underlättar.

Peking med många hus och alla har en dörr eller flera. En del luftföroreningar finns ibland och gör att himlen inte lyser lika blå som andra dagar då föroreningarna är mindre. Här är en del av våra kvarter. 

En stor röd dörr öppnas in till Jingshanparken i PekingVackra dörrar som öppnas. Här till en av de större parkerna i Peking, Jing Shanparken. Den röda förgen kan symbolisera olika saker och ibland är det en lyckofärg .

Gatuförsäljning en en hutong i Peking men med en dörr öppen in till dne lilla butiken.Gatuhandel pågar i en del av Pekings gamla hutongkvarter och en dörr är öppen in till den llilla butiken.

En dörr som öppnas för oss i Pekings hutonger. En dörr leder in till ett liten hutong i Peking.

Vi stannade

Under de nästan fyra år som vi kom att stanna i Peking ( hemresor till jul och under sommaren) blev det också under loven ett antal resor inom Kina, till Tibet och till de astatiska grannländerna. Många dörrar öppnades för oss på vid gavel. Och dessa dörrar förde med sig nya vänner, en vänskap som består, spännande upplevelser, erfarenheter och att formas in i och få/kunna ta del av en för oss ny kultur och ett helt nytt språk.  Jag är så glad att vi fick och tog möjligheten. Vyerna vidgades och vi berikades.

I södra Kina gjorde vi en flerdagarstur på Yangzefloden.

Ett av våra favoritutflyktsmål var den Kinesiska muren där det också fins många dörrar. (Här vid ett mindre turistiskt ställe och det finns gott om dem också.)

 

 

Kina

Peking, det var där det började

12 september, 2017

Det var den 12 september 2007 som jag skrev mitt första blogginlägg. Idag är det den 12 september 2017 och bloggen fyller 10 år. Stort grattis! Jag började blogga åtta månader efter att vi flyttat till Peking där jag började arbeta på Svenska skolan  i januari 2007. Här kom vi att stanna i nästan fyra år med ett kortare avbrott. Bloggen blev ett bra sätt att förmedla till släkt och vänner vad som hände långt där borta i Kina.  Jag började blogga på blogg.se – det var i stort sett den enda bloggportal som fungerade i Kina utan att änvända sig av en proxyserver.  Nu i januari 2017 bytte jag bloggportal till WordPress. Ett byte som känns bra.

Mitt första blogginlägg den 12/9-2007

(Nu med viss anpassning  till WordPress.)

Ja, nu blir det spännande att se om detta med bloggandet kommer att fungera. Spänning i tillvaron är aldrig fel.

Förra veckan var en sportig vecka. Det var inte bara det att jag och min klass på Svenska skolan i Peking/Beijing fick möjlighet att se det svenska damlaget i fotboll träna här på Chaoyangs Sportcenter inne i centrala Peking.  Det var en kvalmig dag med en temperatur på över +30 grader i skuggan. Vi blev rejält svettiga av att vara på läktaren i skuggan och kunde följaktligen  föreställa oss hur det var att röra på sig.

Våra anvisade platser i en trapp. Men den röda mattan fick väga upp bristen på komfort.

VM träningen ska börja .

Som sagt – varmt var det! Men är det träning inför VM så är det…..Vi satt i trappen i 90 minuter. Så blev det då dags för oss att traska ner och ställa upp oss på led för att få autografer. Lite småprat blev det också! Och Lotta Schelin imponerade.

Eleverna uppställda för att få autografer.

Tiden var knapp för damlandslaget och är man i Beijing är det många ”måsten” som gäller. Laget åkte vidare till den kinesiska Muren. Men jag hann i alla fall få en autograf av Hanna Ljungberg.

Ja, det blev lite om fotboll. Konstigt att jag inte blev tillfrågad om att bli extra coach eller något. Antar att det är för sent att själv bli aktiv just inom denna sport. I varje fall på elitnivå.

Nya cyklar

Sport var det. Efter att ha lånat cyklar några dagar beslöt Bosse ( maken) och jag oss för att vi själva skulle inhandla detta fortskaffningsmedel. Jag köpte en blå skapelse med ca.18 växlar och som verkade stabil. En cykelkorg monterades också på.
Bosse kom över en riktig skönhet med tre växlar och dessutom fjädrande sadel. Inte illa! Vi satte oss upp på cyklarna i fredagsrusningen. Vi kom inte så långt, det var något som saknades upptäckte vi. Ringklockor!
Tillbaka till affären och fick varsin klocka påmonterad till det facila priset av 5 RMB/st. Ungefär lika mycket i svenska pengar. Genast kändes tillvaron säkrare och vi cyklade hemåt.
Med tanke på priset, Bosses cykel kostade 750 RMB och min 950 RMB (ungefär lika mycket i svenska pengar) så beslöt vi att cyklarna får parkeras inne i lägenheten. Jag tror de kan vara åtråvärda.

Ny cykel.

Med cykel i Peking

Helgen ägnades alltså åt att cykla. Tänk vad långt man kommer och vad fort det går. Ja, allt är relativt…. Jag är ännu inte så säker i trafiken här i Beijing så jag leder gärna cykeln över de stora korsningarna. Och de är stora! Visst, det finns trafikljus, men vad hjälper det. Det svängs lite hur som helst i alla fall. Gott om cykelbanor är det. Men där kör också ibland bilar, mopeder och eldrivna cyklar. Mycket att se upp för. Backspeglar borde jag nog ha.

Det här med cykelregler är inte så utbrett och inte ens jag med min envishet kommer att kunna införa detta. Jag sträcker i alla fall ut armen när jag ska svänga. Det gör ingen annan! Ska det vara så svårt, eller? Sen att väja till höger skulle underlätta när man möter någon. Här gör man som man känner för, så det vill till att ha ögonkontakt med alla mötande. Och de är många!
Hur som helst är det det är roligt att cykla och motion får man! Upplevelserna får man på köpet.

Peking, det var där det började. Här i ett hutongområde. Här i ett hutongområde i Peking. Hutonger är kvarter med smala, gamla, gränder som finns på flera platser/kvarter i olika delar av stan. Hutongområden kan finnas insprängda bland mer moderna kvarter.

När vi nu ändå var igång med det sportsliga, för oss cykling,  tog vi oss upp till Olympiastadion. Det är ett enormt område som håller på att byggas där. Givetvis cyklade vi dit, men tyvärr är det inte så mycket man ser på avstånd. Men allt ska vara klart till invigningen i augusti 2008.

Här är byggandet av Fågelboet, Olympiastadion, på gång. Mer såg vi inte.

Foto Kina Resor utomlands

Tibet och Lhasa – en ”stenrik” region

15 mars, 2017

Välkommen till Tibet och Lhasa! En resa med stort R och en resa som gjordes för några år sedan tillsammans med Bosse (make) och vänninan Anna.  Just denna vecka kändes det bra att på nytt ta en tur hit  eftersom sten är veckas ord i fotoutmaingen, ”gemsweeklyphotochallenge”  hos bloggvännen Sanna . Och stenrikt är det verkligen i Tibet.

Resan till Lhasa gjordes med tåg från Peking och tog 48 timmar. En resa där spänningsmomenten var nånga. För mig var det första gången jag i ett svepvistades på ett tåg så länge. Visserligen har  jag i ungdomsåren tågluffat i Europa och i USA, men där blev det oftast stopp efter sådär 18-20 timmar. Tåget mot lhasa tuffade påoch vi hade en bekväm förstaklasskupé.Visserligen ingen toa eller dusch i kupénmen det fanns att tillgå i korridoren. Bra restaurangvagnar medföljde så om vi var raska hann vi köpa mat innan den tog slut. Många resenärer var det och få stopp där förnödenheter till restaurangvagnarna kunde fyllas på.  För säkerhets skull hade vi med en del egen matoch varmt vatten i kupén fanns alltid att tillgå. Perfekt för att värma nudlarna i.

När vi kom in över gränsen till Tibet tuffade tåget uppe på nästan 5000 meters höjd. För säkerhets skull fanns syrgas att tillgå i tågkupéerna om någon resenär skulle få andningsbesvär p.g.a. den tunna luften. Att nå Lhasa per tåg är en fördel eftersom resan tar så lång tid hinner kropppen vänja sig  en vid den tunna luften här uppe.

Från tågfönstret ser vi gröna slätter och i bakgrunden syns det snöklädda höga topparna. Här på 4300 m höjd.

Tibet har en komplicerad, spännande och gammal historia som finns dokumenterad från 127 f.Kr. och i den kan man fördjupa sig hur mycket som helst. Men det gör jag inte just nu.

Tibet är en idag en självstyande region i västra Kina och kallas då och då för ”världens tak”. Ett passande namn för regionen består av jordens största högplatå som ligge på över 4000 meters höjd och är omgiven av bl. Himalaya, Karakorum och Kunlun. Tibetanerna har sedan urminnes tider varit nomader och än idag lever många så och flyttar rumt med sina jakar, får och getter och letar sig till de npgot mer bördiga floddalarna. Men stenigt är det och bergen är ständigt närvarande.

Hotell Yak, byggt i sten och med vacker träinredning i tibetansk sti, blev vårt hem under dagarna i Lhasa.

Lhasa betyder gudarnas plats och ligger i en dalgång men trots det är höjden över havet 3700 meter. Staden har ca 300 000 invånare och består av en äldre del och en något mer modern. Det finns några västerländska hotell som Hilton och Sheraton i den nyare delen men vi valde ett mer genuint tibetanskt hotell.

Höga berg omger Lhasa.  


Stenlagda gator.  Här en gata i gamla Lhasa där tibetanerna säljer grönsaker.

Mer sten. Här  Potalapalatset som ligger mitt i Lhasa och för att ta sig upp vill det till att klättra 340 trappsteg. 

Potalapalatset är byggt i två omgångar och började byggas på 600-talet av den dåvarande tibetanska kungen. Den röda delenhar fått sin färg av att brunt socker blandats i färgen och den delen av palatset är tillägnad Buddah.  Den vita delen har fått sin färg av att jakmjölk blandats i grundfärgen och har kommit till först på 1600-talet dåden femte Dalai Lama lät bygga den. Palatset har tretton våningar och ett tusental rum me endast ett hundratal är öppna fr besökare. Potalapalatset var fram till 1959 det administrativa och religiösa centrat i Tibet.

Även utanför Lhasa är det gott om sten och här i området är det också oftast so. Lhasa stoltserar med drygt 3000 soltimmar/år viklet blir i snitt 8 timmars sol per dag. Regn faller också men mycket sparsamt.

Ännu mer sten .

Klostret Paponka ligger ett par mil utanför Lhasa och Anna och jag stretar uppåt. 

Absolut njutbart. Min favoritbild, alla kategorier. Tänk om jag haft en bättre kamera…

 

Är någon intresserad av att läsa mer om vår resa till Tibet och Lhasa eller andra resor i Asien finns det bevarat i min gamla blogg under ”kategorier”.

Stort tack till Bosse och Anna för en fantastisk resa.

 
 

 

 
Kina Resor utomlands

För syns skull

27 februari, 2017

När jag häromdagen var på väg från Uppsala med tåget så måtte mina glasögon ha tagit tillfällete i akt och försvinna. För egen del var jag övertygad om att de var nerlagda i ryggsäcken efter det att jag läst tidningen på tåget för då satt de på näsan, men att efter ha tömt hela ryggan på en bänk på Stockholms central så fick jag ge mig. Men inte genast.  Insåg att jag hade tio minuter på mig att gå tillbaka till tåget och genomsöka området runt min plats för att försöka finna dem. Jag kröp på golvet, tittade under flera stolar och lyckades få andra passagerare att engagera sig i letandet, men glasögonen fanns inte. Letandet var förgäves.

Jag behöver glasögonen när jag läser och skriver och har använt dem i mitt lärarjobb under många år.  Utomhus ser jag bra, nåja hyfsat, och använder vanligtvis inte glasögon men vid mycket annat.  Skarpt läge med andra ord.   Men en gnista hopp tändes.  Jag visste att jag under våra år i Peking hade köpt många par glasögon av olika slag så mina tankar hamnade dels i Peking och dels hemma i gömmorna för kanske fanns det glasögon där som väntade på att användas.

Tänkte genast tillbaka på Pekingtiden och ett av glasögoninköpen som  hann bli många på fyra år.

Peking är en perfekt stad att cykla i och inte en backe finns.  Att endast titta  framåt är viktigt.

 Eftermiddagens rusningstrafik har börjat. Mina och makens glasögon ska hämtas. Att ta en taxi till södra Peking där glasögonmarknaden är belägen är inget alternativ denna tid på dygnet. Cykeln är perfekt. Det blåser en kall vind då vi susar i väg. Luften håller i alla fall sina 10 plusgrader.

De första kilometrarna rullar på med bra fart. Ett och annat trafikljus stör rytmen.  Trafiken ökar ju längre söderut vi kommer.  Tack vare ett par ”flaggstyrmän”  lyckas vi ta ta oss över en fyrfilig väg. Dessa”flaggstyrmän”,  ja det kan vara kvinnor också, står vid rusningstid vid många gatukorsningar och styr trafiken. Dessa ger oss cyklister en viss chans att komma över dessa enormt trafikerade vägar. I övrigt är Peking bilarnas stad trots mängden cyklar och cyklister.
Vi passerar en tunnelbanestation och här kryllar det av människor på cykelbanan. Ja, inte bara människor – bilar, mopeder, elmoppar som ljudlöst smyger fram, cykelkärror med och utan last, samt bussar ska samsas.  Vill till att ha tungan rätt i mun för att manövrera sig fram och  tycker själv att jag blivit riktigt duktig på att ta mig fram. Det vill bara till att se sig för och ge sig ut mot mitten av gatan om man ska passera över. (Gäller inte de mest trafikerade vägarna för där gäller annan strategi)

Intressant upplevelse är känna sig jagad av bussar på cykelbanorna. De måste nämligen köra in där för att kunna plocka upp passagerare vid hållplatserna. Då vill det till att vara snabb. Idag slog jag nog rekord. Det fanns fyra bussar framför mig och mängden människor på cykelbanan som skulle av och på var ansenlig. Jag växlar, styr ut till vänster och trampar in på körbanan. Jag  trampar på som en tävlingscyklist och lyckas på något sätt passera alla bussarna innan de lämnat hållplatsen. (Maken försvann bakom buss nummer två och fick cykla i kapp.
Efter en 45 minuters lång cykeltur var vi framme vid glasögonmarknaden. Glasögonen provades och justerades för att sitta perfekt. Mina nya glasögon med jättefina bågar och proggressiva glas kostade mig endast 700 kr. Mycket facilt!

Mycket trafik gör att man som cyklist får hålla tungan rätt i munnen när man cyklar. Särskilt när det är mörkt.

Cykelturen hemåt var lika intressant som ditvägen och det hade dessutom hunnit bli mörkt.  Här får man inte ha lysen på cyklarna och varför vet jag inte.  En fundering är att det då kan tolkas som om man vore bil. Detta gör att i alla fall jag har svårt att se andra cyklister och följaktligen har de nog lika svårt att se mig. Kanske har de tränat upp sitt mörkerseende, vad vet jag.  Äventyrligt är det. Men reflexer ska skaffas att sätta på kläderna.
Jag förundrades som vanligt över hur bra det faktiskt går att ta sig fram cykel här per cykel och sänder ett extra tack till de välsignade ”flaggviftarna” i sina blå uniformer och självlysande orange västar ofta mång hjälper till att trygga passagerna i de större korsningarna för en entusiastisk cyklist.

Och vad fanns i mina gömmor hemma. Jo, fem par glasögon, varav tre par som jag ser bra med; ett par progressiva och två andra läs och skrivglasögon så jag klarar mig utan nyinskaffning. Bra så!

De par som jag kan använda är de röda överst till vänster, de brunaktiga högst upp till höger och de lila näst längst ner till höger.

Såg att även min vän Veiken  idag hade ett blogginlägg om glasögon men det gör ju inget att vi är fler som gärna vill se bra.

 

Kina

Ambulerande roll

16 februari, 2017

Trots att jag sedan några år inte längre är yrkesverksam som lärare  tänker jag i dessa skoldebattens tider ibland tillbaka på de sista åren då jag arbetade som lärare och det hade jag förmånen att göra både i Peking och ett par kortare perioder i Thailand. Och efter drygt 40 år i läraryrkesbranschen med elever från 7 år och upp till 16 (inte samtidigt, men under årens lopp)  kan jag se tillbaka på många roliga givande och uppiggande händelser. Jodå, det har funnits annat också, men i väldigt lite skala. Jag hade nog förmånen att arbeta som lärare under en ”gynnsam tid”, alltså från 1970 och till 2006 i Sverige (dock med en del avbrott inom andra yrkesområden) och sedan mellan 2007  till 2012 utomlands.   Skolan var då fortfarande till för alla och där ambitiösa mål som kunskap, vetgrighet och kretaivitet var viktiga och givetvis  att eleverna skulle lyckas, känna glädje över skolan och tycka att kunskap var viktigt. Dessa faktorer tillsammans med  gott samarbete och ständig dialog mellan skolledning-lärare- elever och föräldrar  gav en god grund att stå på. Är helt medveten om att det ser och sett olika ut runt i landet men jag delar mina erfarenheter.)

Då och då hamnar tankarna  på de år i slutet av min lärarbana då jag arbetade vid Svenska Skolan i Peking och jag kan se framför mig episoder som ständigt framkallar leenden. En händelse bland många som jag kan le åt är denna.

———————————————————————

Riktigt spännande måste jag säja och väldigt roligt. Denna dag var jag alltså en ambulerande lärare och det var första gången jag provade på just detta.  Solen strålade, luften var klar och nya upplevelser väntade både mig och elevgruppen. Alla var förväntansfulla, inte minst jag.
Det mesta hade vi fått med oss i fråga om böcker och material så det var bara att sätta igång med jobbet. Till saken hör att skolans lokaler var stängda under en vecka eftersom bl.a. ventilationen var bristfällig. Skolan hade flyttat in i   i  och övertagit en stor byggnad som tidigare varit  klubbhus för ett privat bostadsområde. Huset byggdes om för att passa skolverksamheten, men just ventilationen hade glömts bort

 

Tidigare Svenska skolan i Peking. En skola som tyvärr lades ner för ett par år sedan.

Skolans lunchmatsal med tillhörande väldigt god och vällagad mat som lagades på plats.

Skolans lokaler byttes alltså ut under en vecka och och det blev en ambulerande skola för mellanstadieeleverna där vi flyttade klassrummet tilll olika hem i området och skolans buss körde oss.  (De yngre och förskolebarnen kunde vara kvar i sina lokaler.) Vi följde det vanliga schemat i princip men komprimerade rasterna en del.

Dagens klassrum för de 15 eleverna i  den gemensamma klassen 4-5-6 var i denna trevliga villa.


Skoljobb pågår och det är olika redovisningar som är på gång. 

En del av ena lunchbordet

Skolan transporterade maten till oss och alla åt med god aptit.
Efter lunch och lite utomhusaktiviteter bjöds det på nygräddad pepparkaka som mamman i huset bakat och som smakade ljuvligt. Både yngre och äldre lät sig väl smaka.

Jobbet gick galant för oss alla och vi enades om att det varit en lugn dag fylld med koncentrerat jobb och fortsättning skulle komma att följa i ett annat hem nästkommande dag. Riktigt omväxlande och så roligt.
Fnissar lite betänkligt åt tanken – men hade detta varit möjligt hemma? Tveksamt eller vad tror ni?
Mat som skickas ut, transporter som ordnas, böcker och material som forslas, kunskaper inhämtas och delas, och familjer som mer än gärna vill ha oss hemma hos sig. Jag är klart imponerad!