Search results for

costa blanca

Spanien Torrevieja

Sol och hav är det gott om på Costa Blanca

22 november, 2017

Sol och hav samt viss behaglig värme, dagstemperaturer på +20, gör dagarna fortsatt njutbara.  Det vackra vädret består och jag kan inte påstå att jag just nu längtar hem till Stockholm och efter november månads väder. Stockholm i sig kan jag alltid sakna och även döttrar och barnbarnen. Men å andra sidan finns Stockholm alltid kvar.

Här i Torrevieja är det olika nyanser av blått som gäller och det är njutbara dagar. Dagarna försvinner i rask takt och många timmar tillbringas utomhus och gärna på gående föttter. (Stegräknaren visade igår på  15 200 steg, ca en mil.) Även en och annan cykeltur har det  blivit under veckan vi varit här.

Sol och hav är alltid nära till hands i TorreviejaSolen fortsätter att lysa på oss och havet skiftar vackert i olika blå nyanser.

Sol och hav

Vår sommarstuga ligger i Torrevieja, i en del av östra Spanien som heter Costa Blanca, den vita kusten. Detta är en ca 20 mil låmg kuststräcka som går från Denia i norr till Pilar de Horadada i söder. Området tillhör provinsen Alicante och regionen Valencia.  Vi har i omgångar rest längs kusten och jag har tidigare skrivit om bl.a Altea, Denia, Alicanteoch Benidorm. Om Benidorm finns också mycket  härlig läsning att hos bloggvännen BP.

Costa Blanca ståtar med dryga 320 soldagar /år och en genomsnittstemperatur på +20 så det är fullt förståligt att många kustremsam är populär inte bara för spanjorer utan även för frusna nordbor och andra nationaliteter.

Costa Blanca sträcker sig från Denia i norr till Pilar da Horadada i söder.

Spanien karta och på denna, där ”mindre städer” inte är utsatta blir Costa Blancas sträckning i norr ungefär mellan Valencia och Alicante och söderut till kusten utanför staden Murcia.

Träff

I Torrevieja liksom i de andra orterna längs Costa Blanca är det aldrig långt till havet. Jag går dagligen  långa promenader längs havet och gårdagen var inget undantag. Jag mötte väninnan Ami för en pirpromenad och bara att gå den fram och tillbaka är en sträcka på 2700 meter. Piren, ”Dique de Levante” är gåvänlig med trätrall och är omgärdad av metallräcken. Tanken är att man ska få en känsla av att befinna sig på ett fartyg. Och omgiven av hav är man. Under själva piren finns en cykelbana om en cykeltur känns aktuell. Piren var förfallen i många år med gjordes i ordning och nyinvigdes åe 2000.  Skulle det vara aktuellt med en vätskepaus finns i mitten av piren en trappa ner och där finns några mindre barer/restauranger.

Sol och hav möts på piren i TorreviejaBehaglig pirpromenad  och sol och hav möts. 

Fiskare finns på plats. Vi stannar till och förundras över det klara vattnets olika skiftningar.

En bit ut på piren möter vi den evigt väntande fiskarhustrun.

För oss blev det inget stopp ute på piren utan vi fortsatte längs strandpromenaden för att så småningom dra oss upp i stan. här hade vi bestämt lunchträff med andra vänner.

Gott om människor på strandpromenaden och även på stranden.

Och det fanns de som badade. Väl kyligt för mig med +18 i havet.

Dags för både lite mat och dryck. Njutbart i solen. Här träffar Ami och jag de goda vännerna Preciosa, Jeanette och Peter (Peter tar bilden) Och vi blir sittandes länge bland god mat, dryck och skratt.

Jättetrevligt att ses! Här jag, Ami och Jeanette.

 

Spanien

Ögonblick, stil och detaljer från besöket på Tabarca

11 oktober, 2018

Besöket vi nyligen gjorde på Tabarca, den lilla ön på spanska Costa Blanca,  bjöd på oss förutom vacker miljö, fin båtresa, god mat och dryck också på stil och detaljstudier där kameran fick jobba på för att fånga olika ögonblick. Jag tränar fortfarande på att hinna med manuella inställningar men ibland så får det gå på automatik. Särskilt om jag ska hinna fånga motiven innan de försvinner eller kommer ur bildfånget.

Gott om måsar är det på Tabarca. Och denna satt still ett ögonblick. Mås med personlig stil och med bra spaningsläge. 

Att  fånga ögonblick

detaljer och vad som händer där jag är och med kameran som hjälp är  på sätt och vis som att göra anteckningar.  Och anteckningarna sparas eller slängs allt efter tycke och smak.  Just att använda kameran som anteckningshäfte var något jag började fundera över efter det att jag för några år sedan för första gången besökte Lars Lerins permanenta konsthall i Karlstad, Sandgrund.  Han använder hela tiden kameran som en anteckningsbok för att fånga ljus, färger och miljöer. Nu är det ju inte så att jag har förmågan att kunna måla eller uttrycka mig direkt konstnärligt på något sätt. Men att fotografera för att dokumentera, minnas en händelse, ett ögonblick eller för att det är roligt i sig,  gör jag gärna. Ibland blir bilden som jag tänkt mig. Ibland inte. Överraskningsmoment finns med och kan göra det hela än roligare och/ eller bättre.

Ett ögonblick i en av gränderna på Tabarca som måste fångasHär försöker jag fånga detaljer och maken gör likadant. (Det är han som tagit bilden. )

Stil och detaljer med humor

Ugglan är tänkt som ”måsskrämma” men inte låter sig måsen skrämmas av den. 

Några vill vara med på bild och några inte. Olika stilar har de.  (Kan detta månne vara skarvar? Någon som vet?)

En katt med stil. Bekvämt vill den ha det.

Olika stilar.

”Masters of the sea”. Grundkurs i snorkling pågår. Eller har snarare just startat.

Ett direkt ögonblick. En stilstudie.Redo för strandlivet. Var och en på sitt sätt. En stilstudie och ett ögonblick.

Inte alls dumt att vila sig i form

 

 

Skyltar Spanien

Somriga skyltar från en spansk ö – Tabarca

7 oktober, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. ”Skyltar” av olika slag gäller och tolkningen är väldigt fri. Veckans skyltar är gårdagsfärska, tämligen och somriga och har knappast ännu hunnit torka. Följ med till Tabarca- den enda bebodda ön längs Costa Blanca och i Valencia regionen.

I väntan på båtens avgång från Santa Pola.

Somriga skyltar

– gårdagsfärska och hämtade från Tabarca, den enda lilla bebodda ön här längs kusten ”Costa Blanca” – ”den vita kusten”. Mer om själva ön och dess historia kommer i morgondagens inlägg så detta blir ett skyltande smakprov därifrån. Med blått som återkommande färg.

Till Tabarca kan man ta sig med båt från flera städer längs kusten bl.a. Torrevieja, Alicante, Benidorm och Santa Pola (ligger några mil norr om Torrevieja och strax  söder om Santa Pola.)  Vi har varit på Tabarca många gånger och vanligtvis tar vi båten direkt från Torrevieja, en tur på ca 60 minuter norrut längs kusten. (Då är det bara en tur per dag så det blir många timmar på ön) I går förnyade vi oss och tog oss ut till ön från den fina staden Santa Pola, en sjöresa på 30 minuter.

På väg ut från Santa Pola och i bakgrunden på bilden skymtar siluetten av Tabarca.

 

Tabarca är märkt med rött på kartan. Och här syns det nästan inte att det är en ö.

Tabarca är Spaniens minsta ö med bosatt befolkning, idag ett 60 tal . Men ön är populär som utflyktsmål och turistströmmen hit under högsäsongen (juli/augusti) gör att det då blir riktigt trångt. Gårdagens tur hit var verkligen trevlig och lyckad. Precis som den brukar vara och med lagom temperatur, +25. Och jag njuter mer än gärna av dessa somriga dagar som här pågår i oktober.

Tabarca är fint att besöka i oktober då det fortfarande är somriga dagar här i Spanien.Den lilla hamnen på Tabarca välkomnar. Det går också bra och snabbare att ta en taxibåt hit ut.  Men vi hade ingen brådska.

Tabarca är ett marinreservat så det så bäst att titta på skylten vad som gäller.

Jag tror jag förstod och det var tämligen få förbud. 

Fin snorkling är det här i vattnen. Har testat flera gånger.

Växter och fiskar som är speciella för ön.

Lika bra att lära sig lite dialektala ord innan vi fortsatte upp i byn.

 

Fina och tydliga gatuskyltar visar vägen.

Tabarca är bilfri men det finns andra sätt att ta sig fram Eller snarare att forsla bagaget om man nu vill bo över och har packning med sig.

Mer blått

Jodå, fordonet har en blå insida.

Mer blått var det här.

Dags för en paus och här valde vi en restaurang med utsikt åt alla håll. Namnet är passande – ”Mar Azul” – ”Det blå havet.

De grå stolarna till höger passade oss. Och de var dessutom lediga.

Svårt att få med allt på bild. Men visst ser palmen lite ensam ut? 

Tittade vi åt andra hållet fanns ytterligare en ensampalm. 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

Spanien Torrevieja

Tiden finns – Men ibland har den bråttom

21 september, 2018

Sommaren pågår för fullt i Torrevieja och med dagstemperaturer upp emot +30. Men efter en vecka har jag nu rätat in mig i ledet och fallit in i ett lite lugnare tempo. Och någon brådska har jag inte. Tiden finns. Även om jag tycker att den har väl bråttom ibland. Hit till den ”spanska sommarstugan” (där vi inte är på sommaren) kommer vi när bl.a. önskan om extra hav, sol, ”lagom” värme, omväxling och miljöombyte sätter in,

Grönskar gör det här hela året om. Och växterna verkar anpassade för det varma och torra klimatet.

Torrevieja, här märkt med rött, ligger på Costa Blanca, ”den vita kusten”, på Spaniens östra sida. 

Tiden

har jag för länge sedan slutat att jaga. Dygnet har 24 timmar och sen är det upp till en själv att fördela dem och använda dem. Läste ganska nyligen om,för tredje gången, den gamla boken av Bodil Jönsson, ”Tio tankar om tid”. Fortfarande tänkvärd och läsvärd tycker jag. ”Vi jagar tid i vår kultur. Och det vi egentligen menar är att vi låter klockan jaga oss. Vi försöker spara tid”. Och vad en sen ska spara tiden till vet jag inte så jag försöker använda den. För den lär inte ge någon ränta,

Tiden finns för många och långa promenader i Torrevieja med onejd.I Torrevieja, precis som hemma, blir det många och ganska långa promenader. Gärna längs vattnet. Tiden finns.

 I morgon är det fem år sedan slumpen, jo i princip var det så, tog oss hit till Costa Blanca och Torrevieja. I Spanien har vi varit många gånger och på olika ställen. Jag var här, på Mallorca, redan 1960 och därefter blev det många resor både dit, till olika Kanarieöar och olika platser på fastlandet. Men just Torrevieja hade vi ingen ”relation till.” Hade bara kört förbi på väg någon annanstans. En bra slump blev det.

Ofta blir det bilder

från strandpromenaderna och vägarna längs havet, där tycker jag det är allra vackrast att promenera.  Stan i sig, stadskärnan, kan jag inte påstå direkt är vacker, inte i mitt tycke, men den har charm och är en levande stad året om. Här bor och arbetar spanjorer och många andra nationaliteter året om. Sommartid ökar antalet besökare för Torrevieja är sedan lång tid tillbaka väldigt populärt bland spanjorerna själva som har hus/lägenheter här. Ibland får jag frågan om vad man gör i Torrevieja och här finns rikt utbud av  mycket både vad gäller kultur, musik, sport, bad,utflyktsmål, caféer och restauranger. (Mindre och större  restauranger med mat från världens alla hörn) Är man shoppingintresserad  finns La Zenia Boulevard, ett gigantiskt shoppingcentra, en mil norr om stan och ”Habaneras shoppingcenter” i stan. Dessutom mängder av mindre butiker av allehanda slag. Och visst grönskar det även mitt inne i stan.

En palm som fått sällskap av en murgröna på stammen.

Gatan, ”Caballero de Rodas” mitt i stan med många butiker, caféer och restauranger.

En cykel kan användas till mer än att cykla på. Förutom färgen på cykeln tycker jag den var välplacerad. (Hör till bar Tango)

Lite hav och strandpromenad fick komma med. Mysigt att slå sig ner här för bråttom har jag inte. Men ibland har ju tiden det och det är dags att stoppa den för ett tag.

 

 

Resor utomlands

Byter Stockholm mot Spanien och Torrevieja

14 september, 2018

Igår var det dags. För ett tag byter jag nu Stockholm och Södermalm mot den spanska sommarstugan i Torrevieja. Alltför tidig uppstigning men tyvärr kan inte jag bestämma flygets avgångstider. Men den praktiska tjänsten, biltransporten, ”Door to Gate” tog mig bekvämt till Arlanda på 50 minuter. (”Door to Gate ” är en sorts delad storbilstaxi i Flygbussarnas regi.) Tyvärr kommer den att läggas ner nu i september för att den inte bär sig. Trist!

Arlanda torsdag morgon klockan 05.45.

Byter Stockholm mot Spanien

Jag vill helst inte lämna Sverige eller Skandinavien sommartid och hade i sig kunnat stannat kvar hemma ett tag till. Men jag har kort startsträcka och bestämde mig ganska spontant att ta en tur. Maken är på plats i den spanska sommarstugan sedan ett par veckor, men jag tyckte att det då var alltför varmt att åka. Och det blev fina sensommardagar hemma i Stockholm och med fina ”njutflykter”.

Avresa redan klockan 07 och när jag kom till Arlanda 05.30 var det full aktivitet och många resenärer på väg. Inheckad var jag och hade i biljetten tillgång både till snabbspår genom säkerhetskonrolllen och till loungen. Så för min del var det lugnt.

Arlanda torsdag morgon klockan 05.30. Många resenärer i farten.

Började här med frukost i SAS loungen. Skönt att sitta ner i lugn och ro en stund innan avgång.

Dagens första frukost intas väldigt tidigt. Modell mindre men smakade bra. Och lugnt var det. 

På väg med SAS. Byter för ett tag Stockholm mot Spanien .Strax efter start. På väg och västerut mot Oslo. Trevligt att se lita av Norge också när jag ändå är på resande fot.

Ombord serveras en god frukost. Den andra för dagen. Resan går snabbt och 45 minuter efter start landar vi i Oslo. För min del byter jag plan här innan jag fortsätter mot Alicante. Och trots en kort mellanlandning så passerade jag loungen för lite påfyllning, frukt och ett glas bubbel

Här i närheten av Oslo. God sikt gör att jag trots lite repiga fönster i planet får till en bra bild.

Resan från Oslo

till Alicante tar lite drygt tre timmar och även här serveras jag frukost, den tredje för dagen och med ”tillbehör”.  Eftersom jag var tämligen mätt tog jag med mig det mesta som ”nödproviant”.  Passade också på att lyssna på några nedladdade ”Sommarprogram” som jag missat ; Sara Danius, Rennie Mirro och Jack Wreeswijk. Bra alla tre men på olika sätt.

Vi passerar Pyreneernas snöklädda toppar och fortsätter längs kusten. Medelhavet skimrar i olika blå nyanser. Jag sitter och väntar på att få se oss flyga in över Costa Blanca ,”Den vita kusten” och titta ner på skyskrporna i Benidorm och Calpeklippan i havet. Men inget av detta ser jag. I stället breder ett mer ökenliknande landskap ut sig. Vi flyger alltså inåt landet. Märkligt för Alicante, där vi ska landa, ligger vid havet.

Ett mer ökenartat landskap breder ut sig och jag undrar om vi kommer att landa i Alicante. Känner inte alls igen mig.

Men efter en stund återgår vyn till den mer vanliga och jag ser Calpeklippan i fjärran när jag tittar till vänster. Och några minuter senare landar vi i Alicante.

Ordningen återställd. Jag ser Calpeklippan och Medelhavet.

Vi landar i Alicante 12.35 och jag siktar på att hinna med 13-bussen till Torrevieja. Om jag hann? Jodå. Tanten är rask och vet exakt den snabbaste vägen.

Hade 10 minuter till godo vid busshållplatsen innan Torreviejabussen/flygbussen kom. Och 48 minuter senare var jag i Torrevieja.

Foto

Tunnel- Veckans ord att tolka i Gems Weekly Photo Challenge

7 augusti, 2018

Tunnel – är veckans ord att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med. Tunnlar i olika varianter finns det gott om och i veckans utmaning bjuder jag på några olika. Dock inga färska bilder utan hämtade från fotoarkivets djup.

En tunnel i Gamla stan vid Västerlånggatan.En kort tunnel i Gamla stan i Stockholm.

En tunnel kan se olika ut

Vad betyder tunnel? Några betydelser är gång under jord eller genom berg, undergång, genomgång, passage, schakt eller stoll. (Gruvgång som går i dagen)

Gamla stan i Stockholm bjuder på en del tunnlar av kortare variant. 

Genom denna tunnel mot Rörstrandsgatan körde förr bussar. Trångt var det. Den gamla tunneln

I slutet av Rörstrandsgatan, ner mot Karlberg slott, finns den gamla tunneln kvar. Idag går Klarastrandsleden ovanför. Här gick förr i världen, fram till 1970-talet en busslinje, 505, från Solna och in till Norra Bantorget som då var det stora busstorget i Stockholm men i mitten av 1970 talet flyttades bussarna därifrån till andra delar av stan. Den gamla tunneln under Klarastrandsleden är numer en gång och cykletunnel och förlängd med en tillbyggnad

Den tillbyggda tunneln.

Så vidare till Peking och en tunnel i den gigantiska tunnelbanan. Här är det lätt att förirra sig trots skyltar för tunnlarna är långa och många .

Långa tunnlar är det på många ställen i Pekings tunnelbana.

Och från Peking i Kina tas klivet till en spansk tunnel i den lilla bergsbyn Guadalest.   (Några mil upp i bergen på Costa Blanca.)

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans ”tunneltolkningar”.

 

 

Spanien Torrevieja

Provsmakning av några spanska rätter

31 maj, 2018

Maten på en resa, vare sig man reser inom Sverige eller utomlands, tycker jag är viktig  och det är roligt att prova olika lokala specialiteter. Eftersom vi har vår  spanska sommarstuga i Torrevieja, på  Costa Blanca, (mellan Barcelona och Malaga) och pendlar hit i stort sett året om har vi hunnit med en hel del smakprov vad gäller den lokala spanska maten. Och vid provsmakning av några rätter har det stannat  just där och andra provsmakningar har i stället blivit riktiga favoriter.

Spansk frukost kan se ut så här.  Om den är ”förstärkt”. Kaffe, en bit bröd med olivolja och krossad tomat och ev. skinka.

Den spanska maten

har kommit att präglas av de olika folkslag som kommit till den Iberiska halvön och vad dessa haft med sig ”i bagaget”. Fenicierna som kom från sydöstra Medelhavet tog med sig vindruvor och anlade vingårda. Kelterna kom från nordvästra Europa  och Balkan födde upp grisar och sedan dess har traditionen att föda upp grisar stannat kvar. Spanien har stark tradition av att laga till skinkor och göra olika typer av korvar. Greker och romare introducerade oliver, vete och fler sorters vinrankor. Och morerna, som ockuperade Iberiska halvön från 700- talet till 13-1400-talet, är de som haft störst inflytande över matkulturen. Morerna kom från norra Afrika och härifrån kom ris, socker, mängder av kryddor, olika frukter och grönsaker. Även sötsaker introducerades av morerna.  Apelsinen kom ursprungligen från Södra Kina och kom till Spanien via Portugal.

Tapas av olika slag, smårätter, serveras många gånger tillsammans med den dryck man beställer. Här är det kyld sangria i glaset. (Rött och kallt rött vin, olika frukter, sodavatten och is)

Mattider och matvanor

skiljer sig från de svenska. Den spanska frukosten består oftast baar av en kopp kaffe på stående fot. En mer förstärkt frukost kan bestå av en bit färskt bröd med olivolja och korssad tomat, ”pane con tomate”. Något som kan ätas som mellanmål under hela dagen också. Lunchen är ett kraftigare mål mat som äts mellan ca.  13.30 och 16. Många spanska restauranger har bra  trerättersmenyer för dryga 10 euro och då ingår oftast bröd  och dryck. Oftast kan man välja på olika soppor, paella, sallader och lättare förrätter. Fisk eller kött till varmrätt och kanske frukt, glass, en tårtbit eller ”flan” (brylépuding) till dessert .  Många äter givetvis sin lunch hemma. Vad gäller middag äter spanjorerna sent ofta runt 21-tiden.

I Torrevieja

har många butiker och andra arbetsplatser  ”siesta”/lunchuppehåll mellan 14 och 16.30 och så även en hel del skolor. Barnen ska då hem för att äta och sedan är det fortsatt skoldag som gäller. (Vid en del skolor serveras lunch men i Torrevieja ska de flesta skolbarn hem för lunchuppehåll och sedan tillbaka för lektioner ytterligare ett par timmar. Vanligt är att eftermiddagspasset är från 15.30 -17 även för de yngre eleverna. SEda är det många läxor som väntar.

 

Paella, ordet kommer från den panna som rätten tillagas i-

Provsmakning av några av mina favoriter

Men det finns många fler. Paella, en rätt som består av ris med saffran, grönsaker, kyckling/ annat kött och numer oftast skaldjur. Och recepten på paella varierar efter regionern och personer.Vid kusten är det vanligt med mycket fisk och skaldjur och utbudet är stort.

Provsmakning av läckra spanska skaldjur. Läckert fat med skaldjur av skilda slag. Gott för en skaldjursfantast. 

Här är det middag beståendes av revben/costillas och ett räk och kycklingspett. Spanskt vin därtill. 

Den kylda soppan ”gazpacho” gjord på mixade tomater, gurka, paprika, lök, vitlök  lite bröd och olivolja smakar bra och särskilt en het dag. Är grönsakerna i soppan mindre finfördelade kallas den ”salmojero”.

 

Väldans god förrättstallrik med serranoskinka, getost, avokado och pinjenötter.

Serranoskinka finns det gott om och jag har här skrivit mer om dem och vad som skiljer dem åt i kvalité. Att botanisera på olika marknader och köpa och provsmaka oliver och annat gör jag gärna. Utbudet av spanska ostar är stort och en av mina favoriter, manchegoosten, som förekommer i mängder av varianter. Vill någon läsa mer om  spanska ostar (klicka på länken) så finns ett inlägg om dem.

Casa Juani, en spansk liten restaurang dit vi ofta återvänder både för tapas, lunch eller en middag

Mer provsmakning

Tortilla de patatas, en tjock omelett med lök och potatis äts ofta både som tapas rätt och när som helst.  Och det ursprungliga receptet kommer från början av 1800-talet. På potatissidan finns också ”patatas brava” – friterade potatistärningar som serveras med en stark sås, en vanlig tapasrätt.  Olika sorters korvar, ”chorizo” gjorda av griskött och där några är lite starkare och smaksatta med vitlök, paprika och chili. De finns också i en ”sötare” variant utan chili. (Sedan är spannet mellan dessa sorter stort)

Calamares, bläckfisk tillredd på olika sätt finns att beställa överallt. Och en specialité är när den är inlagd i vinäger eller ”calamares en su tinto”. Alltså bläckfisk som är tillagad och serveras med sitt eget bläck. Räkor, får inte glömmas bort och rätter med dessa förekommer väldigt ofta både som tapas (då i mindre portioner) och som ”racion” – en större portion.  Matlistan med provsmakning  kan göras betydligt längre. Men ett smakprov blev det.

Tortilla de patatas är gott både som tapa och när som helst man så önskar.

Räkor är en av mina favoriter. Här stora räkor i het vitlöskssås.  Dock inte starka för gommen.

Skyltar Spanien

Njutflyktsskyltar från byn Guadalest och vattenfallen i Algar

20 maj, 2018

Söndag igen! Och dags för  den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det skyltar av olika slag som gäller och med fri tolkning. Denna söndag, tillika pingstdag, blir det ”njutflyktsskyltar” både från bergsbyn Guadalest och från vattenfallen i Algar, två platser vi besökt i vecka.

Den vackra bergsbyn Guadalest, ett par mil från Benidorm på Costa Blancana är ett fint utflyktsmål. utflyktsmålDen vackra bergsbyn Guadalest har mycket att bjuda på och inte bara när det gäller ”njutflyktsskyltar”. 

Veckans njutflyktsskyltar

Njutflykt är ett ord jag kom på för ett par år sedan, alltså en utflykt som är extra trevligt och njutbar. Och nu har det blivit så att både jag och andra använder ordet där det passar. I veckan gjorde vi just en heldagsnjutflykt och vad gäller skyltar så fanns det en del att tillgå.

På en njutflykt, alltså en extra fin utflykt, finns också många njutflyktsskyltar. Skyltar som är lite extra på ett eller annat sätt. Vacker dricksvattenfontän om än ganska ny. Och med gott, kallt vatten dessutom.

I  Guadalest såg vi att göna och svarta scarfs hängde utanför nästan alla hus, affärer, barer och restautanger och det är en tyst protest mot att friska träd huggs ner. Och dessa protestskyltar finns uppsatta på flera språk- engelska, spanska, tyska och franska. Tydligt budskap!

Vid vattenfallen i Algar gick vi den slinga som var utmärkt på kartan och som tog oss runt området. En del uppför var det (i mycket måttlig mängd) och lite hoppande/balanserande över och på stenar tog oss runt en slinga på ca 1.5 km.

Tydlig karta över området

Lite uppför och lite balanserande på stenar. Man kunde också gå runt och slippa balansera på stenarna. Men jag tog chansen till lite spänningsförhöjande moment här. 

Mer spänning blev det innan tunnlarna.

Men det var tydligt skyltat. ” Se upp för höjden i tunneln”! Nja, högt var det inte.

I  byarna runt om här uppe i bergstrakterna (även förstås på andra platser) är nu nisperos, eller som frukten heter på svenska, japansk mispel, mona och färdiga att ätas.  Och de kan användas till en hel del förutom att äta dem som de är. Men väl mogna ska de vara för annars smakar de beskt.

Gott om färsk frukt är det och som säljs nästan överallt.

”Nisperos” som frukten heter på spanska, japansk mispel på svenska, ser ut som en aprikos eller ett plommon –

-och kan användas till mycket. (Även olivolja som tillverkas i dalen finns med på skylten och den är väldigt fin.) 

Muscatelvin av olika slag, gelé, honung, marmelad och sylt tillverkas av ”nisperos” – japansk mispel.

 

 

Fler ”söndagsskyltare finns här!  Titta gärna in!

Spanien

Vacker meldeltidsby bland bergen – El Castel de Guadalest

18 maj, 2018

Visst är El Castell de Guadalest, till vardags Guadalest, en vacker by. Och så tycker många. Byn blev 2015 inbjuden som medlem i organisationen Spaniens vackraste byar .Och året därpå blev Guadalest föreslagen att vara med i  ”The most beautiful Villages in the World”. Vem som utser detta är dock lite tveksamt – För som så mycket annat ligger ju det mesta av det vi ser i betraktarens ögon.

Första delen om byn El Castell de Guadalest fanns i gårdagens inlägg och idag kommer del 2.

Klocktornet på nära håll

Vacker medeltidsby

Strax efter att man passerat den korta tunneln, inhuggen i berget, kommer man in i den gamla delen av byn. Här ser  man klocktornet på nära håll. Högt ligget det och utsikten härifrån över omgivningarna kan man beundra länge.

Från klocktornet i Guadalest på sin klippa har man en vacker vy över dalen.Klocktornet på avstånd.

Guadalest har små museer, några med fri entré, och några som kostar en liten slant att besöka. Men efter visst funderande tittade vi in på ”Casa Tipica, ett etnologiskt museum.  Här fick vi ta del av och veta mer om hur livet här i byn och i dalen levdes på 1700 och i början av 1800-talet. Jordbävningar, två stycken 1644 gjorde att delar av byn förstördes. Nya jordbävningar kom i mitten av 1700-talet, men orsakade inte så stora skador.

Det lilla etnologiska museet är inrymt i ett hus från slutet av 1700-talet.

Observera den lilla pottan till höger. Symaskin, knyppeldyna och annat för handarbete.

En vattenkvarn och redskap som användes på åkrarna. Även gamla redskap för framställning av olivolja och vin fanns att beskåda.

En vacker miljö att inta lunchen på är vid torget i Guadalest.Vacker miljö att vistas i med torget som samlingspunkt. Och med det flaggprydda  kommunhuset i bakgrunden. 

Dags att fylla på energi innan vi vandrade vidare så vi slog oss ne rpå en restaurang.  Här finns lokala rätter som kanin med majonnäs och vitlök, fyllda paprikor, ugnsrostade grönsaker och varianter på risrätter. För mig blev det en tonfisksallad och maken slog till på  de fyllda paprikorna. Gott och mysigt och med mycket runt om att titta på.

Det lilla kommunhuset ligger fint mitt i byn. Och det är inte bara huset som är fint. Även utsikten framme vid stenmuren kan man beundra. Vacker!

Turkost vatten

verkligen turkost, ser man framme vid kanten. Här är det Guadalestfloden som genomskär dalen och den kommer från bergsområdena. Under sin ”resa” ner mot Medelhavet fylls vatten på från flera bifloder och regleras också och likaså av den mängd regn som faller under höst och vår. Och under sommaren försvinner stora mängder vatten av torkan.

Vy åt ena hållet –

Just den oregelbundna mängden av vatten gjorde att manLängst ner i dalen började man 1953 bygga en stor damm som blev klar 1971 och detta för att göra floden till en stor vattenreservior för bl.a. staden Benidorm och andra städer i närheten längs kusten.

-och åt andra. Man kan även vandra ner i ravinen och stigar finns.

Att komma hit till Guadalest utanför ”högsäsongen” (mitten av juni till mitten av septemmber) rekommenderas eftersom det då inte bör vara någon trängsel. Och en tur hit är en väldigt fin njutflylt om man befinner sig på Costa Blanca i Spanien.

 

Spanien

Guadalest – en spansk bergsbyby. Följ gärna med!

17 maj, 2018

Del 1 av 2 om Guadalest

Vi lämnade vattenfallen i Algar (via länken här finns karta över denna del av Costa Blanca området) och fortsatte någon mil upp till den vackra lilla bergsbyn Guadalest eller som den egentligen heter – El Castel de Guadalest.   En resa på cirka 20 minuter längs smala, krokiga och vackra vägar. Grönskan var påtaglig och i dalgångarna odlas bl.a. nisperos, citrusfrukter och mandel.

Utsikt från Guadalest ner mot dalen.Utsikt från Guadalest ner i dalen

Slingriga och smala vägar så ett par trafikljus kändes behövliga. Inte mycket till mötesplatser här.

Guadalest den lilla bergsbyn

med dryga 250 invånare och på en höjd av 548 meter över havet ligger i provinsen Alicante och i Valencia distriktet. Byn är lätt att nå från kusten och det är bra vägar – om än smala och slingriga. Runt byn finns en del berg och känner man för att ta sig upp högre så är det högsta bergen i närheten 1300 meter och preparerade vandringsleder finns. Byn är uppdelad i två delar. Delen längst ner är El Arabal och en bit högre upp El Castell de Guadalest. I den nedre delen finns rejäla parkeringsplatser, en turistinfo, läkarstation, apotek, en skola, restauranger /barer, en hel del souvenirbutiker, hantverksbutiker. Några små museum finns också bl.a. ett salt&pepparmusem, ett museum med olika gamla tortyrredskap och ett miniatyrmuseum.

Mysiga restauranger finns även i nedre delen av byn.

På väg uppåt i byn mot den äldsta delen. Och helt bilfritt är det.

Här uppe på klippan i gamla delen av byn ligger ”Campanario”, Klocktornet.

Gamla delen av byn

nås genom att man stretar uppför en bit till och passerar genom en portal och en kort tunnel. Just ovanför ingången såg vi en grön och en svart scarf som hängde ner och detta är en fprm av protest av byns invånare att man vill bevara friska träd i området. Dessa gröna och svarta scarfer hängde på i princip alla hus i båda delarna av byn.

Ingången till gamla delen och ovanför lampan syns den gröna och svarta scarfen.

Här har jag passerat den 10 meter långa tunneln uhuggen i berget och är i gamla delen .

Byn, El Castel de Guadalest, fanns redan under den moriska perioden och på 700-talet byggde morerna ett fort här på klippan, alldeles bredvid klocktornet.  På 1100-talet byggdes  ytterligare en fästning i andra delen av byn, Castillo de San José. Men på 1200-talet kom de kristna och tog sig genom befästningarna och förstärkte dessa och många morer försvann. Men en hel del av dem stannade också kvar här och fortsatte att bruka sin mark fram till 1600-talet

Fästningen San José

 

Fortsättningen kommer i morgon!