Search results for

vernissage

Resor i Sverige Trevligheter

Färgsprakande vernissage.

1 juni, 2017

Stockholm lämnades i sol och vi möttes en timme senare av ett  Skellefteå där hagel blandat med regn kändes väl kyligt, allra helst som termometern visade +5.  Bra att ha packat med en tunnare dunjacka, vantar och halsduk. Sommaren kändes fjärran trots att det är den första juni och den första sommarmånaden inträtt. Men efter regn och hagel trädde solen fram och det kändes hoppfullt att se att all vacker grönska och fina blommor ändå ser pigga ut här uppe i norr.

Vacker vy från flygplansfönstret.

Och varför då resa till Skellefteå när det finns varmare trakter. Jo, anledningen är Tove, en mycket god bloggvän, som ska ha vernissage här i stan på galleri Lilja på lördag. Vi är några vänner som samlats redan idag för att välja ut tavlor till utställningen, umgås och ha toligt.   Av fyrtiofem tavlor  har ett tjugotal valts ut och imorgon, fredag,  är det dags för ”hängning” på galleriet.  Vi,  ”biståndsarbetare”, är Elaine erfaren konstnär, Annukka erfaren läkare som bistår med det mesta och jag som kombinerad ”husmor”,  fotograf och samtalsartner.  (Så tanlagfull vad gäller det konstnärliga är jag ju inte.) Och detta med vernissagen och välja tavlor är för mig en helt ny erfarenhet. Men väldigt rolig.

Vi har haft full upp hela dagen och har en del bestyr kvar men vi är väldigt hoppulla och entusiastiska.  Är någon i trakterna så är ni ”varmt” välkomna på en färgsprakande  vernissage.

Elaine till vänster och konstnärliga Tove.

Vi ser oss om här på Nygatan i Skellefteå, främst efter ett lämpligt lunchställe för att samla krafter inför besöket på galleri Lilja där utställningen ska äga rum.    

Galleri Lilja finns på Tjärhovsgatan 5 och här kände vi in atmosfären inför morgondagens tavelhängning.   

En snygg affisch, där Tove valt bilden, fanns förberedd på galleriet.

Många tavlor  finns det att välja bland och valen är svåra.

Tove med några av sina alster.

Några till. Och det tog lång tid att välja.  Ja eller nej?

 

 

Trevligheter

Full fart i huset – Gott och trevligt blev det

17 december, 2018

En vecka kvar till julafton! Känns lite annorlunda att vara hemma i Sverige denna tid för så brukar det inte vara. Vi har under några år varit i Thailand under december och så även över julhelgen. Och förra året tillbringade vi för första gången  december och  julhelgen i Spanien. Hur det blir i år är fortfarande en öppen fråga. Spontana infall dyker ju upp då och då. Mer planerat var då ”pysselträffen” här hemma i lördags. Då var det full fart på det mesta.

Snön kom till Stockholm i natt och så här såg det ut nere på kajen hos oss på Södermalm.

Full fart

var det redan från start här hemma.Vi var nio stycken som samsades om ytan och det hela flöt på oklanderligt. Vad som stod på ”att göra listan” var pepparkaksbak, godistillverkning och bakning av syltkakor  som var Max önskan . (Äldsta barnbarnet, åtta år) En hel påse med inspiration till andra julpysselsaker fanns också om någon hade haft lusten.

Full fart med pepparkaksbak. Gamla pepparkaksformar, ärvda efter min mamma, fungerar utmärkt. Tror de varit i farten i ca 80 år, så snart antika.

Yngsta barnbarnet William 5 år får lära sig av kusin Leo hur man kavlar.

Glasyren på.

Samtidigt som pepparkaksbak pågick i köket var hallongrottorna/syltkakorna på gång . Recept här-

Full fart gällde även vid tilllverkningen av syltkakornaHelen, (yngsta dotter, en kvart yngre än sin syster) Max och allas vår vän Sara. (Varit klasskamrat med Helen sedan klass 1 och vänskapen har bestått alla år)

Riktigt fina blev syltkakorna. Och mycket hallonsylt skulle det vara….

Godis hör till. Och ska det vara så ska det. Här är ”rocky road”. Innehåller mycket av det mesta; ljus och mörk blockchoklad, dumlekolor, marshmallows och salta pistagenötter. Recept finns här.

Väldigt goda men en bit räckte långt.

Middag blev det förstås fram på kvällskvisten och spagettin och köttfärssåsen smakade väldans gott. Och kan man änka sig att det också kommit en leverans från Tomten och det var ju lika bar att dela ut den när den ändå var på plats.

Alla är samlade och paketutdelningen påbörjas. Många paket fanns det. 

Sara fick en jultröja som verkligen blinkade-

Lite dans mellan paketöppningen. Full fart även här.

 

Lego till Max och William fanns också i något paket och här satte kreativiteten in.

 

En av mina klappar, en ljusstake, från ”Helenfamiljen.” Jag vet att jag för länge sedan såg denna på Designtorget i Stockholm. Men då blev det bara en titt. Men jag tyckte den var så vacker. Nu blev den i alla fall min och den gläder mig så.

Min fina ljusstake passar fint i närheten av den tavla vännen Tove målat. Tavlan fick jag i present i samband med hennes vernissage förra sommaren. (Sedan i somras bor Tove i Arvika)

 

Resor i Sverige

Arvika i Värmland – Målet för resan

12 december, 2018

Gårdagens tågresa från Stockholm fick en rivstart men när jag snabbt kom på att jag var på fel tåg och kunde byta tåg i Södertälje så gick  resan ”som på räls”.  Och målet var Arvika, en liten stad i västra Värmland. En stad jag tidigare endast passerat med bil och tåg men aldrig direkt stannat till i. Men nu så…

Arvika ligger vackert i västra Värmland, vid Glafsfjorden.På bilden kan man vid en noggrann titt se tre solar som speglar sig i både i Glafsfjorden och järnvägsspåren här i Arvika

Arvika

välkomnade med strålande sol och ett vackert vinterväder. Att ”sola ska lysa i Karlstad är ju ett begrepp och det gjorde den när vi passerade där också. Och följde med hit. Värmland besöker jag en del i mitt reserelaterade jobb men hitintills har det inte blivit något besök i Arvika. Jag har jag många gånger passerat här med tåg och bil på väg till och från Norge. Men något uppehåll här i stan har det inte blivit. Så nu fick det bli ändring på det och en tur till Arvika blev av. Och orsaken? Jo, min goda bloggvän Tove. Hon lämnade i somras Skellefteå uppe i norr och flyttade hit till Värmland. I Skellefteå besökte jag Tove i juni 2017 i samband med att hon skulle ha vernissage.  Och då blev Skellefteå en ny bekantskap.

Arvika och min goda bloggvän Tove välkomnar. Här välkomnas jag av Tove och ett härligt vinterväder.

Arvika i Värmland är märkt med 1.

Vi ser oss omkring

och eftersom jag ofta dras till vattnet blev det så nu också. Även här i hamnen speglar sig solen så fint. Skulpturen på bilden ,”Torso”, är gjord av Liss Eriksson, som skapat ett 40-tal skulpturer och statyer runt om i landet.  (Skillnaden mellan statyer och skulpturer är inte helt klar  ”en staty är alltid en skulptur, men det är inte alla gånger skulpturer är statyer, till exempel Niki de Saint Phalles färgglada verk utanför Moderna museet i Stockholm och Carl Fredrik Reuterswärds knutna pistolmynning” förklarar Lennart pettersson, universitetslektor vid institutionen för kulturvetenskap på Göteborgs universitet.)

En liten del av Arvikas hamn som är den innersta belägna hamnen i Sverige.

Ett av hamnmagasinen (finns två)och här finns restaurang, hantverksbutiker och utställningslokaler.

Och en lunch i dessa vackra omgivningar kändes helt klart lockande. Sagt och gjort och den mysiga restaurangen ”Bar Bord”uppsöktes. Perfekt läge alldeles vid vattnet och en restaurang som rekommenderas. Även värd en omväg.

Utanför restayrang "Bar Bord" vid Glafsfjorden i ArvikaRestaurang Bar Bord i bakgrunden. Och läget vid Glafsfjorden är så fint. Absolut njutbart denna vackra dag. 

Välkomnande inredning och en lika välkomnande personal.

Dagens lunch för vår del blev rimmad oxbringa och persiljepotatis serverad med grov senap, syrad lök och riven färsk pepparrot. En fräsch sallad serverades före maten och efter serverades  kaffe, liten kaka och en hallonpannacotta . Priset på 119 kr är mycket överkomligt. Billligt skulle jag vilja säga. (Vinet ingick inte i priset…)

En väldigt god lunch och så fint serverad. 

Vi går längs Glafsfjorden

efter vår långa lunchsittning och skymningen sänker sig redan. Glafsfjorden  är en sjö  i Arvikas och Säffles kommuner och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Sjön är 26 meter djup och ligger ca 45 meter över havet  vilket tar den till till plats nummer 25 bland Sveriges största sjöar. Glafsfjorden får i Säffle förbindelse med sjön Vänern. Trots namnet är det ingen fjord, men det har varit det. För länge sedan. Runt 7500 år f. Kr. var Glafsfjorden just en fjord i Ancylussjön, ett forntida innanhav och därav sitt långsträckta utseende.

 

Trevligheter Utflykter

Favorit i repris – Med färg, form och grönska i fokus

30 juli, 2018

Jag trotsade värmen igår och gav mig ut på vift. Och via Stockholms central, där jag mötte bloggvännen /vännen Tove  tog vi oss vidare med tunnelbana och buss ut till Ekerö några mil väster om Stockholm där lantliga omgivningar väntade. Det skulle bli en favorit i repris, ett besök hos vår konstnärsvän Elaine.

Favorit i repris ett besök bland färg , form och grönskaVi möttes av en färgspraknade altan där både färg form och grönska gav en härlig inramning.

Färgsprakande repris av en favorit

blev det och att slå sig ner på altanen mitt i härligheten. Förra året blev det också ett besök här ute, då i augusti. Och att komma hit  är som att komma till en kontrasternas oas där färg och form är viktiga inslag, både utomhus och inne.  Lugnet och tystnaden är påtaglig och i den lilla skogen hörs fåglarnas sång. Och runt om på tomten finns spännande saker att fästa ögonen på.

Vi hamnade på den grönskande altanen och där blev vi sittandes till en bra bit efter midnatt.  Mycket att prata i kapp var det efter det dryga  år som passerat sedan vi sågs, då i Skellefteå och då i samband med att Tove skulle ha vernissage.  Och nu var det alltså dags igen. Nya planer formas och nästa träff planeras till nästa sommar då det blir ett besök i Arvika, i Toves nya residens. En utställning i Arvika planeras och jag är inbjuden att vara med som ”allt i allo” . Vad det sedan innebär är en mycket öppen fråga.

Mängder av grönskande växter ramar in altanen.

Blått i olika nyanser tilsamman med det gröna och de vackra orange blommorna, ”svartöga”, är fint att vila ögonen på. 

Det grönskar även på baksidan av huset.

En lillstuga/gäststuga finns också på tomten och Elaines odlingar av bönor ser ut att ta sig.

Uteplats i trädgården finns och hit tar man med sig dynorna och slår sig gärna ner.

Tove och Eliane i väntan på maten –

Och även middagen sprakade av färg; fetaost, potatis, mängder av grönsaker, tunt skivat och marinerat kött. Så gott!

 

 

Trevligheter

Färg och form

16 augusti, 2017

Jag träffar bloggvännen Tove på Stockholms Central och vi tar oss med tunnelbana till Brommaplan och vidare med buss en bra bit ut på Ekerö. Den sista biten till dagens och nattens mål får vi åka bil. Vi befinner oss tre mil väster om Stockholms City men det känns som om vi är på landet. Tystnaden blir påtaglig, behagligt och en väldigt vacker grönska möter oss. Här ute bor konstnärsvännen Elaine och  nu och ett dygn framöver är det två konstnärer och jag som ska tillbringa tiden tillsammans. Helt klart inspirerande och uppiggande.

trädgård, altan, färg och formFrån altanen ser jag trädgården där färg och form fint förenas.

Under tiden jag fastnade här ute har Elaine hängt upp en tavla som hon valde i samband med Toves utställning i  Skellefteå i  juni. En utställning där jag medverkade som praktisk ”allt i allao.”

Jag möts  av ett hus och en trädgård som verkligen sprakar av färg och form. Allt i läckra kombinationer. Att gå runt här är som att vara på en konstutställning, färgerna sprakar. Ute och inne flyter samman. Elaine  (Elaine Olsson) målar i olja och har haft flera utställningar både i Stockholm och runt om i landet. Och i september väntar en utställning i Oslo där ett femtontal av hennes tavlor ska vara med.

”Det finns alltid en orm i Paradiset” (En av mina favoriter och spännande med de ansikten som syns till höger på tavlan.)

”Gycklarnas Hamlet”

”Spelemannen”

En del av trädgården och den ”rostiga ” möblen känns väl genomtänkt där den står.

Dags för middag och lite foton måste ju tas. Tove i fototagen och Elaine pryder sin plats i fåtöljen.

 Här blev det en god och färgglad middag, vad annars i detta konstnärshem, och vi blev sittandes tills kvällen övergick i natt. Tack för ett härligt dygn!

 

 

Resor i Sverige Trevligheter

”Guldstaden”

6 juni, 2017

Jag visst inte tidigare att Skellefteå kallades ”Guldstaden” men nu vet jag och smeknamnet har kommit till bl.a. genom Bolidens AB – ett metallföretag med rötter i Bolidengruvan i norra Västerbotten, ca fem mil nordväst om Skellefteå, där koppar, zink och bly bryts även idag.  Även Skelleftefältet, ett av de mineralrikaste fälten i världen, har bidragit till namnet.  Skellefteå är en ganska ung stad och gundades i mitten av 1800- talet, men man vet att det redan 6000 f Kr. har funnits bosättningar i området. Så gamla anor finns. Själva socknen har funnits sedan 1300- talet-. Många svenska, mindre, städer drabbas ganska hårt av utflyttning med i Skellefteå har befolkningsutvecklingen varit god. 1966 bodde ca 18000 invånare i stan och 1980 fanns det 30 000 och sedan har invånarantalet ökat men i mindre omfattning och 2015 fanns ca 36 000 invånare här. Skellefteås läge mellan Luleå och Umeå  och förhållandevis goda arbetsmöjligheter i området har givetvis påverkat och där skogsindustrin och vattenkraften sysselsätter många.  Goda kommunikationer bidrar förstås också till en levande trakt. Sedan måste det kanske också nämnas att Skellefteå har ett hockeylag som tillhör stadens stoltheter.

Igår kväll lämnade vi den trevliga ”Guldstaden” för att ta flyget tillbaka till Stockholm. Smidigt och bekvämt att förflytta sig  drygt 77 mil på en timme. Både Norwegian och SAS flyger och på ungefär liknande tider, men ibland skiljer priset en del.

Vi har haft verkligt fina dagar här uppe i norr och jag har med mig hem mängder av nya upplevelser, erfarenheter och möten av skilda slag. Och visst är andan här uppe annorlunda mot den i Stockholm. Jäktet är fjärran och jag möttes flera gånger av vänliga ord både på bussar och på stan.

När vi stod  i regnet och väntade på flygbussen (avgår 75 minuter innan flygets avgång, så det är glest mellan dem) kom bil från Skellefteå och taxi stannade och frågade om vi ville åka med honom ut till flygplatsen för samma pris som bussen skulle kostat. Vi tittade på varandra, tvekade lite men hoppade in. Chauffören hade en hämtning vid flygplatsen och skulle ändå ut så varför köra tom. Men detta var alltså inte i Stockholm. Här skulle jag helt klart tvekat och varit på min vakt…

De fyra dagarna i Skellefteå gick fort och det var tavlor, konst, möten och vernissage som var i fokus men vi hann med en del annat också, t.ex. en uppiggande skogspromenad i vackra omgivningar.

Här passerar vi utkanten av en kyrkogård. Kunde konstatera att det är gott om kyrkor i stan.

Blåbär på gång.

När jag nu varit omgiven av konstnärer/esteter så vill det till att ha ögonen med sig och se vad som kan finnas och hur man kan se det och vad något kan användas till. Vissa saker var lättare att se och dit hörde denna stubbe.

En rolig tanke att göra en pall av den. Tove skrev ett inlägg på sin blogg igår, den 5/6, där hon i ord och bild visade hur Elaine och jag utforskade en liten del av skogen. 

Två konstnärer, Tove till vänster och Elaine till höger, tittar på datorn och på de bilder jag tagit under dessa dagar. Skratten har avlöst varandra och många komiska händelser har uppstått av små saker.

Toves hem sprakar av färg och en hel del tavlor är hennes egna men just den stora gula tavlan i mitten är målad av Elaine.

”I betraktarens ögon” är namnet på Toves utställning och det är ett begrepp vi andra också tagit till oss. Och visst är det roligt hur man kan se saker på olika sätt. Jag har verkligen tränat på det nu när det gäller tavlor och även annat. Jag har ju inte så mycket konstnärlig talang i mig, men konst har alltid roat mig och sent på vernissagekvällen orsakade jag viss munterhet. Elaine hade ställt fram några av de vackra blommorna Tove fått på matbordet. Jag röjde i köket och planerade middagen till dagen därpå. Vid en snabb titt i kylskåpet såg jag fem stycken sockerärter snyggt placerade av Elaine, som är estet,  i en äggkopp. Jag tyckte det var genialt, men hade för egen del inte alls kommit på detta utan möjligen lagt in dem i lite plastfolie, om jag ens sparat dem. Så sockerärterna fick förevigas tillsammans med några av blommorna.

Jodå, till frukost åt vi upp de resterande sockerärterna och de blev en fin färgkombo på en smörgås med tomater och ost och lite annat från Toves fina kryddodling på terrassen.

Blommorna och den fem sockerärtorna i enäggkopp, något som jag gärna ville föreviga.

Vackra, ljusa, sommarkvällar och nätter vill man gärna ta till vara och det var något vi verkligen gjorde och på bästa sätt-

Strax efter midnatt i lördags och ett vackert ljus är det.

 

Idag är det Sveriges nationaldag och jag önskar alla en trevlig dag! Detta om nationaldagen och dess bakgrund har jag skrivit om här, Klart- oklart, ett inlägg från 6/6-2015, om någon vill ha en repetition.

 

 

 

Resor i Sverige Skyltar

Vilken väg?

4 juni, 2017

Jag har tillbringat några dagar här i Skellefteå, Västerbotten och börjar vänja mig vid en lugnare småstadstillvaro.  I en stad med ca 35 000 invånare i tätorten och drygt 70 000 i kommmunen verkar det finnas plats och tid för det mesta. Detta är något kommunen tagit fasta på och låtit ”Ge idéerna plats” bli stadens slogan. Riktigt vad det innebär har jag inte hunnit lista ut, men kreativt verkar det vara och det kreativa har vi ju ägnat oss åt här i samband med vännen Toves vernissage  här igår.

Idag är det både pingstdag, söndag och ”skyltsöndag”- ett tema som förvaltas av bloggvännen BP och hos henne hittar ni fler skyltare.  Dagens skylttema, ”Vilken väg” härrör från Skellefteå.

Flyget från Stockholm/Arlanda till Skellefteå tog en timme, verkligen smidigt och här möttes vi av ett par rejäla hagelskurar blandat med lite internationell känsla. Kanske tycker man att airport låter mer världsvant än flygplats. (Flygplatsen hette tidigare Falmark flygplats och ligger i området Sjöbotten. Lite unikt med en flygplats på sjöbotten)

Det blev flygbuss in till stan, en resa på ca 30 minuter och redan där möttes vi av en lugnet. En stressfri busschaufför bad oss slå oss ner och ta det lugnt när vi småstressade försökte leta fram våra kort för att betala resan.  Ett djupt andetag drogs och jag hann betala innan vi skulle stiga av bussen.

Vilken väg?  (Nu skulle vi inte till västerbottenostens hemtrak, Burträsk, utan till Skellefteå.)

Nygatan i Skellefteå, gågata- huvudshoppinggatan, som visar vägen till de flesta butiker och många caféer och restauranger.

En mindre närbutik  med en salig blandning och med visst fokus på vilken väg pengarna ska tas.

Att ha kraften som visar vägen känns tryggt och stärkande. 

Anledningen till resan var vännen Toves vernissage och det har verkligen varit en resa i resan att få vara med.  Spännande upplevelser och fina möten av skilda slag har det blivit gott om.

Galleriet är tydligt markerat med en fin skylt – 

– och Toves färgglada målning ”Röd trumpet”  välkomnar  besökare.

Målningen till vänster, ”Bågen” och ”Väduren” till höger är på väg.  Kanske mot okänt mål.  Och jag är lockad av att följa med…

 

 

 

Resor i Sverige Trevligheter

”I betraktarens ögon”

3 juni, 2017

Idag var det så dags för Toves vernissage, ”I betraktarens ögon”. Skellefteå mötte oss redan igår med vackert väder och idag strålade solen än mer. Inte ett moln på himlen.  Jag är ju i Västerbotten och här är det nu är ljust länge  om kvällarna och solen kommer också tidigt på morgonen. Den verkar vara uppe i stort sett hela natten och det gör att vi är pigga till sena timmen. Igår yttrade sig piggheten i att vi innan sängdags började gå igenom ännu fler av Toves tavlor som för närvarande förvaras i den gästlägenhet där vi tre ”biståndsarbetare” huserar.

Vi hittade ett fyrtiotal tavlor och tänkte att det måste bli än fler utställningar. Och här fanns många godbitar men tyvärr är galleriväggarna fyllda och något mer utrymme finns inte just nu.

Dagen V (Vernissage) började med champagnefrukost med jordgubbar och en massa annat gott på Toves terrass, som dagen till ära var omgjord till ett galleri med tavlor på väggarna och vackra föremål och blommor framställda- (Terrassen är alltid vackert smyckad om vädret så tillåter.) En perfekt start på en dag som skulle komma att bli väldigt lyckad.

Tove och jag i den vackra morgonsolen.

Skylt på plats utanför ateljén, Liljas konst och ramar, i Skellefteå.

Annukka skriver i gästboken, där många sidor kom att fyllas. 

Många besökare komoch gladdes åt Toves färgsprakande tavlor. Och just titeln på utställningen, ”I betraktarens ögon”, passar så bra eftersom tavlorna kan ses och tolkas på så många olika sätt. Det är ”vad ditt öga ser” som gäller.

Galleriet är också en konstnärsbutik, där allt material finns exponerat på ett väldigt överskådligt sätt. Och extra roligt ar att besökare till butiken också gärna tittade på Toves tavlor. Här personalen i butiken.

Vernissagen blev väldigt lyckat och så även kvällens middag hemma hos Tove med mig som matlagare. Västerbottenlax med smörslungade potatis och sockerärter, örtagårdssås, romsås och en fräsch sallad. Desserten fick bli resterna från gårdagens läckra vernissagetårta, (en läcker frukt och gelétårta) plus färska hallon och blåbär serverade  med vaniljsås.

Solen strålar fortfarande, vi också, och vi njuter av en underbar kväll och känner oss väldigt nöjda. Och Tove allra mest.  Jag är verkligen glad över att jag fått vara med om allt detta. Jag har fått nya erfarenheter och upplevelser och jag har fått tillfälle till flera olika möten.  Bara att lägga till pluskontot.

Kvällens middag.

Tove, Elaine, Aage och Anneberit (Toves kusin med man)) gjorde oss sällskap till kvällens middag.

 

Resor i Sverige

Lustfyllt arbete pågår

2 juni, 2017

Hagel och regnfritt idag och Skellefteå mötte oss med sol, vacker grönska och en temperatur på rint +10. Dock känns sommaren inte direkt påtaglig men vi har jobbat oss varma på Liljas galleri med att ”hängning”  och alla tavlor är nu på sena eftermidddagen på sina respektive platser.

Elaine monterar” najtråd” (ståltråd) på alla tavlor som skall hängas på galleriet.

Så var det själva ”hängningen” av tavlorna- En utmaning i sig, men efter att vi slagit våra kloka huvuden i ihop så kom alla tänkta tavlor upp på en passande plats.

I arbetet blev det också en intervjupaus när en journalist från ”Norran”, Norra Västerbottens tidning, kom till galleriet för att göra ett reportage så i morgon eller på måndag blir det där ett inlägg om Toves utställning.

Maria Wallin från ”Norran” intervjuar Tove.

Elaine placerade ut tavlorna på golvet för att sedan se hur dr passade ihop och nästa steg blev ett kliv uppåt på väggen för dem. Tove,  Annukka och jag kom med några synpunkter och nya ”hängningar” provades.

Riktigt bra!

Här också!

Annukka, Elaine och Tove granskar det hela-Några smärre ändringar och så var vi klara. 

Alla tavlor är hängda och vi är nöjda.  Nu väntar morgondagens vernissage. För mig har det var en helt ny upplevelse och utmaning att få vara med och ”hänga tavlor”, fundera över prisbild, prata om tavlorna och vad vi ser i dem. Och det har varit så roligt och stimulerande. Under arbetets gång har vi också haft väldigt roligt och skratten har varit många.

Min biståndssyssla här är att vara samtalspartner, fotograf och matansvarig så nu blir det fokus på mat. skall jag nu Aftonens middag  blir kinainspirerad, ”sichuan kyckling” (Sichuan är en del i södra kina och det innebär att det finns viss ”sting” i rätten. Förutom kyckling i små bitar ingår  en del strimlade grönsaker som vårlök, paprika, morot, broccoli, ingefära, vitlök och jordnötter. Här är det dels marinaden och dels såsen som som är det där lilla extra och som båda består av soya, risvinäger /balsamvinäger, maizenamjöl, sesamolja  och råsocker) Desserten, en en läcker frukttårta, en vernissagetårta, har Annukka lagat.

Vacker vernissagetårta.

Så ikväll firar vi. Alla tavlor hänger där de ska.