All Posts By

Ditte

Skyltar

Mat och dryck – Veckans tema i Skyltsöndag

9 december, 2018

Söndag igen och idag den andra advent. Dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. I veckans bidrag till Skyltsöndag är det mat och dryck som är temat.

Vy från Stadsgårdskajen mot Slussen i ombyggnad. Här den trevliga restaurang Gondolen i bakgrunden och lyftkranen är belyst som en julgran med stjärna i toppen. 

Restaurang Gondolen

Restaurang Gondolen invigdes redan 1939 samtidigt med det nya KF-huset och Katarinahissen. (Idag stängd) Här uppifrån har man i klart väder fin utsikt över Stockholms inlopp, Mälaren, Slussen och Stockholms innerstad. Namnet Gondolen är inspirerat av passagerargondolen under ett luftskepp. Restaurang Gondolen ligger 33 meter över havet och under den gångbro som leder från Katarinahissens station och till KF huset. Restaurangen upptar också den översta våningen av KF huset och hit kommer man via en hiss från gatan vid Stadsgården, vid Slussen. (En entré finns också uppe vid Mosebacke, Södermalms torg)

 

Skyltsöndag med mat och dryck

Flera av veckans skyltar är hämtade från veckans spontana resa över till Mariehamn med kryssningsfartyget Birka Paradise.

Smörgåsbordet var en traditionell svensk förrätt under 1800- talet men som under 1900-talet kom att kallas för en buffémåltid eller buffé. Ett uppsving för smörgåsbordet  kom på 1660-talet tack vare Tore Wretman känd krögare från bl.a. Operakällaren i Stockholm. Tore Wretman var en av grundarna till den Gastronomiska akademien och var den som värnade om traditionerna i den svenska husmanskosten. mer om husmanskosten och varifrån ordet kommer finns att läsa här.  Han tilldelades också titeln professor 2000.

Mat och dryck - Smörgåsbordet fick under 1960-talet ett rejält uppsving av Tore Wretman.Ett uppsving för smörgåsbordet i Sverige kom på 1960-talet.

Mer mat och dryck. UNder 1800-talet serberades sömörgådbordet som förrätt.På 1800-talet serverades smörgåsbordet som förrätt. Mat och dryck som förrätt.

Redan på 1500-talet fanns smörgåsbordet men då i annan form än idag. Mer dryckesinspirerat.

Skyltar hittade ombord på fartyget.

Så mycket om ”ale vet jag inte. Men det lär vara en överjäst öl med ursprung från England och som idag bryggs över hela världen- Ölen bryggs vid högre temperatur,ca 12 grader. Jästen flyter då upp till ytan och det ger alen dess milda smak och mjuka bubblor. Smaken kan variera och den har låg kolsyrehalt och en kopparaktig färg- (Bartendern berättade)

Tennbägare för öl i variation.

 Härnö Gin (vill du veta mer så tryck på länken) grundades 2011 av Jon Hillgren är Sveriges första renodlade gindestilleri och finns i byn Dala utanför Härnösand. Både 2017 och 2018 har Härnö Gin utsetts till världens bästa.

En läcker flaska tycker jag.

Mat och dryck serveras  på Birka Paradise i många olika restauranger. Här i restaurang ”Terrassen” finns smårätter och dryck i stor variation.

Även här hemma på Söder

har det blivit trevligheter vad gäller mat och dryck. Fredagens eftermiddag bjöd på träff med yngsta dottern i ”Skrapan”, ett mindre men socialt och trevligt shoppingcentrum med trevliga barer och restauranger.

Ett glas bubbel och en bruschetta smakade gott.

Och at påt lördag eftermiddag titta in på restaurang Thaiboat för lite mat och dryck var också uppiggande. Särskilt i det jämngrå vädret.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

Resor i Sverige

Höjdpunkter från Karlstad och Värmlandsresan

8 december, 2018

Veckan har varit varierande och förra helgens resa till Värmland hade många höjdpunkter. Säffleoperans föreställning av ”Spelman på taket” var fantastisk och minnesvärd.  Besöket på Alsters herrgård (Frödings födelsegård) utanför Karlstad och julmarknaden där var väldigt trevlig och fri från ”krims krams”.  Jag undviker annars  julmarknader men här strosar jag gärna runt. Dessutom är omgivningarna fina och utbudet mer hantverksbetonat. Ett stopp i Karlstad och besök på Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konsthall, hör också till en av höjdpunkterna under resan.

Att äta lunch på stadshotellet i denna anrika miljö från slutet av 1800-talet är en av resans höjdpunkter. Stadshotellet i Karlstad ligger vid Klarälven  har anor från 1871. Här blev det ett gott lunchstopp i fin miljö-

Höjdpunkter

under resan fanns det gott om. Och till dessa hör också att det är ett helt annat tempo. Känns inte som om tiden är en bristvara hos de man träffar på eller att folk springer för att hinna. Vänligheten känns påtaglig.

Denna skylt finns utanför stadshotellet. Känns som om Stockholm skulle behöva ta efter.

Alldeles utanför stadshotellet, vid Klarälven, finns statyn ”Sola I Karlstad”. Och ”Sola” är ingen direkt sol, men skiner gör hon.  Hon hette Eva Lisa Holtz och levde mellan 1739 och 1818. ”Sola” var servitris och ägde en krog i Karlstad och var känd för sitt glada och soliga humör. Karlstad kommun har sedan 1989 en sol som sin officiella symbol/logotyp som är ritad av barnboksförfattaren Lasse Sandberg. Men redan 1985 var ”sola” i bruk.

”Sola i Karlstad” är gjord av Herman Reijers och kom på plats 1985.

Klarälven och följer man strandpromenaden här så kommer man efter några hundratal meter fram till Sandgrund.

Besöket på Sandgrund skrev jag om i veckan och då med Lars Lerins tavlor som utgångspunkt. Men i en del av museet, ”Vita  Rummet” brukar det pågå olika gästutställningar. Och just nu är det fotografen Madeleine Forsgren som ställer ut porträtt av de elever som Lars Lerin anordnade en konstskola för och som blev ett tv-program, Lerins Lärlingar. Nya program kommer till våren 2019.

Några bilder denna utställning.

Flera höjdpunkter. Att se porträtten av Lerins lärlingar tagna av MadeleineForsgren och att läsa deras tankar tillhörde också höjdpunkter från Värmlandsresan.resan

 

Och lite mer Lars Lerin fick det bli innan det var dags att lämna både Sandgrund och Karlstad.

 

Trevligheter Utflykter

Bra kombination – Kryssning med Birka, skärgård och god mat

7 december, 2018

Att gå ut ”på lokal” och äta lunch eller middag gör vi gärna. Och i onsdags kom vi  spontant på tanken på den bra kombinationen av en middag med en övernattning. Sagt och gjort! Hav och skärgård tycker vi också om, så efter en snabb titt på Birka Cruises hemsida var resan klar. Här ingick också det för mig viktiga tillbehöret. En bra hytt högst upp i fartyget och med stort fönster.

Sen eftermiddag och mörkret har lagt sig över Stockholm. 

En bra

och trevlig tur kom det att bli blev på alla sätt. Och smidigt för oss att nå fartyget nere vid Stadsgården. En buss eller tunnelbaneresa på 15 minuter så är vi på plats. (Om vädret är gynnsamt kan det också ibland bli en uppfriskande promenad på 30 minuter ner till fartyget.) Fartyget skulle avgått klockan 17 men p.g.a. underhållsarbeten ombord blev avgången senarelagd till 20.30.  Men fartygets landgångar var indragna så allt var ändå som om vi ”var på väg” trots att vi låg vid kajen. (Dock inte spelautomaterna för där finns speciella regler)

Bra kombination av middag, upplevelse och avkoppling är det att ta en kryssning med Birka Paradise. paradise för att Birka Paradise ligger fint vid kajen och väntar på sina gäster.

Lugnt och mysigt ombord. Ingen trängsel alls. Det fanns  ca 600 passagerare ombord och som mest kan fartyget ta ombord 1800 gäster. Det finns 700 hytter och alla är över vattenlinjen.  Dryga hälften är ytterhytter och med större eller mindre fönster.

Ett fint vinterlandskap var uppbyggt i den stora bufférestaurangen. Här tittade vi bara in för vi äter helst i à la carte restaurangen.

Mycket lugnt på sina ställen. Och mysigt att sjunka ner en stund i de mjuka skinnmöblerna.

Lugnt var det även i den ljusa baren, Terrassen, uppe på på däck 10. Här finns svenska tapas och goda goda drycker om suget sätter in. En jättestor vinterträdgård med solar (flera konstgjorda) bad och havsutsikt kan man ta del av om så önskas.  Och när vädret tillåter öppnas det gigantiska glastaket. också en fin SPA anläggning, en pool och vilstolar.

Bosse funderar över dryckesbeställningen för vår del. Lugnt här också. Kanske är alla och äter vid den första sittningen.

Kvällens aktiviteter

Vi hade bokat bord i à la carte matsalen till 19.30. och kunde i lugn och ro avnjuta en god trerätters kryssningsmeny.  (De flesta hade nog ätit redan 17.30 ) Till förrätt gravlaxröra, med forellrom, hackat ägg, hovmästarsås serverad på en liten bit kavring och härtill örter från Ekerö på Åland. Till varmrätt valde vi svartpepparstekt hjortfilé med portvinssky, vaniljrostade rotfrukter och persiljerotspuré.  (Varmrökt hälleflundra  med tillbehör fanns som alternativ) Och till dessert äppelkupol med äppelkompott, äppelkräm, färska hallon och honungsrostat mandelspån. Allt var verkligen gott och desserten inte alls söt utan uppfiskande. (Är inte så mycket för söta desserter) Mer om Birkas matkoncept och fartyget  i sig skrev jag om i april då vi var just på en matresa.

God och väl avvägd middag.

Jodå, det blev också lite dans för oss. En riktigt bra orkester, Callinaz, (som vännen Veiken väl känner till) stod för musiken och här var det många 60-70 och 80-tals låtar som spelades. Full fart och jag räknade med träningsvärk i vissa otränade muskler.

Även några juniorer testade dansgolvet.

En del av  skärgården

såg vi torsdag morgon. Sen frukost med fönsterbord. Och här njöt vi av både mat och utsikt när vi sakta gled genom Stockholms skärgård. Och skärgården här tycker jag är vacker. Men än vackrare när det är  varmare och man kan njuta av den utomhus på däck.  Så här kan det se ut i augusti.

Halvgrått ute men glittrigt i matsalen. Ett glas bubbel passade bra till den sena frukosten. 

 

Solen gjorde tappra försök att tränga igenom molntäcket men lyckades bara halvhjärtat. Lyckades gjorde jag. Och vann ett musikquiz ombord. Vinsten?  En ny resa med ”det där lilla extra”.

Resor i Sverige

Vi möts igen – Sandgrund, Lars Lerins målningar och jag.

6 december, 2018

Under förra helgens jobbrelaterade resa till Värmland hade vi ännu en gång förmånen att besöka Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konsthall, i Karlstad. Ett besök här – är och blir en speciell upplevelse och känsla. Och besöken här känns varje gång som om de vore nybesök.  Tror det nu var sjunde gången jag besökte Sandgrund och även denna gång fanns många ”nya” målningar på plats. Vår kunniga guide, Karin Bodland, också mycket god vän med Lars Lerin, lotsade oss med stor kunskap, humor och glädje bland en del av målningarna.

På vissa av målningarna finns det text. Ibland betyder den något och ibland är det tecken utan betydelse.

 

Vi möts igen

och det är alltid så inspirerande att komma hit till Sandgrund och Lars Lerin.  Tavlorna, ljuset, lokalen och miljön runt om känns välkomnande.  I  somras hade Liljewalchs konsthall i Stockholm en utställning med  målningar och foton av Lars Lerin. Inför utställningen  hade museiechefen Mårten Castenfors fått sig tillsänd en hel container med foton och målningar och det var han som valde vilka alster som skulle ställas ut. Jag såg utställningen på Liljewalchs och tyckte den var bra men i mitt tycke väl mörk. Kanske var det även de mindre och mörkare lokalerna på Liljevalchs som bidrog till mitt tyckande. Men samtidigt är det väldigt bra att Lars Lerins konst blir tillgänglig för fler. Hans tavlor är också ofta på turné runt om både i Norden och på andra platser i världen-

Vi möts igen. Sandgrund, Lars Lerins tavlor och jag. Sandgrund, det gamla danspalatset i Karlstad, vid Klarälven är sedan 2012 Lars Lerins permanenta konsthall-

Mer om Sandgrund och om konstnären Lars Lerin och  har jag skrivit om här.

Vi får en inspirerande introduktion till både Sangrund och Lars Lerin av vår guide Karin Bodland. Vi guidades av Karin Bodland, som med säkerhet , humor och stor kunnighet lotsade vår grupp runt på Sandgrund. 

Lars Lerin

är målare, fotograf och författare. Hur många målningar han gjort som är ”färdiga” vet nog ingen riktigt och många målningar är också samtidigt under produktion. En tavla kan ha årtalen 2009-2017 skrivet på sig och det innebär att tavlan påbörjades  2009 och slutfördes 2017. Dryga 50 böcker är skrivna och det kommer ca en / år.  I böckerna varvar han gärna dokumentära inslag från då och nu i sin berättarform där livet ofta möter konsten.  1983 debuterade han med boken Utpost där bilder och fotografier skildrar hans liv i norska  Lofoten där han bodde under flera år. Med boken ”Naturlära” fick han 2014  Augustpriset i kategorin svenska fackböcker.

"Vi står här och tittar" Fantastiskt att stå här och försöka höra vad björkarna i Lars Lerins målning vill berätta.

Björkar är ett kärt motiv och det är vanligt att Lars Lerin målar med inspiration från de platser han besökt. Mest målar han akvareller men på Sandgrund finns också tidigare oljemålningar han gjort. Konstverken är blandade och har både ljusa och mörka motiv. Bland målningarna finns motiv från Värmland, Lofoten, mycket båtar och sjömän och livet ombord skildras.  (Tror att det var hans morfar/farfar som var sjökapten.) Men även resor runt om i världen till Syrien, Island, Sydamerika, Sibirien, Afrika och andra platser har inspirerat till många målningar.

En björkskog med orange plastband som spärrar av. Varför? Vad finns det där.  Vissa tavlor har inga titlar och Lars Lerin tycker inte de behövs. Viktigt att den egna fantasin får utrymme.

Tavlorna

byts ut då och då och det innebär att det alltid också i praktiken finns nya målningar här. En del av dem reser på turné andra kanske har sålts. (Tavlor säljs inte på Sandgrund utan via auktioner och gallerister.) Men att komma tillbaka hit gör också att man ser nya hädelser och upplever de tavlor man sett tidigare på ett helt annat sätt.

Violer i mängder

Och samma tavla men lite mer i detalj.

En av flera målningar jag inte tidigare sett.  Vi stod  länge här och fascinerades av både ljuset i den och alla i detaljer.

 

 

Resor utomlands Trevligheter

Aruba – Ett kort Stockholmsmöte med ”One Happy Island”

5 december, 2018

Gårdagens gråväder  i Stockholm byttes på kvällen ut mot snöblandat regn, men också en tur till varmare trakter. Närmare bestämt till den lilla ön Aruba, utanför Venezuelas kust, i Karibiska havet. Det var  Travelmassive (ett resenätverk) som tillsammans med nederländska ambassaden, flygbolaget KLM och Aruba Tourism som bjudit in till detta event. Och visst piggade det upp att möta denna karibiska ö.

En trevlig presentation av Aruba- "One Hppy Island" på Nederländernas ambassad i Stockholm

Aruba

ligger i Karibien, i Västindien, 25 km norr om Venezuelas kust och är den minsta av ABC-öarna. (Aruba, Bonaire och Curaco) Här anses några av världens vackraste stränder med kritvit sand finnas (Det är ju gott om dessa lite varstans i världen…) Detta i kombination med det azurblåa havet gör att både bad,  snorkling och dykning är vad många ägnar sig åt under en vistelse på ön.

Aruba är en autonom del av Nederländerna, styr sig själv i allt väsentligt. Ön är både liten och platt och är tämligen platt med en högsta punkt på 188 m.ö.h. Det är enkelt att ta sig runt med lokalbussar för Aruba är bara 32 km lång och 10 km bred.  Huvudorten är Oranjestad, även den ganska liten med sina dryga 30 000 invånare. (Invånarantalet på hela Aruba är ca 108 000 personer)  Ön i sig är gammal och man har sett lämningar av bosättningar från 1000-talet då Arwakastammen kom hit från Sydamerika. Denna kultur plus influenser från nederländska, spanska och brittiska kulturer har skapat den blandade arkitektur och kultur man möter idag.

Mer fakta om ön finns här, på deras egen hemsida.

Arubas läge underlättar för  att smidigt kunna kombineras med besök i både Mellanamerika och Sydamerika.

 

Här är två av de tre sammanhållande länkarna i Travelmassive, Stockholm. Lola med bloggen ”Getraveler´s Nich och Sofia som driver bloggen ”Fantasiresor.” Längst till höger, Astrid Lindholm från Aruba Tourism Authority som gav oss en bra introduktion. Stort tack till arrangörerna..

En tropisk drink var läskande.

Här spelades det underhållande karibiska toner under kvällen.

 

Att komma till ön och att bo

Att ta sig till Aruba låter sig inte direkt göras per tåg men många väljer att kombinera öarna här i Karibien med en kryssning.  Men de flesta turister som kommer hit flyger och holländska  flygbolaget KLM är de som har flest flygningar från Europa. Och KLM gör över lag stora satsningar på att flyga mer miljövänligt. (Nu är det många flygbolag som tänker mer på att ta miljöhänsyn)

Vi fick också en presentation av ett av alla hotell som finns på ön ”Divi & Tamarijn”. Överlag verkar hotellen exklusiva och med ”all inclusive” konceptet.

 

Att ”mingla”

är trevligt och det är alltid roligt att utbyta erfarenheter och resetips. Många skratt blev det Här från vänster står Kerstin som med sin man driver bloggen På Upptäcksfärd och Helena från ”Freedom Travel.” (Jodå, Peter var också på plats.) Sedan träffade jag för första gången i verkligheten, Ann Louise med bloggen Från stad till strand och  Eva som skriver bloggen ”Rucksack”.

Kerstin, Helena , Ann Louise och Eva.

Dessa reseevent ger mycket på olika sätt och det är alltid trevligt att träffa andra bloggare som har resor som ett stort intresse. I oktober var det spanska ”Costa Tropical”, ”den tropiska kusten”, som presenterades. Dit har jag ännu inte kommit men under våren ska det bli en resa dit.

Foto Resor i Sverige

Skål – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

4 december, 2018

Skål är ordet att tolka denna vecka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med.

Alsters herrgård, strax utanför Karlstad,  i Värmland . Här på gården föddes skalden Gustaf Fröding 1860.

Skål  i variation

Jag har i helgen varit på resa i Värmland och här blev det flera trevliga stopp under vägs. Vi övernattade i Säffle och såg på lördagens kväll  Säffleoperansen fantastiska uppsättning av musicalen ”Spelman på taket”. (Även där finns skålar av skilda slag med.) Söndag förmiddag tillbringades på Alsters herrgård, Frödings födelsegård och här var det julmarknad. Kanske inte det mest julmarknadsvänliga vädret, men ändå väldigt trevligt. Och helt befriat från krims krams.

Här sitter Fröding på sin sten och undrar var ”gral”, nattvardsbägaren, är. ”Men i djupaste tingen, bo gnistorna hemligen kvar.  Af ljus som i lifsdrycken var”.

Alsters herrgård har jag besökt flera gånger, både i jobbsammanhang och privat och hela Alsterdalen är ett vackert naturområde.  Men söndagens väder inbjöd inte direkt till längre strövtåg i omgivningarna. Däremot satt jag ner en stund med en kopp kaffe i en av huvudbyggnadens salonger och läste några av Frödings dikter. Och en otrolig produktion är det med närmare 400 dikter. I sammanhanget fastnade jag för dikten ”Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck.”  Här i musikalisk version med Sven Ingvars men även gruppen Mando Diao har spelat in den på sin Frödingskiva. Många andra också…

I en av salongerna på Alsters herrgård läser jag dikten "Livets skål och min Anita"

Gustav Fröding satt där på väggen och tittade på mig där jag satt i soffan och läste några av hans dikter. Mer om Fröding och och hans familj och uppväxt har jag skrivit om här.

Här lagas värmländska kolbullar och både smeten till dem och lingonsylten som serveras till förvarades i fina keramikskålar.

Kolbullar är en slags tjock pannkaka med tärnat fläsk som är rökt eller rimmat. Detta läggs i en het gjutjärnspanna och över hälls en tjock smet. Denna enkla rätt lagades ute i skog över öppen eld  och var vanlig här i Värmland bland skogshuggare, rallare och flottare som levde långa tider ute i skogen i kojor.

Kolbullen serverad i en skål av papp.

Skålar

har jag gott om och i olika storlekar och de används till mycket. En skål som jag använder mycket är i norskt tenn från Lillehammer och med texten ” Giver – glede, vennefest – Vil jeg sprede till min gjest.” Den används för soppor, sallader, drycker och mycket annat. Och ibland får den också ett blomsterinnehåll.

Översatt till svenska blir betydelsen på inskriptionen ungefär ”givarglädje – vänners fest – vill jag sprida till min gäst”.

Skål!

 

Titta gärna in här för att se fler av veckans skåltolkningar.

Resor i Sverige

Spelman på taket – En höjdpunkt på Säffleoperan

3 december, 2018

I helgen har jag varit på en jobbrelaterad resa till Värmland. Här var en höjdpunkterna (fanns fler)  att se Säffleoperans uppsättning av musikalen Spelman på taket – ”Fiddler on the Roof”. En fantastisk föreställning som hade urpremiär i New York, på Broadway 1964. Musikalen bygger på en bok, en roman,  Tewje der Milchiger – Tevje mjölkutköraren som skrevs på jiddich 1894 av Sholem Aleichems.  Musikalversionens manus skrevs av Joseph Stein och musiken komponerades av Jerry Bock. I Säffleoperans version har Mattias Palm regisserat föreställningen.

För egen del är detta tredje gången jag besöker Säffleoperan, 2016 såg jag ”My fair lady” och det var en upplevelse att höra Eliza och ensemblen tala värmländska. Och förra året var det dags att se musicalen Annie här. Nästa år hoppas jag på att få se Chess av Benny Andersson, Tim Rice och BjörnUlvaeus.

Spelman på taket - en fantastiisk uppsättning av Säffleoperan.

 

Spelman på taket

utspelar sig i 1905 i den lilla  judiska byn Anatevka (fiktiv) i det judiska bosättningsområde i Tsarryssland. Huvudpersonen är mjölkutköraren Tevje som kämpar hårt för att bibehålla de judiska traditionerna. Han för en hård kamp även mot sina döttrars önskan att gifta sig med män som inte valts på traditionellt sätt av pappan. Konflikter blir det inom familjen. Dessutom finns yttre konflikter och oroligheter  – förföljelser av judar och andra politiska motsättningar inom det förrevolutionära Ryssland. Tevje förklarar att utan sina traditioner, ”traditsye” skulle de vara lika osäkra ”som en spelman på taket”. En som balanserar i denna osäkra värld. Denna historia om förföljelse, kärlek och politik är lika aktuell idag som när den skrevs.

Bilderna utom de två sista är tagna från  föreställningens programbladet eftersom ingen fotografering fick ske under föreställningen.

Spelman på taket - Utan traditioner är man just en sådan. Nära att falla. Spelmannen, här gestaltad av Anna Rubinsztein, lotsar oss tillsammans med orkestern genom föreställningen med sin fiol.

Huvudpersonen, mjölkutköraren Tevje spelas av Mikael Samuelsson (som spelat det mesta inom musical och opera och gjorde huvudrollen”fantomen” i Fantomen på Operan) I denna föreställning av ”Spelman på taket” är han fullt ut Tevje. Första akten inleds med ”Om jag hade pengar” hur skulle livet då te sig. (Här med Jan Malmsjö för jag hittade ingen hel version av Mikael Samuelsons version)

Mikael Samuelsson är lysande som Tevje. Han är Tevje fullt ut.

Här ett smakprov från föreställningens repetitioner.

Våra traditioner

traditsye på jiddish, det språk som berättelsen nedtecknades på, är starka och viktiga inom judendomen. Och här i berättelsen faller många av dem i det judiska kollektiv i tsarens Ryssland där berättelsen utspelar sig. Det blir sociala och politiska förändringar genom de fientliga krafter som representeras genom tsarens polismakt.

Här inleds den viktiga sabbatshögtiden och ett bord  är dukat med vit duk, ljus, sabbatsbröd och vin. Tevjes fru, Golde,  spelas av Monica Einarsson, välsignar brödet. 

Till traditionerna i byn hör att äktenskapsmäklaren Yente letar upp lämpliga män som kan passa. Och så gör hon även till Tevjes äldsta dotter, Tzeitel. Här föreslår hon byns slaktare som passande parti. Tzeitel är förkrossad och vägrar. Och det blir inget bröllop.

Tevjes tre äldsta döttrar. De vill inte följa traditionen att gifta sig med någon utan kärlek.

Golde och familjens två yngsta döttrar.

Männen samlas och här sitter Tevje i mitten tillsammans med slaktaren. Här firas och bestämmer att hans dotter ska gifta sig.

Glädje och sorg avlöser varandra.

Förändringen

kommer och allt bryts sönder i den lilla byn Anatevka . Den judiska gruppen måste packa sina saker och flytta. Historien upprepar sig. Finalen är stark. Den berör och tankarna stannar kvar. Detta är lika aktuellt idag. Lika aktuellt som det alltid varit

Alla judar är tvingade att lämna sin by.

En enastående föreställning är slut. Imponerande  vad gäller allt.

 

Tryck här om ni vill se ett klipp från föreställningens officiella trailer.

 

 

Resor i Sverige Skyltar

Skyltsöndag från Örebro och Säffle

2 december, 2018

Söndag! Idag också den första advent. Och dags igen för en trevlig och rolig ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Jag är på en jobbrelaterad resa till/i Värmland och vattentonet ”Svampen” i Örebro och några glimtar från Säffle får vara med i dagens skyltskörd.

Tidigt lördag morgon. Cityterminalen i Stockholm

Skyltsöndag – Örebro

Vi är på mot  Värmland och vårt första stopp blir i Örebro och i vattentornet Svampen. Här väntar ett ”mindre julbord ”. Ett gott och trevligt stopp med fin utsikt.

Vattentornet ”svampen” i Örebro. Ett tydligt landmärke och nästan överst i hatten finns en restaurang .

Vattentornet ”svampen” är med sina resliga 58 meter ett tydligt landmärke i Örebro. Här i ”hatten”, som syns vida, omkring ryms 9 miljoner liter vatten. ”Svampen” invigdes 1958 och den stod klar efter tre års intensivt byggande. Hatten, själva vattenreservoiren,  började byggas på marken genom att gjuta i en träform. Nör hatten var klar vägde den 3200 tonoch hissades upp  med 32 hydrauliska domkrafteroch därefter göts foten underifrån. tillväxten av foten var 58 cm/dygn. ”Svampen” är tung och ”foten” går 10 meter ner i urberget och 20 meter längre ner finns olika grundförsäkringar.

En av de 32 hydrauliska domkrafterna som hissade upp ”hatten”.

Restaurangen som finns i ”hatten”  erbjuder en fin vy ut över Örebro och utanför restaurangen finns en ”balkong” där man kan gå runt hela ”hatten” och se Örebro från olika håll.( Man är också välkommen hit upp för att se på utsikten utan att besöka restaurange)

Vi åt ett ”mindre ” julbord men där i princip allt det som brukar finnas med på ett svenskat julbord fanns att smaka. Och skylten som fanns här tycket jag var passsande. DEt är lätt att ta för sig för mycket mat. Magen  blir fortare mätt än ögonen.

Skyltar från Säffle

Vi lämnade Örebro och kom sent på eftermiddagen till Säffle i västra Värmland. Inkvartering på Elite hotell (det finns två hotell här ) och lite vila inna det var dags för oss att se Säffleoperans fantastiska föreställning  av ”Spelman på taket”  i Medborgarhuset. En riktigt fin teaterscen rymms här i huset. (Återkommer till både Säffle och föreställningen i nästa vecka)

I hotellets entré finns kartor och en ”app” att ladda ner för att ta sig runt här i stan. Bra initiativ.

Att Medborgarhuset i Säffle är en mötesplats är lätt att förstå- Och det märks.

Föreställningen är slut och vi är alla uppfyllda den när vi sätter oss i bussen för att ta oss tillbaka till hotellet.

 

Även förra året till första advent befann jag mig på en liknande resa som den jag är på nu och då var söndagsskyltningen och hämtad  från Karlslunds herrgård utanför Örebro.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

Stockholm

Längs kajen – I våra kvarter på Söder i Stockholm

1 december, 2018

Vi bor alldeles vid vattnet, längs Hammarbykanalen. Kanalen är en del av Hammarby sjö som i sin tur är en vik av Östersjön som går in här mellan stadsdelarna  Södermalm och och Södra Hammarbyhamnen, Hammarby sjöstad,som ligger  på andra sidan kanalen. Området är till viss del präglat av just närheten till vattnet och båtar. Och flera av de små gatorna i området som leder ner till vattnet har namn efter olika fiskeredskap som t.ex. Trålgränd, Ljustergränd, Mjärdgränd, Nätgränd och Dörjgränd. Namn som gatorna fick när husen blev inflyttningsklara 1994. Dagens promenad (fredagens) tar oss en bit här längs kajen och det i ösregn.

En del av kajområdet och bebyggelsen i Norra Hammarbyhamnen sett från Skanstullsbron i våras.  (Mer info om kajen och området i sig finns via länken, i ett blogginlägg jag skrev 2015)

Följ med längs kajen

Vi startar på kajen vid broarna, Skansbron längst ner och Skanstullsbron ovanför. Båten som syns till vänster på den första bilden är ”Thaiboat”, ett landmärke, som är kombinerad en bar och thailändsk restaurang. Här finns sommartid även en egen sandstrand där man med fördel kan slå sig ner i en solstol och för ett tag.

En av stans Sjöräddningsstationer är strategiskt placerad här och deras gula och röda båtar ffår göra många utryckningar och så hela året.  De röda tegelhusen hör till vår bostadsrättsförening, Tullstugan, och består av fem hus i två kvarter med 263 lägenheter i olika storlekar varav de flesta idag är bostadsrätter.

I bakgrunden syns Skansbron och Skanstullsbron (överst) och glasbyggnaden är Whites arkitektkontor.

Whites arkitektkontor är en fem våningar hög ”glaslåda” och där automatiska solskydd fälls ner när solen ligger på . På håll kan man genom glaset se interiören av björk och betong. För att ha ett så jämt inomhusklimat som möjligt hela året leds vatten upp från Hammarby sjö och in genom rörslingor. Klimatsmart och energisnålt då värme och kyla nästan är gratis. Högst upp i huset ligger en takterrass, lunchrestaurang och festlokaler för uthyrning. När vi flyttade hit 2004  fanns det under ett par år en  restaurang och en nattklubb i bottenvåningen. Men det är historia.

Whites arkitektkontor.

Stockholmskarta. Norra Hmmarbyhamnen är den sträcka på söder som går från väg 222 och följer vattnet fram till broarna. En sträcka på ca 2 kilometer.  

På kajen

finns det gamla järnvägsspåret kvar och är klassat som riksintresse för försvarsändamål. Förr användes spåren för att forsla varor från Södra station, längs kajen och bort till Stadsgårdshamnen  för att där lastas på båtar och tas vidare. Man trodde att det här skulle bli en omfattande järnvägstrafik så kajen gjordes bred.  Även avståndet till bostadshusen blev rejält tilltagen. Numer används inte spåren alls och den forna hamnen som låg här är ersatt av bostadshus.

 

Utanför vårt hus. Här syns tydligt de gamla järnvägsspåren.

De flesta båtarna som ligger längs kajen är husbåtar och de ligger här året runt och hyr kommunala platser. Alla båtar som ligger här måste var flyttbara p.g.a. brandfaran och ska då och då köras iväg på besiktning.

Fina innergårdar som grönskar. Så  även den sista november. (En firma har hand om skötseln och planteringen av alla växter.)

Lite längre bort

kommer nästa område  där kvarteren/bostadsrättsföreningarna heter ”Hönsfodret”, ”Trålen och Mjärden”. Olika arkitekter och  byggfirmor har varit inblandade i byggandet och satt sin prägel. Där finns också ett speciellt ljudisolerat hus som ingick i ett forskningsprojekt och där mätningar visade att det var Sveriges tystaste. (Hur man nu kan mäta det, men de boende är väldigt nöjda med den fina ljudisoleringen.)

Fint att gå och ha närkontakt med vattnet. Men skiner solen är det mer njutbart.

Tegelmurar, trappor, räcken och grindar avgränsar mot kajen

Här har fasaderna utformats i ”Stockholmsstil” , modell lite äldre, med 160 cm höga fönster och puts i gula och röda nyanser. Även på gårdarna här finns fina planteringar och utemöbler.

 

Många flyttbara husbåtar ligger längs kajen i Norra Hammarbyhamnen. På andra sidan kanalen ligger Södra Hammarbyhamnen och gränsen till Södermalm går mitt i kanalen.

Kajen är princip bilfri men buss nr 57 som går härifrån till Karolinska sjukhuset kör här en liten bit innan den svänger av.

Sista stoppet för nu blir ett fint grönområde, Anna Lindhs park. Anna Lindh med familj bodde alldeles här i närheten och efter mycket om och men så ändrades parkens namn 2013 från Vintertullsparken (området här heter Vintertullen) till  just Anna Lindhs park. (Varför det heter Vintertullen har jag skrivit om här)

Anna Lindhs park finns också här längs kajen vid Hammarby sjö.Anna Lindhs park ligger fint med utsikt mot Hammarby sjö och Södra Hammarbyhamnen/Hammarby sjöstad.

 

För egen del lämnar jag nu på morgonen både kajen och Södermalm och beger mig västerut i landet. Värmland och en jobbrelaterad resa väntar.  Men jag återkommer därifrån i morgon. Önskar alla en trevlig första advent och kanske följer ni med till Värmland.

 

Stockholm

Energigivande vecka med lite av mycket.

30 november, 2018

Sista november är här och Stockholm bjuder oss idag på alla tänkbara nyanser av grått. Dessutom kryddas allt det grå med  intensivt regn.  Och regnet får  i sin tur får extra kraft av rejäla kastvindar. För egen del har jag ”studiedag” inför helgens jobbrelaterade resa. Alltså en bra ursäkt för att inte ge mig ut alls. I övrigt har veckans första del bjudit på strålande väder och flera trevligheter som varit energigivande. En hel del promenader runt om i Stockholm har det också blivit. Och att sedan julen är på ingång lite varstans  är det svårt att missa. Men om just det är så energigivande kan säkert diskuteras.

På Biblioteksgatan tittade jag som hastigast in på Eataly, kombinerade saluhallen/restaurangen m.m. som flyttat in i biografen Röda kvarns lokaler. Ett besök här rekommenderas.

 

En omväxlande och energigivande

vecka har det varit. Och det vackra vädret som jag tog med mig från Spanien har  i alla fall befunnit sig i Stockholmstrakten fram tills i går. En hel del promenader, både långa och korta, har det blivit  på Söder och i City.  Träff med vänner, planerande av jobb och kommande resor, både privat och i jobbsammanhang har varit trevligt. Att rensa  här hemma känns som ständigt pågående. I veckan har jag på nytt rensat och lämnat till Stadsmissionen. En hel del finns som inte används, både vad gäller kläder och husgeråd, som kan komma andra till nytta. Även bilder på datorn och telefonen har rensats . Här har jag för varje bild som sparats frågat mig varför jag vill spara den. Finns inget svar så har den försvunnit. Men många bilder finns kvar och ytterligare en hel de  kan få vandra vidare. (Jodå, jag har både hårddiskar och ”moln” där nästan allt finns sparat, men bilder av dålig kvalitet behöver inte finnas kvar. Särskilt om de inte direkt betyder något för mig.)

En energigivande vecka med lite av mycket. Här en titt på NKs julskyltningFrån varuhuset NKs julskyltning.  En modern julskyltnig där man med hjälp av en ”app” och mobilens kamera kan följa med till en miljö inne i varuhuset efter stängningsdags.

Julstämningen

är svår att missa nu om man går ut.  Jag passerade i veckan det ”Stora Varuhusets” – NK och såg deras julskyltning, något jag gjort sedan jag var barn, i den mån jag varit i Stockholm när den pågått. På NK har julskyltningen ägt rum sedan varuhuset öppnade 1915. Till årets julskyltning, ”En magisk jul”  har det tagits fram en ”app”- ”NK Christmas” (kan laddas ner gratis) och med hjälp av den kan man som besökare se genom fönstret med en ny dimension och ta del av en värld som inte finns rent fysiskt. Temat i år handlar om vad som kan hända bakom kulisserna i juletid när det är stängt i varuhuset. Om man riktar mobilens kamera mot speciella markörer i fönstret kommer figurer man annars inte ser fram. Det känns som om figurerna  hoppar ut från fönstret och blir till ett vinterlandskap som förbereder sig för fest.

Från julskyltningen på NK.

 

Även Sergels Torg har kommit i julstämning med både upplyst gran, gröna granar och en hel flock med renar.