Search results for

fortfarande aktuellt

Allmänt Trevligheter

Fortfarande aktuellt

15 september, 2017

I gårdagens inlägg om ”händer”, mitt bidrag till Gemsweeklyphotochallenge, skrev jag bl.a om hur jag höll min pappas händer och han mina innan han avled. Det är många år sedan men ögonblicket är fortfarande  starkt och väldigt minnesvärt.

En artikel

Av en slump eller? Idag ringde min mobil och en man med namnet Lennart Westberg  presenterade sig. Namnet kändes välbekant, men vi kom på att vi inte setts.  hade inte setts. Snabbt mindes jag var jag sett namnet och mindes att han tillsammans med författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal  skrivit flera böcker och om bl.a. ”Svenskar i krig 1914-1945”. Jag visste också att min pappa, Allan Mann, finns med i ett eget kapitel i just den boken. Lennart berättade att han i juni i år publicerat en artikel i tidskriften Militär Historia om  ”Allan Mann, hjälten från Töreboda.”  En artikel om en del av min pappas förehavanden under andra världskriget. Det blir en del därför att pappa sällan själv berättade vad som hänt och var han var. Artikeln har snabbt fått spridning i Sverige, övriga nordiska länder, på Facebook och på andra  internetsidor. (Lennart Westberg har copywright på artikeln och jag har tillstånd att länka till den. Eftersom artikeln finns på internet vet jag inte om tillståndet behövs, men jag har det)

Fortfarande aktuellt.

Pappa avled för elva år sedan och hans historia, det han upplevt, känns fortfarande aktuellt.  Mer aktuellt än vad jag nog förstått. Han var en sann idealist som var beredd att ge sitt liv för ett lands frihet och fred och som kämpade för rättvisa på alla plan. Och han tvekade aldrig. Det gjorde han heller aldrig i det långa liv där han var min pappa.

 Fortfarande aktuellt Allan Mann hjälten från TörebodaAllan Mann, som den pappa jag vill minnas honom. Foto Anders Holmström. (Nu i privat ägo hos mig.)

Och med tanke på pappas öden och äventyr från det han var 18 år och till 25 så föreföll nog Töreboda väl trångt, i varje fall ett större perspektiv. Tänk att denna ”gudsförgätna håla” som mamma tyckte att Töreboda var hade sin egen hjälte. Vad gäller pappa var han alltid sig själv och det i alla sammanhang.  Och hjälterollen ville han nog inte ha.  Däremot ville han alltid stå upp för sina ideal.

(Töreboda är en köping i Västergötland, mellan Stockholm och Göteborg, där Göra kanal korsar västra stambanan. Enda platsen i Sverige där detta sker.)

 

 

 

Foto Resor utomlands

Minne – Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

24 april, 2018

Minne är veckans ord att fritt tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge .Utmaningen i sig är att med bild och/eller/ text – tolka ordet. Fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. När jag tänker på minne och minnen så kommer det upp en kavalkad framför mina ögon. Det finns så många minnen. Och inte blir de färre med åldern heller. Många är väldigt roliga, andra mer tankeväckande  med  mi en hel del minnen har jag från resor och upplevelser som på olika sätt påverkat mig som person. Här delar jag ett minne i form av ett brev som är just ett minne och skrivet den 10/6-2006 och senare den 10/7-2009

Ett fint minne av min pappa Allan Mann är hans idealitet. På väg mot Nordnorge. Foto Anders Holmström.

Ett minne som för alltid finns kvar

Kära pappa!

Så är den dag då kommen, då det är dags att säja farväl. Ja, du ska veta att det inte är lätt. Vi har följts åt länge. Du blev 84 år och många av de åren pappa har vi upplevt så mycket tillsammans. Dessa minnen kommer jag alltid att bära med mig.

Tänk pappa, julen 1952 och jag var 3 år. Du gav mig en bob i julklapp. Jag var så glad. Men det fanns ingen snö. Jag ville genast prova min julklapp. Vem, om inte du pappa, var beredd att på julaftons kväll ge dig ut i mörkret. Du knöt fast kälken på cykeln och trampade på allt du kunde. Jag njöt av farten och ropade fortare pappa, kan du inte köra fortare. Du trampade så svetten lackade.

I Nordnorge, utanför Narvik,  i trakter där du känt dig hemma.

Tid i Norge

Något år senare var det dags för oss att tillbringa tid på Jörstadmoen, Lillehammer, Norge.  Du arbetade där på regementet under flera somrar. Vilken fantastisk tid! Tänk alla mornar vi blev väckta av trumpetsolo. Minns du alla vänner? Jag har en färsk hälsning till dig från Harry Höjdalsnes. Han bor fortfarande kvar i Fåberg och mår br. Jag minns att jag levde livets glada dagar som barn i denna ”lägermiljö” och blev ofta hemskjutsad på cykel av någon major eller överste vid lunch och middagstid. Ja,annars hade mina små korta ben aldrig hunnit hem i tid. Och punktlighet var viktigt för dig.

Pappa är ”Tvåa” från höger. En bild tagen i Oslo.

Flytt till Solna – Karlberg

Ja, pappa åren gick och 1959 flyttade mamma och jag från Töreboda i Västergötland till Solna. Du hade då redan jobbat på Karlberg några år. Jag visste inte vad du arbetade med, men förstod att det var något med det militära. Jag kommer ihåg mitt första möte med Karlberg. Du tog med mig dit. För mig som kom från landet, var det ju ett riktigt slott! Överste Anders Grafström var chef och jag minns pappa, att du var lite orolig när jag fick lov av farbror Anders att ”springa runt” och upptäcka de olika salarna. Du visste att jag hade mycket spring i benen och var pigg på att upptäcka nya saker. Det var mitt första möte med Karlberg och det skulle inte bli det sista.

Minns du julottorna, ”farbror Hans” Åkerhielm var präst.Kaffet därefter här i Rikssalen och långdansen som avslutning, jullekar var inte din starka sida, inte min heller. Så lika vi var!Tänk vad mycket roligt vi haft just på Karlberg. Min studentfest hade vi här 1968, så stolt du var den dagen.

Tiden går

Din avskedsfest; du skulle gå i pension och blev helt oväntat kidnappad från Karlstad. Du fördes till Karlberg och det blev en show ”Här har du ditt liv” i Rikssalen. Hela ditt liv kom i dagen och många inbjudna gäster från när och fjärran var där. Vilket spännande och innehållsrikt liv du levt! Vad mycket nytt jag fick veta om dig! Tack Rolf Wikström, en av pappas chefer genom åren, och många andra, för att denna fantastiska tillställning över huvud taget blev möjlig att genomföra.Karlberg var ju ditt andra hem pappa.

Dina barnbarn, Liv och Helen, döptes här i slottskapellet 1981, av farbror Hans, som du lärde känna under Finska Vinterkriget redan 1939. Du var 18 år då du for dit för att bli kusk. Men hästarna hade dött i kylan så du fick andra, mer fältmässiga uppgifter mitt i skottlinjen.( Hovpredikant Hans Åkerhielm var också slottspastor på Karlberg)

Tänk pappa vad fort tiden går, flickorna har nu just fyllt 25år ( de är nu 28) och den dagen hann du inte uppleva. Men ni hann uppleva mycket annat tillsammans.
Det känns inte så länge sen du sprang med flickorna på axlarna uppför backen på Evlinge när de var små, eller när du i Waxholm beställde de största glassarna som gick att få. Gärna med jordgubbssmak, för det gillade du själv och du hjälpte gärna till om det blev något kvar av glassarna.

Gemensamma intressen och fina minnen

Idrott pappa hade vi som ett stort, gemensamt intresse. Jag minns hur glad du var den dag då jag fick beskedet att jag kommit in på GIH.( Gymnastik och Idrottshögskolan) Du var nog gladare än vad jag själv var! Och pappa, jag har haft både glädje och nytta av den utbildningen.


Kommer du ihåg alla politiska diskussioner vi haft? Jag tyckte ibland att du levde i det förgångna. Du var så fast i alla dina minnen från krigen, tragiska upplevelser i samband med landstigningen i Normandie.  Kunde du inte se att världen förändrades? Nej, jag tror nog inte att du kunde det. Och nu så här efteråt, vill jag medge, att det har den nog inte. Det krigas även idag och det kvarstår många orättvisor. Du var en sann idealist pappa, du kämpade för det du trodde på; en bättre värld utan förtryck. Det har jag förstått långt senare.

Några resor

Vi har gjort flera resor tillsammans och alltid har det varit roligt och lättsamt att resa med dig. Du hade liksom inga krav på något. Allt var bra! Språk, förutom svenska och norska, var inte din starka sida. Men du gjorde dig ändå alltid förstådd överallt. Du kom på något sätt i samspråk med alla och envar, nyfiken och intresserad av människor som du var. Du hade vänner i alla världsdelar.

Frankrike och Normandie, ja, du var där också.  Dagen D den 6/6 -1944. Och jag kom hit många år senare och fick i fredatid uppleva denna miljö-

Normandie och mina tankar går tillbaka i tiden. Hit till stränderna och vad som hände

”Pegasus Bridge” . Detta hus var det första hus som befriades av de allierade och pappa, du var med här också-

Sedan länge är huset ett café, men historiens vingar breder fortfarande ut sig

Ett minne från en resa finns så tydligt kvar hos mig, från Korsika. Jag förstod som 13 – åring aldrig varför alla ställde sig upp i matsalen på hotellet när du kom in. Långt senare berättade du för mig att det kanske kunde bero på det lilla röda band du hade på kavajen. (Den franska Hederslegionen) Men du glömde berätta varför du fått den… Så typiskt!  Svaret fick jag  långt senare.

Hederslegionen är överst till höger.

En kämpe

Ja pappa, du har haft ett innehållsrikt liv och ALLTID kämpat för det du trott på och det du tyckte var rätt. Jag tror nog jag ärvt en del av det. Du gjorde aldrig något för egen vinning! Din sjukdom var svår. Vi visste att du inte kunde bli frisk. Men du kämpade så hårt. Och det hade du gjort mången gång förr. Du behöll din humor och var så glad över att få besök på ditt äldreboende. Du gladdes över alla kort och brev som kom från vänner runt hela jorden. Du krävde ingenting och var alltid så ödmjuk.

Men även för en kämpe som dig pappa, tog livet slut och din kamp var över. Det var tungt att se dig den sista tiden ska du veta. Din alzheimersjukdom var svår, främst för dig själv att vara så hjälplös och ingen hjälp fanns att få. för dig.
Hela tiden intill ditt sista andetag fanns godheten kvar i dina ljusblå ögon.

Pappa, du var och är  Beundrad, Respekterad och Saknad

Tack för att du var min pappa och våra döttrars morfar. Jag älskar dig och du kommer alltid att följa med mig i mina tankar och i mitt minne.

Kram Benedikte

 

Här finns veckans övriga bidrag och det är verkligen roligt att se alla olika tolkningar av ett och samma ord. Titta gärna in!

Foto Resor utomlands

Frukt – veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

6 mars, 2018

Frukt är veckans ord att fritt tolka i Sannas fotoutmaning, Gems Weekly Photo Challenge. Här finns också veckans övriga bidrag, så titta gärna in.

Utmaningen i sig är att med bild och/eller text – tolka ordet. Fritt fram alltså för egna funderingar. Och alla är välkomna att vara med att tolka orden på sitt sätt. I Gems Weekly Photo Challenge från 2017 fanns också ordet frukt med på listan över ord att tolka.  Hittade inlägget, Frukt och vänskap” från den 31/3-2017, här, läste det på nytt  och tycker att det fortfarande är väldigt aktuellt.

Allra helst färsk och nyplockad tycker jag är gott. Men detta med att den ska vara färsk och nyplockad får man i varje fall här i Sverige göra avkall på under delar av året.

(Mitt i min fruktstund, alltså  i dagens blogginlägg, kom ett telefonsamtal angående våra visum till Kina så det fick bli en paus och en tur ner till visumavdelningen på stan. Vi var där igår och det kändes då väl enkelt, så vissa ugglor anade vi fanns. Så var det också. Men  nu är kanske det hela i rullning.  Tur att bo så nära….)

Veckans bilder är arkivbilder men inte desto mindre frukt för det.

Nyplockade jordgubbar från Möja i Stockholms skärgård köpta på plats en midsommarafton. Så gott!

 

Kokosnöten är en frukt

 

Kokosnöten är en frukt. Här används den som glas till en god drink, en caprina, på en strand i Brasilien. 

Kokosnöten växer på den 20-30 meter höga kokospalmen och främst  i tropikerna och längs kusterna där. (Tropikerna är, enligt Wikipedia/Köppens system, ett brett bälte runt ekvatorn och där det är ett ”icke -torrt” klimat där temperaturen medeltemperaturen alla årets månader är över 18 grader.)  Frukten utvecklas i grupper om 10-12 stycken i palmens topp och mognar under hela året. Och det bästa med med kokospalmen är att allt på den kan tas till vara. Stammen används ofta till virke, bladen kan flätas till tak och väggar på hus. Av fibrerna runt frukten görs borstar, mattor och rep och av själva nötskalet kan skedar, skålar och smycken tillverkas. Blommorna i kokospalmen ger söt nektar som blir råvara till palmvin och palmsocker. Själva frövitan innehåller mycket näring och och ur den torkade frövitan, kopran, pressas kokosolja ut och resterna blir till foder åt kreaturen. Själva oljan blir bl.a. till kokosfett, tvål och margarin. I själva kokosnöten, om den är färsk, kan det finnas upp till 5dl kokosvatten som kan vara gläskande att dricka direkt ur nöten. Detta är alltså inte kokosmjölk.

Kokosmjölken görs av det rivna fruktköttet som pressas och ibland om vätska är för tjock blandas vatten i

Mer frukt…

Vet inte om detta är mandarin, clementin eller satsumas. Men vet att de växer hos våra spanska grannar och vi får plocka och äta av dem. 

DEt finns även fåglar som tycker om frukt. Det finns fler än vi som tycker om våra spanska grannars citroner. Jodå, vi får plocka och gör det gärna.

Frukt kan serveras på olika sätt . Dessa vackra godingar hittade vi i en saluhall i  Madrid .

Stockholm

Nygammalt

8 september, 2017

I början av 2000-talet flyttade jag in till Stockholm och bodde då i ett par år på Upplandsgatan i Vastastan, några stenkast från Odenplan. Ett perfekt läge och nära till allt. I alla fall det mesta. Dock intetill jobbet som jag hade i Upplands Väsby. Men jag körde bil dit och på den tiden var det inte särskilt höga biltullar för att köra in och ur stan.  Även trafiken var mindre. Total tid att köra de 20 kilometrarna var vanligtvis under en halvtimme och att resa kommunalt med buss, pendeltåg och buss var ett projekt på drygt en timme.  Så vinsten i tid per dag blev minst 60 minuter. Inte var det då  helller så svårt att hitta en parkeringsplats i stan. Men annat är det nu. Och betydligt dyrare. Vasastan känns trots allt fortfarande lite som mina kvarter. En det en känsla av nygammalt som infinner sig. Mycket gammal finns kvar och en hel del nytt har tillkommit.

Vasastan med  Upplandsgatan ligger strax söder om Karolinska och Kung. Tekniska Högskolan.Och där ligger också Odengatan som jag följde. Även den ger ett nygammalt intryck.

Längs Odengatan

Odengatan sträcker sig från Valhallavägen i öster och fram till St. Eriksplan i väster, en sträcka på drygt två kilometer. Här finns många små butiker med personlig service och tillgänglig personal, trevliga caféer och restauranger och det känns levande att gå här. Och lugnt! Om man bortser från ett gäng bussar, cyklister och bilar.

Tehuset Java

Ett besök hos Tehuset Java är alltid trevligt och här kan jag länge botanisera i både bland proslin, nymalt kaffe och mängder av olika tesorter. Butiken grundades i Lund i början av 1930- talet av John Amerius och hette från början Java import och då var kaffet viktigt. (Java är ett ”slangord” för kaffe) Kaffet kom ursprungligen från Etiopien men spred sig snabbt till arabvärlden och vidare via holländarne till Indonesien och öarna, däribland ön Java. Holländarna transporterade och sålde kaffet billigare än araberna och mycket kaffe kom alltså från Java.

Idag är detta en butik med lanthandelskänsla där kaffe och  te samsas med vackert proslin och annat som kan vara trevligt att äga. För min del var det nya kaffekoppar som var aktuellt.

Nygammalt! Tehuset Java.Java import på Odengatan.

Nygammalt porslin på Tehuset JavaJag hade tänkt mig något i blåvitt och här är utbudet stort.

Jag fastnade vid den läckra och uppiggande  le Crusethyllan.

Marimekkoporslin känns lite nygammalt. Har funnits länge och en del nytt tillkommer. Gott om Marimekkoporslin

Ostbutiken på Odengatan 33 är verkligen mysig och har så mycket gott. Här tittar jag mer än gärna in i. Och visst blev det några inköp.

Stockholms stadsbibliotek

Ett stopp vid Stockholms fina stadsbibliotek blir det alltid. Ofta går jag in, men ibland beundrar jag den häftiga byggnaden utifrån. Stadsbiblioteket, ligger i korsningen Sveavägen – Odengatan kallas också ”Asplundhuset” och ritades av arkitekten Gunnar Aplund. Stockholm behövde ett nytt stadsbibliotek och pengar till byggandet kom till stor del från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt andra fonder och även Stockholm stad skjöt till pengar. Byggandet tog tio år och det blev invigning 1928. Förutom alla böcker och all musik som finns till låns erbjuder Stockholms stadsbibliotek en design långt utöver det vanliga. Ett besök här rekommenderas. (Ibland finns också guidade visningar)

Stockholms stadsbibliotek är också nygammalt

Odenplan och Upplandsgatan

Odenplan har helt bytt skepnad  i samband med byggandet av den nya pendeltågsstationen och Citybanan.  Här, en bra bit under jorden ligger anslutningen till pendeltågen. (Karlberg station är nu blott historia) Tunnelbanan ligger kvar och vid odenplan finns också många olika bussanslutninger. För mig känns torget Odenplan nu lite kalt med all sin betong men samtidigt är det ju så tidens anda är. Men jag hoppas på att torghandeln kan få komma tillbaka. (Den fanns då jag bodde här i närheten och lyst upp)

Tittade upp på Upplandsgatan och stannade utanför huset där jag bodde. Ett gammal hus från slutet av 1800-talet, med stor chram. Högt i take som det är i gamla hus,  gasugn och gasspis, men i överigt fullt modern och med stor balkong mot en vacker innergård. Verkligen ett tyst läge. Även liten hiss med galler fanns. Nostalgi på hög nivå att på nytt stå här. Var säkert ett par år sedan senast. Och då var detta mina kvarter. Men nya tider kom, mycket hände i mitt liv och jag ville ha en större lägenhet.( Här var  lägenheten på 45m2)  En större lägenhet blev det. En på Söder, för priserna i Vasastan kunde jag inte matcha.  Jag hade knappast varit söder om Slussen tidigare så att det blev Söder och huset här på kajen var mycket  en slump. En väldigt bra slump. Prisläget var då lägre. Men det har ändrats. Det som mycket annat.

Huset på Upplandsgatan där jag bodde i början av 2000-talet. Lägenhet mot gården.

Upplandsgatan,i mitt gamla kvarter. Och nygammalt kändes det att gå här. En del gamla antikbutiker finns kvar och andra butiker och restauranger har tillkommit.

Stockholm Trevligheter

Stockholmsmåndag

21 februari, 2017

En gråmulen måndag förvisso men vad gör det när man är i hemma i Stockholm och har idel ädel trevligheter planerade. Jag hade bestämt träff med bloggvännen Znogge i Gamla stan och en lämplig plats blev Storkyrkan som har ett strategiskt läge och där man i varje fall kan komma in i ”vapenhuset” för att värma sig, något som var behövligt för Znogge som ofrivilligt fick stanna kvar på borggården till Stockholm slott tills det gästande stadsbesöket kommit in på slottet.

Vi tog en hastig titt in i Storkyrkan innan vi fortsatte vidare i Gamla stan mot vår lunchrestaurang.

Storkyrkan heter också Sankt Nicolai kyrka och är domkyrka i Stockholms stift. Kyrkan färdigställdes i slutet av 1200-talet med hjälp av gåvor från kung Birger Jarl (som även grundade Stockholm på 1200-talet) och har sedan början av 1300-talet använts som kröningskyrka och för kungliga vigslar och dop. Vid bildandet av Stockholms stift 1942 blev Storkyrkan biskopskyrka, vilket den inte tidigare varit och är idag ockås en församlingskyrka, Storkyrkoförsamlingen. Storkyrkan var länge en ”bykyrka”- församlingskyrkan i Sankt Nicolai församling. Sankt Nicolai eller Sankt Nicolas var sjöfararnas helgon och namnet var passande eftersom många tysk-romerska köpmän bodde i den medeltida hansastaden Stockholm. Där Storkyrkan ligger idag fanns tidigare en träkyrka som kom tilli slutet av 1100-talet men den brann till stora delar ner.

I Storkyrkan tänder man fortfarande levande ljus och det är vacker tycker jag. Reagerade i Spanien på att de levande ljusen bytts ut mot batteridrivna och det kändes torftigt.

Lunchtid närmade sig och i Stockholm är det klokt att låta den komma efter klockan 13 då det brukar vara mindre folk p stadens restauranger. Jag hade funderingar på lunch på en av mina favortitrestauranger i Gamla stan, nämligen den lilla mysiga franska restaurangen Pastis på Baggensgatan 12. Här serveras varje dag olika lunchrätter som ”dagens” för 135 kr och utöver det finns ytterligare  några rätter att välja på. Allt är väldigt gott och vällagat. Vad gäller Bistro Pastis kvällsmeny ser den annorlunda ut men erbjuder alltid goda vällagade rätter. (Nordsbeställning rekommenderas kvällstid och gärna dagtid om man är fler än två för restaurangen har nog bara plats för ett 25-tal gäster.)

Bistro Pastis är ett guldkorn och fjärran från Gamla stans många turistfällor.

God lunch i mysig miljö och med trevligt sällskap- perfekt.

Znogge och jag beställde den typiskt franska rätten ”steak minute” som serverades med rödvinssky, liten frites, tomatsallad och persiljesmör.

En uppfriskande promenad tog oss vidare genom Gamla stan, över Strömmen, genom Kungsträdgården och till City där målet var det anrika konditoriet Vetekatten.

Gott om svanar och andra sjöfåglar i Stockholms ström. Vattnet här är isfritt eftersom vattnet från Mälaren strömmar ut här i Östersjön och skillnaden här i vattennivån dem emellan är minst 70 cm och kan bli upp til 410 cm men då öppnas dammluckan vid Riksbron för att jämna ut skullnaden och vattnet blir än mer strömt.  Just här på Strömmen hittades nyligen flera döda svanar och som avlidit av fågelinfluensa visade det sig. (Har dock aldrig smittat människor.)

Vetekatten! Vi tog oss in bakvägen från Gamla Brogatan och genom trädgården, men inte aktuellt att sitta där just nu. Vi hoppades på en plats inne i något av kafferummen. Helt enkelt var det inte att hitta ett ledigt bor en tidig måndag eftermiddag men efter visst letande så gick det bra. Vi var båda förundrade över att en vanlig måndag skulle locka så många gäster, men Konditori Vetekatten är populärt.

Bakvägen från Gamla Brogatan in till Vetekatten. Huvudentrén är från Kungsgatan.

Jag har tidigar grunnat på namnet Vetekatten men nu fick jag svaret. En kvinna vid namn Ester Nordhammar öppnade här 1928 ett café och fick då en fråga om vad inrättningen skulle heta – ”Det vete katten” blev svaret och också namnet. Vetekatten är både bageri och konditori samt har en brödbutik och en kallskänksavdelning.  Allt som serveras lagas och bakas på plats. Kafferummen är många och finns i två våningar men här är ofta många gäster så man kan få leta efter bord. Jag har  flera gånger provat att gå hit en lördag men har ännu inte lyckats att åf plats och då har klockan inte varit mer än 11 på förmiddagen. Troligen äter många sin frukost här….

Znogges och min eftermiddag tillsammans gick mot sitt slut och våra vägar skildes åt för den här gången, men jag är säker på att vi ses igen. Tack för en jättetrevlig dag!

 Jag gjorde några tappra försök till fotografering här på Vetekatten men min kamera varinte alls samarbetsvillig utan bilden hoppade runt. Efter några försök att få till det gav jag upp och bestämde mig för att på hemvägen titta in till Fotokungen på Kocksgatan på Söder (nära Götgatan) där jag köpt  min braiga Canonkamera för att få hjälp-  Personal hjälpte mig med några kamerainställningar som jag lyckats ändra och berättade också att i viss belysning kunde skärmen hoppa som min hade gjort. Fick också veta hur jag skulle få skärmen att sluta hoppa när detta inträffade. Skönt!  Jag hann också få ett par andra kameror demonstrerade för mig, på min förfrågan och funderar nu på ännu en nyanskaffning som komplement.  Perfekt med en bra fotobutik med konkurrenskraftiga priser och där man får personlig service av kunnig personal.  Sådant gillas