Kina

Ambulerande roll

Trots att jag sedan några år inte längre är yrkesverksam som lärare  tänker jag i dessa skoldebattens tider ibland tillbaka på de sista åren då jag arbetade som lärare och det hade jag förmånen att göra både i Peking och ett par kortare perioder i Thailand. Och efter drygt 40 år i läraryrkesbranschen med elever från 7 år och upp till 16 (inte samtidigt, men under årens lopp)  kan jag se tillbaka på många roliga givande och uppiggande händelser. Jodå, det har funnits annat också, men i väldigt lite skala. Jag hade nog förmånen att arbeta som lärare under en “gynnsam tid”, alltså från 1970 och till 2006 i Sverige (dock med en del avbrott inom andra yrkesområden) och sedan mellan 2007  till 2012 utomlands.   Skolan var då fortfarande till för alla och där ambitiösa mål som kunskap, vetgrighet och kretaivitet var viktiga och givetvis  att eleverna skulle lyckas, känna glädje över skolan och tycka att kunskap var viktigt. Dessa faktorer tillsammans med  gott samarbete och ständig dialog mellan skolledning-lärare- elever och föräldrar  gav en god grund att stå på. Är helt medveten om att det ser och sett olika ut runt i landet men jag delar mina erfarenheter.)

Då och då hamnar tankarna  på de år i slutet av min lärarbana då jag arbetade vid Svenska Skolan i Peking och jag kan se framför mig episoder som ständigt framkallar leenden. En händelse bland många som jag kan le åt är denna.

———————————————————————

Riktigt spännande måste jag säja och väldigt roligt. Denna dag var jag alltså en ambulerande lärare och det var första gången jag provade på just detta.  Solen strålade, luften var klar och nya upplevelser väntade både mig och elevgruppen. Alla var förväntansfulla, inte minst jag.
Det mesta hade vi fått med oss i fråga om böcker och material så det var bara att sätta igång med jobbet. Till saken hör att skolans lokaler var stängda under en vecka eftersom bl.a. ventilationen var bristfällig. Skolan hade flyttat in i   i  och övertagit en stor byggnad som tidigare varit  klubbhus för ett privat bostadsområde. Huset byggdes om för att passa skolverksamheten, men just ventilationen hade glömts bort

 

Tidigare Svenska skolan i Peking. En skola som tyvärr lades ner för ett par år sedan.

Skolans lunchmatsal med tillhörande väldigt god och vällagad mat som lagades på plats.

Skolans lokaler byttes alltså ut under en vecka och och det blev en ambulerande skola för mellanstadieeleverna där vi flyttade klassrummet tilll olika hem i området och skolans buss körde oss.  (De yngre och förskolebarnen kunde vara kvar i sina lokaler.) Vi följde det vanliga schemat i princip men komprimerade rasterna en del.

Dagens klassrum för de 15 eleverna i  den gemensamma klassen 4-5-6 var i denna trevliga villa.


Skoljobb pågår och det är olika redovisningar som är på gång. 

En del av ena lunchbordet

Skolan transporterade maten till oss och alla åt med god aptit.
Efter lunch och lite utomhusaktiviteter bjöds det på nygräddad pepparkaka som mamman i huset bakat och som smakade ljuvligt. Både yngre och äldre lät sig väl smaka.

Jobbet gick galant för oss alla och vi enades om att det varit en lugn dag fylld med koncentrerat jobb och fortsättning skulle komma att följa i ett annat hem nästkommande dag. Riktigt omväxlande och så roligt.
Fnissar lite betänkligt åt tanken – men hade detta varit möjligt hemma? Tveksamt eller vad tror ni?
Mat som skickas ut, transporter som ordnas, böcker och material som forslas, kunskaper inhämtas och delas, och familjer som mer än gärna vill ha oss hemma hos sig. Jag är klart imponerad!

28 svar på ”Ambulerande roll”

  1. Något säger mig tyvärr att det inte skulle fungera i en svensk skola i dag. Det är andra tider nu tyvärr och det sorgliga är att studiemotivationen inte alltid är så hög. Men samtidigt så vill alla ha högavlönade och spännande arbeten. En ekvation som inte går helt ihop…

    Kram och ha en bra dag!

    1. Jag förstår ju att det är så- och det är andra tider i mångt och mycket. Väldigt trist att studiemotivationen sjunkit och att kunskap inte längre värderas. Och visst vill de flesta ha högavlönade jobb och helst efter klass nio.
      Trist med en skola där kunskap inte längre räknas som viktig.
      Solig kram!

  2. Verkligen imponerande, och såklart ett härligt minne! 🙂

    Vi körde ambulerande spansklektioner ett tag här i Torrevieja. Men då var vi sex vuxna + läraren och fick lov att både transportera oss och fixa fika själva 😉

    1. Ja, det är ett av alla fina och roliga minnen och eleverna som idag snudd på är vuxna minns nog också detta med stor glädje, ja hela sin skolgång i Peking.
      Ambulerande spansklektioner låter bra men jag undrade just hur dte gick med maten och fikat, men du svarade ju på det. känns genast lite bökigare men kanske fick ni extra rörelse på köpet.

  3. Vilka underbara minnen du har att blicka tillbaka på! Ambulerande arbete, ja. Och att göra det bästa. Du ser strålande ut på kortet, ni hade det säkert gott.
    Fint att du skriver ner sådant här också.
    Idag en regnig kram!

    1. Tack! Ja, det var fantastiska år i Peking och en enorm glädje hos både elever, föräldrar och personal. Så viktigt!
      Jag tror på det positiva i mångt och mycket. Kan tycka att den bild som förmedlas idag då det gäller den för alla viktiga skolan ibland stjälper mer än den hjälper. Mycket finns att jobba med och mot men det postiiva måste överväga.
      Skickar genast sol till dig för vi har en undrbar dag.
      Kram!

  4. Jag det ser nog lite annorlunda ut idag=d Tuffare krav.
    Jag är så tacksam att jag fick hjälpa till i både i den engelska skolan och kanadensiska. Jag kände mig så delaktig i barnens skolarbete. Jag lärde även att känna flickornas vänner och lärare. Det var ordning och disciplin i klassrummet, Skolan i England hade en headmaster som var sträng men rättvis. Jag kan tänka mig dig som en riktigt bra lärare. Vilka minnen du bär på även de sista 5 åren utomlands. Kram på dig?

    1. Kraven tror jag inte är tuffare från skolans sida, men föräldrar engagerar sig inte och för mycket tid åtgår till telefoner, paddor och sociala media. Men många barn/ungdomar idag är såosäkra i sig och beroende av att duga och få “likes” på sociala medier att skolan och kunskaperna hamnar på efterkälken. Svenska elever utomlands har ju sällan detta behov och inte elever i de flesta andra länder heller där är kunskapen viktigare och barnen är tyrggare hemifrån.
      Vad roligt att du varit med i skolan och då vet du ju hur det kan vara med både kunskap, glädje, kamratskap och ordning och reda. Kul att få den insikten och vara delaktig. Fina minnen du också har med dig.
      För hur ska man kunna lära sig om det inte är arbetsro i ett klassrum. Skolan är ju en arbetsplats.
      Lärarjobbet är lagt på hyllan men jag är fortfarande intresserad av skolpolitiska frågor.
      Kram från mig och trevlig kväll.

  5. Imponerande hur enkelt man egentligen kan lösa en situation om alla bara hjälps åt lite.

    Om man ser till sig själv och tänker, skulle jag vilja ha sonens klass hemma, samma ålderskategori som den du visade på? Först spontant nej men sedan så jo, egentligen. Varför inte? De ska ju inte röja runt, de ska plugga. Fast var skulle de kunna göra det i vårt lilla hus? Men å andra sidan så gick det bra med golvet för er så då går det banne mig bra med golvet här med.

    1. Visst kan man!Och detta var en suverän lösning.
      Här var det fler föräldrar som vile ha oss hemma än vad vi hade dagar till och det var ju inte fri lek det var frågan om utan skoljobb enligt det vanliga schemat. Här satt i där vi fick plats och räckte inte stolarna så kom de med bil från skolan. Men det går bra att läsa in material även på golvet. Så visst skulle det fungera hos er en dag mellan 8.30 och 14.30 men lunchrast och ett par andra raster.
      Se, du tänkte om och att se möjligheterna tror jag på i alla sammanhang.

  6. Roligt att plocka fram saker o minnen från resor fina bilder Ditte 🙂 tack för du delar med dig av allt detta som du gör kram å trevlig kväll

    1. Det är ju lite trist när det skrivs så mycket negativt om skolan och det även i media talas om hur dåligt mycket är. Jag tror att positiva tankar kan föda något gott även om jag vet att tiderna förändras och förändrats.
      Det har hänt mycket de senaste åren i skolan och som kanske inte bara är till fördelar.
      Stor kram och trevlig kväll.

  7. Så roligt att du delar med dig av dina minnen från Kina mm! Ambulerande klassrum, en intressant tanke, men det krävs nog en annan kultur än den svenska för detta. Ja Ditte, du har verkligen varit med om ett och annat!
    Stor kram!

    1. Ett minne bland andra nu när det är ås mycket diskussioner o skolan hela tiden.
      Denna undervisningssituation fungerade utmärkt i en vecka som det gällde (hade nog gått bra längre tid) och vi jobbade efter det vanliga schemat. Det var föräldrarna som kom med förslaget så det var säkert en av anledningarna till att det blev så bra.
      Alla föräldrar erbjöd oss att få var hos dem och det handlade om fem dagar så det blev de som bodde närmast som vi gästade.
      Stor kram!

  8. Det var verkligen ett otroligt roligt och väldigt annorlunda minne. På din fråga svarar jag nej. Det skulle inte funka i Sverige, där man inte ens skulle komma på idén att låter undervisningen ske i privata hem. Ja hemmen här är ju tomma under dagen, då föräldrarna jobbar. Vad gäller maten så var den du visar ju en lyxig buffé på ett hotell. Den svenska skolmaten har jag aldrig hört ett gott ord om av kollegor som har barn mellan 8 och 16 år. I Täby levererar Sodexo maten till de stackars skolbarnen. Å Sodexo levererar oätlig mat bland annat till KS och några äldreboende också.

    1. Vad gäller Sodexos mat så har jag avstått den vid vistelse på KS. Har fått egen mat hemifrån. Helt oätlig.
      Jag har nog haft tur hemma på de skolaor där jag jobbat både i Solna, Upplands Väsby ocg Södermalm för där har maten lagats på plats och inte körts runt och det har varit bra mat. Men jag vet att det är så olika.
      I Peking var det oftast väldigt god och många gånger kinesisk mat som serverades och med mycket frukt och grönsaker separat.
      Vad gäller hemundervisningen vi hade så var det ju alltid någon förälder hemma, åtminstone en del av dagen och jag och en kollega hade ansvaret för eleverna och undervisningen. Men här hemma är jag ju tveksam ens om föräldrar var hemma. I Peking var det föräldrarna själva som kom med förslaget när de fick veta att ventilationen inte var ok och det var fler föräldrar som ville ha oss hemma än vad vi hade dagar till det och det kändes ju väldigt bra. Och annars hade detta fått lösas på annat sätt och blivit längre resor för barnen.
      Ett roligt minne bland många är det.

  9. Jag kan tänka mig att dina elever trivdes med dig som lärare!
    Och vilka fina minnen ni alla som varit där bär med er!
    Kram och trevlig kväll!

    1. Det var nog ömsesidigt och jag trivdes väldigt bra med dem. Väldigt roliga minnen finns med och jag kan le åt många av dem.
      Klart berikande så här på ålderns höst.
      Ja, alla vi som jobbat eller varit medföljande till och i Peking har många fina och roliga minnen med oss vidare.
      Kram och vi ses imorgon!

  10. Men så häftigt! Nej, har svårt att se just det upplägget i Sverige. Minne för livet, helt klart, och eleverna lär ju inte glömma detta heller. Vilken fantastisk upplevelse!
    Svar; Ja, tänk att jag tror vi kommer att stormtrivas i Solna, trots att jag inte hejar på AIK! 🙂

    1. Hemma är det nog lite klurigare att få till ett liknande upplägg men på Svenska skolan i Peking var föräldrarna alltid engagerade och delaktiga i mycket. Eleverna hade många roliga minnen med sig hem till Sverige efter sina år i Peking och jag kan fnittra hejdlöst vid många av dem. (Till min klass kom de också när det var jul och påskpyssel för att vara behjälpliga för min förmåga bland klister, fjädrar och flörtkulor är mycket begränsad.)

      Och du! Solna ör ju betydigt mer än AIK.
      Kram!

  11. Vilket härligt minne! Med en liten grupp fungerar det förstås med ambulerande skoldagar och det låter så mysigt att allt fungerade så bra. 🙂
    Kram!

    1. Jättefina elever, motiverade och hjälpsamma föräldrar och en vilja att få till det hjälper långt. Och många härliga minnen finns kvar.
      Kram!

  12. Det mesta går att lösa bara viljan finns, så är det ju. Jag har varit med om klasser som fått flytta ut ur skolan i Sverige på grund av reparationsarbeten/icke fungerande värme och ja, det går att lösa även där. Nu var vi inte i något privat hem, utan i olika “lokaler på stan”, bland annat i ett stort konferenscenter vilket var väldigt spännande med högstadieelever och jag kan berätta att det gick jättebra och de skötte sig utmärkt. Såg för övrigt matkommentaren och det låter väldigt trist. Hos oss (i Sverige) tror jag de flesta skolor lagar sin egen mat, och ett flertal vet jag gör det från råvaror och den får mycket beröm på många platser, så all skolmat är inte dålig.
    Härligt med alla minnen från skolor i olika miljöer, och fantastiskt att ha alla minnen att se tillbaka på.

    1. Visst går det mesta bra med humor, flexibilitet, samarbete och den goda viljan. Roligt att du också varit ambulerande i branschen.
      För oss blev det mest åraktiskt att var hemma hos eleverna efetrsonm avstånden i Peking är stora och de flesta elever bodde i närheten av skolan som i sin tur låg ett par mil utanför stan.
      Jag tror att många skolor som inte är direkt i strostadsområdet har ett bättre upplägg på mattillverkningen men vet att detta varierar mycket.
      Stockholms har nog en stor blandning och där man i många kommuner vill hålla nere kostnaderna och inte satsar på tillagningskök utan har andra firmor som kör runt maten och d är det lätt att kvalitén försämras. Men jag har haft tur och oftast arbetat i skolor med tillagningskök och det är stor skillnad då.
      Och jag kan le och minnas många roliga episoder från lärarlivet och det känns bra.

  13. Jag kommer med glädje ihåg när ni var hemma hos oss. Vilka lärare och vilka ungar!
    Engagerade och helt med på att vi löser problemet gemensamt.

    Elisabeth

    1. Tack, Elisabeth! Jag minns det också! Vilka elever och vilka föräldrar! Och vi trivdes fint tillsammans. Så härligt att tänka tillbaka på dessa år nu när jag är pensionär. Vilka år, vilka upplevelser och vilken glädje! Minns såväl när jag fyllde 60 år och Pontus och Eric övrerlämnade men present från er och vi vandrade till den lokala pizzerian där killarna bestllt bord för oss. Ja, det finns mycket…
      Restaurang Pavillon i avslutningstider och vi skildes åt och ditt fina tal. Blir tårögd!
      Stor kram och tack! Många hälsningar till Pontus!

  14. Av vad jag läser och hör om dagens skolor här i Sverige så vore detta nog inte möjligt.

    Intressant att läsa om en del av ditt liv och vad du har varit med om. Förstår att du har mycket inombords av sköna härliga minnen, från olika länder och arbeten.

    Vackra bilder, fina hus. Munskydd där vid maten av de som delar ut eller ordnar med maten, en bra sak. Jag har ju sett på bilder att många har munskydd på sig, i alla fall i Kina, men då mest ute. Den fina villan som skola, inte dåligt. Till och med staketet och grinden är ju urtjusiga. Häcken perfekt klippt.
    Tack och varm kram till dig.

    1. Kanske detta skulle kunna fungera på en liten ort i Sverige, men det krävs att man samarbetar mellan hem och skola och det samarbetet
      fanns hela tiden på skolan i Peking. Föräldrarna var väldigt viktiga. Och fina minnen har jag med mig och jag tror att även föräldrar och elever har det.
      Munskydden trr jag berör på att det periodvis var svininfluensa på gång.
      Och munskydd ute kan finnas eftersom luften ibland är väldigt förorenad.
      Vi turades om att besöka olika hem och vi var välkomna till alla Visst var det fina och stora hus, gott om sådana också.
      Stor kram till dig och soliga hälsningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *