All Posts By

Ditte

Resor i Sverige

Omväxlande

20 juli, 2017

Höga Kusten, kuststräckan i Ångermanland, från Härnösand i söder  upp till Örnsköldsvik i norr,är ett unikt världsarv, ett av de femton världsarv som finns i Sverige.   Ett världsarv är ett kultur eller naturminne som anses vara angeläget för hela mänskligheten. Det kan vara en plats, ort, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människornas historia- Världsarven utses av UNESCO, FNs organ för utbildning, vetenskap och kultur och det är respektive land som lämnar in förslag hit för att komma med på listan. En bedömning görs av Världsarvskommittéen och om förslaget uppfyller uppsatta kriterier hamnar det på listan. Och på listan fanns över tusen världsarv i juli 2017 och fler tillkommer för varje år.

Under vår resa längs Höga Kusten har vi upplevt ett fantastiskt vackert och omväxlande landskap där höga berg, låga klippstränder, dalar, gröna skogar, blomstrande ängar, älvar och hav  ständigt varit närvarande. För oss blev det en avstickare till Rotsidans naturreservat, de vidsträckta hällarnas reservat, en fyra kilometer lång kuststräcka där man kan vandra längs de röda granitklipporna från Barsta kapell och till Rotsidans naturreservat, båda  närheten av Nordingrå. Vill man inte vandra så går det bra att nå Rotsidan med bil. En skogsväg tar en ner till en rondell  och där finns en stor parkering.

En skogsrondell, den första jag sett men  t.o.m. vår stora turistbuss kunde ta sig runt.

En några hundratal meter lång och vacker skogsväg  tog oss ner till havet och den vidsträckta klippstranden. 

Den röda färgen på klipporna av Höga Kustengranit har försvunnit i motljuset men utsikten är njutbar.

 

Här längs Höga Kusten, vid Skuleberget, finns världens högsta kustlinje på nästan 300 meter, alltså den nivå dit havet nådde som högst under eller efter den senste istiden.  Isen var som mest tre km tjock och marken trycktes ner 800 meter och när isen smälte bort började marken att långsamt höja sig. Landhöjningen pågår fortfarande och man räknar med att den är ca 8 m.m/år.

Från Bottenhavet och Rotsidan tog vi oss vidare med vår buss till Skuleskogens nationalpark och här finns svaren att få se på hur inlandsisen, landhöjningen och havsvågor fromat landskapet. Det soliga vädret hade nu för vår del bytts ut mot ösregn, men visst ville de flesat i gruppen ändå ta sig upp med linbana till toppen av Skuleberget som är 293 m högt.

På väg upp mot Skulebergets topp-Toppen var en gång den yttersta kobben i urtidshavets Höga kusten. 

I Skuleskogen och kring Skuleberget finns många varierande, vandringsleder och för den klättringsintresserade finns stora möjligheter. Vintertid går det bra skida på längden och utför .

Tydliga spår av landhöjningen finns överallt och för den växtintresserade erbjuds en frodig och varierad växtlighet. Ångermanland är känt som ett landskap där många sydliga växter når sin norrgräns och på nordsluttningarna och i raviner hittas fjällväxter.  Lodjuren och mårdar trivs här i skogarna liksom olika många fåglar och däribland olika hackspettar.

Alldeles vid Skulebergets naturreservat, någon mil från nationalparken ligger Naturum,– ett aktivt och levande museum, där man vill inspirera bsökar att ta del av landhöjningens fantastiska geologiska och kulturella historia och områdets vackra natur. Utställningar och bildspel tar oss med på en resa bakåt i tiden.  Väl värt ett besök.

En något disig vy från Skuleberget och här med Nokkfjärden nedanför. Avståndet dit är ca. två km.

Mer dis – men trakten är vacker i alla fall.

Men efter regn kommer sol.  Vacker utsikt vid Nordingrå kyrka och vår resa fortsätter. 

Resor i Sverige Resor utomlands

Från strand till strand

19 juli, 2017

Stränder! Tänk att jag dras till dem. Till stränder och till hav. Tiden är förbi då jag kan tillbringa tid på en strand, min hy har fått nog av sol genom åren, så nu är det i huvudsak skugga som gäller och det mycket beroende på alla stränder jag prövat och tillbringat tid på. Man kan inte få saker och ting ogjorda men kunskapen är större idag vad gäller solens skadliga strålar och tiden man bör utsätta sig för dem. Att vi behöver ljus och sol för att må bra är en helt annan sak och det gäller att inte bränns sig. (Jag är nog väldigt ”bränd” för idealet var ju att bli så brun som möjligt, vilket inte är så enkelt om man har ljus hy, ljust hår och är blågögd. Man får kämpa länge och visst blev jag både brun och bränd och med solskador som kommit på senare år. )

Några strandhugg bjuder jag gärna på och har fina upplevelser med mig i packningen. Strand är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotutmaning och där finns också många andra stränder att se.

Rotsidans naturreservat, ”de vidsträckta hällarnas reservat”, besrår av en kuststräcka som är fyra km lång och med vackert slipade diabashällar, inramad av vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. En vandringsled längs kusten leder hit från fiskeläget Barsta. (Rotsidans naturreservat ligger ca 5 mil söder om Örnsköldsvik.)

Överfyllda stränder där man får trängas har jag helst avstått ifrån men att strosa längs kilometerlånga stränder med fötterna i vattnet har varit en njutning.

Vår oas i Thailand, Chackapong beach, dit vi återvänt många gånger. En by, på fastlandet ca 20 mil sydost om Bangkok Ingen trängsel alls. (Bilden togs innan jag visst att solens strålar inte längre var min vän.)

Fiskare på Chackapong som vittjar sina nät.

Och att se solen gå ner på denna strand varje kväll vid 18- tiden är ett skådespel.

Fler favoritstränder finns det och detta är på ön Boracay, Filippinerna. Ingen trängsel, där vi valt att bo, skugga att tillgå och ett hav som bjuder på olika vackra blå nyanser.

Brasilien, en svalkande dryck i skuggan under tiden vi såg vi små sköldpaddor kläckas och komma ut ur sina skal.

Normandie, Frankrike. Här på stranden i Aromanche där min pappa  som  ung 23 åring var med under invasionen den 6/6 1944.  Han överlevde, vilket många inte gjorde. Minnena härifrån och de scener han såg utspela sig här följde honom resten av livet. 

 

 

Resor i Sverige

Fiskelägen finns det många

18 juli, 2017

Fiskelägen längs Höga Kusten  finns det många av och på vår resa längs stannar vi till i Norrfällsviken och i Bönhamn  som båda har alla sin charm men är olika.

Fisket längs Norrlandskustenhar varit viktigt i århundranden och med Gävlefiskarna byggdes fiskelägen upp och som nu lockar många besökare.  I mitten av 1700-talet var Gävle norrlands största stad  och där halva befolkningen var fiskare och dessa bedrev ett omfattande fiske längs den norrländska kusten, särskilt det som idag kallas höga kusten, eftersom tillgången på fisk här var så mycket bättre än i havet utanför Gävle. Själva grunden för Gävlefiskarna lades i mitten av 1500- talet då kung Gustav Vasagav Gävle fiskerskap ensamrätt till allt fiske längs Norrlandskusten mot att de betalade högre tull. Gävlefiskarna reste i början av somrarna ut till fiskelägena och slog här tillfälligt ner sina bopålar . De hade med sig sina familjer och byggde upp små ”kokhus” där det fanns en eldstad och plats att sova. Fisken som fiskades konserverades i form av salt strömming, surströmming, krampsill (soltorkad strömming) och när dte blev höst fraktades fisken hem till Gävle där den såldes.

Norrfällsviken i yttersta havsbandet är ett av dessa gamla fiskelägen. (Ligger ungefär mellan Härnösand och Örnsköldsvik)  Här kan man uppleva genuin fiskemiljö men Norrfällsviken har också satsat mycket på turism och här finns en rejäl camping, campingstugor, hotellrum, en 18-håls  golfbana, ett par restauranger, en fritidsbåtshamn och badmöjligheter som blandas med fina naturupplevelser.

Utsikt från restaurang Fiskarfänget.

I Norrfällsviken som i de andra fiskelägena ligger röda sjöbodar längs vattnet och de små bostadshusen, kokhusen, strax ovanför.

Fiskemuseet i Norrfällsviken gav en fin inblick i hur gävlefiskarnas tillvaro kunde te sig.  Ett stycke historia att ta med sig vidare.

Nästa fiskeläge vi besöker är Bönhamn, ett par mil söderut.  Även här var det Gävlefiskarna som byggde de första husen. Här känns det mer genuint och vill man övernatta finns det privata rum och stugor att hyra och kommer man med egen båt är gästhamnen rankad som en av de bästa i landet. Det berättas att Bönhamn  fått sitt namn av att fiskarna förr kom in hit för att ”böna” – täta sina båtar, men idag finns inga yrkesfiskare kvar här men namnet vittnar om den tid som var.  Att strosa runt här och slå sig ner på någon brygga är en lisa för själen och det känns som om tiden stannar för ett ögonblick.  Och hela tiden omges man av en natur och miljö som är svår att se sig mätt på. Absolut njutbart!

Sjöbodarna ligger längs vattnet och bostadshusen högre upp. (Jag såg att den del sjöbodar också var till uthyrning och här skulle jag helt klart kunna stanna ett tag.)

Just bilden här ovan är lite speciell för jag fick en kommentar här på bloggen av Åsa och det visar sig att hom och maken är med på fotot, det abdra från vänster. De sitter på bryggan vid båthuset och när jag förstorade bilden såg jag också detta. Ännu ett sammanträffande är att de också har ett boende i Torrevieja så ibland är världen liten.

Bönhamn. Och här finns ställningarna kvar där fiskarna en gång trokade sina nät.

Och dessa vackra blomsterängar som finns överallt…

 

 

 

Allmänt

I Mannaminne

17 juli, 2017

Mannaminne är ett slags allkonstverk i närheten av Nordingrå i Ångermanland, mitt i världsarvet Höga Kusten och som grundades 1980.  Här har konstnären Anders Åberg samla ihop ett femtiotal olika  byggnader, en del hitflyttade och andra byggda på plats och här samsas spårvagnar, konst, fordon och museieföremål som  samlats under en tid av  snart 40 år. Och arbetet fortsätter.

Området innefatttar också ett dragspelsmuseum  eftersom just dragspel var det instrument som användes mycket i dessa trakter. Här finns ett hotell där de 15 rummen, var och ett på sitt sätt, har en personlig utsmyckning. Det finns stugor för uthyrning, ”bed&breakfast” i Norgehuset, samt en restaurang.  Musikfestivaler och konserter av skilda slag, tillfälliga utställningar, speciella barnaktiviteter, gästande hantverkare och olika evenemang lockar många besökare hit.

”Besökare världen över dras till olika platser som man hört talas om och många dras  till Mannaminne, en vacker trakt i Ångermanland där målare från Nordingrå under säkert 150 år målat sina backar, hus och byar och visat på strrstädernas gallerier. Och kanske är Nordingrå känt som ett nordligt Österlen” .

Mycket att titta på finns det och det är minst sagt en ”salig blandning”. Min tanke var också hur allt forslats hit. Men på plats är det förvisso

Vi hade bokat en guide som berättade för oss om Anders Åbergs tankar om grundandet av Mannaminne. Kultur är viktigt och har få eller inga begränsningar. 

Ett jordbruksmuseum finns och där många gamla arbetsredskap som använts i trakten är  bevarade.

En rostig gammal ångslup som gått på Ångermanälven finns i alla fall nu på land och bärgad från älvens djup.

En kinesisk paviljong fick Anders Åberg i början av 2000-talet i gåva av den kinesiske ambassadören i Stockholm. En hel kinesisk delegation besökte Mannaminne i omgångar och blev förtjusta i trakten, och i Mannaminne. En kinesisk paviljong kunde också passa in här –

-Liksom ett gammalt uttjänat ”drakenplan” . (Ingen inredning finns i planet.)

Ett intressant besök och ett unikt konstmuseum i en vacker trakt är det.

Utsikt från Mannaminne ner över Ångermanälven.

 

 

Allmänt Resor i Sverige Skyltar

Längs kusten med skyltar

16 juli, 2017

Jag är fortfarande på resande fot längs Höga Kusten i norr och och dagens bidrag till skyltsöndag som BP så förtjänstfullt förvaltar är hämtat från  gårdagens tur i trakterna runt Örnsköldsvik i Ångermanland.  Välkomna att följa med.

Många och fina upplevelser blev det under dagen och ett av stoppen för dagen blev det lilla fiskeläget Norrfällsviken.

Hela Höga Kusten, sträckan från Härnösand till Örnsköldsvik, är ett världsarv och i Sverige finns det för närvarande 15 världsarv. (Världsarv utgörs av de kultur och naturmiljöer i världen som på olika sätt anses vara av stor betydelse för mänskligheten.  Vad som är ett världsarv bestäms i den av UNESCO, FNs organisation för utbildning , vetenskap och kultur. Varje medlemsland kan i FN kan lyfta fram de objekt man önskar ha placerade p listan och därefter beslutar en världsarvskommitté med experthjälp om objektet uppfyller uppställda kriterier som finns i konventionen.)

God lunch i trevlig miljö på restaurang Fiskarfänget som ligger nästan i vattnet.

Och fisk känns helt rätt att äta här; olika strömmingsinläggningar, sik, rökt och gravad lax tillsammans med tunnbröd bakat i trakten smakave gott.

Restaurangen har här vitt tak som sol/regnskydd.

Bönhamn är ett fiskeläge några mil söderut längs kusten.

Dessa gamla fiskebodar, nu omgjorda till sommarstugor, har det mesta inom räckhåll. 

Och om man nu inte har båt och sjön som sitt största intresse så finns det annat. En trädgård kan vara ett alternativ.

Nordingrå kyrka, en stor 1800-tals kyrka, med ett vackert läge vid vattnet blev slutstoppet för lördagens tur. Och här lyssnade vi till en opera av Puccini i en akt, ”Syster Angelica”.  En väldigt fin och lättsam musikalisk upplevelse i en nästintill fullsatt kyrka.

Även kyrkor har moderniserat sig. Så ny går det bra att ”swisha” kollekten eller annat.

En fantastiskt vacker kväll i en vacker trakt. 

Den här gången  har ännu inte hunnit se så mycket av Örnsköldsvik,för det är mysket som lockar i trakterna. Men jag bor väldigt bra på hotell Elite vid hamnen och utsikten härifrån är bra så jag har liksom stan utanför fönstret. Utsikten varvas med hamnen, Bottenhavet, hoppbacken, berg, skog och en del hus. Några mer färgglada.

Skyltar över olika företag som finns i Örnsköldsvik och i bakgrunden ett färgglatt hus, ett hyreshus som fått namnet Ting och som är byggt på en kraftig betongpelare på det gamla tingshusets innergård. Och huset syns vida omkring.

 

Resor i Sverige

Höga kusten väntar

15 juli, 2017

Lördagens jobbrelaterade resa gick  norrut längs den svenska östkusten och målet för dagen var Höga kusten, ett område som sträcker sig från Härnösand och upp till Örnsköldsvik i Ångermanland.  Vi lämnade ett Stockholm i sol och det blev kaffepaus vid ”Dinners” i Gävlebro, strax söder om Gävle, i Gästrikland. Resan  fortsatte förbi Söderhamn och Hudiksvall i Hälsningland och det blev en ny paus i samband men lunch strax söder om Sundsvall, på Svartviks herrgård, i Svartviks industriområde, och då hade vi bytt landskap igen och kommit in i Medelpad. (En oskarp karta, men den får duga just så länge, och vi körde den markerade blå linjen.)

Svartviks herrgård, en liten avstickare från E4 och en fin miljö för lunch och  promenad i vackra omgivningar.

Svartviks herrgård byggdes i början av 1800-talet för Svenska statens strömmingsrensiningskommittés räkning. DE arbetade för att göra Ljungan flottningsbar och köpte mark i Svartvik för att bygga olika bostäder och i samband med det byggdes också herrgården. Herrgården är byggd av träd som vuxit här i området och runt om växte olika industrier upp och däribland ett skeppsvarv som drevs av träpatron Dickson som köpte fastigheten 1832. Suddsvalls kommun köpte byggnaden i början av 1970 – talet och här har det drivits restaurangverksamhet sedan 1985.  Ett prefekt lunchstopp blev det och med väldigt god och varierad lunchbuffé´.

Fina omgivningar runt Svartviks herrgård.

Vårt nästa stopp var i Lunde och Ådalen och på vägen dit såg vi den mäktiga Högakustenbron som ska vi titta närmare på en annan dag.

Högakustenbron  är mäktig

Lunde, Ådalenkravallerna 1931, monumentet över de fem arbetare inom pappersindustrin som som blev skjutna av svensk militär när de i ett demonstrationståg sympatistrejkade för att stödja sina kamrater i Hälsingland som strejkade för att arbetsgivarna vill sänka deras löner. Ett sorgligt stycke svenska historia.

Monumentet i Lunde  föreställer en häst som stegrar sig inför en av demonstranternas fana. Monumentet är i brons,  2.6 meter högt och väger tre ton. 

Monumentet i Lunde restes 1981 i samband med 50 års-minnet av Ådalshändelsen. Monumentet restes på den plats där de fem blev ihjälskjutna och är gjort av skulptören Lenny Clarhäll och har inskriptionen”Här stupade fem unga arbetare för kulor av kommenderad militär sen 14/5- 1931.”

Ettt fint besök blev det och omkring Ytterlännäs gamla kyrka från 1200- talet. Här blev det en fin guidning  av kyrkans kantor som också bjöd  på musik på följt och cittra. Kyrkan ligger i Nyland, Sunnanåker, ca en kvart med buss/bil från Lunde och Sandöbron.

Ytterlännäs gamla kyrka och här blir vi varmt välkomnade av kyrkans kantor.  (Det finns även en Ytterlännäs nya kyrka.

Fantastiska takmålningar som är bevarade.

Utsikt över Ångermalälven från Ytterlännäs gamla kyrka. Absolut njutbart!.

Örnsköldsvik var dagens etappmål och och vi körde upp på Varvsberget för att få en överblick över staden. Vackert! Dagens etapp med dryga 60 mil körda var till ända- Sen middag väntade oss på hotellet.

Örnsköldsvik ligger framför oss och så även vårt hotell, Elite hotel, den höga byggnaden lite till vänster i bild.

Fortsättning följer och idag blir det nya upplevelser längs Höga kusten

Foto

Lek för stor som liten

14 juli, 2017

I leken kan man hitta det mesta och jag hoppas ha leks/barnasinnet kvar ännu i många år. Att ha roligt, glädjas åt stort och smått, att hitta humorn i det dagliga och att ha distans till tillvaron och till sig själv – det gör allt så mycket enklare och roligare. Och jag försöker med det, men har inte lyckats fullt ut. Inte ännu. Alltså ett område att förbättra. Jobbar på det.

Och imorgon jobbar jag mig norrut i Sverige. En härlig resa som kommer att fyllas av upplevelser under flera dagar och jag hoppas även på att lekfulla ska finnas med som en naturlig ingrediens. Lek är veckans ord att fritt tolka i bild och ord  hos bloggvännen Sanna i ”Gemsweeklyphotochallenge” och där hittar ni även andra ”lekkamrater”.   Här är ”min lek”.

Barnbarnet William leker gärna med lego.

Och lek i en rutschbana är alltid rätt.

Furuviksparken och en åktur i karusellen med mamma Liv uppskattas också av William.

Äldsta barnbarnet Max roar sig kungligt i vattenspridaren. Man kan leka mycket roligt med vatten.

Max gillar att  köra bil. Och det ska börjas i tid.

Syskon kan leka tillsammans och att bygga lego passar bra för både stor och liten. 

Moster Helen leker gärna med Max och William och att bygga i sand ger många möjligheter. Här i Torreveja.

Lekfullheten är inte åldersbestämd. Och jag blev gärna katt för en stund. Fotot taget i Peking vid en japansk körsbärsblomsfest

 

 

Resor i Sverige

Färg och form i Dalarna

13 juli, 2017

Helgens Dalhallaresa bjöd på en del annat förutom den  fantastitiska konserten med Malena Eenman och Helen Sjöholm.  Ett av stoppen vi gjorde på hemvägen var i Leksand, Västanvik,  på ”Jobs Handtryck” där vi vi fick en guidad visning och fick veta det mesta om hur tygerna trycks för hand och bakgrunden till att verksamheten startades.

Visst kände jag till namnet ”Job” och förknippade det med tyger och har sett mönstren på flera ställen, men innan resan blev det en fördjupning i det hela, för man måste vara rejält påläst och så även om en lokal guide visar runt. Jag har varit här för många år sedan men alla detaljer är svårt att ha i huvudet.

Här är tygerna fortfarande handtryckta som de var 1944 när verksamheten start och på Jobs bryr man sig inte om trender utan man tar till vara de mer klassiska  mönstren som alla är unika i sitt slag. Tygerna som används är oftast halvlinne som vävts i Belgien men även en del tryck görs på hellinne, som dock är mer ömtåligt.

Att vi var på rätt plats vittnade den vackert målade firmabilen om.

Mönstren trycks för hand meter efter meter och färg efter färg och varje omgång ”rapport” är på ca en meter innan mönstret upprepas och på så sätt blir ”skarvarna” färre. (Vanligast är att man annars trycker ca 60 cm innan upprepning) Även de schabloner som används är handgjorda. Viktgt är att ställa in mönstrens avstånd på de båda tryckborden och detta kan ta mellan fem och tio timmar.

Här ligger det tyger på de 60 meter långa tryckborden  och man trycker vanligtvis mellan 300 och 600 meter tyg per omgång.

Vår guide berättar om hur själva tryckandet går till och om ”schablonerna” som används.

Mönster och tyger finns på både längden, bredden och tvären.

Jobs trycker färgstarka tyger med motiv hämtade från naturen och med namn som kan rabarber, trollslända, Aurora och lek.  Hit till butiken kommer årligen mängder av turister från världens alla hörn. Och  tygerna som säljs bäst varierar efter vilka nationer besökarna kommer från, japaner och engelsmän varierar sig rejält. Men det blommiga går hem hos dem.

Vem var då Lisbeth Jobs? Hon föddes här i Västanvik 1909 och dog här 1961,  flyttade till Stockholm och utbildade sig till keramiker.  Som första kvinna öppnade hona en kreramisk verksatd i Stockholm 1931 och här kom även hennes syster Gocken Jobs,  också keramiker, att ha sin verkstad. Systrarna var inspirerade av deras mammas färgglada broderir där hon hade hämtat motiven från naturen. Världsutställningen i Paris 1937 och i New York 1939 blev framgångsrika för systrarna och deras namn blev känt. (Lisbet Jobs keramik finns bl.a. att se på Nationalmuseum i Sockholm och i Göteborg på Rhösska museéet. I Stockholm på Tössebageriet vid Karlavägen finns hennes keramik med i originalinredningen och i HSB huset på Flemminggatan finns 600 kakelplattor i hennes design.)

Under andra världskriget blev tillgången på glasyr begränsad och på inrådan av en kvinna, Astrid Sampe, då chef för NKs textilkammare, började systrarna överföra mönstren till textil och dessa trycktes då av just NKs textilkammare. Brodern Per Jobs var också textilkonstnär och tog över tryckandet av av tyger här i fabriken i Västanvik i slutet av 1980-talet och idag drivs företaget av släktingar till familjen.

Shoppen hade mycket fint att erbjuda och trängseln var stor för hit till Jobs handtryck och butik kommer strida strömmar av turister.

Jag slår mig ner och blickar ut över Siljan innan vi fortsätter vår resa söderut genom Dalarna på vägen hem till Stockholm.

Och i morgon väntar en ny kobbrelaterad resa för mig och denna gång norrut längs den svenska kusten och där Höga kusten väntar på oss. Följ gärna med!

Stockholm

Bra komplement

12 juli, 2017

Jag är väldigt nöjd med den kamera jag har, en Canon G7X,  som är med mig i stort sett dagligen. Liten och smidig med många inställningsmöjligheter/funktioner om man så vill. Dock inte en bra zoom. Men å andra sidan har den stort ljusinsläpp och är perfekt till det mesta utom just att zooma in på långa avstånd och då menar jag avstånd på mer än 100 meter.  Hushållet äger också en stor systemkamera, men den tycker jag är för tung att bära med mig och inte ryms den heller i en mindre väska eller ryggsäck, men ska jag sitta på vakt och invänta något eller inte gå så långt kan den få följa med. Men det är viss risk för innan jag hunnit byta objektiv kan det jag tänkt fotografera försvunnit. Skulle behöva träna upp mig vad gäller detta, men det har ännu inte blivit av. Tanken finns i varje fall. Den nyinköpta mobilen finns också, men har ju inte samma kapacitet vad gäller upplösning, men smidig för mycket. Men jag har alltid kameran med och mobilen kan  få var komplement till instagram .  Så jag har saknat en kamera med bra zoom. (Hade tidigare en Canon Powershot med bra zoom, men den blev stulen…)

Efter att nu ha funderat ett tag gjorde jag igår slag i saken och gick till min ”hovleverantör,” Fotokungen på Kocksgatan här på Söder. Personligt och med mycket kunnig personal och man får hjälp med inställningar om så önskas och kan komma in närsom och fråga om det är något som är oklart. För mig brukar en del vara just det när jag köper en ny kamera. Och den nya kameran skulle förstås provas och resultatet var helt klart tillfredsställande.

Globen ser vi från lägenheten och balkongen och den ligger fågelvägen ca 900 meter söderut. Här lätt inzoomad-

Mer inzoomad, dock inte maximalt.

Skanstullsbron överst och Skansbron, alldeles ovanför Hammarbyslussen, ligger ca 300 meter bort. Här har jag  zoomat in ytterst lite.

 

Detaljbild av Skanstullsbrons pelare. Inte full zoom, lätt att bilden då blit suddig. Här är fokus på brons ”pelare.”

Utan zoom, vy mot Hammarbyslussen och de båda broarna men också Thaiboat med lampor i masten. (Thaiboat ligger ca 200 meter bort)

Lite zoom och detaljerna framträder.

Mer inzoomat, dock inte ”all”. 

Och här är den nya kameran,  Canon PowerShot SX730 HS som jag hoppas ska bli ett bra komplement.

(Att det blev ytterligare en Canon berodde på att jag är inkörd på dem och att den har både de funktioner jag vill och fanns inom den prisbild jag hade tänkt. Och den är ett komplement)

 

 

 

Resor i Sverige

Trevligt stopp

11 juli, 2017

Konserten i lördags kväll med Helen Sjöholm och Malena Ernman i Dalhalla var huvudattraktionen på helgens resa men det blev också en del andra trevliga stopp. Att hitta bra matställen i trevlig miljö och som dessutom ligger hyfsat nära  resvägen kräver mycket arbete och den resebyrå jag arbetar för är verkligen bra på att hitta ”pärlorna”. (ingår inte i mitt jobb.)

Ett trevligt lunchstopp på resan mot Tällberg blev det på Karlfeldtsgården i Karlbo, strax utanför Avesta, i Dalarna och det var här på Tolvmansgården som författaren- poeten Erik Axel Karlfeldt föddes och levde sina första 18 år. (Även i Sångs, i Leksand, finns en Karlfeldtsgård, en 1600-talsgård som Karlfeldt köpte som fritidsbostad senare i livet.)

Erik Axel Eriksson föddes här på Tolvmanssgården 1864 men fick i samband med att han tog studenten lämna gården som då såldes på exekutiv auktion. Många år senare, 1967,  köpte Karlfelds son tillbaka gården och han i sin tur donerade den till Avesta kommun 1984.

Mangårdsbyggnaden- vinterhuset, är från slutet av 1700-talet och här bodde familjen på nedre våningen tillsammans med tjänstefolket under sena hösten och vintern. Övre våningen var till för festligare tillfällen.

Här i huvudbyggnaden finns ett café med lättare rätter, bakverk och goda smörgåsar. Plats finns att sitta inomhus och vill man förflytta sig bakåt i tiden går det fint att sitta en trappa upp och insupa miljön från Karlfeldts tid.

En av de stora salarna på övervåningen där det går fint att slå sig ner för en stund återvända komma till 1800-talet.  

Karlfelts kombinerade sov och arbetsrum.

Ett vackert målat skåp var inpassat mellan den branta trappan upp och ett av rummen.

Vagnslidret finns kvar på gården och där finns en del gamla redskap bevarade.  

Karlfeldt kom att efter studenten studera i Uppsala, men pengarna var ständigt en bristvara så studierna blev hackiga. I brist på pengar skrev han ett brev till dåvarande chefredaktören på Aftonbladet, Ernst Beckman, och bad om jobb och det blev en provanställning. I samband med denna byttes namnet Eriksson mot Karlfeldt. Jobbet på tidningen och olika insamlingar gjorde att Karlfeldt kunde avsluta studierna i Uppsala med en kandidatexamen 1892. Med en bred examen i botten  fick  Karlfeldt anställning  på Djursholms samskola och passande nog var då Beckman, som fått sluta sin tjänst på Aftonbladet VD för Djursholmsbolaget som ägde skolan. Men skolan hade både flickor och pojkar som elever och rektorn, Viktor Rydberg, tyckte att Karlfeldt ägnade flickorna alltför mycket intresse så han blev uppsagd.

En byst av Karlfeldt finns i trädgården.

Redan före anställningen vid skolan hade Karlfeldt debuterat som poet men med ingen framgång alls. Men det skulle bli bättre. I början av 1900- talet kom en ny diktsamlingar som blev succé och Karlfeldt kom att sitta i Svenska Akademien från 1913 till sin död 1931. Nobelpriset i litteratur fick Karldelt för sin diktning 1931, efter sin död. (Karlfeldt fick inte nobelfriset för egen del utan för sin diktning.) Även Dag Hammarskiöld fick Nobels Fredapris 1961, också efter sin död. Numer är detta inte möjligt med postuma Nobelpris, reglerna ändrades, förtydligades,  1974.

En liten del av den trädgård som anlades på gården 1972 och med  inspiration från gamla klosterträdgårdar och deras äldre arter av växter.

Sommarhuset är från början av 1800-talet och innehåller nu ett litet museum och här finns hantverksutställning och försäljning. Mysig trädgård att sitta i och njuta av en lunchsmörgås.

I ett av rummen här i huset föddes Erik Axel Karlfeldt och huset användes under den varmare årstiden av folket på gården just som ”sommarhus” och även en bagarstuga är inrymd här.

Vackra trasmattor tillverkade i trakten finns till försäljning –

liksom färgglada vantar och en hel del annat.

Ett väldigt trevligt stopp i fin miljö och där vänlig och tillmötesgående personal gav oss det där ”lilla extra”. Och nöjda fortsatte vi turen mot Tällberg.