Browsing Category

Kina

Kina

Peking, stad i förvandling – tio år har gått

4 november, 2017

Vi hade en planerad resa till Peking nu i slutet av oktober och början av november, men eftersom jag inte varit helt pigg fick vi skjuta på den. Och jag åker gärna i vår när körsbärsträden blommar. Har nu suttit och läst igenom en del  gamla blogginlägg  jag skrev under de nästan fyra år vi bodde där. Inlägg som ligger kvar på min gamla blogg. (Känns alltför kämpigt och tidskrävande att flytta dem, för det bör ska manuellt för att säkra att de inte försvinner)  Detta inlägg skrev jag för exakt tio år sedan. Och jag vet ju att mycket hänt i Peking sedan dess och givetvis efter det att vi flyttade hem sommaren 2010 och med retur under 2011. Följande år, 2012 och 2013 blev det också besök i Peking under kortare perisoder. Och om anledningen till att vi hamnade där finns att läsa här.

Peking, en stad i förvandling- från den 4/11-2007

Har denna helg trampat runt för att se vad som har skett här sedan vi kom i januari 2007, tio månader har passerat. Och det är en hel del vill jag lova. Det ska byggas nytt och det ska fixas med både det ena och det andra. Under cykelturen i går såg vi ett mycket speciellt husbygge. Två höghus lutade betänkligt. Det ska nog vara så. Jag har sett dessa konstruktioner på fler håll i stan så troligen är de väldigt trendiga. De får väl stötta varandra så att säja.

Peking en stad i förvandling. Här 2007 när det nya tvtornet byggs.Detta ska bli de nya tv-tornen i Peking. Det förra bygget brann ner innan det var klart och nu byggs de upp på nytt. 

Här är tornen klara och invigning skedde den 1/1-2008, samma år som Peking var värd för OS (Jodå, jag såg en del av OS på plats – mest friidrott och damfotboll)

CCT tower, China Central Television syns i mitten. Bild lånad  från Wikipedia.

Byggs det inte nytt så ska det piffas upp. Det är faktiskt OS om sådär en nio månader. Då är ommålning av fastigheter ett hett alternativ, om de inte rivs förstås. Och starka färger ska det vara.

Detta hyreshus fanns strax bakom huset där vi bodde

Vackert? Nää, knappast; men det lyser i alla fall upp. Bra riktmärke vid sena kvällspromenader om inte annat. Jag har sett denna mycket knallrosa färg på flera hus i omgivningen, så det är nog modernt om inte annat.

Det rivs…

Under dagens cykeltur begav vi oss till vår ”gamla” sömmerska. Nåja, gammal är att ta i. Hon är kanske runt 25.
Här har det blivit många besök av oss och vänner som hälsat på  och vi har flitigt använt hennes tjänster. Jag skulle idag lämna in ytterligare ett par jeans för uppläggning, kostar ca 10kronor= 10 yuan /par. Döm om vår förvåning när det bara var ett tomt hål i den tidigare lilla syateljén. Hela kvarteret verkade utrotningshotat.

Jag med svart jacka och cykel. Cykeln är i Peking ett jättebra sätt att ta sig fram. Snabbt och smidigt.

Vad vi förstod har det satts upp banderoller och sprayats med rödfärg för att protestera mot rivningen. Visst kunde kvarteret behöva en ansiktslyftning. Men att riva det?  Undrar var vi nu kan hitta vår sömmerska?
Sorgligt var det i alla fall. Vi cyklade vidare mot vår ”gamle” skräddare som finns i ett hutongområde  alldeles i närheten (hutongområde är kvarter med smala gränder och gammal bebyggelse)  och fick där lämnat in jeansen. Att vi bytte skräddare berodde på att mannen här var sjuk en längre tid men nu glädjande var pigg igen)Undrar hur länge de kvarteren får finnas kvar.  Här höll man på att asfaltera den lilla gatstumpen, så hopp kanske finns.

En del av de gamla hutongområdena i Peking fins kvar. Men många har rivits.

Skomakare som gör det mesta för hand anlitar vi gärna och han har med sin verkstad på gatan. ”Vår” skräddare är på plats och jobbar på med sin trampmaskin.

Lite shopping också

Jag har desperat letat efter en yllejacka men inte hittat min storlek. Hade idag tur. Efter att ha hoppat av och på cykeln säkert 20 gånger vid olika små affärar så fann jag min jacka/ duffel. Fint tyg, bra sydd, fodrad och den passade. Det är däremot ovanligt. Min storlek i fråga om jackor är inte den vanligaste i kinesiska mindre ”hål-i-väggen butiker.. Fullt förståligt. Jag är bredaxlad och lång. Det är  vanligtvis inte kinesrena

Glad i hågen cyklade vi hem genom hutongerna. Handlade en massa grönsker som potatis, aubergin, tomater, vitlök, champinjoner och betalade 12kronor för detta. Tänkte att en middag hemma kunde smaka bra. Stannade till vid den franske slaktaren och köpte en bit oxfilé och en flaska gott vin. Skönt med en kväll hemma, trots avsaknad värme.

 

Foto Kina

En dörr som öppnas kan betyda mycket

27 september, 2017

En dörr kan ha flera öppningar med olika möjligheter. Den kan öppnas på glänt och den kan vara vidöppen. Den kan stängas försiktigt eller den kan smällas igen. Man kan oftast gå ut och in genom den och många gånger kan den låsas och även låsas  upp. Det finns svängdörrar där man kan fastna eller skynda sig genom och det finns roterande dörrar där man går runt i en cirkel.  Tänk att en dörr som öppnas kan betyda så mycket. Och utan en sådan öppen dörr hade jag aldrig kommit att tilbringa nästan fyra år i Peking.

Dörr är veckans ord att fritt tolka i Sannas ”Gemsweeklyphotochallenge” och min fria tolkning kommer här. Där finns också andra ”tolkare” med.

En dörr som öppnas

För snart 10 år sedan såg jag en annons hos Skolverket om att Svenska skolan i Peking utannonserade en lärartjänst. Spännande!  Jag hade visserligen ett bra jobb som jag trivdes med på en skola i Upplands Väsby men tänkte att det kunde vara roligt att byta miljö och arbeta utanför Sveriges gränser. (Har gjort detta i omgångar förr, dock inte som lärare)

Kina hade jag besökt tidigare, Peking likaså och  även gjort en hel del resor i Asien. Så varför inte söka jobbet. Såg inga hinder alls. Talade med döttrarna och maken och de var positiva, liksom vännerna. Sagt och gjort, en ansökan skickades iväg. Att min ålder, då 58, samt lång erfarenhet inom grundskolans samtliga stadier skulle vara en tillgång trodde jag på. Men jag anade också att det fanns många ansökningar. Och det gjorde det. En lång intervju i Stockholm i december 2006 gav mig jobbet och i början av januari 2007 var maken och jag på plats i Peking. En dörr hade öppnats på vid gavel och det skulle komma bli många fler.

Svenska skolan i Peking, en skola som inte längre finns kvar, låg ett par mil norr om staden. En fin byggnad med rymliga lokaler.  

Stora kontraster

Peking är en stor stad, idag ca 22 miljoner invånare och en stad med stora kontraster.  Det toppmoderna blandas hela tiden med det gamla och detta ger staden sin tydliga karaktär. Det nya blandas hela tiden med det gamla och det trots att en hel del äldre områden har rivits och nya byggts upp.

Det är lätt att förflytta sig både per cykel som vi ofta gjorde eller med buss, tunnelbana eller taxi. Att promenera är också ett bra sätt att lära känna en stad men Peking är en stor stad och med stora avstånd så lite hjälp med att ta sig fram underlättar.

Peking med många hus och alla har en dörr eller flera. En del luftföroreningar finns ibland och gör att himlen inte lyser lika blå som andra dagar då föroreningarna är mindre. Här är en del av våra kvarter. 

En stor röd dörr öppnas in till Jingshanparken i PekingVackra dörrar som öppnas. Här till en av de större parkerna i Peking, Jing Shanparken. Den röda förgen kan symbolisera olika saker och ibland är det en lyckofärg .

Gatuförsäljning en en hutong i Peking men med en dörr öppen in till dne lilla butiken.Gatuhandel pågar i en del av Pekings gamla hutongkvarter och en dörr är öppen in till den llilla butiken.

En dörr som öppnas för oss i Pekings hutonger. En dörr leder in till ett liten hutong i Peking.

Vi stannade

Under de nästan fyra år som vi kom att stanna i Peking ( hemresor till jul och under sommaren) blev det också under loven ett antal resor inom Kina, till Tibet och till de astatiska grannländerna. Många dörrar öppnades för oss på vid gavel. Och dessa dörrar förde med sig nya vänner, en vänskap som består, spännande upplevelser, erfarenheter och att formas in i och få/kunna ta del av en för oss ny kultur och ett helt nytt språk.  Jag är så glad att vi fick och tog möjligheten. Vyerna vidgades och vi berikades.

I södra Kina gjorde vi en flerdagarstur på Yangzefloden.

Ett av våra favoritutflyktsmål var den Kinesiska muren där det också fins många dörrar. (Här vid ett mindre turistiskt ställe och det finns gott om dem också.)

 

 

Kina

Peking, det var där det började

12 september, 2017

Det var den 12 september 2007 som jag skrev mitt första blogginlägg. Idag är det den 12 september 2017 och bloggen fyller 10 år. Stort grattis! Jag började blogga åtta månader efter att vi flyttat till Peking där jag började arbeta på Svenska skolan  i januari 2007. Här kom vi att stanna i nästan fyra år med ett kortare avbrott. Bloggen blev ett bra sätt att förmedla till släkt och vänner vad som hände långt där borta i Kina.  Jag började blogga på blogg.se – det var i stort sett den enda bloggportal som fungerade i Kina utan att änvända sig av en proxyserver.  Nu i januari 2017 bytte jag bloggportal till WordPress. Ett byte som känns bra.

Mitt första blogginlägg den 12/9-2007

(Nu med viss anpassning  till WordPress.)

Ja, nu blir det spännande att se om detta med bloggandet kommer att fungera. Spänning i tillvaron är aldrig fel.

Förra veckan var en sportig vecka. Det var inte bara det att jag och min klass på Svenska skolan i Peking/Beijing fick möjlighet att se det svenska damlaget i fotboll träna här på Chaoyangs Sportcenter inne i centrala Peking.  Det var en kvalmig dag med en temperatur på över +30 grader i skuggan. Vi blev rejält svettiga av att vara på läktaren i skuggan och kunde följaktligen  föreställa oss hur det var att röra på sig.

Våra anvisade platser i en trapp. Men den röda mattan fick väga upp bristen på komfort.

VM träningen ska börja .

Som sagt – varmt var det! Men är det träning inför VM så är det…..Vi satt i trappen i 90 minuter. Så blev det då dags för oss att traska ner och ställa upp oss på led för att få autografer. Lite småprat blev det också! Och Lotta Schelin imponerade.

Eleverna uppställda för att få autografer.

Tiden var knapp för damlandslaget och är man i Beijing är det många ”måsten” som gäller. Laget åkte vidare till den kinesiska Muren. Men jag hann i alla fall få en autograf av Hanna Ljungberg.

Ja, det blev lite om fotboll. Konstigt att jag inte blev tillfrågad om att bli extra coach eller något. Antar att det är för sent att själv bli aktiv just inom denna sport. I varje fall på elitnivå.

Nya cyklar

Sport var det. Efter att ha lånat cyklar några dagar beslöt Bosse ( maken) och jag oss för att vi själva skulle inhandla detta fortskaffningsmedel. Jag köpte en blå skapelse med ca.18 växlar och som verkade stabil. En cykelkorg monterades också på.
Bosse kom över en riktig skönhet med tre växlar och dessutom fjädrande sadel. Inte illa! Vi satte oss upp på cyklarna i fredagsrusningen. Vi kom inte så långt, det var något som saknades upptäckte vi. Ringklockor!
Tillbaka till affären och fick varsin klocka påmonterad till det facila priset av 5 RMB/st. Ungefär lika mycket i svenska pengar. Genast kändes tillvaron säkrare och vi cyklade hemåt.
Med tanke på priset, Bosses cykel kostade 750 RMB och min 950 RMB (ungefär lika mycket i svenska pengar) så beslöt vi att cyklarna får parkeras inne i lägenheten. Jag tror de kan vara åtråvärda.

Ny cykel.

Med cykel i Peking

Helgen ägnades alltså åt att cykla. Tänk vad långt man kommer och vad fort det går. Ja, allt är relativt…. Jag är ännu inte så säker i trafiken här i Beijing så jag leder gärna cykeln över de stora korsningarna. Och de är stora! Visst, det finns trafikljus, men vad hjälper det. Det svängs lite hur som helst i alla fall. Gott om cykelbanor är det. Men där kör också ibland bilar, mopeder och eldrivna cyklar. Mycket att se upp för. Backspeglar borde jag nog ha.

Det här med cykelregler är inte så utbrett och inte ens jag med min envishet kommer att kunna införa detta. Jag sträcker i alla fall ut armen när jag ska svänga. Det gör ingen annan! Ska det vara så svårt, eller? Sen att väja till höger skulle underlätta när man möter någon. Här gör man som man känner för, så det vill till att ha ögonkontakt med alla mötande. Och de är många!
Hur som helst är det det är roligt att cykla och motion får man! Upplevelserna får man på köpet.

Peking, det var där det började. Här i ett hutongområde. Här i ett hutongområde i Peking. Hutonger är kvarter med smala, gamla, gränder som finns på flera platser/kvarter i olika delar av stan. Hutongområden kan finnas insprängda bland mer moderna kvarter.

När vi nu ändå var igång med det sportsliga, för oss cykling,  tog vi oss upp till Olympiastadion. Det är ett enormt område som håller på att byggas där. Givetvis cyklade vi dit, men tyvärr är det inte så mycket man ser på avstånd. Men allt ska vara klart till invigningen i augusti 2008.

Här är byggandet av Fågelboet, Olympiastadion, på gång. Mer såg vi inte.

Foto Kina Resor utomlands

Tibet och Lhasa – en ”stenrik” region

15 mars, 2017

Välkommen till Tibet och Lhasa! En resa med stort R och en resa som gjordes för några år sedan tillsammans med Bosse (make) och vänninan Anna.  Just denna vecka kändes det bra att på nytt ta en tur hit  eftersom sten är veckas ord i fotoutmaingen, ”gemsweeklyphotochallenge”  hos bloggvännen Sanna . Och stenrikt är det verkligen i Tibet.

Resan till Lhasa gjordes med tåg från Peking och tog 48 timmar. En resa där spänningsmomenten var nånga. För mig var det första gången jag i ett svepvistades på ett tåg så länge. Visserligen har  jag i ungdomsåren tågluffat i Europa och i USA, men där blev det oftast stopp efter sådär 18-20 timmar. Tåget mot lhasa tuffade påoch vi hade en bekväm förstaklasskupé.Visserligen ingen toa eller dusch i kupénmen det fanns att tillgå i korridoren. Bra restaurangvagnar medföljde så om vi var raska hann vi köpa mat innan den tog slut. Många resenärer var det och få stopp där förnödenheter till restaurangvagnarna kunde fyllas på.  För säkerhets skull hade vi med en del egen matoch varmt vatten i kupén fanns alltid att tillgå. Perfekt för att värma nudlarna i.

När vi kom in över gränsen till Tibet tuffade tåget uppe på nästan 5000 meters höjd. För säkerhets skull fanns syrgas att tillgå i tågkupéerna om någon resenär skulle få andningsbesvär p.g.a. den tunna luften. Att nå Lhasa per tåg är en fördel eftersom resan tar så lång tid hinner kropppen vänja sig  en vid den tunna luften här uppe.

Från tågfönstret ser vi gröna slätter och i bakgrunden syns det snöklädda höga topparna. Här på 4300 m höjd.

Tibet har en komplicerad, spännande och gammal historia som finns dokumenterad från 127 f.Kr. och i den kan man fördjupa sig hur mycket som helst. Men det gör jag inte just nu.

Tibet är en idag en självstyande region i västra Kina och kallas då och då för ”världens tak”. Ett passande namn för regionen består av jordens största högplatå som ligge på över 4000 meters höjd och är omgiven av bl. Himalaya, Karakorum och Kunlun. Tibetanerna har sedan urminnes tider varit nomader och än idag lever många så och flyttar rumt med sina jakar, får och getter och letar sig till de npgot mer bördiga floddalarna. Men stenigt är det och bergen är ständigt närvarande.

Hotell Yak, byggt i sten och med vacker träinredning i tibetansk sti, blev vårt hem under dagarna i Lhasa.

Lhasa betyder gudarnas plats och ligger i en dalgång men trots det är höjden över havet 3700 meter. Staden har ca 300 000 invånare och består av en äldre del och en något mer modern. Det finns några västerländska hotell som Hilton och Sheraton i den nyare delen men vi valde ett mer genuint tibetanskt hotell.

Höga berg omger Lhasa.  


Stenlagda gator.  Här en gata i gamla Lhasa där tibetanerna säljer grönsaker.

Mer sten. Här  Potalapalatset som ligger mitt i Lhasa och för att ta sig upp vill det till att klättra 340 trappsteg. 

Potalapalatset är byggt i två omgångar och började byggas på 600-talet av den dåvarande tibetanska kungen. Den röda delenhar fått sin färg av att brunt socker blandats i färgen och den delen av palatset är tillägnad Buddah.  Den vita delen har fått sin färg av att jakmjölk blandats i grundfärgen och har kommit till först på 1600-talet dåden femte Dalai Lama lät bygga den. Palatset har tretton våningar och ett tusental rum me endast ett hundratal är öppna fr besökare. Potalapalatset var fram till 1959 det administrativa och religiösa centrat i Tibet.

Även utanför Lhasa är det gott om sten och här i området är det också oftast so. Lhasa stoltserar med drygt 3000 soltimmar/år viklet blir i snitt 8 timmars sol per dag. Regn faller också men mycket sparsamt.

Ännu mer sten .

Klostret Paponka ligger ett par mil utanför Lhasa och Anna och jag stretar uppåt. 

Absolut njutbart. Min favoritbild, alla kategorier. Tänk om jag haft en bättre kamera…

 

Är någon intresserad av att läsa mer om vår resa till Tibet och Lhasa eller andra resor i Asien finns det bevarat i min gamla blogg under ”kategorier”.

Stort tack till Bosse och Anna för en fantastisk resa.

 
 

 

 
Kina Resor utomlands

För syns skull

27 februari, 2017

När jag häromdagen var på väg från Uppsala med tåget så måtte mina glasögon ha tagit tillfällete i akt och försvinna. För egen del var jag övertygad om att de var nerlagda i ryggsäcken efter det att jag läst tidningen på tåget för då satt de på näsan, men att efter ha tömt hela ryggan på en bänk på Stockholms central så fick jag ge mig. Men inte genast.  Insåg att jag hade tio minuter på mig att gå tillbaka till tåget och genomsöka området runt min plats för att försöka finna dem. Jag kröp på golvet, tittade under flera stolar och lyckades få andra passagerare att engagera sig i letandet, men glasögonen fanns inte. Letandet var förgäves.

Jag behöver glasögonen när jag läser och skriver och har använt dem i mitt lärarjobb under många år.  Utomhus ser jag bra, nåja hyfsat, och använder vanligtvis inte glasögon men vid mycket annat.  Skarpt läge med andra ord.   Men en gnista hopp tändes.  Jag visste att jag under våra år i Peking hade köpt många par glasögon av olika slag så mina tankar hamnade dels i Peking och dels hemma i gömmorna för kanske fanns det glasögon där som väntade på att användas.

Tänkte genast tillbaka på Pekingtiden och ett av glasögoninköpen som  hann bli många på fyra år.

Peking är en perfekt stad att cykla i och inte en backe finns.  Att endast titta  framåt är viktigt.

 Eftermiddagens rusningstrafik har börjat. Mina och makens glasögon ska hämtas. Att ta en taxi till södra Peking där glasögonmarknaden är belägen är inget alternativ denna tid på dygnet. Cykeln är perfekt. Det blåser en kall vind då vi susar i väg. Luften håller i alla fall sina 10 plusgrader.

De första kilometrarna rullar på med bra fart. Ett och annat trafikljus stör rytmen.  Trafiken ökar ju längre söderut vi kommer.  Tack vare ett par ”flaggstyrmän”  lyckas vi ta ta oss över en fyrfilig väg. Dessa”flaggstyrmän”,  ja det kan vara kvinnor också, står vid rusningstid vid många gatukorsningar och styr trafiken. Dessa ger oss cyklister en viss chans att komma över dessa enormt trafikerade vägar. I övrigt är Peking bilarnas stad trots mängden cyklar och cyklister.
Vi passerar en tunnelbanestation och här kryllar det av människor på cykelbanan. Ja, inte bara människor – bilar, mopeder, elmoppar som ljudlöst smyger fram, cykelkärror med och utan last, samt bussar ska samsas.  Vill till att ha tungan rätt i mun för att manövrera sig fram och  tycker själv att jag blivit riktigt duktig på att ta mig fram. Det vill bara till att se sig för och ge sig ut mot mitten av gatan om man ska passera över. (Gäller inte de mest trafikerade vägarna för där gäller annan strategi)

Intressant upplevelse är känna sig jagad av bussar på cykelbanorna. De måste nämligen köra in där för att kunna plocka upp passagerare vid hållplatserna. Då vill det till att vara snabb. Idag slog jag nog rekord. Det fanns fyra bussar framför mig och mängden människor på cykelbanan som skulle av och på var ansenlig. Jag växlar, styr ut till vänster och trampar in på körbanan. Jag  trampar på som en tävlingscyklist och lyckas på något sätt passera alla bussarna innan de lämnat hållplatsen. (Maken försvann bakom buss nummer två och fick cykla i kapp.
Efter en 45 minuters lång cykeltur var vi framme vid glasögonmarknaden. Glasögonen provades och justerades för att sitta perfekt. Mina nya glasögon med jättefina bågar och proggressiva glas kostade mig endast 700 kr. Mycket facilt!

Mycket trafik gör att man som cyklist får hålla tungan rätt i munnen när man cyklar. Särskilt när det är mörkt.

Cykelturen hemåt var lika intressant som ditvägen och det hade dessutom hunnit bli mörkt.  Här får man inte ha lysen på cyklarna och varför vet jag inte.  En fundering är att det då kan tolkas som om man vore bil. Detta gör att i alla fall jag har svårt att se andra cyklister och följaktligen har de nog lika svårt att se mig. Kanske har de tränat upp sitt mörkerseende, vad vet jag.  Äventyrligt är det. Men reflexer ska skaffas att sätta på kläderna.
Jag förundrades som vanligt över hur bra det faktiskt går att ta sig fram cykel här per cykel och sänder ett extra tack till de välsignade ”flaggviftarna” i sina blå uniformer och självlysande orange västar ofta mång hjälper till att trygga passagerna i de större korsningarna för en entusiastisk cyklist.

Och vad fanns i mina gömmor hemma. Jo, fem par glasögon, varav tre par som jag ser bra med; ett par progressiva och två andra läs och skrivglasögon så jag klarar mig utan nyinskaffning. Bra så!

De par som jag kan använda är de röda överst till vänster, de brunaktiga högst upp till höger och de lila näst längst ner till höger.

Såg att även min vän Veiken  idag hade ett blogginlägg om glasögon men det gör ju inget att vi är fler som gärna vill se bra.

 

Kina

Ambulerande roll

16 februari, 2017

Trots att jag sedan några år inte längre är yrkesverksam som lärare  tänker jag i dessa skoldebattens tider ibland tillbaka på de sista åren då jag arbetade som lärare och det hade jag förmånen att göra både i Peking och ett par kortare perioder i Thailand. Och efter drygt 40 år i läraryrkesbranschen med elever från 7 år och upp till 16 (inte samtidigt, men under årens lopp)  kan jag se tillbaka på många roliga givande och uppiggande händelser. Jodå, det har funnits annat också, men i väldigt lite skala. Jag hade nog förmånen att arbeta som lärare under en ”gynnsam tid”, alltså från 1970 och till 2006 i Sverige (dock med en del avbrott inom andra yrkesområden) och sedan mellan 2007  till 2012 utomlands.   Skolan var då fortfarande till för alla och där ambitiösa mål som kunskap, vetgrighet och kretaivitet var viktiga och givetvis  att eleverna skulle lyckas, känna glädje över skolan och tycka att kunskap var viktigt. Dessa faktorer tillsammans med  gott samarbete och ständig dialog mellan skolledning-lärare- elever och föräldrar  gav en god grund att stå på. Är helt medveten om att det ser och sett olika ut runt i landet men jag delar mina erfarenheter.)

Då och då hamnar tankarna  på de år i slutet av min lärarbana då jag arbetade vid Svenska Skolan i Peking och jag kan se framför mig episoder som ständigt framkallar leenden. En händelse bland många som jag kan le åt är denna.

———————————————————————

Riktigt spännande måste jag säja och väldigt roligt. Denna dag var jag alltså en ambulerande lärare och det var första gången jag provade på just detta.  Solen strålade, luften var klar och nya upplevelser väntade både mig och elevgruppen. Alla var förväntansfulla, inte minst jag.
Det mesta hade vi fått med oss i fråga om böcker och material så det var bara att sätta igång med jobbet. Till saken hör att skolans lokaler var stängda under en vecka eftersom bl.a. ventilationen var bristfällig. Skolan hade flyttat in i   i  och övertagit en stor byggnad som tidigare varit  klubbhus för ett privat bostadsområde. Huset byggdes om för att passa skolverksamheten, men just ventilationen hade glömts bort

 

Tidigare Svenska skolan i Peking. En skola som tyvärr lades ner för ett par år sedan.

Skolans lunchmatsal med tillhörande väldigt god och vällagad mat som lagades på plats.

Skolans lokaler byttes alltså ut under en vecka och och det blev en ambulerande skola för mellanstadieeleverna där vi flyttade klassrummet tilll olika hem i området och skolans buss körde oss.  (De yngre och förskolebarnen kunde vara kvar i sina lokaler.) Vi följde det vanliga schemat i princip men komprimerade rasterna en del.

Dagens klassrum för de 15 eleverna i  den gemensamma klassen 4-5-6 var i denna trevliga villa.


Skoljobb pågår och det är olika redovisningar som är på gång. 

En del av ena lunchbordet

Skolan transporterade maten till oss och alla åt med god aptit.
Efter lunch och lite utomhusaktiviteter bjöds det på nygräddad pepparkaka som mamman i huset bakat och som smakade ljuvligt. Både yngre och äldre lät sig väl smaka.

Jobbet gick galant för oss alla och vi enades om att det varit en lugn dag fylld med koncentrerat jobb och fortsättning skulle komma att följa i ett annat hem nästkommande dag. Riktigt omväxlande och så roligt.
Fnissar lite betänkligt åt tanken – men hade detta varit möjligt hemma? Tveksamt eller vad tror ni?
Mat som skickas ut, transporter som ordnas, böcker och material som forslas, kunskaper inhämtas och delas, och familjer som mer än gärna vill ha oss hemma hos sig. Jag är klart imponerad!

Kina Resor utomlands

Humor och nyfikenhet byts mot flit och skarpsinne.

28 januari, 2017

Xin nián kuài le; Gott Nytt År på kinesiska. Igår blev det ett nytt kinesiskt år och nu har tuppens år tagit vid efter apans. Tuppens år ska präglas av skarpsinne, flit och beslutsamhet och avlöser apans mer humoristiska, aktiva, nyfikna och intellektuella år.

Nyårsfirandet, som också kallas vårfestivalen, är i första hand en en stor släkt och familjefest där man samlas för att välkomna det nya året och begrunda det sin hänt under det förra. Viktigt är att samlas med sin familj och välkomna det nya året. Många arbetare som vanligtvis jobbar i de stora städerna får ledigt några veckor över nyåret och det är extremt trångt på alla tåg, bussar och flyg i Kina eftersom alla vill hem till nyår. Även motorvägarna brukar var igenkorkade så det kan ta ett dygn att förflytta sig en sträcka på 20 mil. Skolorna stänger i ett par veckor eller mer och eleverna har rejält med hemarbete under tiden. Viktigt om man kanske vill förenas med sin familj/släkt för nyårsfirande.

I hemmen städas det rent och det har, som  mycket annat i Kina, en symbolik – gammal smuts och elände ska bort och om man har råd köps också nya kläder för att visa på en förändring.
Jag har tillbringat flera kinesiska nyår i Peking och jag kan lova att det firas. Inte bara en dag, runt tolvslaget på kvällen som i Sverige, utan i veckor. Smällare och raketer skjuts av för glatta livet och det är viktigt att det låter mycket så att ”onda krafter” skräms i väg.
Mina upplevesler från Peking och nyårsfirandet där har varit att ljudet/oväsenet låter som om man befann sig i en krigszon. Men det ska vara så! Ju mer det låter, desto bättre!

Och mycket går  i den röda färgens tecken. Rött betyder lycka och den röda färgen skrämmer också de vilda djuren. Vanligt är att barn får får röda kuvert med en summa pengar i och helst ska summan innehålla sedlar med siffran 8 som är ett lyckotal.  Även maten är viktig vid det kineiska nyårsfirander och den symbolladdade fisken  ingår ofta i någon form och uttalet för fisk och rikedom och överflöd är detsamma.

I Peking är det ofta tempelmarknader i samband med det nya årets ankomst och många lockas hit.

I den kinesiska kalendern representeras varje år av ett djur.
Enligt en gammal sägen skulle Buddha, 563-483 F.K. lämna jordelivet, eftersom han nått upplysning. Han bjöd då in alla djuren på fest, men det var bara  de 12  som kom först fram som skulle få ett år uppkallat efter sig.  Dessa var råttan, oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen och de skulle alla passera ett strömt vattendrag. På den här tiden var råttan och katten goda vänner och de bad att få åka på oxens rygg. Men strax innan de var framme  knuffade råttan av katten från oxryggen och hoppade senare själv av och hann fram före oxen och snuvade honom på förstaplatsen. Tigern simmade in som trea , kaninen hoppade in på fjärde plats ch fick hjälp av draken. Draken hade tippats som vinnare eftersom den kunde flyga men nådde en femteplats före ormen och hästen som simmat. Geten, apan och tuppen använde en flottte för att ta sig över. Hunden lekte i vattnet och blev näst sist. Allra sist kom grisen eftetrsom den sovit på vägen och även ätit rejält så han är det sista djuret i kinesiska kalendern.  Katten, som blivit avknuffad från oxen av råttan kom inte fram alls och fick inget eget år och sedan dettta hände så är katten och råttan ovänner.

Det kinesiska Nyåret infaller i perioden 21/1-19/2 och exakt när det infaller beror på när den andra nymånen inträffar. Nyåret firas, och det rejält, i många länder runt om i Asien och jag har upplevt firandet i Kuala Lumpur, Bangkok och Singapore med rejäla firanden där också
(I den kinesiska kalendern har månaderna 29.5 dagar så de överensstämmer inte med vår Gregorianska kalender men detta regleras med en extra månad vart tredje år. )

Rött ska det vara. Här är det Jungshanparken i centrala Peking som dekorerat träden med röda lyktor.

Nu är vi ju inte i Peking men visst ska vi även i Torrevieja fira att att tuppens år är i gång. Trevliga kinesiska restauranger med bra mat  finns och där man kan få kinesisk mat som smakar som den ”ska” och inte bara är anpassad för  västerlänningar. Uppskattas! (Brukar finnas olika styrka på maträttrena så att alla ska bli nöjda)

Kina

Rött idag

17 januari, 2017

På väg och i rött. (Bilden är nytagen och från Thailand.)

Nu kör vi  Det blir en resa i den röda färgens tecken och det passar bra eftersom min röda resa sker i Peking. Den röda färgen är i Kina eldens, kärlekens, vitalitetens, modets,turens och lyckans färg och den skrämmer bort onda andar. Ger man bort en present är det artigt i Kina att slå in paketet i rött papper och gärna med guldsnören. Själva inslagningen kan vara vuiktigare än innehållet.  Vid bröllopp ger man alltid pengar till bruoparet i röda kuvert och även vid andra tillfällen då man ger pengar är det brukligt att de ges i ett rött kuvert.

Denna byggnad är ett kinesiskt apotek i flera våningar i sydöstra delen av Peking. Här finns mycket att titta på  och att köpa både vad gäller naturmedicin och mer traditionella läkemedel hjälp av kunnig personal och läkare finns på plats. Dessa röda lyktor markerar fest och lyckliga tider och man ser dem ofta på många platser i Kina.

Ett brudpar klär sig ofta i rött, kärlekens och lyckans färg.

  Rött och guld, viktiga färger i Kina, finns även här vid Himmelens tempel som ligger i den sydöstra delen av Peking. (Guld/gult är den kejserliga färgen) Himmelens tempel heter egentligen Himmelens altare, bönehallen för god skörd, och det var hit den kinesiske kejsaren bars i bärstol en gång om året från den Förbjudna staden, några kilometer norrut. Himmelens tempel och den Förbjudna stade byggdes båda i början av 1400-talet  under Mingdynastin.  Området är stort, 23 ha. (En hektar är 10.000 m2) och innefattar förutom olika tempel även stora park och rekreationsområden.

Min födelsedag i mars gick också i rött.

Champagnebrunchen på hotel St. Regis gick även den i rött. Perfekt för en skaldjursfantast.

Troligen  Pekings bästa brunch.

Detta är mitt bidrag till Sannas   (Gemsofmylife)  fotoutmaning vecka 3 med temat röd.

Kina Resor utomlands

Peking och hutonger

12 januari, 2017

Jag brukar tänka framåt men hamnar då och då tillbaka på de fyra år vi bodde i Peking och vilka fantastiska upplevelser och erfarenheter av alla skilda slag  vi fick.  Cykelturer varvades med promenader, buss, taxi och tunnelbana för olika förflyttningar och väldigt ofta hamnade vi i Pekings äldre delar på våra upptäcksfärder, gärna de gamla hutongområdena. Områden där  historiens vingslag  ständigt är närvarande.

Peking är en perfekt stad att cykla i, inte en backe, ofta med cykelbanor breda som svenska motorvägar. Ibland blev jag skjutsad av maken när den egna cykeln var på utlåning.

Vad är då en hutong? Själva ordet kom för 700 år sedan till kinesiskan från det mongoliska språkets hottog. Hottog betyder vattenkälla och där det fanns vatten där bosatte sig  människor.  Så även i Beijing. Idag har ordet fått betydelsen av liten gränd.


I trånga, smala, gränder byggdes rum i en fyrkant runt en gård, en courtyard. Dessa hutonger var förr den vanligaste bebyggelsen i Peking och andra kinesiska städer.
Många hutongområden revs inför OS 2008 och ersattes med nya höga hus. Men det finns också många områden kvar och som verkligen rustats upp, vilket var behövligt.
Man bör tänka på att dessa hus är byggda av sten och många saknade uppvärmning, alltså jättekallt på vintern. Toaletter, dusch och rinnande vatten saknades också ofta inomhus för de flesta.
Har man läst Per-Anders Fogelströms Stockholms-skildringar från 1800 talet och början av 1900 talet blir det genast lättare att förstå att hutonglivet var/är hårt ibland.

Gatulivet är livligt i hutongområdena och kommersen  pågår alltid.

Skolan är slut för dagen, vid femtiden på eftermiddagen och barnen hämtas ofta av mor/farföräldrar.

Det finns hutonger och hus som idag är  renoverade och andra där renoveringar pågår och på det mest fantastiska sätt för att bibehålla både det inre och det yttre genuina men som har alla moderna bekvämligheter.
Hutongerna är byggda enligt feng shui. Ofta löper de i öst-västlig riktning eller från norr till söder, detta för att  kunna utnyttja solen på bästa sätt och skydda sig från de kalla, nordliga, vindarna.
Inne i områdena odlas ofta vad som är möjligt av grönsaker, frukt och blommor.
Med tanke på att Beijing ligger på Madrids breddgrad, så är det hyfsat varmt här från mitten av  mars till slutet av oktober och det utnyttjas just till odlingar.

Idag pågår det många renoveringar och moderniseringar av dessa ”siehyan” och de är väldigt eftertraktade som bostäder. Innanför murarna följer sig en fyrkant och runt denna är olika hus placerade. Hela släkter bodde här och varje familj hade sitt egna hus.

Idag vill många, så även västerlänningar, köpa sig en courtyard (det engelska ordet) på kinesiska säger man ”siheyuan”   för att få känslan av att komma närmare det kinesiska livet.  Och var kan det bäst ske? Jo i hutongerna. Följaktligen har försäljningspriserna stigit och hyrona ökat.

Om någon är på väg ellerplanerar en resa itll Peking så finns det många ”sieheyuan” att hitta som är  ombyggda till hotell och där det verkligen är en fantastisk känsla att bo. Och de finns i alla prisklasser.

En port in till en finare courtyard. Här är porten av järn och har fyra ”pluppar” ovanför ingången vilket visar att det bott/bor en” finare” familj här. Portar kan också vara av trä och  ha en ”plupp” vilket visade att det var en enklare familjs bostad. (Det finns gradering från 1-4.)

Förr i Peking/Beijing (betyder norra huvudstaden) hette det stor gata om bredden på den  var 36 meter, liten gata om bredden var 18 meter och hutong om bredden bara var 10 meter. Den kortaste hutongen som ska finnas i Peking lär vara 10 meter lång och endast 40 cm bred…..

Hutongerna och dess byggnader är gamla. Men när Peking blev huvudstad för första gången i början på 1200 talet fanns inga hutonger. De första kom till  i slutet av 1200 talet under Yuandynastin, många byggdes under Mingdynastin 1368-1649 och även under Quingdynastin från 1644-1911.
Livet i hutongerna och människorna där är i sig Beijings historia. Här lever man än idag sitt liv som generationer gjort tidigare. Mat säljs på gatan, äldre människor spelar bräde, kort och mahjong, tvätten hänger ute, barnen leker och det känns som om tiden stått still. Levet här pågår parallellt med det hektiska storstadslivet som blir i en stad med drygt 22 miljoner invånare och nytt blandas ständigt med gammalt.