Search results for

just här just nu

Foto Stockholm

Just här & nu

7 augusti, 2017

Södermalm möter med halvsol denna måndag förmiddag och jag slår mig ner på den efter gårdagen regndoftande balkongen med en extra kopp kaffe. Även blomorna har en frisk regndoft och de ser pigga ut. Kommer inte att behöva extra vatten idag.  Förmiddagen har gjort entré och jag är här, här på balkongen både till kropp och själ. Många gånger är jag fysiskt på en plats men tankarna kan då ha skenat iväg mot nya mål och möten. Men nu är jag alltså bara här.  Här och nu är veckans ord i hos Sanna i Gemsweeklyword ord som fritt kan tolkas i ord och bild och här finns också andra tolkare med.

Jag sitter i min stol och blicken går österut. Hammarbykanalen, en del av Östersjön, ligger nedanför och de vanliga husbåtarna, de som alltid finns här, ligger på sina platser. Husbåtarna som har tillstånd att ligga här här måste alla kunna flyttas och detta är för att de vartannat år måste på genomgång för besiktining så att de uppfyller de säkerhetskrav som gäller. (Brandsäkerheten är extra viktig.) Husbåtarna här har kommunalt vatten, el och avlopp och betalar en månadsavgift för att få ligga här och tillstånd krävs. Här finns även några säsongsplatser men även då måste tillstånd sökas och båtarna uppfylla säkerhetskraven. På andra sidan kanalen syns en liten del av  Södra Hammarbyhamnen, Hammarby sjöstad, som också räknas till Södermalm trots att det inte ligger på ”malmen”.

Globen är alltid mäktig att se och nu såg jag att något rörde sig här, något som klättrade. 

Jodå, här är det ett par personer som håller på med något arbete, väl fastspända i linor.

Högt är det förvisso, drygt 85 meter över markytan  och totalhöjden är 130 meter över havet. Globen är i huvudsak byggd av betong, stål, aluminium, plåt och glas. Globen tog tre år att bygga och invigdes i februari 1989. Globen är en stor inomhusarena och som vid konserter kan ta emot drygt 16 000 personer (en del ståplatser) och vid ishockey ryms ca 14 000 . Globen är en ”multiarena” och kan snabbt anpassas till olika evenemang allt efter behov. Är man sugen att se Stockholm från ovan så går det en s.k. skylift upp till toppen och en vacker dag så har man här en fin vy över Stockholm.

Jag blickar till höger, och ser  mer av kanalen, liksom Hammarbyslussen som nu är den enda väg för alla båtar, stora som små,  att ta sig in i Mälaren. (Om de inte först vill ta sig söderut till Södertälje förstås) Tidigare kunde de mindre fritidsbåtarna utan mast ta sig ut och in i Mälaren via Karl Johanslussen (vid Slussen) i Stockholm, men där byggs det om så den slussen är stängd och kommer så att vara i många år till.

Hammarbyslussen, invigdes 1930,  med Skansbron underst, en klaffbro som öppnas för segelbåtar. Övre bron är Skanstullsbron. Ibland är det många båtar som vill slussa och då får några vänta. Köbildning gäller, men nyttotrafik som t.ex. sightseeingbåtar har företräde.

Ny slussning, ny broöppning. Skillnaden i vattendjup mellan Mälaren, som ligger högre, och Östersjön är ca 70 cm och beror på om det är hög eller lågvatten.

Jag har suttit ute en timme och solen har kommit högre så de automatiska solgardinerna på kontorsbyggnaden vid slussen har fällts ner- och det är dags för nästa broöppning.  Här kan man sitta länge och alltid är det något som händer.

Här vid Hammarbyslussen ligger också en av Sjöräddningens stationer men just nu är alla båtar ädr inne så läget verkar vara lugnt till sjöss-

Innan dagens bestyr tar vid vrider jag huvudet not norr, bort från vattnen och ser att måsmamman med ungar på taket till huset mitt emot rör sig.  Ungarna växer med rekordfart och skriker en hel de så jag hoppas de snart är flygfärdiga. Jag zoomar in och lyckas få med dem. (I övrigt är det uppsatt spikar på våra hustak för att måsarna inte ska boa här, men här har de hittat en spikfri zoon. )

 

Kina Peking

Kina! – Vad äter man där? Ja, mycket har vi tagit efter.

16 april, 2018

Kina, världens folkrikaste land med för närvarande ca 1,4 miljarder invånare har många munnar att mätta. Landet är världens fjärde största land till ytan med 9 597000 km2,  drygt 20 gånger större än Sverige. Mat har många gånger varit en bristvara och förr sades det att man här åt ”allt som hade fyra ben utom bord och stolar”.  Även idag är det på många håll, främst på landsbygderna, brist på mat och man är här, som på många platser runt om i världen, beroende av goda skördar. Och i samband med att kinas ekonomiska utveckling gått framåt, och så fortsätter att göra det,  har också tillgängligheten på livsmedel ökat.

Nudlar är något som man gärna äter i KIna Ohc i alla dess former. Och helst färska. Här är det tillverkning av nudlar på en restaurang. Något som också kan göras till en konst.

Vad äter man i Kina?

Det korta svaret på frågan är att man äter det mesta och mycket at den matkulturen har även kommit till vår del av världen. Vad gäller basmat hör ris, nudlar,mjöl, soyabönor, soyasås och olika sortes vinäger hit. Nudlar, äggnudlar, är en sorts asiatisk pasta som görs av en ojäst deg som består ägg, vetemjöl och vatten. Vanliga är också risnudlar eller glasnudlar, namnet efter dte att de är genomskinliga. Dessa görs av stärkelse från mungbönor. Riset serveras både som opolerat ris (råris) innehåller mycket fibrer och har ”silverhinnan” kvar. Även det polerade (silverhinnan bortputsad) är vanligt. Riset kokas utan salt och ska vara klibbigt vilket underlättar ätandet som sker med pinnar. Vad gäller soya så kan den i Kina hällas extra på maten men inet på riset.

Grönsaker, färsk frukt, mejeriprodukter, tofu, kött, fisk, skaldjur, ägg och bröd (i viss mån) – äts precis som hos oss, men tillagningen skiljer sig åt.

Nudlar i kIna kan ätas på många sätt. Här tränarbarnbarnet Max att äta nudlar med pinnar. Barnbarnet Max, här tre år, äter vid besök hos oss I Peking nudlar med god aptit. Och med pinnar. 

Världens äldsta nudlar

är kinesiska och hittades 2005 i en 4000 år gammal kruka i Lajia, en stad vid Gula Flodens strand. Förr fanns den tidigaste dokumentationenom nudlar  en bok skriven mellan 25 och 220 år e. Kr och man har fram till våra dagar tvistat om nudlarnas ursprung. Var det kineser, japaner, araber elle ritalienare som först uppfann dem . Men nu hittades beviset. Det var kineser och forntidens nudlar tillverkades av olika grässorter.

Grönsaker och frukt

Grönsaker äts sällan råa utan tillaga spå något sätt. De vanligaste grönsakerna – någon kålsort – kinakål förstsås, lök, purjolök, broccoli, lotusrot, blomkål aubergine, bönor av olika slag och spenat tillagas genom att man snabbfräser dem, gärna tillsammans med vitlök och ingefära och låter dem sjkuda en lite stund i vätskan som bildas. Broccolin och blomkålen blir ofta egna rätter med mycket vitlök. Grönsakerna kan också serveras i olika inläggningar och smakar väldigt bra de också.

Grönsaker säljs på gatan, på marknader och i butiker och är verliga basvaror tilsammans med ris och nudlar. 

Kinakålen, baicai, är den vanligaste grönsaken på vintern. I månadsskiftet oktober.november rullar lastbilarna in i Peking och andra större städer i Kina med tonvis av kål som säljs för under en krona per kg.

Kinakål och purjolök levereras i Peking

Färsk frukt är ganska dyrt utanför säsongen eftersom den då måste importeras. Men redan i början av mars kommer jordgubbarna från södra Kina, liksom ananas. Inhemska äpplen finns att tillgå i stort sett hela året. Och att köpa frukt och grönsaker på marknaden är inte både billigare utan också mycket roligare. Frukten äts däremot oftast färsk som hos oss.

Jorgdgubbarma säljs från början av mars och till juni då säsongen atar slut. Och de är riktigt goda. Priset nu i mars när vi var i Peking låg på ca 10kr för 500g.

Mejerirodukter, tofu och ägg.

Mejeriprodukter som  ost och smör fnns det inte  större utbud av men en typ av cheddarost och edamer tillverkas och säljs i Peking. Vad gäller smaken så påminner den om ost. Men i västerländska butiker som det finns gott om finns ost från Europa att tillgå precis som hemma. Dock dyr efetrsom den importeras. Tofu, är en proteinrik och i sig tämligen smaklös sojabönsost som finns överallt. Används mycket i matlagningen och får då en helt annan smak beroende på hur den tillagas. Utbudet av tofu i en kinesisk livsmedelsbutik kan vara 40 olika vaianter. Soyamjölk är populärt och säljs ofta i plastpåsar och med sugrör. Med och utan socker finns.  Vanlig mjölk i tetraförpackningra finns oftast i större livsmedelsbutiker, men kineserna  liksom många asiater dricker inte diret vanlig mjölk. Yoghurt

är väldigt populärt och säljs överallt både på gatan och i butikerna.  Den finns i drickvarianter och i burkar och utbudet är enormt. Yoghurten säljs även i lerkrus på gatorna. Och kruset ingår.

En mindre del av yoghurtsortimenet. Här  i vår livsmedelsbutik.

Ägg är också populärt och finns att köpa på marknader, i mindre och större butiker. Pannkakor med olika grönsaksfyllningar säljs som snabbmat/frukostmat och olika rätter där ägg ingår äts gärna på restauranger. Ofta ser man på trottoarerna försäljning av kokta höns eller vaktelägg som ligger i en mörk vätska. Detta är ”teägg” som är kokta i stjärnanis och te. Riktigt goda.

Även urvalet av olika soretrs  ägg är stort.

Kött och fisk

Kyckling, anka och fläskkött är vanligast och det är de djuren som mest förekommer som husdjur. Nötkött är inte så vanligt men finns att tillgå både i butiker och på marknader.

Kött, här på en lokal marknad.

Fisk från från havet finns mer att tillgå i de delar av landet som just ligger vid havet. Mycket rimligt.  I Peking är ofta fiskrätterna dyrare eftersom det inte direkt finns sjö eller hav i närheten. Vanligast är odlad karp som ofta ångkokas. Fiskarna kan man vanligtvis beställa och se ut från restaurangens akvarium och som sedan lagas till. Likså kan man i många butiker köpa fisk från deras akvarier. SEdan flera år tillbaka finns också importerad lax från Norge och Kanada som blivit trendigt. Men precis so andra importerade varor är den förhållandevis dyr. (Dock billigare än i Sverige)

Öl, kaffe, te, vin och sprit.

Öl, ”pidju” är populärt som måltidsdryck vid sidan om te. Den kinesiska ölen är god, om man nu tycker om öl och Tsingtao eller Yangjing är vanliga märken.  Och på bryggeriet i Tsingtao har vi varit.

Te förekommer överallt och Grönt te, lu chai, är vanligt, men även jasminte och krysantemumste. Även svart te dricks. Kineserna tar aldrig mjölk elle rsocker i sitt te.  Kaffe finns att beställa men bäst smakar dte nog på någon av de västerländska caféerna.

Tsingtao, det inhemska ölet är omtyckt i KIna.

 

Kina framställer idag mycket vin av västerländs typ och har av Frankrike lärt sig hur dte ska gå till. Stora vingårdar finns och vinet har gått framåt smakmässigt. Mycket utländskt vin importeras ocks och säljs i butikera till lägre priser än de i Sverige. Importerad sprit finns i liknand eutbud som hos oss och även en del inhemska sprit. Men den skulle jag avråda från om det inte gäller att använda den till rengöring.

 

Detta  är del 2/3 om kineiska mat och sista delen  kommer på fredag. Första delen finns här.

Foto Peking Trevligheter

Inuti – veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

3 april, 2018

Inuti är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge .Utmaningen i sig är att med bild och/eller/ text – tolka ordet. Fritt fram för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med.

Här finns veckans övriga bidrag och det är verkligen roligt att se alla olika tolkningar av ett och samma ord. Titta gärna in!

Inuti glaskupolerna på Globen kan man få en fin vy över Stockholm med omnejd. Inuti dessa glasbubblor som finns på Goben i Stockholm kan man få en bra överblick över huvudstaden och omgivningarna. Perfekt med en tur upp, särskilt om vädret är klart. 

Inuti

mitt huvud pågår full aktivitet och jag kan känna mig som om jag sitter inuti en glasbubbla och blickar ut över nejden. Jag tittar på det som finns runt mig just nu, blickar tillbaka mot Peking och alla fina upplevelser och möten där, både från den nyligen avslutade resan och från de år vi bodde där. Blicken går också framåt, mot London dit jag, döttrarna och älsta barnbarnet Max åker på torsdag. Även kommande resor och andra trevligheter som är tänkta under våren och sommaren skymtar förbi . Och det ser ut att bli en bra blandning.

Bild tagen just nu från balkongen, inzoomad.  Undrar vad som rör sig inuti svanens huvud. Kanske hur den ska genoföra en lyckad slussning. (Svanarna tar sig ofta turer fram och tillbaka genom Hammarbyslussen, mellan Mälaren och Saltsjön, Östersjön)

Jingshanparken i Peking

är en av flera stora parker mitt inne i Peking och hit återkommer vi alltid. Här är det, särskilt på helgerna, full aktivitet och man är välkommen att vara med eller bara vara åskådare.  Vilken man än väljer så är det en häftig upplevelse. Namnet Jingshan betyder utsiktsberget men parken kallas också för ”Meishan” som betyder Kolberget och ligger 46 meter ö.h.

Det finns en myt som berättar att kejsaren här hade ett hemligt kolförråd under berget. Berget ligger upvräkt på på ruinerna av mongolkejsarens palats för att markera att de inte var välkomna tillbaka. Och enligt feng shui är det ocks gynnsamt att ha ett berg som skydd i norr.

Jingshanparkens västra entré. Inträdet till parken kostar 2 yuan ca. 2,60 kr. Inuti parken finns stora grönområden, tempel, caféer, vackra planteringar och vid klara dagar ges en fin utsikt över Peking. 

Fulanpaviljongen, en av flera vackra paviljonger,  är dryga 11 meter hög och byggdes i mitten av 1700-talet.

Högst upp på Kolberget ligger också ”Eviga vårens paviljong” – ”Wangshungting” och härifrån blickar man i söder ner mot den Förbjudna staden  och dess guldskimrande tak.

Eviga vårens paviljong

Förbjudna staden – Zijin Cheng

är nog ett ”måste” om man besöker Peking och bäst är att komma tidigt på morgonen vid 8-tiden när palatset öppnar. (Mindre kö, men köer är det för även alla kineser som kommer till Peking vill förstås besöka den Förbjudna staden. Området är stort så det blir sällan trängsel annat än vid just kassorna. Effektiviteten är stor så det går ändå snabbt att köpa sin biljett.)

Den förbjudna staden färdigställdes av kejsare Yongle 1420 och här skulle 24 kejsare komma att bo unde Ming och Qingdynastierna, mellan 1368 och 1911. Murarna runt är dryga 10 meter höga och tre metre tjocka. Här finns dryga 74 hektar mark (1 ha = 10 000 m2) som upptas av olika palats, innergårdar och trädgårdar. Antalet rum och kammare beräknas vara 9371 så detta är världens största palats till ytan. (Sedan 1987 är Förbjudna staden listat som världsarv)

Inuti jIngshanparken i Peking har man mot söder en god utsikt över den Förbjudna staden. Förbjudna staden sedd från Kolberget i Jingshanparken.

 

 

Utsikt från Kolberget västerut över Peking och helt klart är det ju inte. (Sjön i bakgrunden är  konstgjord och byggdes för att kejsaren skulle kunna ta sig via den och konstgjorda kanaler från Förbjudna staden ut till Sommarpalatset.)

Vy mot norr. I bakgrunden syns Trumtornet och delar av det mer moderna Peking.

Trumtornet, Gulou

Uppfördes i början av 1400-talet men redan ett par hundra år tidigare fannas här ett torn. Trumtornet reser sig mäktigt med sitt tak i tre nivåer och syns vida omkring. Trumtornet är slutet på den 13 km nordsydliga axeln genom staden och trummorna här markerade dygnets timmar. Med hjälp av trummorna och klockan i Klocktornet (ligger i närheten)mätte man ut tiden så att alla Pekings invånare skulle kunna hålla reda på tiden. När på dygnet man trummade har varierat men fram till 1915 slog man/trummade man klockan 19 och vid midnatt.  (Både Trum och Klocktornet  är öppna för besökare)

 

Kina Peking

Pekingresan närmar sig och nedräkningan har börjat

8 mars, 2018

Pekingresan närmar sig med stora steg och om en vecka är vi på plats. Resan tillbaka hit har funnits med i tankarna sedan 2013. Då blev det ett kort och kärt möte  över dagen och vi var  då på väg till Thailand. Givetvis är det en annan stad idag än den vi lämnade 2010, efter nästan  fyra år här. Men mycket finns ju kvar och mycket har tillkommit. Åren vi tillbringade här har gett oss erfarenheter, vänner för livet, upplevelser och mycket kunskap av skilda slag . Och det var ju i princip en slump att vi  kom till Peking.

Pekingresan närmar sig och jag längtar.Morgonutsikt över en del av innerstan och den stora Chaoyangparken. En av alla parker i Peking.

Pekingresan

-Är verkligen efterlängtad och vi har i flera år pratat om att åka tillbaka. Men det har blivit annat i stället så nu bestämde vi oss i höstas att det skulle bli. Tyvärr trilskades då mina gamla solskador så det var inte alls optimalt att resa . För åker man till Peking så blir det absolut en aktiv och rolig resa och kraftena behövs. En hel del utflykter står på programmet och vi ordnar dem själva. Att hyra en chaufför för en dag eller att ta sig fram med buss och tåg är ganska enkelt och vi ”rår oss” gärna själva. (Har sedan en tid tränat extra och repeterat lite kinesiska så jag hoppas lite mer kunskaper dyker upp i huvudet.)

Och det är inte alla gator där bara bilar förekommer. Stora variationer finns. Cyklar och mopeder är vanliga. 

Givetvis kommer Pekingresan att innehålla en tur till den kinesiska murenEn  vandring på muren väntar förstås och att gå här på ett av världens underverk är en upplevelse. Vi har gjort det många gånger och man tröttnar aldrig.

Pekingresan ordnar vi själva och flyger till Peking med Finnair via Helsingfors. Smidigt och bekvämt. Och att Finnairs nya plan, Airbus 320, har betydligt mer gott om plats än sina konkurrenter gör att det känns som ett mycket bra val. Även prisbilden. Vad gäller boendet s bor vi i kvarteret bakom där vi hade vår lägenhet.  Nära till allat! Vi bokade via hotellets egen hemsida och fick då ett väldigt bar pris. (Bättre än vad bokningssidor kunde erbjuda.) Vi har själv inte tidigare inte bott på detta hotell, Hollyday Inn Express Dongszhimen, men många av våra vänner har gjort det så det är ett bra val. Priset ligger på mellan 500 och 600 sek/dygn och då ingår en bufféfrukost och internet på alla rum och i offentliga utrymmen.

Lite att göra

Man ska vara rädd om fötter. Pedikyr och manikyr samtidigt och även fotmassage där fötter, underben och skuldror gås igenom. Och till ett väldigt förmånligt pris. Njutbart.

Några par glasögon ska köpas och priset för ett par progressiva med bågar och synundersökning är på ca 1200-1400kr. Vanliga glasögon kostar under tusenlappen. Och glasögonen är perfekta. Har flera par som flitigt används.

Hyra cyklar sk vi göra och jag ser fram emot cykelturer i Pekings gamla hutongområden liksom på den gigantiska cykelbanan framför den Förbjudna staden. En cykelbana som är lika bred som en svensk motorväg.

Så var det maten. Och denna bild är till vår goa vän Anna. PÅ bilden är även en vän och tidigare kollega med, Mikael.  Denna lilla hålet- i – väggen -restaurang kallade vi för 4 kronors. Namnet kom till därför att det från början fanns  några maträtter som kostade just  fyra kronor. Tror när vi flyttade hem att några rätter kostade runt 10 sek. Menyn finns på väggen. lite knepig att begripa, men det fanns en meny där rätterna var fotograferade. Säkert mest för vår skull. Här var det bara kineser också vi som kom. Och toppenmat! Vi hoppas innerligt att restaurangen finns kvar

Rejäl och väldigtt god kinesisk mat. Och styrka på den fick vi bestämma. Ägarinnan till höger.

Har idag varit till Chinese Visa Application Service Center på Karlavägen 108 i Stockholm och lämnat fingeravtryck. Och det lyckades. Även mitt pass hade förflyttat sig hit så nu är det hopppfullt. Fick även veta att om inte alla papper var klara fick inte fingeravtryck lämnas. (Vi har liksom inte fyllt i några för uppgifterna fanns bevarade från åren i Kina) Tröstade mig med att man även vid inresa i USA måste lämna fingeravtryck för att få komma in och här är det nu redan gjort. Så jag fortsätter  nedräkningen inför Pekingresan.

Har lämnat fingeravtryck så det känns hoppfulllt nu.

Och visst fanns det lite fägglatt här idag…

Foto Spanien Torrevieja

Här&Nu – veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

30 januari, 2018

Här&Nu är veckans ord att fritt tolka i Sannas i fotoutmaning, Gems Weekly Photochallenge. Här finns också veckans övriga bidrag och även de ord som finns att tolka under årets alla veckor.Utmaningen i sig är att med bild och text eller bara bild tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar.

Här&Nu

Att befinna sig här och nu, på alla plan, är i sig inte enkelt. Men varför ska saker och ting vara enkla?  Ofta är man  på väg någonstans antingen i tankarna eller rent fysiskt. Jag satt igår, den 29/1 och åt lunch ute, ja både utomhus och på en uteservering och försökte se vad som hände precis just här och nu. Eller just där och då. Beror på hur man ser det. Bilderna är tagna under två timmar och här& nu känslan tycker jag framgår.

Några befann sig på stranden i Torrevieja denna sena januaridag. Och här&nu känslan verkade stor. Några befann sig i lä på stranden och verkade nöjda med det.

Ibland ligger det flera fartyg till havs som väntar på att få komma in och lasta salt. Torrrevieja kallas också för ”saltbyn”- på norska. Saltet har alltid varit viktigt för Torrevieja och mer om det kan man läsa  här.

Ett fartyg  ligger till havs och  väntar på att komma in till saltkajen/saltpiren i Torrevieja för att lasta salt.

Log när jag såg damen med cykeln nere på badbryggan. Hit krävs det att cyklen lyfts och kanske blev hon själv lyft av havet som verkligen skummade.

Trött kan man lätt bli och varför då inte vila sig en stund. För egen del var jag på väg hem efter lunch och en promenad. Men man kan helt klart vara här&nu även i sömnen.

Här&Nu! Är man trött så är man det även i Torrevieja. Blir man trött så blir man, här&nu.

Och det var katten också. En grannkatt som sov så gott i eftermiddagssolen.

Förra året, den 7/8,  fick vi av Sanna  också orden ”här och nu” att tolka i Gems Weekly Photo Challenge. (Noterade det av en slump) Och så olika det blev. – så skrev jag då. 

Undrar om ni andra minns hur ni skrev. Jag gjorde det inte utan fick bläddra i arkivet.

Spanien Torrevieja

Njutbara dagar i Torrevieja. Just nu med extra sol och värme

24 januari, 2018

Det är slutet av januari. Blå himmel, strålande sol, blått hav och dagstemperaturer på över +20 har förgyllt de fyra dagar jag varit på plats i Torrevieja, i den spanska sommarstugan. Väldigt njutbara dagar. Har förstått att hela januari varit behaglig vädermässigt och även december bjöd oss här på mycket sol och skön värme. Håller i det fina vädret så hårt jag kan och hoppas det hjälper.

Njutbara dagar nu i TorrereviejaBehaglig utsikt från vår tapasrestaurang.

Njutbara dagar

Torrevieja är alltid en levande stad. En stad där spanjorer bor och arbetar med rikt kulturutbud, många restauranger (många också bra en del mycket bra) gott om tapasbarer och alltid nära till hav och stränder.   Att prisläget dessutom är väldigt gynnsamt gör inte saker och ting sämre.

Gårdagen var helt klart en av dessa njutbara dagar och vi hade bestämt träff med vännerna Ami och Patrik för promenad med tapasintag. En av våra favorittapasbarer, där havsutsikten, ingår blev valet.Tapas beställs från en lista och där antal och variant som önskas kryssas i. Här kostar varje tapa 9o cent, motsvarar nio kronor och det finns säkert ett 40-tal att välja bland. (Tapasbaren/restaurangen ligger några hundra meter nor om Las Columnas och bredvid Copas y Tapas och heter ”Ruta al Sur”)

Våra tapas för dagen. Getost med tomatmarmelad, brieost med blåbärssylt, grillade räkor på spett, korv med curry och bacon med rostad lök.

Ami, Patrik och Bosse (maken) beredda på att smaka. Och gott var det. Försvinnande gott.

Havet fortsatte att glittra och himlens färg blev än mer blå och vi promenerade vidare. Sämre bakgrund än ett vackert Medelhav kan en ha.

Lite vind var det så optiminstjollarna i seglarskolan kunde ta sig åt önskad färdriktining.

Några solbadare fanns på Playa del Cura, en av flera stränder inne i stan. Och vi såg också de som badade. Omkring +18 i havet och alldeles för kallt för mig. Vill helst ha +25 om det ska badas. 

 

Stockholm

Te och och ännu mer te i ”The Tea Centre of Stockholm”

19 januari, 2018

En ny bekantskap och ett nytt möte blev när jag jag gjorde slag i saken och klev in i den lilla tebutiken ”The Tea Centre of Stockholm”. Butiken har jag passerat många gånger och alltid stannat till och tittat i skyltfönstren, men nu klev jag alltså in. Butiken ligger på Hornsgatan 46 i Stockholm, på ”Hornsgatspuckeln”, (namnet av att Hornsgatan här har en liten uppförsbacke) och alldeles i närheten av det galleri där jag såg Regina Lunds konstutställning  häromdagen. Och mycket te finns det. Väldigt mycket!

En mycket välsorterad te-butik på Hornsgatan i Stockholm, The Tea Centre of Stockholm”The Tea Centre of Stockholm”

Karta över Södermalm och ”Hornsgatspuckeln” ligger där det står Hornsgatan för tredje gången.

Te i långa banor

Butiken, ”The Tea Centre of Stockholm,” grundades 1979 av Vernon Mauris och mer finns  här  att läsa om honom och  olika teblandningar. I butiken säljs olika tesorter  över disk till privatpersoner och även restauranger och caféer finns bland kunderna.  Bor man inte i Stockholmstrakten går det också att köpa te via hemsidan och få det skickat till sig.

Butiken i sig är en upplevelse och allt som säljs här, och det är mycket, har med te att göra. Alla tesortern som finns är också  presenterade efter sina ursprungsländer. Den mysiga miljön och den personliga servicen förstår jag lockar många kunder. Även turister från när och fjärran letar sig hit till tebutiken på Hornsgatan. Även för min del blev det teinköp,  originalet av ”söderblandning”. Många kopior av det teet finns, men originalet blandas och säljs  bara här i butiken.

Allt som finns i butiken och som säljs här har med te att göra. Spännande inredning och mycket av det som finns här i tebutiken går att köpa.

 

En nymodighet

Efter vatten är te den dryck som är mest utbredd i världen och har druckits i Asien sedan lång tid tillbaka. Först på 1600-talet kom teet till Sverge. Och när drycken kom var det först välbärgade familjer som drack den.  Men att dricka te spred sig snabbt till både värdshus och caféer.

Teet har en lång historia och Amelie Rosengren, som är historiker, mat och kulturskribent, har gett en (lång) introduktion både till de olika tesorterna (finns många) och just teets historia.

Att te ansågs lite märkligt att dricka har den svenska författaren Hjalmar Söderberg (1869-1941) skrivit om i novellen En kopp te.” (länk här)  Många äldre läsare känner sökert igen den

Dags att betala mitt te. Och här i butiken kommer jag i fortsättningen att bli stamkund. 

”Söderblandning, ”The Blend of South Stockholm” (står det på påsen) innehåller en fyllig blandning av utvalda kinesiska teer, som är smaksatta med ett flertal tropiska frukter och blommor. ”

Mitt inköp. (Har många olika sorters te och samlar på dem. Dricker också gärna kaffe)

Alldeles bredvid tebutiken ligger Folkölsbutiken men där blev dte inget stopp denna gång. Men jag återkommer för hornsgatan har mycket spännande att uppleva.

 

 

Resor i Sverige Spanien Torrevieja

Vad har hänt i år? En hel del när jag ser tillbaka

29 december, 2017

Har det hänt något i år ? Jodå, en hel del. Och vad har hänt. Jag började fundera och listan kunde ha blivit riktigt lång men jag begränsar mig till att fina upplevelser, möten och en hel del resor. Resor både inom och utom Sverige. Och att resa tycker jag om och är något jag gjort sedan barnsben. Alltså länge. Efter ett snabbt överslag kom jag fram till att jag  gjort minst 25 olika resor i år.  Då inte inräknat  resor till Åland eller resor sådär en 10 mil från Stockholm.  Något jag är extra glad över är att jag även i år har haft förmånen att genom mitt resejobb få ta del av allt vackert som Sverige har att bjuda på. Men visst kunde man ibland  önska sig lite mer samarbetsvilligt väder. Å andra sidan kan man inte påverka vädret så det har jag slutat att lägga energi på. Men önska går ju bra.

Vad har hänt i år? Många resor till Spanien och torrevieja har det blivit. .

Vad har hänt under 2017  -januari till juni

Januari – Jag firade in det nya året 2017 i Göteborg där jag var på jobbresa. En häftig Nyårsaftonpå Göteborgsoperan där vi såg Carmen och innan öfreställningen såg vi Göteborgspostens fyrverkerier. Verkligen mnnesvärt. Döttrarnas födelsedag firades i början av januari, liksom  äldsta barnbarnet Max som fyllde sju år. Och mot slutet av månaden reste vi till den spanska sommarstugan där det faktiskt kom snö. Mycket kortvarigt, bara någta minuter och även mycket ovanligt.

Max fina födelsedagstårta som hans moster Helen bakat. Försvinnande god var den också.

Februari kom och vi var i Spanien och även hemma i Stockholm. Mysigt att varva med Stockhol och roligt att träffa döttrar, barnbarn och vänner.

Spanien i januari och delar av februari. Klart njutbart väder.

Barnbarnen, Max och William uppskattade besöket på Astrid Lindgrens Junibacken i februari.

I mars var vi delvis hemma i Stockholm och Ett trevligt ”staycation” ordnades på Clarion Hotel Arlanda av Svenska Resebloggar . Ett verkligt  roligt och givande dygn med mycket reseprat. Senare i månaden reste vi till Polen och Krakow innan vi i slutet av mars reste till Torrevieja och den spanska sommarstugan.

Krakow är väl värd ett besök. En väldigt vacker stad och med sin speciella historia. Här är också ett besök i Auschwitz

April  och maj – Bokklubb i Stockholm hanns med och även olika träffar med vänner innan det på nytt blev dags för en Spanienresa.   Nu passade vi på och gjorde en del trevliga utflykter längs Costa Blancakusten ochupp till bergen läng skusten. I slutet av maj reste vi hem till Stockholm igen för att  möta våren.

Utflykt till Jalon Valley.

Juni blev en rolig resemånad i Sverige där jag var både på privta resor och jobbrelaterade. Midsommar tillbringade jag i Östergötland just på en jobbresa där vi rörde oss i trakterna runt Vättern.

Midsommarafton och ett besök på författaren Verner von Heidenstams Övralid.

Juli – december

Juli kom och så också fler resor och upplevelser. Dalhalla och konsert med Malena Ernman och Helen Sjöholm, besök på ”Jobs handtryckeri” i Dalarna. Även en jättefin resa längs hela Höga kusten blev det (jobbresa)  med många besök, nya möten och fina upplevelser.

En privat resa till Helsingfors gjordes också och spännande att vara där i år när Finland firade sin 100 åriga födelsedag.

Längs Höga kusten

Augusti tillbringades i Sverige och på jobbfronten blev det en fin resa till Hälsingland med fokus på  de gamla Hälsingegårdarna och den vackra naturen. Vitabergsparken här på Söder bjöd på en hel del evenemang och mysigt att gå dit och ha med sig picknick. Utflykter runt Stockholstrakten och trevliga middagar med vänner blev det också.

Dellensjöarna i Hälsingland.

I september firade yngsta barnbarnet William sin fyraårsdag och med kalas och en rejäl ketchuptårta.  En trevlig bokklubbsresa blev det till Göteborg där vi besökte en  av vännerna i  ”The Beijing Ladies”.

På resejobbfronten blev det en intressant konstresa i Sörmland och mitten av månaden blev det ytterligare en vända till Spanien och Torrevieja.

Ketchuptårtan är bakad av Williams moster Helen. Och god var den!

I oktober tog vi bussen från Torrevieja till  Madrid  för att under några dagar ”göra Spaniens huvudstad”. En stad  som är väl värd både ett och flera besök. Härifrån flög vi sedan till Stockholm så det blev lite av en rundresa. En tur till Åland  för att hälsa på släktingar blev det också i slutet av månaden.

Mysigt och väldigt trevligt med ett besök i Madrid. Här i gamla stan bodde vi. 

November och Torrevieja igen. Känns nästan som om vi har klippkort på linjen Arlanda- Alicante. Men den spanska sommarstugan lockar ofta.

Minigolf i Torrevieja med vänner

I december, till första advent, hade jag en jobbresa till Värmland så det blev ännu en vända till Stockholm. Julbord på Karlslunds herrgård utanför Örebro, besök på Säffleoperan och julmarknad på Alsters herrgård (Frödings födelsegård) Och är man i Karlstad så blir det också ett besök på Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konstutställning. Veckan hemma gick fort och jag ”pendlade tillbaka” till Torrevieja för att vara där i ytterligare ett par veckor över jul .

En akvarell av Lars Lerin från Sandgrund.

Vad 2018 kommer att föra med sig vet vi inte alls och de oskrivna arken ligger där och väntar på att fyllas. Spännande att se med vad…

Stockholm

Nu och då. Gammalt blandas med nytt.

7 november, 2017

Har suttit ett tag på balkongen nu på förmiddagen, dock med jacka på, och och läst lite ”Stockholmiana”, dock begränsad till mitt närområdet. Strålande sol och en kopp kaffe som sällskap gjorde det hela än mer njutbart.  Lite nu och då, gammalt och nytt.  Mycket nytt har byggts i här i området på Södermalm men en hel del gammalt finns också bevarat. Nu och då

Nu och då

Nu. Hammarbyslussen finns kvar, liksom Skansbron-klaffbron som invigdes 1925 och som går över kanalen. Den övre bron, högbron, Skanstullsbron öppnades för biltrafik 1947 och finns kvar och är väldigt vältrafikerad. Tvärs över kanalen och till höger  i bild har ett helt nytt bostadsområde byggts upp, Fredriksdalsområdet  och här längs kajen projekteras för fina promenadområden där det också kommer att finnas grnområde, caféer och restauranger. Även en hamn för fritidsbåtar planeras.

Nu och då. Gammalt möter nytt vid Hammarbyslussen. Bild tagen från vår balkong i går kväll. Utsikt mot Hammarbyslussen. Jag blickar västerut och ljusen speglar sig fint i kanalen. (Kanalen är en del av ”Saltsjön”- Östersjön och på andra sidan slussen ligger Mälaren)

Här i dagsljus. Båda broarna syns tydligare liksom Hammarbyslussen. Här syns även till vänster de nya husen i Fredriksdalsområdet. Nere på kajen finns också de gamla järnvägsspåren bevarade.

Nu och då. En hel del gammalt finns kvar här vid Norra hammarbyhamnen på Södermalm. På förmiddagen idag såg det ut så här och vissa försök till speglingar i Hammarbykanalen  finns även i dagsljus.

Då. Här på bilden syns Skansbangården och godsvagnarna som är på väg till fraktfartygen i Norra Hammarbyhamnen (där vi bla. bor) och till Stadsgårn. (Där de större kryssningsfartygen och Vikinglinjens Finlandsbåtar lägger till) Tvärs över kanalen syns också lite av Fredriksdalsområdet där det nu är gott om nys hus.

Bild lånad från boken ”Stockholmska mötesplatser på spårvagnarnas tid-” av Johan Eriksson.

Både gammalt och nytt.

Globen sträcker på sig och har en rosa dräk, vilket den ofta har när det är mer nöjesbetonande arrangemang här. Är det fotboll eller hockey så har den färger efter de Stockholmslag som spelar.  Det officiella namnet är idag Ericsson Globe och även den har nu några år på nacken. Invigningen skedde i februari 1989 men än idag anses den vara världens största sfäriska byggnad.

Globen lyser vackert röd och de nya husen i Fredriksdalsområdet liksom sandbåten Jehander  speglar sig i vattnet.

Globen idag på förmiddagen, sedd rakt söderut från balkongen. Bra med zoom för den ligger fågelvägen drygt 800 m bort.

Även i Södra Hammarbyhamnen blandas nytt och gammalt. Nu och då känslan är påtaglig.Står jag på balkongen och tittar österut ser jag stora delar av Hammarby sjöstad och den majestätiska Lumakranen i Lumaområdet är fint belyst.

Lugnt Hammarbykanalen denna förmiddag och husen kan spegla sig 

Bild från klockan 4 i morse. Och det var minusgrader ute.  Frosten syns tydligt på balkongens glasräcke.

Och den röda globen är fortfarande vaken.

 

Stockholm

Hallwylska palatset i Stockholm har sina rötter i Hälsingland

21 oktober, 2017

Idag har jag varit på en historisk resa. En spännande resa om hur ett påkostat museiepalats i Stockholm, Hallwylska palatset, skapades av pengar från träindustin i Ljusnetrakten i Hälsingland.

För  en tid sedan fick jag en inbjudan från Hallwylska palatset till en privat visning och idag var det dags. Jag har tidigare varit här ett par gånger men då inte haft sambandet helt klart för mig om bakgrunden till dess tillkomst. Men efter en jobbresa i somras till Hälsingland så blev detta väldigt påtagligt. Och historien började i Voxnadalen/Voxnabruk.

På väg upp genom parken till Voxnabruks herrgård- En augustibild! Och här vankades det lunch för oss denna vackra augustidag.

Här i Hälsingland började det.

Voxnabruk herrgård byggdes i slutet av 1700- talet för den  nyblivne bruksägaren J C Müller. DEt fanns redan tidigare en herrgård här, men den revs och den nya byggdes i slagsten och korsvirke. Och det berättades att denna herrrgård är och var Hälsinglands enda slott. Många år gick  och i mitten av 1800- talet  bytte bruket ägare och en av delägarna var grosshandlaren Henrik Willhelm Kempe.

Och han kom att förvandla Ljusne till en industrimetropol. Han föddes i Stralsund, i den del av Pommern som tilllhörde Sverige. Han talade ingen svenska med förstod sig bra på affärer. Bra starthjälp fick han av sin bror, JC Kempe, som grundade skogsbolaget MODO i Örnsköldsvik.

Ljusnetrakten hade sedan 1600- talet varit en järnbruksort, men nu byggde H.W. Kempe upp ett stort träimperium här på bondvischan. Virket togs från de strora urskogarna kring Voxna bruk och timret flottades sedan på Voxnan och Ljusnan tills det nådde justen och kunde skeppas vidare.

Voxnabruk herrgård är idag kombinerad restaurang/festvåning m.m. Både herrgården och trakten är väl värd besök.

Vacker miljö i herrgårdens restaurang. Och historiens vingar finns hels tiden med.

Familjen von Hallwyl

På en brunnsort i Tyskland hade Walther von Hallwyl, en fattig schweizisk greve, träffat på Wilhelmina Kempe, som kom från en av Sveriges rikaste famoljer.  Hon var också enda barnet till H.W. Kempe. Tycke uppstod och de gifte sig. Von Hallwyl kom att ta över hela det mäktiga företaget och kom liksom till ”dukat bord”. Han blev ni enväldig härskare över bolaget Ljusne- Woxna AB som var en mäktig industrikoncern. Affärerna gick strålande och familjeförmögenheten växte.  Och arbetarna fick slita ont och hårt.

Hallwylska palatset.

Tanken på att bygga en bostad på Hamngatan i Stockholm växte fram och 1893 började, Hallwylska palatset, som det heter idag, att byggas. Två tusen kvadratmeter och 40 rum för två personer för de egna döttrarna hade ”hittat sina adelsmän” och flyttat. Den nya bostaden utrustades med alla moderna bekvämligheter. Centralvärme, hissar,(mat och personhissar) telefon, varmvatten  och elektricitet.  Varmvatten fanns även i stallet.  Och än idag är bostaden, palatset, i stort sett i samma skick som när familjen von Hallwyl bodde här. Priset när palatset var klart slutade på 1.5 miljoner kronor. En summa som var större än vad alla Hallwyls arbetare i Ljusne tjänade på ett år. I dagens pennignvärde skulle det bli omkring 70 miljoner kronor. Grevparet donerade 1929 palatset  till svenska staten och tiden stannade. Än idag ser det ut som om när Walther och Wilhelmina bodde här.

Entrén hit är kostnadsfri och via hemsidan kan man se öppettider och de olika evenemang som förekommer.

Hallwylska palatset på Hamngatan i StockholmHallwylska palatset på Hamngatan. över porten finns ättens vapen och där står devisen ” Snabb som örnen-ren som guld. Dock på franska.

En av de många salongerna i Hallwylska palatset.En av de många salongerna. Noga utvalda möbler,takmålningar och gobelänger. Grevinnan samlade ständigt föremål och många har tagits hit från världens alla hörn.

Tavlor, främst målade av holländska och flamländska målare, var ett av gervinnans specialintressen.

Galleriet på vindsvåningen kom till 1905 och här hänger tavlorna tätt, just som modet var under 1800- talet.

En av salongerna gick genomgående i rosa.

Matsalen. Här åt man både till vardags och fest. Oftast var det tre personer så åt – grevparet plus Wilhelminas sällskapsdam. Men några gånger om året dukadess det upp till fest för många gäster.

Matsalen där familjen dagligen intog sina måltider. Upp hit fanns en mathiss, smidigt eftersom köket låg i källaren.

Vad hände med arbetarna i Ljusne?

Greve von Hallwyls förhållande till arbetarna blev allt bistrare och all politisk och facklig verksamhet var förbjuden. inom hela orten. Men det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade ingen lokal och höll sina möten utomhus. Som straff för olydnad avskedades flera arbetare.

Några år senare lades sågverket ner och greven hade då sålt stor del av skogen i Voxna. Många arbetare ställde sig på ungdomsförbundets sida och man räknar med att ca. 300 lämnade Ljusne och flyttade till Amerika. Först 1917 kunde sågverksarbetarna i Ljusne bilda fackförening och då var greven ute ur bilden.