Browsing Category

Resor utomlands

Resor utomlands

På kryssning runt Kap Horn – Vad tyckte vi om hela resan?

16 mars, 2019

i Idag är det redan två veckor sedan vi kom hem från vår resa, en kryssning  längs Chiles och Argentinas södra kuster.   Resans huvudsyfte  var i första hand att runda Kap Horn, vilket vi delvis gjorde. Men resan i sig  gav oss också så mycket mer och på många olika sätt. Vad som var nytt för oss var kanske att vara på en kryssning under en längre tid än 10 dagar. Så vad tyckte vi. Nu har vi hunnit landa i upplevelser och intryck och gör en sammanfattning.

Här vårt fartyg, Star Princess ,som tog oss på en kryssning längs Chilre och Argentinas kuster för att runda Kap Horn. Fartyget Star Princess från rederiet Princess Cruises blev vårt ”hem” under de två veckor vi var på kryssning. En kryssning på öppna hav, Stilla havet och Atlanten men även in i fjordarna längs Chiles och Argentinas kuster.

Att vara på kryssning

har vi varit vid flera tillfällen och då mellan 7 och 10 dagar; i Västindien, några kryssningar i Medelhavet, längs Norges fjordar och runt  i Atlanten med besök på de olika Kanarieöarna,Madeira och i Nordafrika. (Till detta kommer kortare kryssningar till Polen, Estland, Lettland,  Litauen och Finland med Åland.) Vi tittade en hel del  på ”marknaden” vad som fanns att tillgå innan vi bestämde oss. Vill man runda Kap Horn så är båt det som gäller. Och nu ville vi göra det.

Efter en hel del letande bland rederier och att boka flygbiljetter på egen hand hamnade valet att låta en resebyrå ta hand om allt. Valet föll på Phoenix Travel i Göteborg som erbjöd en helhetslösning med både flygresor, hotell, transfer, olika guidade cityturer och så själva kryssningen. Ett mycket bra val visade det sig.  Långt bättre än vi förväntat oss. I resans pris ingick också de lokala och obligatoriska dagliga skatterna för vår hyttkategori  13$ .

Vi var en liten grupp på 8 personer så ingen egentlig gruppresa. Men transfer, hotell, en lunch i Santiago och en middag i Buenos Aires samordnades på ett väldigt bra sätt. Och visst sågs vi då och då ombord på fartyget. Men med 17 däck och 2600 passagerare gick vi inte direkt på varandra fastän vi bodde i samma korridor.

Ett av fartyget fem poolområden. Här tillbringade en del tid i början av kryssningen. Sommar i Sydamerika är från mitten av december till mitten av mars så ett par dagar var det i alla fall +24 grader innan vi kom längre söderut och det blev svalare. (Trots sommar)

Vi flög med holländska KLM

med byte av plan i Amsterdam, stopp i Buenos Aires och sedan två timmar till Santiago de Chile. En resa på totalt 18 timmar. Tyvärr var det trångt mellan stolsraderna och sätena kändes trånga i detta stora plan som tar 408 passagerare, en Boeing 777- 300. Så ett tips är att i mycket god tid boka premium säten eller /economy extra för mer benutrymme och större lutningsgrad på sätena. (Vi försökte månader i förväg boka dessa men de var slut redan i november och vi skulle åka i februari. ) I övrigt bra mat och dryck, trevlig personal och ett bra underhållningssystem.

Att rörra på sig är viktigt om man är på kryssning och här är jag ute på däckspromenad- Många promenader blev det på däck under dagarna till havs.

Konceptet på en kryssning

att varva dagar till havs med besök i land passade oss bra. Vissa dagar och nätter tycket jag det blåste väl mycket på Stilla havet, runt 30 m/sek men oftast kom viden akterifrån (bakifrån) så vågorna blev inte alltför höga. Och sjösjuk blev jag inte på hela resan Fartyget har stabilisatorer, en sorts vingar, som fälls ut när det blåser mycket för att liksom hålla balansen. Sjödagarna ägnade vi åt att läsa och utbudet av salonger/lounger att slå sig ner i var stort. Varje dag fanns olika föredrag om kommande hamnar att lyssna till och här var vi flitiga besökare. Promenader runt däck blev det många av när det inte blåste för hårt och däcken stängdes av. Så viss motion fick vi. Runt fartyget var det ca 850 meter på promenaddäck. Och sist men inte minst fanns ett bra gym för de som var intresserade.

En av alla bekväma lounger där man kunde slå sig ner. Här klart maritim stil.

Maten ombord

är viktig och finns i alla varianter och dygnet runt om man så vill. Star Princess hade tre stora matsalar med bordsservering och för  frukost, lunch och middag och med generösa öppettider. (Under besök i olika hamnar ändrades tiderna) Här utöver kunde man äta i ett par mindre matsalar där man helt fritt komponerade sin meny. En extra kostnad på 29$, en sorts kuvertavgift tillkom och ev. dryck till maten. Men allt utom vatten, kaffe, isté och läsk  kostade extra överallt. Vad gäller matens kvalité och servicen var vi väldigt nöjda och det oavsett vilken matsal vi valde.

Här ”Internattional Café”, öppet dygnet runt. Här lite av utbudet som ständigt fanns. 

Utbudet av maten på ”International Café” varierade under dygnet. Goda sallader, fräscha mackor, soppa, pajer och mängder av bakverk.  Stort urval och bara att beställa det man så önskade.Gott och hel nybryggt kaffe av italienskt snitt var populärt och kostade ett par dollar extra.

En av matsalarna, Capri, där vi oftast åt middag. Ibland även frukost.

Till middag

beställde man från en meny vad som lockade och valde bland många olika förrätter, varmrätter och dessert.  Några rätter fanns alltid  med på menyn och i övrigt kom det till ett antal nya var dag. Som alternativ till matsalarna med bordsservering var en  den jättestora bufférestaurangen  på däck 14 öppen för  frukost, lunch och middag. Och här fanns precis allt av allt. Ibland åt vi frukost eller lunch här uppe, men inte middag. Vi tyckte det var festligare att bli serverade i någon av matsalarna.

Klädd för lite fest och middag.  

Ett par kvällar var det lite mer ”påklätt” till middagen och extra festligt.  Vill man dricka öl eller vin till maten betalar man extra för det. Och det går också utmärkt att spara sin vinflaska till nästa kväll om man så önskar. (En flaska av det billigare vinet ombord, t.ex. det italienska ”Masi” kostar inkl. 15% skatt runt 400 svenska kronor. Som på en svensk restaurang ungefär.

Maken valde här oxfilé till varmrätt. Perfekt grillad eftetr hans önskemål om ”medium -rare”.

 

Vi hade ”anytime dining”

och det innebar att vi inte hade en speciell tid eller matsal där vi var inbokade utan kunde välja fritt. Ibland valde vi att dela bord och så kunde man sitta mellan sex och tio personer runt bordet. Roligt att prata med gäster från många andra länder och att få användning av olika språk förutom engelska. Många nya möten blev det.  Andra gånger valde vi ett bord för två.

God mat och dryck förgyller alltid tillvaron på en kryssning. Blandade skaldjur blev mitt val denna kväll.

Vissa kvällar lagades en av rätterna av kökschefen i matsalen. Bara att beställa. Här är det en läcker pasta som är på gång.

Varje matsal hade sitt eget kök som i sin tur var uppdelad i olika sektioner. Vilken organisation att få till allt.  All mat tillagas också i de respektive köken. Här hade jag chans att få ta mig en titt.

Soppavdelningen

En del av ett restaurangkök ombord på Star Princess. Mycket mat är det som ska lagas på en kryssning.En liten del av köket till en av matsalarna. 

En av flera festkvällar ombord. Hög stämning både dansgolvet och runt om. 

 

Pengar ombord

används inte. Man registrerar ett kreditkort/bankkort redan när man checkar in i terminalen och får då  ett nyckelkort till hytten som är kopplat till det registrerade bankkortet. Hyttkortet är viktigt och på det debiteras alla inköp ombord, även utflykter. Fakturan  får man till sin hytt kvällen innan man lämnar fartyget och om den stämmer så dras pengarna från det uppgivna kontot.

Argentinsk tango

testade vi inte själva men olika dansklasser och kurser var tillgängliga varje dag. Men vi tittade gärna på detta argentinska par och av de argentinare vi lärde känna ombord så förstod vi att detta par var väldigt duktiga. Denna pardans kom till i slutet av 18000-talet i de kvarter i Montevideo (Uruguay) och i Buenos Aires där många immigranter bodde. Tangon blev i början av 1900- talet en modedans som via Paris spred sig  över Europa. Och tangon hittade sedan till Finland där den är populär. Tangon skiljer sig åt runt om och den argentinska har sin speciella stil. Ordet tango lär komma från Afrika och ordet trumma eller tambo, ett kongolesiskt ord för att dansa. Men det finns olika uppfattningar om detta. Att den argentinska tangon är sensuell går inte att ta miste på. Lämnar här ett litet smakprov från Fernando Och Cecilia som fanns med på vår kryssning.

 

 

 

Vill vi åka på kryssning igen?

Absolut! Och även då med ett fartyg som känns lagom i storlek. De alltför stora fartygen lockar mig inte utan det som lockar är resmålen i sig och att det finns något att uppleva dit vi kommer och inte bara sol och stränder. Lockande är inte heller om det skulle komma in flera stora fartyg till en hamn och många tusen turister ska trängas i land. Att fartyget har god standard och komfort och känns säkert är annat som är viktigt. Vi kan även i fortsättningen tänka oss att kryssa med rederiet Princess Cruises som också har ett väldigt bra utbud av kryssningar och olika kombinationer av dem. Finns ju många olika att välja bland och många är ganska likvärdiga. En fördel som vi också kan se på kryssning  är att man inte behöver packa upp och ner utan att allt finns och man har sin hytt.

Resor utomlands

Hotell med anor – Meliá Recoleta i Buenos Aires

15 mars, 2019

Vi lämnade Port StanleyFalklandsöarna och hade med oss både pingviner och andra fina upplevelser i bagaget. Nästa hamn och stopp på resan blev Montevideo i Uruguay som vi nådde efter två nätter och tre dagar till havs. Och efter  ännu en natt, nu ”inomskärs,” nådde vi slutmålet för resan,  Buenos Aires.   Här vi lämnade vi fartyget och anrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Anrika hotell Melia Recoleta Plaza väntade på ossAnrika hotell Meliá Recoleta Plaza väntade på oss.

Hotell Meliá Recoleta Plaza

på Calle Posada 155, i den ”finare stadsdelen” Recoleta i Buenos Aires centrum visade sig vara en byggnad  med kända anor. Och i byggnaden har många händelser av skilda slag utspelat sig undre årens lopp. Själva huset kom till på 1930-talet. På den tiden var detta område i B.A. ”the red light district” med nattkubbar, barer, bordeller och hög kriminalitet.

Ett hotell som har sin speciella historia. Här bodde i två år ,1942-1944, Argentinas dåvarande "first lady" innan hon blev presidenthustru. Detta  hotell har sin speciella historia. Här i byggnaden bodde mellan 1942 och 1944 Eva Perón, kvinnan som skulle bli en ikon i Argentina.  

Eva/Evita Perón, född Duarte, var skådespelerska /artist och flyttade från landsbygden till B.A. 1935. Inkomsterna och jobben var få och små så billiga hotell eller boenden hemma hos vänner var det som stod till buds. Och med hjälp av både tur och högt uppsatta militära vänner, fick Eva en roll i en radioteater. Det ena gav det andra och hon fick råd att flytta in i en liten lägenhet här i byggnaden.

Kanske var det turen, de militära vännerna och viljan att bli något som tog Eva vidare. För på en stor välgörenhetsfest blev hon ett par år senare presenterad för Juan Perón, då arbetsmarknadsminister. Det berättas att det var kärlek vid första ögonkastet och paret gifte sig 1945.  Eva var då 25 år.

I samband med att Juan Perón blev Argentinas president 1946 kom  Eva till att leda hälso och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin make på olika sätt, även  för att säkra makten, och tog bl.a. kontrollen över fackföreningsrörelsen.   (Mer om Eva/Evita Peron har jag skrivit här.)

Tjusig entré

Bilder på Evita Peron finns på väggarna i hotellets lobby.

Delar av hotellets lobby.

Gammal inredning med många spår av Eva Perón.

Röda mattan utrullad.

Hotellet i sig

hade verkligen den gamla stilen bevarad. De flesta rum var uppkallade antingen efter mer eller mindre kända jazzmusiker, skådespelare, operasångare, sångare,konstnärer eller författare som bott på hotellet . Vi hamnade hos Ella Fitzegerald. (Namnet är felstavat på dörren)

Detta anrika hotell hade stora rum inredda i gammeldags still En del av det tidstypiska rummet som också hade en loungeavdelning med soffa och bord.

En liten men trevlig takterass på hotell Melia Recoleta . Uppe på taket fanns en liten terrass med en minmial pool och några solstolar. Men mysigt att slå sig ner här i skuggan.

Även hotellets restaurang var jazzinspirerad.

 

Här i hotellets ”Bistro” var det förr en syateljé där många av både Evita Perons och andra societetsdamers kläder syddes upp av världens främsta modeskapare, bl.a Dior. Dags för vår frukost. Riktigt god och i läcker miljö. En bra start innan det var dags att ge oss ut i  Buenos Aires .

Bistron på hotell Melia Recoleta var även den jazzinspirerad med många jazzmusiker på väggarna.

 

 

Resor utomlands

Stanley, Falklandsöarnas huvudort – Välkomna hit

14 mars, 2019

Välkomna till Stanley, Falklandsöarnas huvudort/huvudstad. En liten stad/ort där man får gå långsamt för att inte lämna det lilla centrum som finns. Att komma hit är som att komma till en liten ort på den brittiska landsbygden och det är svårt att tänka sig att man är i Sydamerika och på en ögrupp i Sydatlanten utanför Argentinas kust. (Jag har i ett par tidigare inlägg berättat om mitt möte med pingviner och lite om Falklandsöarna och Stanley. (Länkarna tar er dit om ni vill läsa)

Vårt fartyg "Star Princess" närmar sig Falklandsöarna och hvudorten Stanley.Tidig morgon och vårt fartyg, Star Princess, närmar sig Falklandsöarna och Stanley.

Stanley

eller som orten/staden mer formellt heter, Port Stanley, är liten. Och just den dag vi är här så  pågår en viktig rugbymatch mellan Wales och Storbritannien och det innebär att det är folktomt på gatorna och de sju pubar som finns är välfyllda. Trots att stan är liten finns sjukhus, skolor (för elever upp till 16 år) en stormarknad, bibliotek, ett par caféer och restauranger, en liten polisstation, ett hotell, två kyrkor, några pensionat och gästhem samt en handfull restauranger.

Tydliga skyltar är uppsatta. Och antalet bilar av modell jeep är förhållandevis stort så de kanske behövs.

Några flerfamiljshus såg vi inte till men däremot olika varianter på egna boenden Här en länga med brittiskt inspirerade radhus, ”Jubilee Villas”. Dessa hus i tegel skiljer sig från de andra som ofta är byggda i trä och en del med ditsatta plattor. Dessa radhus uppfördes 1892 av en brittisk köpmansfamilj. Själva namnet ”Jubilee Villas” syftar på att drottning Viktoria av Storbritannien firade 50 år på tronen just detta år. (Liknande namn och byggnader finns även i Storbritannien.)

Radhus i STanley som har en tydlig brittisk byggnadsstil och även byggdes i slutet av 1800-talet av en brittisk affärsman. Radhuslängan ”Jubilee Villas” ligger längs en av de tre huvudgatorna, Ross Road” nära hamnen.

Vi gick några gator längre upp  i stan för att kanske träffa på en pub. Men vi ville också se mer av hus och trädgårdar och kanske också träffa på några husägare. Det gjorde vi inte just här.  Anledningen var troligen att alla var alla var på  puben för att se rugbymatchen.

Genomgående grönt i de små eller större trädgårdarna.

Bistadshusen i Stanley är enfamiljshus och ofta byggda i trä. Bostadshusen varierade i storlek och utseende.

En av pubarna i Stanley och den är välfylld. Rugbymatch mellan Wales och England pågår. Jodå, denna pub liksom de andra var fyllda av entusiaster som höll på England i rugbymatchen. Men Wales vann!

Vi fortsatte

vår vandring efter ett tämligen kort pubbesök. Ljudnivån var hög och matchen oliiiidliligt spännande för de insatta. Vad gällde bilar konstaterade vi att rejäla jeepar stod parkerade vid de flesta hus. Fullt förståeligt  med tanke på avsaknad av vägar strax utanför stan. Ska man ta sig runt och t.ex. se till sina får är det avgörande att ha en bil som tar sig fram över grässlätter som ofta är fyllda med vatten efter allt regnande.

Väg eller inte? Men med en jeep som är fyrhjulsdriven tar man sig fram utan det vi kallar för vägar.

Nere vid havet gick vi mot det  frihetsmonumentet som restes efter Falklandskriget 1982. Ett krig mellan Argentina och Storbritannien. Ett krig som satt har tydliga spår både i Stanley och runt om på öarna. På olika sätt. Här krigade man om Falklandsöarna, Sydgerogien och Sydsandwichöarna (brittiska utomeuropeiska territorier) Kriget startade den 2 april  1982 med att Argentina ockuperade och invaderade Falklandsöarna och Sydgeorgien. Kriget pågick under 74 dagar och här dog 907 personer, varav 255 brittiska soldater och 649 argentinska soldater, sjömän och flygare. Även tre civila dödades av britterna av ”misstag”. Konflikten mellan länderna var resultatet av sega förhandlingar om vilket land som skulle ha kontrollen över dessa öar i Atlanten och där Argentina hävdade att de återockuperade sitt egna territorium.

Frihetsmonumentet i Stanley. Till minne av de britter som miste livet i Falklandskriget 1982

Minnesstenen med följande text: ”In memory of those who liberated us ”- 14 juni 1983. Här finns också namnen på de britter som stupat inskrivna på olika stentavlor. Och här är det gott om vallmoblommor. Den blomma som sedan första världskrigets skyttegravskrig symboliserar blodsutgjutelsen.

Margret Thatcher finns kvar i Stanley

och är placerad bredvid Frihtsmonumentet. I form av en byst. Hon anses av britterna på Falklandsöarna vara en befriare som beslöt att sända hit brittiska krigsskepp efter Argentinas ockupation. Och det var i stort sett denna händelse som orsakade kriget.

En fram och en baksida.  Margret Thatcher och jag.

Nedanför bysten står; ”They are few in number but they have the right to liven peace, to choose their own way of life and to determine their own allegiance” . Alltså fritt översatt  – de är till få till antalet (syftar på befolkningen på Falklandsöarna) men de har rätten att leva i fred, att välja sitt egna sätt att leva på och besluta om sin trofasthet.

Även en gata är uppkallad efter Margret Thatcher och hon är fortfarande väldigt populär på Falklandsöarna.

Den här skylten såg jag i ett butiksfönster. Och helt klart har invånarna på Falklandsöarna stora fördelar av att tillhöra Storbritannien.

 

Hur är det att bo i Stanley?

Ja, det var något vi ville veta. Rätt som det var hade vi turen att träffa några bofasta. (Troligen var rugbymatchen slut.  Här har man sin egen  valuta, Falklands pund – FK£  och den är värdemässigt som det engelska pundet. (Detta visste vi) Vad gäller jobb så är det högst varierande och arbetstillfällena är inte så många men turismen ger en hel del. Under sommarmånaderna, december till  mars kommer en del kryssningsfartyg och det innebär olika utflykter där lokalbefolkningen står för transporter och guidning. Så turismen är viktig. I övrigt jobbar man med lite av varje.

Även många fartyg som ska till Antarktis gör stopp i Stanleys hamn för att proviantera och ge sig ut för att se mer av öarna. och förstås titta på pingviner som det finns gott om. Butikerna och turistshopparna ger också viss försörjning. Många invånare i Stanley arrenderar marker på andra öar och utanför stan och har mängder av får. Här är det frågan om tusentals . I princip all mark används till fåren.  En liten flygplats finns och sysselsätter en del och så även fisket. Även hamnen har en hel del anställda.

The Gouvernment house, ”stadshuset”.  Här finns polis, ambulans  och den lokala förvaltningen.

Jag undrade

hur skolgången fungerade här i Stanley och ute på öarna. Barnen som bor i eller nära stan har skolgång här från det de är 5 år och upp till 16. Men för barnen ute på öarna är det annorlunda. Då kommer en lärare hem till en familj med barn och bor där i två veckor. Efter två veckor reser läraren vidare till nästa familj och föräldrarna har då ansvaret för hemuppgifterna.  Och efter två veckor kommer en ny lärare och stannar i sin tur i två veckor. Läraren är då inneboende hos familjen. (Vill till att kemin stämmer…)

Från det att barnen ute på öarna fyller nio år flyttar de in till stan och går då på en internatskola och reser ev. hem varje helg. Men resorna ut till öarna kan ta upp till 10 timmar så ibland blir hembesöken färre. Från 16 års ålder är det skolgång, college och internatskola i Storbritannien som gäller. Och den, precis som annan skolgång på Falklandsöarna ,betalas av brittiska staten. Även universitetsstudier i Storbritannien kan bekostas av brittiska staten. Alla falkländare är sedan 1983 fullvärdiga brittiska medborgare och har brittiska rättigheter och skyldigheter.

Vad vi tyckte om Falklandsöarna

Väldigt intressant och extra roligt att besöka en plats dit inte så många tar sig. Inte direkt ett charterresmål och det gillade vi särskilt mycket. Och livet här ute på öarna i Sydatlanten är väldigt brittiskt men ändå så långt från Storbritannien. Många har bott här i generationer och trivs med sitt liv här. Vi tyckte stoppet här var jättebra och fick ut mycket av det.

Och givetvis får en pingvin avsluta besöket här på Falklandsöarna.

Att göra i Stanley och på Falklandsöarna

Bra att i förväg höra av sig och boka ev. turer för kommer man samtidigt med kryssningsfatygen är mycket uppbokat i förväg.

Besöka pingviner på olika platser och enklast är det med en organiserad utflykt. Flera bolag som ordnar dessa finns i hamnen.

Ta en tur till ”Kelp Point”, ca 1,5 h resa från Stanley för att besöka sjöelefanter som beroende på säsong finns här.

Olika vandringar bokas också i hamnen och flera företag finns att välja på.

Besöka det historiska Dockyard museet inne i stan som har  en samling av sjöhistoriska föremål.

Ett  besök på någon av de lokala pubarna.

Fisketur och en tur till sjöss för att ev. se albatrosser

Strosa runt och Ta in  miljön i stan som både känns välbekant och annorlunda på samma gång.

 

 

 

Resor utomlands

Falklandsöarna – En annorlunda bekantskap som fascinerade

13 mars, 2019

Port Stanley, eller bara Stanley är huvudstad/huvudort på den brittiska ögruppen Falklandsöarna i Sydatlanten. Hit kom vi en tidig morgon efter ett dygn till havs från det att vi lämnat Kap Horn. Stanley grundades 1843 och har i sig  och med de vidsträckta närområdena en ungefärlig befolkning på 2500  personer. (Då ingår ett tusentals män från brittiska marinen som bevakar ögruppen. ) Och totalt räknar man med att drygt 3000 personer bor på öarna.

På väg in mot Falklandsöarna en tidig morgon. Så vackert.Det var en tidig och vacker morgon när vi sakta rörde oss in mot ön Östra Falkland och Stanley på Falklandsöarna.

Naturen här på Falklandsöarna är bedövande vacker.

Falklandsöarna möter oss med pingviver. Här "åsnepingviner" som det finns gott om. DEt engelska namnet är gentoopingviner. När vi är på väg in mot redden där fartyget ska ligga möts vi av pingviner som finns på stränderna runt om. Här åsnepingviner eller gentoopingviner som de heter på engelska. 

Falklandsöarna

heter också Malvinerna eller Islas Malvinas på spanska och är ett självstyrande brittiskt, utomeuropeiskt territorium ute i sydvästra Atlanten, nära Argentinas kust. Öarnas historia är komplicerad och stridigheterna om ögruppen har varit många. Argentina har sedan länge gjort anspråk på ögruppen och även på andra öar i Sydatlanten och här har konflikter med Storbritannien uppstått. En av dessa var Falklandskriget 1982. Mer om dessa konflikter finns att läsa här, en artikel från Svenska Dagbladet skriven 2008.

Falklandsöarna ligger nästan längst söderut i Atlanten och är här svagt. rödmarkerade.

Själva namnet Falklandsöarna kommer av det sund som delar de två huvudöarna, i mitten på nedanstående karta. Namnet kom till i slutet av 1600-talet och härstammar från den skotske adelsmannen Anthony Cary, med titeln Viscount of Falkland.

Falklandsöarnas huvudstad, Stanley, ligger i den östra delen av Östra Falklandsöarna.Huvudstaden/huvudorten Stanley ligger i den nordöstra delen av Östra Falkland.

Falklandsöarna består av två huvudöar, Östra Falkland och västra Falkland och drygt 700 mindre öar, där bara ett fåtal är bebodda. På några av dem kan det bo en eller två personer.

Falklandsöarna har ett klimat och en natur som påminner om Färöarnas. Dock inga pingviner där.

Falklandsöarnas klimatet

påminner om det som finns på Färöarna trots att den ögruppen ligger mycket längre norr ut. Vintertemperaturen på Falklandsöarna varierar mellan någon minusgrad och ca +5. Sommartemperaturen- december, januari och februari varierar i stort mellan +13 och +16 grader. Och det blåser ofta rejält och en hel del regn faller. Man räknar med ca 11 regndagar/ månad.

Grönt är det.

Det kyliga klimatet gör att att inte finns ett naturligt bestånd av träd på öarna. Försök med att plantera träd har inte gett så mykcet eftersom blåsten tar dem med sig.  Men gräs och buskvegetationen är  stor.

Djurlivet på Falklandsöarna

är stort och förutom pingviner av många olika slag (inte kejsarpingviner för de lever bara på Antarktis) finns det ett 60-tal olika fågelarter, sjölejon och sjöelefanter. Antalet pingviner ökar ständigt och förutom den naturliga gången så kommer många pingviner hit från Sydgeorgien. (Ligger också i Sydatlanten och tillhör Storbritanniens utomeuropeiska territorier)

Antalet får är stort och nästan alla lever på bl.a. fårskötsel. Fårköttet exporteras till EU (återstår att se hur det blir med Brexit) och ullen går mestadels på export till Sydamerika.

 

Apropå pingviner så så lyckades jag få till denna lilla filmsnutt. Inte bästa kvalité men ett smakprov från pingvinkolonin.Inte helt enkelt att hänga med i pingvinens takt.

 

Imorgon kommer ett inlägg från en promenad i Stanley, Falklandsöarnas huvudstad.

Resor utomlands

Kap Horn – Där Stilla havet och Atlanten möts

11 mars, 2019

Vi hade verkligen sett fram emot, att precis som de gamla segelskutorna runda Kap Horn, den allra sydligaste delen av Eldslandet, ”Tierra del Fugo,”  i sydligaste Sydamerika. (När vi var på plats för ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg  om Kap Horn med lite historia som finns att läsa här.) Kap Horn eller på spanska, Cabo de Hornos, är mytomspunnet på flera sätt. Alltsedan udden passerades i början av 1500-talet, av spanjoren Francisco de Hoces, har många seglare följt i hans spår.

Tidig morgon och vi närmar oss.

Kap Horn

mötte oss med väldigt kraftiga vindar, 32 m/sek, nästan orkan. (Orkan är det vid ca 33m/sek.)  Ju närmare vi kom i lä av land desto mindre märkte vi vindarna. Bra så!  Och i detta område är det alltid vindarna som kunnat ställa till stora besvär för de som försökte ta sig runt udden. Förr, innan Panamakanalen kom till /var färdigbyggd 1914, gick sjövägen mellan USAs väst och östkust via Kap Horn. Även saltpetertraden mellan Chile och Europa gick förr denna väg.

Kap Horn reser sig mäktigt ut vattnet. Längst till vänster i bild ligger självaste ”Hornet”. Här har ett mindre fartyg, på väg mot Antarktis, tagit sig närmare land.

Översiktskarta med ”Hornet” märkt med rött. Strax söder härom, vid Drakes sund” möts Stilla havet och Atlanten.

Vindarna, framför allt västvindarna, skapar rejäl sjögång. Här i vattnen finns heller inga kontinenter som stoppar den hårda blåsten. Och så här långt söderut pressas vindarna ihop av bergskedjan Anderna och Antarktiska halvön. Havet är också grundare och starka strömmar finns som påverkar sjögången. Även isberg kan finnas. Förr, när det var segelfartyg som gällde, var det särskilt problematiskt  att runda udden från öster, Atlanten, till väster, Stilla havet – mot ström och vind. Det kunde ta veckor av kryssande (sick-sacka) innan man nådde Stilla havet.

Vårt fartyg rör sig i cirklar. Här syns svagt till vänster den väderstation som finns och som är till hjälp för sjöfararna.

Kap Horn på Eldslandet längst söderut i Chile ligger framför oss. Här möts Stilla havet och Atlanten. Fyren och väderstationen skymtar på land.

Går det att komma i land?

Finns det några som bor här? Jo, det kan gå att komma iland men det beror på hur vindarna blåser. För att ta sig in måste fartyget vara av  modell ”mindre” och heller inte så högt att det påverkas av vindarna. Här på Sydamerika sydligaste utpost, Kap Horn, bor bor en familj. Och att få möjligheten att få bo och arbeta här är det många som vill ha och jobbet är väldigt välbetalt. Även förenat med en hel del strapatser.  Vissa villkor finns och det är att barn till familjer som kommer och bor och arbetar här inte får vara äldre än sex år. (Finns ingen skola)

Rejält inzoomad bild med fyren,väderstationen och bostadshuset och den chilenska flaggan hissad.

Familjerna som bor och jobbar här har kontrakt på ett år. Mestadels är det män från chilenska flottan med familjer som söker sig hit.  Jobbet består i att sköta om fyren, sköta kommunikation via radion, rapportera vilka fartyg som passerar och sköta väderstationen med rapportering. Besökare vill gärna komma hit men det är aldrig tal om spontana sådana utan de förbereds i god tid och är oftast forskningsbetonade. Vad gäller ström finns en dieselgenerator ger el åt familjens bostadshus och fyren och kommunikationen här ute sker oftast via en VHF radio. (Kommunikationsradio som är vanlig till sjöss.

Att markera närvaro är också något som ingår i jobbet här. Kap Horn hör till Chile och har en militär strategisk betydelse för landet.

Gott om besökare denna dag. Här vid det albatrossliknande monument som finns för alla som förlist i havet här utanför.

Här finns bara hav

Inget land stoppar vind och vågor som kan härska helt fritt. Antarktis bidrar till de västliga vindarna, just de vindar som gjorde det så svårt för de stora segelfartygen att runda från Atlanthållet. Ibland gav de också upp och seglade jorden runt för att ta sig till Chile med sin last. Chile och Argentina har i många år legat i fejd med varandra om var nationsgränserna ska dras.  Så inbjudande känns inte ”Hornet”, mest som en bergsformation som sticker upp 464 meter ur havet .  (Förbjudet att bestiga)

Stålmonumentet som står uppe på höjden föreställer en gigantisk vandringsalbatross och kom till 1992 genom Kaphorn klubbens försorg.   Symboliken i monumentet är att när en sjöman dör förflyttas hans själ till en albatross. Och faktiskt när vi stod här på däck såg vi en albatross passera. Men den var snabbare än ät jag hann med att fånga den på bild.

Den blå himlen gjorde tappra försök att ta sig genom molnen, men lyckades inte helt. Men med tanke på 361 regndagar per år var det ändå helt ok. 

Den sydligaste udden av Kap Horn . Självaste "hornet". Den sydligaste udden på Kap Horn. Och vi kom en bit runt.

Vi lämnar ”Hornet”.  Molnen hopar sig på nytt. Och nästa stopp för oss efter ett par dygn till havs blev Falklandsöarna. Men först kommer vi att passera en del av Drakes sund där Stilla havet och Atlanten möts. Det är också det vatten som skiljer Eldslande vid Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och Västantarktis.

Mäktiga vyer. Tänk att jag faktiskt varit här. Nästan en svindlande tanke.

Och så intyget som faktiskt bevisar att jag var på plats. (Jodå, maken har också ett intyg.)

 

 

Resor utomlands Skyltar

Ushuaia – Världens sydligaste stad – Bidrar till skyltsöndag

10 mars, 2019

Söndag! Och dags igen för den trevliga och roliga ”skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Idag är det dessutom jubileum för ”Skyltsöndag” – Det är #200  i ordningen. Stort tack till BP som håller oss engagerade och får oss att titta efter skyltar med våra numer tämligen tränade skyltögon. För egen del har jag inte varit med hela tiden men undre ett par år har jag satt mina spår. Eller snarare skyltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med väldigt fri tolkningen. Veckans skyltar är tagna den 21 februari i Ushuaia, huvudstaden i Eldslandet i södra Argentina. Och Ushuaia kan också ståta med att vara världens sydligaste stad.(Lite beroende på hue man räknar och mäter. (Den sydligaste punkten är Kap Horn.)

Vårt fartyg "star Princess" tar upp en stor del av kajen i Ushuaia.Vårt fartyg, Star Princess har lagt till i hamnen tidigt på morgonen. Och visst märks det på naturen att vi är tämligen nära Antarktis.

Skyltsöndag från Ushuaia

Tyvärr anmälde vi oss för sent till någon av de utflykter ut i naturen och till havs som ordnades av fartyget. Men vi tog oss runt på egen hand och bekantade oss med stan.

Maken ser liten ut där han står på kajen framför fartyget och försöker fånga mig i farten. Inte helt enkelt.

Att detta är ett postkontor går inte att missa. Dessutom beläget strategiskt på kajen med många som passserar.

Ett av flera postkontor i Ushuaia. DEtta på kajen där fartygen lägger till.

Så var det utflykterna. Vi gjorde flera försök att ordna något på egen hand men tyvärr var de flesta turer uppbokade av fartyget och fyllda. Och på den där det fanns lediga platser så var det tveksamt om vi skulle hinna i tid till båtens avresa. Vi avstod alltså.

Många olika utflykter erbjuds med utgångspunkt i Ushuaia.

 

Utsikten från bryggorna och strandkanten var fina de också så vi fick nöja oss med det.

Vackra vyer ut över nejden från hamnen i Ushuaia.

En tur med en ”hop on/off buss ” fick det bli till att börja med. Ushuaia är en stad med ca 60 000 invånare och ganska utspridd så att få en överblick kändes bra.

Tydliga gatuskyltar som förutom gatornas namn också anger positionen.

.Ops! Finns det ICA butiker även här i Ushuaia. Inte riktigt. Men skylten var på avstånd ganska lik.

Färgglada flerfamiljshus såg vi en del av och även många småhus hade inriktat sig på mer färg.

 

”Armada Argentina” – lite strandsatt och kanske inte helt funktionsduglig idag. Uppe på land gör en båt inte så stor nytta.

Armadan verkar även bestå av ett flygplan. Inte heller helt funktionsdugligt det heller kanske,.

Och att vi var i Ushuaia gick inte att ta miste på. Tydlig skyltning.

Skrattade gott när vi såg denna moderna byggnad. Ett Casino här i världens ände. Klart oväntat.

 

Tillbaka inne i stan var det dags för ett ”pitstop”. Bra med tydlig skyltning av lokal öl och var vi befinner oss. Och för egen del så kom mina fingrar med.

Och nästan var man än är i stan så ser man hamnen,

 

Apropå namnet Ushuaia

var det vad ursprungsbefolkningen kallade området och när britterna kom hit  och namnet behölls. Under största delen av 1900- talet var staden mest ett fängelse för några av Argentinas värsta brottslingar. Argentina ville använda Eldslandet ungefär som britterna använde Australien. Alltså som ett stort fångläger långt bort från hemlandet. Fångarna blev nybyggare och byggde runt fängelset upp staden med egenhugget virke. Fångarna byggde också en järnväg från skogen till kolonin och som fortfarande används, nu som ett turisttåg, Tren del Fin de Mundo – Tåget till världens ände.

Resor utomlands

Eldslandet och världens ände – hamnstaden Ushuaia

9 mars, 2019

Vi lämnade Chacabuko men hade fortsatt blandningen av snöklädda toppar och regnskog med oss. Vi fick p.g.a. hård vind en extra dag till havs innan vi nådde staden Ushuaia i Argentina. En av världens sydligaste städer och porten till Eldslandet – ”Tierra del Fuego.”

Eldslandet och Magellans sund i Sydamerika Tidig morgon och soluppgång i Magellans sund.

Eldslandet

Planen var att vi skulle lagt till inne i fjordarna, i staden Punta Arenas. En stad som ligger längs Magellansundet/Magellans sund – det sund som skiljer Sydamerikas fastland från Eldslandet. Punta Arenas var förr en viktig hamn för fartygstrafiken mellan Atlanten och Stilla havet. Men anledningen till att hamnens betydelse minskade var Panamakanalens tillkomst 1941. Punta Arenas är fortfarande en tämligen välmående stad med många naturresurser och läget är perfekt för  expeditioner till Antarktis värld.

Magellans sund skiljer Eldslandet i Argentina från den Sydamerikanska kontinenten. Magellans sund. Vädret här ändrar sig på några få minuter.  (Jämför med första bilden.)

Eldslandet – ”Tierra del Fuego” är en isolerad och vindpinad ögrupp som upptäcktes av den portugisiske sjöfararen Ferdinand Magellan 1520. Anledningen till namnet är de eldar som ursprungsbefolkningen tände här längs stränderna. I över  tre århundraden kom namnet att sätta skräck i sjömän för denna övärld. Övärlden här vid världens ände förknippades med tjutande vindar, klippkuster och ett hav som ständigt var i uppror. Något som var avgörande för att besluta sig för att inte runda Kap Horn. Eldlandet är tämligen glest befolkat men på 1800- talet skedde viss inflyttning av fårfarmare från bl.a England och Balkan. Men ögruppen har till största delen förblivit obebodd.

Eldslandet ligger längst söderut i Argentina och här är staden Ushuaia, porten till Eldslandet utmärkt.

Hamnstaden Ushuaia

i Argentina, porten till Eldslandet och en av världens sydligaste städer, var tidigare en argentinsk straffkoloni. Ushuaia ligger längst in i en av alla fjordar och mäktiga snöklädda toppar möter oss.Vi har nu lämnat Chile och kommit in i Argentina men gränserna kan här vara lite otydlig. Chile i sig är ca 400 mil långt och bara 20 mil brett och vi har nu färdats nästan så långt söderut man kan komma och är alltså i Argentina. Ushuaia är huvudstad i den argentinska provinsen Eldslandet och ligger alldeles vid Beagelkanalen. Här bor ca 65-70 000 invånare som är utspridda över ett ganska stort område. Beagelkanalen är ett sund som skiljer öarna i Eldslandet från varandra. Just Beagelkanalen, Magellans sund och det öppna havet, Drakens sund är de tre farbara passagerna runt Sydamerika mellan Stilla havet och Atlanten och under vår resa har i testat alla tre.

På väg in mot staden Ushuaia, porten till Eldskandet. På väg in mot Ushuaia.

Vi närmar oss. En del andra fartyg ligger också vid kaj och en del av dem ska ge sig iväg till Antarktis på olika expeditioner.

Hamnen i Ushuaia på argentinska Eldslandet. Det gäller för kaptenen att manövrera vårt stora fartyg in till kaj. Och det gick galant. 

Här ligger ett av fartygen som ska gå till Antarktis. Vi ser oss omkring

Världens ände

känns som ett ganska passande extranamn på Ushuaia. Vi hade tänkt att följa med på en utflykt för att se mer av de vackra omgivningarna och spana in djurlivet. Men så blev det  inte. Alla utflykter via fartyget var slutsålda. Många hade bokat sina turer redan långt före avresan, dock inte vi. Jag försökte på egen hand ordna in oss på några men se fartyget hade köpt upp de flesta. Och den vi hade kunnat komma med på blev tidsmässigt för sent. Risk för att vi skulle missa fartygets avgång var stor. Så vi gav oss ut på stan och även här fick det bli en hop on/off buss innan vi själva tog oss runt.

Fint att solen tittar fram ett tag och lyser över fartygen. Vårt fartyg, Star princess, är det stora vita längst bort.

En tur genom ”världens ände”

Huvudgatan erbjuder en hel del butiker , caféer och restauranger. (Ushuaia är ett taxfreeområde så mycket var billigt. Gällde allt)

 

Vi körde igenom stans ytterområden där flera nya hus var på gång. Roligt att de målas med lite pigga färger.

Grönområden finns och här i mitten ligger en skidbacke och lift som används vintertid då det kan ligga snö här. (Vintern infaller under vår sommar men så många minusgrader blir det inte)

 

En utsiktsplats väster om stan blir ett bra stopp och härifrån väljer vi att promenera tillbaka till stan. Vad gäller olika utflykter hade man kunnat ta en tur på Beaglekanalen och tittat på bl.a. sjölejon eller tagit turisttåget ”Världens ände”, världens sydligaste tåg. Ett av våra andra tänkta utflyktsmål var nationalparken ”Tierra del Fuego”, världens sydligaste nationalpark. Så nu har vi lärt oss att inför ev. kommande resor boka utflykter i god tid. Men inte gick det någon nöd på oss.

 

En dag går fort och vi lämnade Ushusia/världens ände för att bege oss mot Kap Horn. Inlägg om det kommer på måndag.

 

Resor utomlands

Patagonien – Den sydligaste delen av Sydamerika

8 mars, 2019

Efter att vi den 14 februari på kvällen lämnade San Antonio, Santiago de Chiles hamnnstad, väntade ett dygn havs innan vi nådde hamnstaden Puerto Montt. Hit till denna chilenska stad, i landets sjödistrikt, kom många tyska invandrare på 1800-talet.  Och än idag har både trakten och staden en tydlig tysk prägel. Från Puerto Montt fortsatte vi än längre söderut för att nå en liten del av Patagonien.

Patagonien bjuder på snöklädda toppar, fhordar, sjöar, vattenfall,regnskog och ett rikt djurliv. Vårt fartyg, Star Princess, är på väg in i fjorden för att lägga till utanför den pyttelilla staden Chacabuco.

Vi en del stopp i mindre hamnar får man ta en ”tender” – motorbåt,  in till land. En båttur på mellan 10 och 20 minuter beroende på hur långt ut fartyget ligger.

Patagonien

kallas  Sydamerikas sydligaste del som i väster begränsas av Stilla havet, i norr av Pampas (obestämd gräns) och i öster av Atlanten. Patagonien är ett enormt område med en total yta av 850 000 km2 där den allra största delen ligger i Argentina. Att jämföra med  Sveriges yta som är ca 450 ooo km2. Naturen växlar från höga klippor av sandsten vid kusterna där många har istidsavlagringar som är 5-10 meter tjocka. I de inre delarna är Patagonien en högplatå som svagt sluttar mot kusten. Bergskedjan Anderna sträcker långt och vid foten finns många sjöar och floder.

Chacabuco, staden vi besökte är märkt med rött och ligger 130 mil söder om Santiago.

Puerto Chacabuco

ligger i Chiles sydöstra del, söder om ekvatorn och är i sig tämligen nyupptäckt. Puerto  Chacabuco har fått sitt namn efter slag som ägde rum här 1817 under det chilenska frihetskriget.  Officiellt grundades den lilla hamnorten vid floden Ayséns mynning 1991 och väcktes då från in slumrande tillvaro. Anledningen till detta uppvaknande  var ett vulkanutbrott  i  ”Mount Hudson” som drabbade den större hamnstaden, Port Aysén en bit norrut. Hamnen där slammade igen och Puerto Chacabuco uppstod. Orten är liten, endast ca 1300 invånare och här finns egentligen ingenting att besöka eller att se förutom en fantastisk natur. Det räcker gott och visst ville vi ge oss ut i den.

Áiken del Sur

är en enorm privat park som visar en del av Patagoniens landskap som i sig varierar väldigt mycket. Här finns ett rikt djurliv, regnskog med en del typiska regnskogsväxter, flera vattenfall och sjöar. Vi hade via fartyget anmält oss till en naturvandring  med guide beroende på att vi visste att det på små orter kan var klurigt att ta sig runt på egen hand och hitta transporter. (Fartyget har ju bokat upp det mesta. ) Mer fakta om parken finns här

Stora regnskogsområden finns i Patagonien. Här i Chacabuko i Södra Chile, i parken Ayse del Sur.Att det ser blött ut är helt naturligt. Här regnar det nästan varje dag och man räknar med ca 350 regndagar/år.

Vår guide berättar om både parken och Patagonien.  Växten bakom henne är en sorts ätbar jätterabarber.

Just här och nu var det svårt att tro att området för omkring 10 000 år sedan täcktes av is och att issmältningen fått fram detta fascinerande landskap. Både djur och växter trivs. Värt att notera är att medeltemperaturen per år här ligger på 2 grader C.

Patagonien bjuder på ett rikt djurliv. Här i parken Aiken del Sur, Chacabuco.Några av de djur som kan vara synliga.

Tyvärr såg vi ingen puma för de är mest synliga under vintermånaderna som här är juni, juli och augusti. Vi skymtade en kondor och en hel del andra fåglar men eftersom de rör sig hastigt och är svårfångade på bild. Träd och växter var lättare att fotografera.

Här växer en arrayan.

Arrayan är en buske (vet inte det svenska namnet) och den sträcker sig mot solljuset och kan bli upp till 15 meter hög. Här har naturen tar bort barken så den honungsfärgade stammen tydligt syns.

En sorts lav växter på många träd och man vet att finns det gott om lav så är luften bra. 

 

Efter att ha vandrat ett par timmar

var det dags för ett ”pitstop” och för oss blev det ett glas ”pisco” – lite av nationaldrycken i flera av Sydamerikas länder. Pisco är en sorts fementerat vin med extra tillsats av alkohol och blandas med lime eller citronjuice och lite socker. Gott och läskande.

Inget regn, pisco med goda tilltugg och fin utsikt. Kan inte tycka annat än att naturen påminner om Norges. Ja, förutom regnskogen då.

Efter vårt stopp fortsatta några av oss att vandra ytterligare en timme. Men det fanns de som kanske inte var helt adekvat klädda för det.

Kanske inte optimal klädsel för en regnskogsvandring.

Välmotionerade och fyllda med nya intryck och upplevelser var det dags att åter bege sig ut till fartyget som fram på kvällskvisten lättade ankar för att ta oss till världens sydligaste stad, Ushuaia, världens sydligaste stad och huvudstaden i den argentinska provinsen Eldslandet.

Dags att lämna Patagonien och Chacabuco och dra än längre söderut.

 

Resor utomlands

Santiago i Chile – Startpunkten för vår resa i Sydamerika

7 mars, 2019

Nu är det i dagarna en månad sedan vi kom till Santiago Chiles huvudstad – startpunkten för vår resa längs Chiles och Argentinas kuster. Här mötte oss efter den 18 timmar långa flygresan en storstad  med småstadskänsla och det mer småskaliga blandades med det större. Och kanske var detta en av anledningarna till att stan kändes greppbar och överkomlig redan från början.

Utsikt över delar av den nya Santiago från Metropolitanparken. Observera smoggen över stan. Utsikt över delar av det nya och moderna Santiago från den stora Metropolitanparken och berget San Christobal. Observera ”smoggen” som ligger nedanför Anderna.

Santiago

har fått sitt namn efter en en av Jesu lärljungar, Jakob, som på spanska blir just Santiago. Detta är en storstad men inom citykärnan/kommunen bor ”bara” ca 160 000 invånare .  Till själva storstadsområdet  har betydligt fler invånare och man räknar där  med mellan 6-8 miljoner. De flesta som bor i utkanterna av stan  har sina arbetsplatser inne i Santiago. Detta i sin tur gör så trafiken in till stan är tung och avgaserna  närvaro är påtaglig.

Uppe i Metropolitanparken går det att få en fin vy över Santiago men smoggen gör att vyn blir dimmig.

Santiago ligger i Bergskedjan Anderna och det är en av anledningarna till att staden inte får tillräckligt med vind och det är också  en av anledningarna att det blir mycket luftföroreningar, särskilt under vintern. Men även nu under sommaren är detta ett problem. (Sommar här på andra sidan ekvatorn är från mitten av december till mitten av mars)

En titt på stan

Visst är det en hel del trafik även här i stan men det gick ändå smidigt att ta sig runt med buss och få en överblick. Men det finns många gågator och en var hel del vi ville titta närmare på så bussen lämnade vi för några timmar.

 

Presidentpalatset –”Palacio de la Moneda” – ”Valutapalatset”  ligger mitt i city. Palatset började byggas 1784  och invigdes 1805. Från början var detta landets myntverk men 1845 blev det säte för presidenten. Chile har ju ett blodigt förflutet, på många sätt, något jag inte tar upp här, men vill man läsa finns det en hel del här.

En statskupp ägde rum 1973 och president Pinochet tog makten. Och i palatset dog då president Salvador Allende. Byggnaden blev delvis förstörd när den bombades men Pinochet lät restaurera palatset. I samband med renoveringen byggde han också en bunker. En del skotthål finns kvar än idag som en påminnelse, ett historiskt bevis, på militärkuppen.

Presidentpalatset, "La Moneta" i Santiago de ChileFramsidan av presidentpalatset.

På baksidan av presidentpalatset ligger det stora torget och  där finns ett minnesmärke av den både omtyckte och mindre omtyckte (beror på vilka vi talade med) presidenten Salvador Allende.

 

Gågator finns det gott om  och för att de inte ska kännas så grå har de målats i olika färger. Just denna gata har rött som tema- I övrigt såg vi orange, gröna, blå och gula gator.

Färgglada gågator finns dte gott om i Santiago, Chiles huvudstad.

Kul konstruktion på övergången mellan två kontorsbyggnader.

Dags för paus

och det fick bli på en central punkt i stan, Plaza de Armas.

Katedralen byggd på slutet av 1700- talet fick ett besök –

– och även det gamla postkontoret.

Byggnaden med ursprung från 1500-talet var från början ett guvenörspalats men omvandlades på 1800- talet till huvudpostkontor.  Huruvida postgången fungerar i Chile vet jag inte men man kunde i alla fall köpa frimärken och skicka post

Den stora skuggiga parken vid Plaza del Armas var helt prefekt för att pusta, vila fötter och titta på folklivet.

Sen lunch

väntade i den stadsdel vi bodde, Providencia. En fantastiskt god lunch i härlig miljö på restaurang  Como Aqua para Chocolate blev perfekt innan vi körde mot hamnstaden San Antonio för att gå ombord på fartyget Star Princess. Det blev en spännande bussresa. Milt sagt.

Gatubild från det mysiga området Providencia i Santiago de Chile. Många av gatorna i den stadsdel vi bodde i såg ut så här. Småskaligt. 

Vår lunchrestaurang. Helt fantastisk! Både mat, service och miljö.

En del av interiören på restaurangen. Väl värd både ett och flera besök.

 

Resor utomlands

Sightseeing i Buenos Aires med ”hop on /hop off” buss

5 mars, 2019

Buenos Aires är en ”riktig” storstad både till ytan och befolkningsmässigt. Drygt 14 miljoner människor bor här varav 3.5 miljoner själva innerstadsområdet. Och för att få en god överblick och känsla för stan blev det först av allt en sightseeing i Buenos Aires . Vi valde en busstur, hop on/hop off,  med företaget ”Buenos Aires Bus” som vi fått rekommenderat och var redo för ett första möte med Argentinas huvudstad (Bussförtaget är även rekommenderat på Tripadvisor. En god idé är också att ladda ner appen Buenos Aires Turismo från Google Play eller App Store. Ger bra info också när man traskar runt på egen hand.)

Vi började vpr sightseeing i Buenos Aires vid hamnterminalen. Hamnen i Buenos Aires är gigantisk (detta en liten del) men vi lyckades här hitta vår hop on/hop off buss efter visst letande. 

Mycket folk i ankomstterminalen både från vårt fartyg och andra. Och många skulle ut på olika turer.

 

Vår sightseeing i Buenos Aires

blev det rejäl och det blev även dagens inlägg. En transferbuss mötte upp i hamnen och tog oss genom den livliga morgontrafiken i snigelfart upp i stan till Plaza San Martin. Här blev det bussbyte till den ordinarie hop on/hop off bussen. (Det hade gått betydligt snabbare att promenera de två kilometrarna det gällde.) Plaza San Martin är både ett torg och en stor park mitt inne i stan och härifrån utgår olika bussar och tunnelbanelinjer. Biljetter till sightseeingturen hade vi köpt i hamnen till ett pris av 30 US dollar/person och då fick tillgång till tre varianter av busslinjer. Men vi i nöjde oss med att åka två av dem och fick en god överblick av Buenos Aires och hoppade av och på flera gånger.

Morgonrusning i Buenos Aires. 

Hop on/Hop off – ett bra sätt att se en ny stad

Floralis Genérica är en skulptur av stål och aluminium och finns på FN platsen i Buenos Aires. Statyn är en gåva till Buenos Aires av den argentinske arkitekten Eduardo Catalano och kom på plats 2002.  Blomman öppnar sig varje morgon och bladen sluter sig åter på kvällen. Och när mörkret lägger sig tänds den upp. Symboliken i blomman, som öppnar sig var morgon, är att det alltid finns hopp. Skulpturen väger 18 ton och är 23 meter hög.

Den spännande skulpturen Floralis Generica passerade vi på vår sightseeingtur i Buenos Aires. Floralis Genérica.

En av de stora genomfartsavenyerna i Buenos Aires är Avenida de Libertador, ”Befriarens aveny”. Den är dryga 25 km lång och med sex filer på sina ställlen. I rondellen finns ett av många minnesstatyer i Buenos Aires, ”Monumento a Los Espanoles / Spanjorernas monument”. Monumentet var en donation till Argentina för att markera att landet blev självständigt från Spanien. Men arbetet med monumentet tog tid, från 1919- 1923 innan allt var färdigställt.

Monumentet är i brons  (figurerna nedtill) och vit italiensk  carraramarmor.

Vi lämnade den stora avenyn och var snart inne på en helt annan typ av gator. Stora kontraster.

Buenos Aires känns som en grön stad med mängder av träd och parker i större och mindre varianter.  

Undrar om gatan tar slut här…/En suddig bild från bussen men

Hundpromenader så vi en hel del av. Här är det åtta stycken som får sin runda. Här i området klev vi av för ett ”pitstop” och för för att känna in stämningen

 

Så småningom fortsatte vi med bussen och hamnade igen mitt i City och passerade ännu ett monument, ”Obelisco”  på Plaza de la República. Monumentet är, som så många andra historiskt och restes 1936 till minne av  att det då var 400 år sedan Buenos Aires anlades 1536 av spanjoren Pedro de Mendoza.

Turen genom Buenos Aires fortsätter

I närheten av ”Obelisken” ligger teatro Colón, operahuset i Buenos Aires som rankas som ett av världens främsta operahus p.g.a. sin akustik. Operan är också ett av världens största operahus som rymmer 3542 sittande i publiken plus 700 stående gäster. Den nuvarande byggnaden i fransk renässansstil invigdes 1908 med Verdis opera Aida. Här har också många av världens stora operastjärnor stått på scenen bl.a. BirgitNilsson, Maria Callas, Placido Domingo och Pavarotti.

Vår sightseeingtur i buenos Aires tog oss med till Teatro Clon, ett av världens främsta och största operahus. s mest kända och Operan i Buenos Aires, Teatro Colón är öppen för besökare vissa tider. 

Casa Rosada, ”det rosa huset” – presidentpalatset ligger vid Plaza del Mayo, (Maj torget) det viktigaste torget i Buenos Aires. Torget fick sitt namn efter majrevolutionen 1810, den revolution som blev startpunkten för Argentinas självständighet. Det var också här som Eva Peron stod på balkongen och höll många av sina tal. Hon avled också i byggnaden 1952.

Igår berättade jag om stadsdelen La Boca och hur Sverige varit med och påverkat färgerna gult och blått.  Även Casa Rosada har svenskanknytning. Byggnaden är sammansatt av två olika byggnader och den ena av dem är ritat av den svenske arkitekten Carl August Kihlberg. (klicka på länken om du vill läsa mer om honom) Denna byggnad var från början ett postkontor som byggdes mellan 1873 och 1878. Den andra  byggnaden, som från början var en parlamentsbyggnad är också ritad av en svensk/argentinske arkitekt, Henrik Åberg. (Mer om honom i länken) Men när byggnaderna slogs ihop var det under ledning av en italiensk arkitekt.

La Casa Rosada, presidentpalatset i Buenos AiresCasa Rosada, presidentpalatset.

Kongresshuset, samlingsplats för Argentinas lagstiftande församling ,passerade vi på vägen ut från City.

Vi närmar oss slutet

på vår sightseeing i Buenos Aires denna dag och hamnar i området Puerto Madero, strax utanför citykärnan och där byggandet är i full gång. Många nya exklusiva bostäder och kontor är på gång. Och det mesta i stadsdelen uppförs runt de gamla hamnmagasinen och området påminner om Docklands i London.

Mycket byggs i området Puerto Madero strax utanför citykärnan.

Alldeles i närheten av Puerto Madero ligger floden Rio de la Plata och ett område med båtklubbar, grönområden och många restauranger. På andra sidan floden ligger det stora Reserva Ecològica , ett stort grönområde  där man kan hyra cyklar för att ta sig runt.

Floden Rio de la Plata.  (Obsevera flygplanet på väg att landa.) Även här blev det ett ”pitstop” för oss.

Vi klev av bussen där turen började, vid Plaza Mayor och gick genom den fina parken.

 

Passade också på att ta en titt in på Buenos Aires enorma järnvägsstation.

 

Dags att pusta, samla ihop dagens intryck och insupa lite av Buenos Aires gatuliv innan vi fortsatte titta mer på stan. En stad som verkligen har mycket att erbjuda.