Browsing Category

Resor i Sverige

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter. 

Resor i Sverige Resor utomlands

Från strand till strand

19 juli, 2017

Stränder! Tänk att jag dras till dem. Till stränder och till hav. Tiden är förbi då jag kan tillbringa tid på en strand, min hy har fått nog av sol genom åren, så nu är det i huvudsak skugga som gäller och det mycket beroende på alla stränder jag prövat och tillbringat tid på. Man kan inte få saker och ting ogjorda men kunskapen är större idag vad gäller solens skadliga strålar och tiden man bör utsätta sig för dem. Att vi behöver ljus och sol för att må bra är en helt annan sak och det gäller att inte bränns sig. (Jag är nog väldigt ”bränd” för idealet var ju att bli så brun som möjligt, vilket inte är så enkelt om man har ljus hy, ljust hår och är blågögd. Man får kämpa länge och visst blev jag både brun och bränd och med solskador som kommit på senare år. )

Några strandhugg bjuder jag gärna på och har fina upplevelser med mig i packningen. Strand är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotutmaning och där finns också många andra stränder att se.

Rotsidans naturreservat, ”de vidsträckta hällarnas reservat”, besrår av en kuststräcka som är fyra km lång och med vackert slipade diabashällar, inramad av vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. En vandringsled längs kusten leder hit från fiskeläget Barsta. (Rotsidans naturreservat ligger ca 5 mil söder om Örnsköldsvik.)

Överfyllda stränder där man får trängas har jag helst avstått ifrån men att strosa längs kilometerlånga stränder med fötterna i vattnet har varit en njutning.

Vår oas i Thailand, Chackapong beach, dit vi återvänt många gånger. En by, på fastlandet ca 20 mil sydost om Bangkok Ingen trängsel alls. (Bilden togs innan jag visst att solens strålar inte längre var min vän.)

Fiskare på Chackapong som vittjar sina nät.

Och att se solen gå ner på denna strand varje kväll vid 18- tiden är ett skådespel.

Fler favoritstränder finns det och detta är på ön Boracay, Filippinerna. Ingen trängsel, där vi valt att bo, skugga att tillgå och ett hav som bjuder på olika vackra blå nyanser.

Brasilien, en svalkande dryck i skuggan under tiden vi såg vi små sköldpaddor kläckas och komma ut ur sina skal.

Normandie, Frankrike. Här på stranden i Aromanche där min pappa  som  ung 23 åring var med under invasionen den 6/6 1944.  Han överlevde, vilket många inte gjorde. Minnena härifrån och de scener han såg utspela sig här följde honom resten av livet. 

 

 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Allmänt Resor i Sverige Skyltar

Längs kusten med skyltar

16 juli, 2017

Jag är fortfarande på resande fot längs Höga Kusten i norr och och dagens bidrag till skyltsöndag som BP så förtjänstfullt förvaltar är hämtat från  gårdagens tur i trakterna runt Örnsköldsvik i Ångermanland.  Välkomna att följa med.

Många och fina upplevelser blev det under dagen och ett av stoppen för dagen blev det lilla fiskeläget Norrfällsviken.

Hela Höga Kusten, sträckan från Härnösand till Örnsköldsvik, är ett världsarv och i Sverige finns det för närvarande 15 världsarv. (Världsarv utgörs av de kultur och naturmiljöer i världen som på olika sätt anses vara av stor betydelse för mänskligheten.  Vad som är ett världsarv bestäms i den av UNESCO, FNs organisation för utbildning , vetenskap och kultur. Varje medlemsland kan i FN kan lyfta fram de objekt man önskar ha placerade p listan och därefter beslutar en världsarvskommitté med experthjälp om objektet uppfyller uppställda kriterier som finns i konventionen.)

God lunch i trevlig miljö på restaurang Fiskarfänget som ligger nästan i vattnet.

Och fisk känns helt rätt att äta här; olika strömmingsinläggningar, sik, rökt och gravad lax tillsammans med tunnbröd bakat i trakten smakave gott.

Restaurangen har här vitt tak som sol/regnskydd.

Bönhamn är ett fiskeläge några mil söderut längs kusten.

Dessa gamla fiskebodar, nu omgjorda till sommarstugor, har det mesta inom räckhåll. 

Och om man nu inte har båt och sjön som sitt största intresse så finns det annat. En trädgård kan vara ett alternativ.

Nordingrå kyrka, en stor 1800-tals kyrka, med ett vackert läge vid vattnet blev slutstoppet för lördagens tur. Och här lyssnade vi till en opera av Puccini i en akt, ”Syster Angelica”.  En väldigt fin och lättsam musikalisk upplevelse i en nästintill fullsatt kyrka.

Även kyrkor har moderniserat sig. Så ny går det bra att ”swisha” kollekten eller annat.

En fantastiskt vacker kväll i en vacker trakt. 

Den här gången  har ännu inte hunnit se så mycket av Örnsköldsvik,för det är mysket som lockar i trakterna. Men jag bor väldigt bra på hotell Elite vid hamnen och utsikten härifrån är bra så jag har liksom stan utanför fönstret. Utsikten varvas med hamnen, Bottenhavet, hoppbacken, berg, skog och en del hus. Några mer färgglada.

Skyltar över olika företag som finns i Örnsköldsvik och i bakgrunden ett färgglatt hus, ett hyreshus som fått namnet Ting och som är byggt på en kraftig betongpelare på det gamla tingshusets innergård. Och huset syns vida omkring.

 

Resor i Sverige

Höga kusten väntar

15 juli, 2017

Lördagens jobbrelaterade resa gick  norrut längs den svenska östkusten och målet för dagen var Höga kusten, ett område som sträcker sig från Härnösand och upp till Örnsköldsvik i Ångermanland.  Vi lämnade ett Stockholm i sol och det blev kaffepaus vid ”Dinners” i Gävlebro, strax söder om Gävle, i Gästrikland. Resan  fortsatte förbi Söderhamn och Hudiksvall i Hälsningland och det blev en ny paus i samband men lunch strax söder om Sundsvall, på Svartviks herrgård, i Svartviks industriområde, och då hade vi bytt landskap igen och kommit in i Medelpad. (En oskarp karta, men den får duga just så länge, och vi körde den markerade blå linjen.)

Svartviks herrgård, en liten avstickare från E4 och en fin miljö för lunch och  promenad i vackra omgivningar.

Svartviks herrgård byggdes i början av 1800-talet för Svenska statens strömmingsrensiningskommittés räkning. DE arbetade för att göra Ljungan flottningsbar och köpte mark i Svartvik för att bygga olika bostäder och i samband med det byggdes också herrgården. Herrgården är byggd av träd som vuxit här i området och runt om växte olika industrier upp och däribland ett skeppsvarv som drevs av träpatron Dickson som köpte fastigheten 1832. Suddsvalls kommun köpte byggnaden i början av 1970 – talet och här har det drivits restaurangverksamhet sedan 1985.  Ett prefekt lunchstopp blev det och med väldigt god och varierad lunchbuffé´.

Fina omgivningar runt Svartviks herrgård.

Vårt nästa stopp var i Lunde och Ådalen och på vägen dit såg vi den mäktiga Högakustenbron som ska vi titta närmare på en annan dag.

Högakustenbron  är mäktig

Lunde, Ådalenkravallerna 1931, monumentet över de fem arbetare inom pappersindustrin som som blev skjutna av svensk militär när de i ett demonstrationståg sympatistrejkade för att stödja sina kamrater i Hälsingland som strejkade för att arbetsgivarna vill sänka deras löner. Ett sorgligt stycke svenska historia.

Monumentet i Lunde  föreställer en häst som stegrar sig inför en av demonstranternas fana. Monumentet är i brons,  2.6 meter högt och väger tre ton. 

Monumentet i Lunde restes 1981 i samband med 50 års-minnet av Ådalshändelsen. Monumentet restes på den plats där de fem blev ihjälskjutna och är gjort av skulptören Lenny Clarhäll och har inskriptionen”Här stupade fem unga arbetare för kulor av kommenderad militär sen 14/5- 1931.”

Ettt fint besök blev det och omkring Ytterlännäs gamla kyrka från 1200- talet. Här blev det en fin guidning  av kyrkans kantor som också bjöd  på musik på följt och cittra. Kyrkan ligger i Nyland, Sunnanåker, ca en kvart med buss/bil från Lunde och Sandöbron.

Ytterlännäs gamla kyrka och här blir vi varmt välkomnade av kyrkans kantor.  (Det finns även en Ytterlännäs nya kyrka.

Fantastiska takmålningar som är bevarade.

Utsikt över Ångermalälven från Ytterlännäs gamla kyrka. Absolut njutbart!.

Örnsköldsvik var dagens etappmål och och vi körde upp på Varvsberget för att få en överblick över staden. Vackert! Dagens etapp med dryga 60 mil körda var till ända- Sen middag väntade oss på hotellet.

Örnsköldsvik ligger framför oss och så även vårt hotell, Elite hotel, den höga byggnaden lite till vänster i bild.

Fortsättning följer och idag blir det nya upplevelser längs Höga kusten

Resor i Sverige

Färg och form i Dalarna

13 juli, 2017

Helgens Dalhallaresa bjöd på en del annat förutom den  fantastitiska konserten med Malena Eenman och Helen Sjöholm.  Ett av stoppen vi gjorde på hemvägen var i Leksand, Västanvik,  på ”Jobs Handtryck” där vi vi fick en guidad visning och fick veta det mesta om hur tygerna trycks för hand och bakgrunden till att verksamheten startades.

Visst kände jag till namnet ”Job” och förknippade det med tyger och har sett mönstren på flera ställen, men innan resan blev det en fördjupning i det hela, för man måste vara rejält påläst och så även om en lokal guide visar runt. Jag har varit här för många år sedan men alla detaljer är svårt att ha i huvudet.

Här är tygerna fortfarande handtryckta som de var 1944 när verksamheten start och på Jobs bryr man sig inte om trender utan man tar till vara de mer klassiska  mönstren som alla är unika i sitt slag. Tygerna som används är oftast halvlinne som vävts i Belgien men även en del tryck görs på hellinne, som dock är mer ömtåligt.

Att vi var på rätt plats vittnade den vackert målade firmabilen om.

Mönstren trycks för hand meter efter meter och färg efter färg och varje omgång ”rapport” är på ca en meter innan mönstret upprepas och på så sätt blir ”skarvarna” färre. (Vanligast är att man annars trycker ca 60 cm innan upprepning) Även de schabloner som används är handgjorda. Viktgt är att ställa in mönstrens avstånd på de båda tryckborden och detta kan ta mellan fem och tio timmar.

Här ligger det tyger på de 60 meter långa tryckborden  och man trycker vanligtvis mellan 300 och 600 meter tyg per omgång.

Vår guide berättar om hur själva tryckandet går till och om ”schablonerna” som används.

Mönster och tyger finns på både längden, bredden och tvären.

Jobs trycker färgstarka tyger med motiv hämtade från naturen och med namn som kan rabarber, trollslända, Aurora och lek.  Hit till butiken kommer årligen mängder av turister från världens alla hörn. Och  tygerna som säljs bäst varierar efter vilka nationer besökarna kommer från, japaner och engelsmän varierar sig rejält. Men det blommiga går hem hos dem.

Vem var då Lisbeth Jobs? Hon föddes här i Västanvik 1909 och dog här 1961,  flyttade till Stockholm och utbildade sig till keramiker.  Som första kvinna öppnade hona en kreramisk verksatd i Stockholm 1931 och här kom även hennes syster Gocken Jobs,  också keramiker, att ha sin verkstad. Systrarna var inspirerade av deras mammas färgglada broderir där hon hade hämtat motiven från naturen. Världsutställningen i Paris 1937 och i New York 1939 blev framgångsrika för systrarna och deras namn blev känt. (Lisbet Jobs keramik finns bl.a. att se på Nationalmuseum i Sockholm och i Göteborg på Rhösska museéet. I Stockholm på Tössebageriet vid Karlavägen finns hennes keramik med i originalinredningen och i HSB huset på Flemminggatan finns 600 kakelplattor i hennes design.)

Under andra världskriget blev tillgången på glasyr begränsad och på inrådan av en kvinna, Astrid Sampe, då chef för NKs textilkammare, började systrarna överföra mönstren till textil och dessa trycktes då av just NKs textilkammare. Brodern Per Jobs var också textilkonstnär och tog över tryckandet av av tyger här i fabriken i Västanvik i slutet av 1980-talet och idag drivs företaget av släktingar till familjen.

Shoppen hade mycket fint att erbjuda och trängseln var stor för hit till Jobs handtryck och butik kommer strida strömmar av turister.

Jag slår mig ner och blickar ut över Siljan innan vi fortsätter vår resa söderut genom Dalarna på vägen hem till Stockholm.

Och i morgon väntar en ny kobbrelaterad resa för mig och denna gång norrut längs den svenska kusten och där Höga kusten väntar på oss. Följ gärna med!

Resor i Sverige

Trevligt stopp

11 juli, 2017

Konserten i lördags kväll med Helen Sjöholm och Malena Ernman i Dalhalla var huvudattraktionen på helgens resa men det blev också en del andra trevliga stopp. Att hitta bra matställen i trevlig miljö och som dessutom ligger hyfsat nära  resvägen kräver mycket arbete och den resebyrå jag arbetar för är verkligen bra på att hitta ”pärlorna”. (ingår inte i mitt jobb.)

Ett trevligt lunchstopp på resan mot Tällberg blev det på Karlfeldtsgården i Karlbo, strax utanför Avesta, i Dalarna och det var här på Tolvmansgården som författaren- poeten Erik Axel Karlfeldt föddes och levde sina första 18 år. (Även i Sångs, i Leksand, finns en Karlfeldtsgård, en 1600-talsgård som Karlfeldt köpte som fritidsbostad senare i livet.)

Erik Axel Eriksson föddes här på Tolvmanssgården 1864 men fick i samband med att han tog studenten lämna gården som då såldes på exekutiv auktion. Många år senare, 1967,  köpte Karlfelds son tillbaka gården och han i sin tur donerade den till Avesta kommun 1984.

Mangårdsbyggnaden- vinterhuset, är från slutet av 1700-talet och här bodde familjen på nedre våningen tillsammans med tjänstefolket under sena hösten och vintern. Övre våningen var till för festligare tillfällen.

Här i huvudbyggnaden finns ett café med lättare rätter, bakverk och goda smörgåsar. Plats finns att sitta inomhus och vill man förflytta sig bakåt i tiden går det fint att sitta en trappa upp och insupa miljön från Karlfeldts tid.

En av de stora salarna på övervåningen där det går fint att slå sig ner för en stund återvända komma till 1800-talet.  

Karlfelts kombinerade sov och arbetsrum.

Ett vackert målat skåp var inpassat mellan den branta trappan upp och ett av rummen.

Vagnslidret finns kvar på gården och där finns en del gamla redskap bevarade.  

Karlfeldt kom att efter studenten studera i Uppsala, men pengarna var ständigt en bristvara så studierna blev hackiga. I brist på pengar skrev han ett brev till dåvarande chefredaktören på Aftonbladet, Ernst Beckman, och bad om jobb och det blev en provanställning. I samband med denna byttes namnet Eriksson mot Karlfeldt. Jobbet på tidningen och olika insamlingar gjorde att Karlfeldt kunde avsluta studierna i Uppsala med en kandidatexamen 1892. Med en bred examen i botten  fick  Karlfeldt anställning  på Djursholms samskola och passande nog var då Beckman, som fått sluta sin tjänst på Aftonbladet VD för Djursholmsbolaget som ägde skolan. Men skolan hade både flickor och pojkar som elever och rektorn, Viktor Rydberg, tyckte att Karlfeldt ägnade flickorna alltför mycket intresse så han blev uppsagd.

En byst av Karlfeldt finns i trädgården.

Redan före anställningen vid skolan hade Karlfeldt debuterat som poet men med ingen framgång alls. Men det skulle bli bättre. I början av 1900- talet kom en ny diktsamlingar som blev succé och Karlfeldt kom att sitta i Svenska Akademien från 1913 till sin död 1931. Nobelpriset i litteratur fick Karldelt för sin diktning 1931, efter sin död. (Karlfeldt fick inte nobelfriset för egen del utan för sin diktning.) Även Dag Hammarskiöld fick Nobels Fredapris 1961, också efter sin död. Numer är detta inte möjligt med postuma Nobelpris, reglerna ändrades, förtydligades,  1974.

En liten del av den trädgård som anlades på gården 1972 och med  inspiration från gamla klosterträdgårdar och deras äldre arter av växter.

Sommarhuset är från början av 1800-talet och innehåller nu ett litet museum och här finns hantverksutställning och försäljning. Mysig trädgård att sitta i och njuta av en lunchsmörgås.

I ett av rummen här i huset föddes Erik Axel Karlfeldt och huset användes under den varmare årstiden av folket på gården just som ”sommarhus” och även en bagarstuga är inrymd här.

Vackra trasmattor tillverkade i trakten finns till försäljning –

liksom färgglada vantar och en hel del annat.

Ett väldigt trevligt stopp i fin miljö och där vänlig och tillmötesgående personal gav oss det där ”lilla extra”. Och nöjda fortsatte vi turen mot Tällberg.

 

 

 

 

Resor i Sverige

Helen Sjöholm och Malena Ernman i Dalhalla

10 juli, 2017

 Dalhalla och där Malena Ernman  för nionde sommaren i rad intar scenen och i år gästas av Helen Sjöholm. Den musikaliska inramningen står Svenska Stråkensemblen och ett band som består av några av landets bästa instrumentalister. Malena Ernman på Dalhalla har blivit en sommartradition här och många återvänder år efter år för att njuta av en fantastisk musikalisk upplevelse. Artister som tidigare gästat malena är b.la.  Tommy Körberg, Lill Lindfors, Kalle Moreus och Sarah Dawn Finer. Jag hade  även förmånen att få göra en jobbrelaterad resa hit förra året också och då var det just Sarah Dawn Finer som delade scenen med Malena Ernman. En fantastisk musikupplevelse även då.

Dalhalla, ca 8 kilometer norr om Rättvik,  är en friluftsteater/konsertarena som byggts i det gamla kalkbrottet. Här har man sedan 1940-talet grävt och sprängt fram ett stort dagbrott, en enorm grop och när brytningen lades ner 1990 började tankarna om att anlägga en utomhusscenn här börja ta form. Många turer blev det och en ledande kvinna i sammanhanget var den f.d. operasångerskan Margareta Dellefors.

Kalkbrottet hade delvis formen av en amfiteater och med väldigt god akustik. Arkitekten Erik Ahnborg engagerades (Han ansvarade för bygget av Berwaldhallen i Stockholm) men det blev många diskussioner och oegentligheter innan det hela blev klart och han hoppade av sitt uppdrag innan Dalhalla blrv färdigt. Rättviks kommmun och Dalarnas län bistod med pengar till projeketet och 1994 hölls premiärkonserten som den svenska operasångerskan Birgit Nilsson ledde och året efetr skedde den officiella invigningen.

Scenen ligger långt ner och är omgiven av bergväggarna och det är många trappor innan man når sina platser.

Dalhalla var från början tänkt som en operascen men snart upptäcktes att endast opera inte drog ett fullsatt dalhalla så utbudet svängde över till en blandning till mer populärmusik och kommersiella evenemang. Pengarna styr här också. Vad gäller artisterna som ska uppträda på Dalhalla så krävs det mycket och helt också en utsålt arena.  JUst namnet Dalhalla kom till efter en ombildning av  asatrons Valhall och med en ”twist” av Dalarna. 

Arenan är stor och tar ca 5000 besökare, (fler med  ståplatser) och att dessa  ska ut och in har inte arrangörernas logistika uträkningar klarat av. Många bussar kommer och de har en särskilt parkering, men det är en logistikfråga att få in ett 50- tal bussar som ska parkeras på en trång grusplan där också besökare ska ut ur bussarna. Säkerthetskontrollen vid entrén var extar omfattande i år och med tanke på att det i insläppet fanns fem smala gångar så tog det tid att passera. Paraplyer, termosar,vattenflaskor och en hel del annat konfiskerades genast . Personal gick igenom alla väskor och detta var tidskrävande. Men till sist var vi igenom…

Köer på flera hundra meter för att passera genom säkerhetskontrollerna. Och ett råd till arrangörerna är ju att utöka personal och antal entréer.

Och kö var det för att gå ner på den smala vägen till arenan, men de flesta hann komma på plats innan föreställningen började.

Lite osäkert med vädret men inget regn på hela kvällen och när konserten börjat skymtades viss blå himmel. Publiken såg ut som ”färgglada bollar” i IKEAS bollhav.

Så var det dags! Och det bjöds på en enastående musikupplevelse inklusive allt och där Helen Sjöholm drog de absolut största applåderna med dels Gabriellas sång från filmen ”Såsom i himlen,” med en fantastisk hyllning till den nyligen avlidne Mikael Nykvist och dels ”Du måste Finnas” från ”Kristina från Duvemåla”. Magiskt båda numren.

Hela programmet var väldigt varierat med alltifrån opera, visor, ballader till ett avslutande och rivigt popmedley med 80-tals musik där publiken stod upp och sjöng med. I medleyt fanns bl.a ”godingarna” – Girls just want to have fun, Working 9 to 5,  Like a prayer, Here comes the rain, Walking on Sunshine, Time after time. Nostalgi!!

Helen Sjöholm och Malena Ernman i öppningsnumret.

Ombytta och som Malena Ennman sa ”lite Kling och Klangstuk” över oss. Mycket humor i de fartfyllda dialogerna

Malena är på väg och ta det årliga badet i sjön bredvid scenen. Våtdräkten är på under. Missade dock badbilden eftersom jag satt i mitte av arenan, perfekta parkettplatser och sjön ligger på vänstra sidan av scenen.

Dalhallascenen är stor och själva kalkbrottet är ca 400 meterl långt, 175 meter brett och med ett djup på 60 meter och detta har gjort att även scenen är stor. De skrovliga väggarna i klakbrottet gör att eko undviks och ljudet blir mjukt. Alla sitt platser är utformade för att ge bra ljud var man än sitter men visst ser man bättre  ju närmare scenen man sitter. Stora bildkärmar finns där allt visas så att även de som sitter längre bak ”ser bra”.  

Jag avstod en ”selfie” men fick en fin bild av både Malena och Helene föreställningen. Malena här med blött hår efter badet.

Konserten slutade strax efter 23 och det var kö fär att komma upp till bussar och bilar och kö för att få ut bussarna från sin parkering. Men alla var supernöjda efter en fantastisk musikupplevelse och tog all väntan med tämligen gott humör. Skönt att bara ha en halvtimmes resa tillbaka till hotelet i Tällberg där en vickning väntade på oss. Och klockan hann bli ”tidig morgon” innan jag slöt mina blå ögon.

Utsikt från mitt hotellfönster på First Hotell i Tällberg och klockan har hunnit bli 03. Lång dags färd mot natt.

 

 

Resor i Sverige

Tällberg och Dalhalla

9 juli, 2017

Gomorron! Jag befinner mig just nu på jobbresa med övernattning i Tällberg, Dalarna, och skickar en färsk skylthälsning härifrån. Mycket står på agendan, även idag, söndag , och Dalarna visar sig just nu från sin soligaste sida så frukost på hotellets terrass, en promenad i omgivningarna, förberedelser inför dagen och sedan avresa klockan tio. Vi har ett par besök att göra under dagen innan bussen på eftermiddagen åter ställer färden mot Stockholm och visst blir det en bra dag även idag.

Söndag är det och ”skyltsöndag” som BP så förtjänstfullt förvaltar. Och mitt bidrag kommer idag just från Dalarna.

På resande fot. Bra buss och chaufför är viktigt och det har vi verkligen.

Ankomst till Tällberg och ”First Hotell ”, tidigare hotell Gyllene Hornet.

En huvudbyggnade med reception, matsal, sällskapsrum och hotellrum finns. Större och mindre stugor och härbren i gammal dalastil finns  runtom.

Lite frukt smakar alltid gott och fruktkorgar finns utplacerade lite här och var. Vatten, kaffe och te likaså.

Huvudbyggnaden och med vacker utsikt över Siljan från fönstren.

Från Tällberg gick resan  lördag kväll vidare mot Dalhalla och konserten med Malena Ernman och Helen Sjöholm. (Mer om det kommer i veckan, men en helt enastående föreställning var det.)

En fantastisk musikupplevelse blev det verklige i ett fullsatt Dalhalla. En regnfri kväll och 4000 personer i publiken gav en fantastisk stämning.

Helen Sjöholm och Malena Ernman.

Bild – ”skylt”  från i morse strax före klockan sju. Jodå, jag var uppe för det är ju arbetsdag…En strålande vacker morgon i Tällberg.

 

 

Resor i Sverige

Njutbar lördag

8 juli, 2017

Cityterminalen i Stockholm denna lördag morgon och vår bussresa mot Dalarna och Tällberg börjar. En buss fylld med 48 pigga, glada och förväntansfulla gäster, plus chauffören och jag, också pigga och förväntansfulla, kör genom ett halvsoligt Uppland. Grönskan utanför är påtaglig och än vackrare blir den när vi kommer in i Västmanland. Jag berättar om platser vi passerear och stämningen är god. Snart är vi i Dalarna och där vi har kaffe och smörgåsstopp vid ”Karlfeldtsgården” som ligger strax utanför Krylbo, en riktig oas. Vänlig personal tar emot oss och visar till rätta.  Inget regn, så det går fint att sitta ute i trädgården.

Här på Tolvmansgården föddes 1864 författaren/poeten Erik Axel Karlfeldt och han bodde här tills han tog studenten. I samband med att Karlfeldt tagit studenten och flyttade till Uppsala för att studera vidare såldes gården på exekutiv auktion eftersom hans pappa hade stora skulder. Gården återförs till familjen när Karlfeldts son köper tillbaka den 1967 men i början av 1980- talet doneras gården till Avseta kommun.

Det finns även en ”Karlfeldtsgård” i Leksand och det var en gård som Karlfeldt köpte 1921, efter att ha gjort många resor till Dalarna och fastnat för trakten.

Mätta och belåtna fortsatte vi resan mot Tällberg och vårt boende, First hotel. Smidig incheckning,trevliga rum, bra service och att vi är på plats en halvtimme före beräknad tid är bara att lägga till pluskontot.

Härlig utsikt från hotellet över Siljan och det trots en del moln.

Hotellet består av en huvudbyggnad plus olika byggnader och längor – alla med vacker grönska omkring.

First Hotell i Tällberg, tidigare Gyllenen Hornet är ett av de tio hotell/pensionat som finns här. Från början byggdes delar av det nuvarande hotellet som en privatbostad  1934 men blev några år senare hotell. I början av 1950- talet inköptes det dåvarande hotellet av postpersonalens semesteravdelning , därav namnet Gyllene Hornet och såldes på nytt 2015 och då till kedjan First hotell.

Spa och relaxavdelningen är fri att använda för hotellgäster. Byggnaden är relativt ny och har fått gräs på taket för att smälta in i miljön.

Huvudbyggnaden

Tällberg ligger mellan Leksand och Rättvik och det är ett perfekt läge om man ska bege sig till Dalhalla på konser Och det ska vi göra om ett tag. Men först en tidig middag. Vickning blir det på hotellet efter konserten och då har klockan närmat sig midnatt.

Tällberg är en turistort och man räknar här med ca 250 000 besökare per år  och med tanke på att byn har ca 1000 invånare så fylls det ju på en del.

Vi hoppas på uppehållsväder inför kvällens konsert och om den återkommer jag. Det ska verkligen bli en upplevelse att se och höra Malena Ernman och Helen Sjöholm tillsammans och det är också första gången de står tillsammans på en scen.