Monthly Archives

november 2018

Foto

Öga – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

20 november, 2018

Öga är ordet att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

DEn kinesiska fotografen Chen Man har en kamera som sitt extra öga. Foto av ett foto som jag tagit på Fotografiska museet.

Den kinesiska forografen Chen Man har kameran som sitt öga. Här från utställningen ”Fearless &Fabulous” på Fotografiska museet i Stockholm i januari 2018. Mer finns här från mitt besök.

 

Öga möter öga – Det man ser

En blick, glimt, ögonkast, uppmärksamhet eller intresse. Kanske ”kasta ett öga” – hastigt titta på något. Och om man seglar så finns ett vindöga, det håll där vinden kommer från. Många tolkningar finns det.

Barnbarnet William, två månader (idag fem år) och storebror Max fem år på bilden. Ingen ögonkontakt och sedan ett öm ögonkast och uppmärksamhet.

En blick som berättar mycket. Ögon som sett och upplevt det inget barn ska behöva göra. Bilden har jag tagit på Sandgrund, konstnären Lars Lerins permanenta konsthall i Karlstad.  Här fanns i somras en fotoutställning med bilder på barn från Mocambique som  Lars Lerins make, Junior Manoel Marques tagit under en resa där.

Foto av ett foto på Sandgrund.

 

 

Barnbarnet Max ombord på Amfibiebussen som tog oss  runt i Stockholm på sightseeing längs gator och i vattnet. Och med klart förväntansfulla ögon. 

William med glimten i ögat. ”Leende guldbruna ögon” passar bra här. Ett par år har gått sedan bilden togs men glimten finns kvar.

 

Och visst finns här i bilden ”talande ögon”  som  det är lätt att bevekas av. Mina ögonstenar. Barnbarnen.

Foto: Barnbarnens mamma i augusti 2018

Sen var det ju vindöga. Något helt annat. Vindöga är det håll vinden kommer från.  Och om man ska ta ner seglen ”går man upp i vindögat” för att bli av med luften i dem. När en segelbåt närmar sig vindögat börjar seglen fladdra och kan sedan fyllas så man backar.

Bilden tagen i Stockholms skärgård genom mitt kameraöga och vid kobbar där storskarvens avföring förstört träden. Här en segelbåt som går upp i vindögat.

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans tolkningar.

Torrevieja

Trots regntunga skyar – En välfylld söndag

19 november, 2018

Måndag förmiddag och just nu uppehåll i ösregnet. Känns som om det är på väg bort och himlen ser ut att ljusna. Här i Torrevieja har det fullkomligt ”vräkt ner” från i går eftermiddag och hela natten – och så också på många håll i Spanien och på öarna. Såg på spansk tv att även stora delar av södra Europa drabbats av regnet och med stora skador. Illa! Men naturens krafter rår vi inte på. Trots att gårdagen var grå, ganska blåsig och och med regnet hängdes i luften fyllde vi den med trevligheter. Regnet samlade sig fram till sena eftermiddagen för att då göra en kraftfull och exploderande entré.

Utsikt  från restaurangen över en del av fritidsbåtshamnen vid piren i  Torrevieja.

Trots regntunga skyar

bestämde vi oss att tillsammans med vännerna Ann Marie och Göran att ge oss ut på en tapasrunda. Just nu är det speciella ”tapasveckor” här i Torrevieja” och många restauranger är med på detta evenemang. (Har skrivit om detta här. ) I övrigt finns ju tapas alltid att tillgå när som. Men just under dessa speciella veckor är det roligt att också hitta restauranger och barer som man inte tidigare besökt. Vårt första stopp blev just en restaurang vi inte besökt tidigare,  Olé del Mar som ligger halvvägs ut på den långa piren, ”Dique de Levante.

TRots regntunga skyar gav vi oss ut på en tapasrunda. Här restaurang Olé del Mar i TorreviejaTrots regntunga skyar blev det en tapasrunda. Här fanns minipizza med tryffel och ruccola och en smörgåstårta med räkor och lax.

Och att sitta utomhus gör vi gärna. Båda tapasvarianterna testades och vi var väldigt nöjda. Mitt betyg blev 4/5. (Glömde fråga övriga)

Gott och trevligt!

Vilket blir nästa stopp?

Vi tittar på restaurangkartan, funderar och lämnar piren.  Ännu en för oss oprövad variant ska testas, El Pescador, som ligger på en liten gränd nära några andra trevliga restauranger.

Vad väljer vi nu?

Vi tittar på de tapas som finns presenterade. Till vänster kammussla i stuvning och till höger tonfisk. Ser lovande ut och vi slår oss ner vid ett bord ute i gränden. Och här väntar vi. Men ingen tar någon notis om oss så Göran och jag gör efter ett tag ett försök att gå in och beställa. Lönlöst. I och för sig är restaurangen tämligen välbesökt av gäster som äter lunch men trots det borde vi kunna få beställa- Vi väntar ett tag till och sedan kommer en kypare och tar in ”visningsmaten” och meddelar att det inte finns fler av dessa. Jaha! Snopet! Och det känns ju inte som om jag kommer gå dit igen. Men alldeles bredvid ligger en favorit där vi var i torsdags,  Casa Juani. Så då blev det ett bra alternativ.

Dessa tapas såg lovande ut. Men tyvärr fick vi inte ta del av dem. Slut! Och då var det ändå ett par timmar kvar av lunchrundan.

 

Skyltar Spanien

Skyltande resa – Välkomna att följa med

18 november, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen är väldigt fri. Välkomna med på en skyltande resa i omgivningarna runt spanska Costa Blanca, ”den vita kusten”.

Stopp i den lilla staden Polop. Rejäl buss och en skicklig chaufför lotsade oss varsamt uppför bergen och ner i dalarna. 

 

Skyltande resa med fina upplevelser

Vårt första stopp blev Polop, en liten stad några mil från Benidorm, med ca 4000 invånare. Staden  hör till provinsen Alicante  och ligger i regionen Valencia. Runt torget i Polop finns skyltar med många av regionens städer och deras vapen. Och mängder av vattenkranar. Jag räknade till 87 stycken. Enligt en gammal sägen ska vattnet här ha en gynnsam verkan på kvinnors fruktsamhet. Om det även gällde män förtäljer inte historien.

 

Bussen klättrar uppför och vi omges av höga berg och djupa dalar.  Och även här uppe finns det gott om restauranger. Utsikten ingår liksom.

Kanske en matbit? Nej, vi hade en bit kvar till en sen lunch.

När vi kommit till högsta punkten här, Coll de Rates, 625 meter över havet möttes jag av dels en vacker  vy över dalar och omgivande berg och av skylten ”CANGURO de PERROS”. Man skulle kunna tänka sig att det var en sorts kennel med känguruhundar om man ordagrant tolkar det som står. Men icke! Bättre upp. Detta är ett hundpensionat och man sålde också olika hundattiraljer. Funderade just över att det kändes långt att ta sig hit upp med sin hund men luften och miljön är verkligen fin.

 

Ett av flera vägskäl.

Skyltande resa blev det på flera sätt. Här i trakterna av Jalon Valley på Costa BlancaTydligt skyltat.

Dags för vinprovning i byn Jalon eller Xaló som den heter på valenciska. (Ett av Spaniens fem officiella språk)

Utsidan på bodegan och här fanns även andra skyltar som visade vägen till olika saker i byn.

Lite info om hur det går till. Det fanns många sorters vin att prova på ”egen hand.” Man gick här runt med sitt glas och testade det man önskade. Ingen ransonering.  Och de mer exklusiva varianterna fick provas efter förfrågan eftersom de var tappade på glasflaskor.

 

En ny specialvariant av moscatelvin.  Moscatel är en druva med hög sockerhalt och används här till söta viner som anses passa bra till områdets desserter. I stora delar av världen kallas druvan för Muscat och är ett samlingsnamnför en hel druvfamilj som troligen har sitt ursprung i Mellanöstern.

Snygga flaskor till detta moscatelvin.

Lunch blev det också, en riktigt god sådan och vi fortsatte sedan ner mot kusten och staden Altea.  (Mer info om Altea finns i länken.) Många båtar fanns att titta på både på land och de som låg i vattnet. Men denna röda specialvariant fångade mig. Dock inte helt inom min nuvarande budget.

Båten, ”Mediterranean jet nautica känns spännande och jag skulle gärna ta en tur med den. Undrar om man hinner se något. För snabbt går den.

Denna skyltande resa går mot sitt slut men först skulle några tunnlar passeras innan vi  var tillbaka i Torrevieja igen fram på kvällen.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!

 

 

Spanien

Turen längs Costa Blanca fortsätter ner mot kusten.

17 november, 2018

Turen på spanska Costa Blanca, ”Den vita kusten” tog oss genom den fina Jalon Valley. Här gick det  rejält uppför och nerför och utsikten var stundtals hisnande. Men neråt skulle vi och mot havet. Till den fina staden Althea. Men först ett sent lunchstopp på ett ”carvery”, en restaurang som specialiserat sig på att servera ugnsstekt/grillat kött i form av en buffé och där tillbehören är viktiga.

Turen fortsätter ner mot kusten och MedelhavetTuren fortsätter på smala slingrande vägar mot havet. Men först en sen lunch. 

Turen fortsätter 

neråt dalen och vi stannar till i den lilla byn Pedreguer för att äta en sen lunch på Monroes Carvery.  Detta är en restaurangkedja som från början är brittisk och som nu finns på flera platser här längs norra Costa Blanca. Och vill man inte äta från ”carverybuffén” (stekt /grillat kött med mängder av tillbehör) så finns à la carte rätter av skilda slag med tydliga brittiska inslag. Och namnet på restaurangen – Monroes Restaurant – jodå, Marilyn Monroe finns med överallt i form av mängder av bilder och annat. (Att det blev ett brittiskt stekhus tror jag helt klart beror på att 80% av resenärerna är från U.K.)

Lunchstopp på Monroes restaurant i den lilla byn Pedreguer.

En ung Marilyn Monroe fanns på väggen vid vårt bord.

En del av alla tillbehör som serverades till köttet. Många olika sallader och såser fanns också.  Även alternativ för vegetarianer.

Lunchen kändes väldigt brittisk och gott var det. 

Altea

en mysig och vacker kuststad blev det sista stoppet på turen. Namnet Altea sägs komma från grekiskans mytologi  ”althaia” som betyder hälsa för alla eller bota. Även arabiskan/moriskan har ett liknande ord som betyder bota. Här finns en gammal och väl bevarad del längre upp i stan och ner mot havet har det modernare Altea växt fram. Vid förra resan hit, i april 2017 , skrev jag ett blogginlägg om Altea och dess historia som finns här. (Även Monroes restaurang fick vara med där på ett hörn)

Sandstränder finns inte inne i Altea men för en stenfantast är detta toppen. Fint att promenera här utan att få sand i skorna. 

Vackra mjuka stenar finns det gott om.  

Och vill man heller  gå på plan mark går den  fina strandpromenaden  längs havet.

Vi drog oss ner mot hamnen och båtar är det alltid roligt att titta på. Och plötsligt såg jag den. Båten med stort B.

Vad tycks? Helt i min stil. Klart snabbgående. Vingarna påminner om att den kanske även kan lyfta.

Här ute i Medelhavet reser sig den mäktiga Calpeklippan upp ur havet och alldeles bredvid ligger Calpe. Ännu en av dessa små städer längs kusten. Calpeklippan, Penon de Ifach, med sina 322 metrar reser sig mäktigt upp ur havet och hälsar.

Solen börjar dala och diset kommer in över land men Calpeklippan sträcker på sig och vinkar. 

En långa dag går mot kväll och när vi passerar Benidorm går tankarna osökt till bloggvännen BP.  Detta är en av hennes favoriter här längs kusten.

Benidorm med sin ”skyline” skymtas ner till vänster.

 

Torrevieja

Tapasrundan -”Ruta de la Tapa” har startat i Torrevieja

16 november, 2018

Igår startade den XVI ”Ruta de la tapa” – ”tapasrundan” i Torrevieja. Dessa tapasrundor finns på flera ställen i Spanien och kan vara av olika karaktär. I Torrevieja förekommer dessa rundor flera gånger per år och med lite olika inriktningar.  Men nu är höstens runda i gång. Från torsdagen den 15/11 till söndagen den 18/11  är första delen. Och från den 22/11 till den 25/11 är det del två av rundan som pågår. Tapas serveras mitt på dagen mellan 12 och 16.30  och kvällstid mellan 19 och 23. Detta är också en tävling om vilken restaurang som serverar den bästa tapasen. I en kategori röstar gästerna på dels de vanliga och  dels på de tapas som ska vara av gourmetvariant. Och i  en annan kategori är det en mer professionell jury som bedömer de olika varianterna.

Tapasrundan, november 2018 har startat i Toerrevieja.Den XVI omgången av tapasrundan har startat. Och mer info finns här om både restauranger och vilka tapas som serveras.

Tapa/tapas

Tapas i olika varianter testar vi dagligen när vi är här och det oavsett om det är speciella ”tapasrundor” eller inte. Väldigt ofta kommer det med en liten ”tapa” när man på en bar beställer  en dryck. Den ingår och serveras ofta med lite bröd.  En bit potatisomelett, sardiner, bläckfisk, oliver eller en bit korv är vanligt. Själv uttrycket tapa/tapas har de flesta hört, och det är samlingsnamnet för flera olika smårätter och kommer från det spanska ordet ”tapar” som betyder täcka över, sätta på ett lock. Förr var det vanligt med flugor och olika insekter inne på barerna och för att förhindra att dessa drunknade i dryckerna täcktes glasen med ett lite fat. Här på fatet kunde det ligga en bit bröd med olivolja, oliver, eller en bit skinka. Men detta var också ett bra sätt att låta gästerna få något i magen mellan dryckesbeställningarna.

Vanligt är att man beställer in flera sorters tapas och delar på. En ”media” är en halv portion och en ”racion” en hel portion. Och de olika soeterna av tapas som baren har brukar visas i disken så man kan titta och peka. Prisläget på dessa separata tapas (som man beställer extra) kan variera mellan 75 cent och 1,50. Ibland lite mer. (Ofta kostar här en dryck med ”husets” tapa – alltså man väljer inte själv, ca, 1,50. Ibland lite mer och ibland lite mindre.)

Vi startade gårdagens runda på Tapas Bar Catalina, Plaza Castelar, 1. (Nära vattenfallen.)

Tapasrundan

nu i höst har 43 restauranger/barer som är med i ”leken” varav en del ligger lite utanför själva stadskärnan. Å andra sidan är det också skönt med lite promenader mellan de olika varianterna av tapas. En vanlig tapa med dryck kostar under tapasdagarna 2 euro och 2,50 för en ”gourmet tapa”.  Vad som räknas som räknas till vad står i häftet, men vi tog det som såg godast ut. Vi testade tillsammans med vännerna Anna Carin och Krister fyra olika restauranger och eftersom vi valde lite olika fick vi smaka på fler.

”Catalina” testade vi köttgryta med grönsaker och en krokett  fylld med potatis och mozarella Här hade nog osten försvunnit.Vi var inte direkt imponerade här. Ganska smaklöst. Men köttet var mört.

Köttgryta och ”krokett. Mitt betyg blev 2/5 för maten. Vinet 4/5

Vi gick några kvarter bort mot strandpromenaden och slog oss ner på ”El Piscolabis” med adress C/Ramon y Cajal, 1. Här valde Anna Carin ”merluza” – kummel och vi andra kyckling med grönsaker inbakade i filodeg. Till det en sås med sting.

Anna Carin, Bosse och Krister och här är det minivinglas som gäller.

Små vinglas var det och snålt med vin. Men maten klättrade upp ett pinnhål för min del Betyg 3/5.

Tapas med färg var det här. ”Krispig kyckling”. 

Nästa stopp blev på ”Paseon” – Strandpromenaden och restaurang La Cantina Cubana. Här testade vi  gratinerade champinjonhattar som var fyllda med ost och skinka. Detta på inrådan av Ama och Anders som just testade dessa. Mitt betyg här blev nog 3.5/5 på både vin och tapa.

Riktigt gott!  Och fin uppläggning. 

Sista besöket för tapasrundan

denna torsdag blev en favorit i repris, Casa Juani, Calle Heraclio 29. Hit går vi gärna då och då både för tapas och lunch och tycker det alltid är ett säkert kort. Det var det nu också. Här serverades antingen en thailändsk soppa med kyckling, grönsaker, nudlar och kokosmjölk eller ett litet bröd med tonfisk och grönsaker.

Fin presentation av Casa Juanis tapas .Och väldigt gott. Betyg 4/5 både på dryck och mat. Väldigt fin service också.

Inga tapas

blev det häromdagen när vännerna Leffe och Ingrid var på besök. Här körde jag riktigt svenskt med köttfärslimpa med gräddsås, ugnsstekt potatis, smörkokta morötter, lingonsylt och inlagd gurka.  Och till dessert  blev det äppelpaj med vaniljsås. När vi är här i Torrevieja och går ut och äter blir det mest på spanska/internationella eller kinesiska restauranger. Undviker helst de som serverar ”svensk mat” för den kan jag ju själv laga här. Om andan faller på.  Sen kan man ju fundera vidare på vad ”svensk mat” är. Men det är en annan historia…

 

Spanien

Upp och ner – Berg, dalar och vinprovning

15 november, 2018

I gårdagens inlägg reste vi först norrut längs kusten för att sedan ta vi oss vidare upp i bergen norr om kuststaden Benidorm. Vi reste på slingrande vägar genom den vackra Jalon Valley och upp till en av de högsta punkten här, Coll de Rates. Vackra vyer mötte oss runt om och utsikten kunde vi njuta av även under hela resan ner  i dalen.

vi kom upp till Coll de Rates på 625 meter och hade en fin utsikt över Jalon ValleyColl de Rates, utsiktspunkten 625 meter över havet.

Upp

till Coll de Rates gick bussresan på slingrande, smala, vägar genom Jalon Valley eller Val de Xaló som dalen heter på ”valencian”. Spanien har fem officiella språk där valencian är ett av dem. Övriga officiella språk är spanska, (kastellan) galiciska, aranesiska och baskiska. Vägarna var i gott skick och asfalterade men väldigt smala så vår buss kunde inte möta ett annat fordon utan att det ena fordonet fick göra ett stopp.

Smala  och slingrande vägar är det.

En del fordon mötte vi och även ett antal cyklister som tränar här i backarna. Och inte såg de några problem med att zickzacka sig fram.

Lite segt både för cyklister och bilar att ta sig upp för de långa backarna. En skicklig busschaufför hade vi som hade full koll.

Trakten här är sedan 1400-talet ett vinodlarområde och vinodlingarna utökades under 1700 och 1800-talet. I dalen odlas även oliver som vi sågs skördas nu, citrusfrukter, mandel och och nispero. Nispero kallas japansk mispel  på svenska och är en blandning av aprikos och persika och den används ungefär som plommon.

Utsikt över Jalon Valley från Coll de Rates.

Inzoomad bli bilden suddig men här syns terrassodlingarna som klättrar uppför sluttningarna.

Vackra vyer är det både på vägen upp och ner i Jalon Valley.

Ner

mot planare mark slingrade vi oss och flera små och fina byar passerades. Vårt nästa stopp blev på en ”bodega”, bodegas Xaló . Här finns olika sorters vin från trakten till försäljning och givetvis möjlighet att testa olika sorters vin. (Mer om denna bodega och vinodling i dalen finns här, i det inlägg jag skrev i samband med ett besök här i april 2017.)

Här i byn samsas man på gatorna. Och observera trafikljusen.

Vinprovning

Besöket på bodegan var trevligt och här förses man med små glas och går sedan själv runt och testar de viner man vill. Här finns alla tänkbara varianter av viner att testa och till försäljning och i alla olika prisklasser.

Tydligt märkta karaffer.

Vin finns både i tunnor, en budgetvariant, och i flaskor. Men den cava som säljs finns av naturliga  skäl bara i flaska. Och givetvis går det fint att smaka olika varianter av den också.

 

Och resan fortsatte mot nya mål dit kommer vi på lördag.

Spanien

Vidgar vyerna norrut längs spanska Costa Blanca

14 november, 2018

Då och då vidgar vi vyerna och lämnar Torrevieja och den spanska sommarstugan. Någon bil disponerar vi vanligtvis inte här, mer än att vi hyr någon enstaka gång. Men det fungerar fint att även ta sig runt både kommunalt och med arrangerade turer per buss. Vi brukar använda oss av ett par brittiska företag som både erbjuder dagsturer och resor där man är borta ett par dagar eller längre. Extra trevligt tycker vi att det är att resenärerna här är väldigt blandade och oftast är det vara vi som är svenskar. Info och guidning sker på engelska. David´s Tours har en åskådlig hemsida med bra info. Och man kan även här boka sina turer. Ibland använder vi oss av Viajes Rosa Tours som också har ett bra utbud av resor, men har en hemsida som har mycket att önska vad gäller det mesta.

Vi vidgar vyerna och tar en busstur norrut längs Costa BlancaPå väg norrut längs Costa Blanca- ”Den vita kusten”. På många ställen längs vägen ser man både det blå Medelhavet och de karga höga bergen.

Karta över Costa Blanca,. Från Torrevieja i söder till staden Denia i norr är det kustvägen ca. 16 mil.

Vi vidgar vyerna

och bussen kör oss kustvägen från Torrevieja via Alicante och till Benidorm, en sträcka på 10 mil och där viker vi av västerut och tar oss ett par mil upp mot bergen.

Benidorm – längst söderut på kartan. Vi tar av västerut och passerar staden Nucia och kommer fram till dagens första stop, Polop.

Från Benidorm och upp mot Polop finns flera spännande rondeller. Detta är en av dem. Svår att fånga från bussen….

I trakterna här och just denna resa var vi på för dryga ett och ett halvt år sedan, då i slutet av april. Men det fick bli en repris av ett ”bra koncept”. Och en annan årstid är det också. Polop ligger som i en sänka och  omges av berg  som kommer upp till höjder av 900 meter.  I Polop blev det ett stopp och vi tog en promenad runt i den lilla stan och satte oss på ett av stadens små torg för att titta på folk och ta en kopp kaffe. Mer om fina Polop finns att läsa här i ett blogginlägg från april 2017.

Framme i Polop, en liten stad som  som ligger 200 meter ö.h. och med ca. 2000 invånare.

Gamla delen av Polop.

– och den lite nyare. Även här en ”söt” rondell.

 

Dags för oss att fortsätta resan. Nu mot nordost och på slingrande vägar.

Smala vägar och med många kurvor. Och varje kurva var en utmaning. Skulle vi få möte eller inte.

På flera ställen under vägs fanns grottor synliga i de omgivande bergen.

Riktiga serpentinvägar som inte direkt av eller anpassade för mig som lätt blir åksjuk. Men jag hade bokat en plats längst fram i bussen och med god utsikt framåt så det hjälpte en hel del. Och trots mitt dilemma med åksjuka så vidgar jag gärna vyerna.

Verkliga serpentinvägar. Och bussen slingrade sig fram.

Fortsättning följer…

 

Foto

Bakelse – Veckans ord i Gems Weekly Photo Challenge

13 november, 2018

Bakelse är ordet att tolka i Sannas roliga fotoutmaning – Gems Weekly Photo Challenge. Utmaningen i sig är att med bild /och/eller/ text – tolka det angivna ordet. Här är det fritt fram för egna funderingar och alla är välkomna att vara med.

En bakelse kan smaka bra. Särskilt om man får en smakbit från fler. Har man svårt för att välja bara en bakelse kan man köpa fler och dela på.

Vad är en bakelse?

Och vad skiljer den från en tårta. En bakelse är enligt några definitioner jag läst bl.a. i Wikipedia och ”ett bakverk i portionsstorlek som säljs/bakas styckvis. En tårta är vanligtvis tänkt för fler personer och där man sedan skär sig en bit. Sedan är det också vanligt att ett bakverk förekommer både som bakelse och tårta. Så gränsen här är klart flexibel. Vidare kan jag läsa  att en bakelse ofta har grädde/smörkräm på eller i sig (inte alls nödvändigt) och ofta frukt eller sylt. Någon form av botten finns också oftast med.  Hos ”Hembakningsrådet” finns mer roligt att läsa.

Ordet i sig kommer från tyskans ”Gebackels” som betyder  bakverk eller något bakat. Och först under 1600-talet fick ordet bakelse sin nuvarande betydelse av något bakat som var sött.  Semlor t.ex. räknas till bakelsegruppen men inte ”hallongrottor eller ”mockarutor” och enligt ”de lärde” är dessa kakor. Smidigast blir kanske att räkna in alla söta bageriprodukter bland bakverk.

Här är det barnbarnen som testar olika varianter av bakelser. Och för egen del smakar jag gärna en en av de mindre varianterna. Ett av de läckraste och mest smakfulla dessertbord jag hitintills sett finns i Peking på Hotell St. Regis champagnebrunch om söndagarna. (Jodå, man kan avstå champagnen och betala mindre, med det har vi aldrig gjort.) J

Bakelser i variation

 

Titta gärna in här för att läsa och se fler av veckans gula tolkningar

 

Allmänt Trevligheter

Brev i den spanska brevlådan – Det första vi fått här

12 november, 2018

Häromdagen fick jag ett brev levererat i den spanska brevlådan utanför vårt hus. Lite speciellt eftersom det i den brevlådan bara kommer reklam så detta är det första brev som kommit hit.  I övrigt är vi hänvisade till vårt postfack som ligger i ett litet eget hus ett par gator ner. Och där finns de närmaste gatornas samlade postfack. Något vi inte visste från början och som tog oss fem år att lista ut. Men nu vet vi.

Brevet kom inte via flaskpost. Hade det gällt en försändelse från Sverige hade kanske flaskpost gått snabbare än PostNord.

 

Ett brev

var det riktiht roligt att få och detta  hade letat sig över Atlanten. Sitt första stopp hade brevet haft hos vännerna Ama och Anders som så vänligt levererade det till mig.   Avsändare var bloggvännen Ruth i Virginia och det var med stor spänning jag öppnade kuvertet.  (Ruth har ingen egen blogg men läser många av svenska bloggar och hon finns på Facebook.)

Ett brev levererades i vår spanska brevlåda. Ett brev från USA.

 

I kuvertet fanns flera olika spännande artiklar från bl.a New York Times. Här kunde jag läsa om ”Treasure Hunting on a Trendy Scandinavian Island.” Och denna trendiga, skandinaviska, ö är Södermalm i Stockholm, den ö i där jag bor. Tänk att Söder är omskriven i New York Times.Och själva artikeln handlar mest om olika ”second hand” butiker och vad de har att erbjuda. Restauranger, barer och designbutiker nämns också.

 

Norsk motståndsman i New York Times

En artikel handlade om en en norsk motståndsman, Joachim Rönneberg, som under andra världskriget tillsammans med andra hindrade nazisterna att få tag på det tunga vattnet i Rjukan genom att spränga tungvattenfabriken där.  Det var han som ansvarade för att uppdraget genomfördes. I och med att fabriken sprängdes kunde tyskarna inte heller få tillgång till det tunga vattnet och den atombomb de tänkt sig.   Joachim Rönneberg 99 år och avled i oktober i år.  Mer att läsa om Joachim Rönneberg finns här.  Joachim Rönneberg var också mycket god vän till min pappa som också var med i detta sammanhang vid Rjukan i Norge. Ja, dessa män som kämpade för frihet och från nazismen var många.

Spännande och intressant läsning från New York Times och en intervju som gjordes 2015.

Mer om Norge

Den 21 oktober finns en artikel i New York Times där den norska statsministern, Erna Solberg, ger en formell ursäkt till alla de kvinnor som under krigstiden, andra världskriget, hade  haft ett förhållande med tyska soldater. I artikeln beskrivs varför Norge formellt ber om ursäkt och varför ursäkten kommer nu. Dessa kvinnor ansågs som förrädare och ”prostituerade” och kallades allmänt för ”tyskejenter” – tyskflickor. Det var inte förbjudet att ha ett förhållande med tyskar men det ogillades högt. Och de barn som sedan kom till världen behandlades illa. En del av dessa kvinnor gifte sig och flyttade till Tyskland och miste sitt norska medborgarskap. År 2007 tog en grupp tyskfödda barn med norska mammor frågan till den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter eftersom de ansåg att deras barn och ungdomstid var förstörd.  Men där avskrevs fallet eftersom alltför många år hade passerat. Tiden har gått och nu var det alltså dags för Norge att be om ursäkt officiellt. Den svenska sångerskan från ABBA, Anni-Frid Lyngstad var ett av dessa ”tyskebarn” som med sin mamma och mormor emigrerade till Sverige och hon har på olika sätt berättat om sin barndom i Norge. Och det finns många fler….

 

Ytterligare artiklar fanns med och bl.a. en om Fiji som vi besökte 2006. En ögrupp i Stilla havet mellan Hawaii och Australien. En ögrupp, som precis som många andra ”turistparadis” står inför stora utmaningar och hotas av  turism, miljöförstörelse och utveckling i alltför snabb takt. Skrämmande läsning.

Stort tack Ruth för brev! Och verkligen intressant att få ta del av vad som skrivs om oss här i Norden.

 

Idag vidgar vi de spanska vyerna och gör som norrmännen och ”drar på tur”.

Skyltar Torrevieja

Hänt i veckan – Skyltsöndag från Torrevieja

11 november, 2018

Söndag! Dags igen för den trevliga och roliga ”Skyltsöndagen” som bloggvännen BP så förtjänstfullt förvaltar. Här är det ”skyltar” av olika slag som gäller och tolkningen  är väldigt fri. Skyltarna sammanfattar en del av det som hänt här i Torrevieja  under veckan.

En hel del har hänt i veckan och en av flera höjdpunker var promenaden till och från grannbyn La Mata. Hostal/restaurante Alba, ett av flera ”vattenhål” i grannorten La Mata. Och havsutsikt ingår i de flesta. 

I veckan har det hänt

en hel del trevligheter och den genomgående färgen  har varit blå, men den har ofta förstärkts av andra uppiggande färger. Promenaden till grannorten La Mata, genom Vattenkvarnsparken, gav oss också extra vackra gröna nyanser att fästa blicken på.

Längs stränderna både i Torrevieja och La Mata har det under högsäsong varit ”problem” med att badgäster gått ner till stranden i gryningen med parasoller och solstolar och bokat platser i ”första linjen” mot havet. Sedan har de gått hem och återkommit flera timmar senare. För att stävja detta har förbudsskyltar satts upp och i en del fall har det också hänt att böter utfärdats om polisen kommit förbi och sett ”olagligheterna”.

Skylt i La Mata. ”Straffbart!  Förbud mot parasoller och utrustning från klockan 02.00 på natten till 08.00 på morgonen.”

Bra med informativa tavlor som berättar om olika växter som finns. Här är några av de växter som kan finnas i Vatttenkvarnsparken.

En hel del

fint kakel och mosaik finns på olika platser i Torrevieja. Och varför inte skriva bostadsområdets namn  på detta sätt. Området ”Aldea del Mar” är stort och byggt i morisk och här finns en hel del att titta på. Inte bara i skyltväg. Undrar  just vad duvorna fäster blicken på.

Undrar vad som intresserar duvorna här.

Mer kakel. Och visst känner jag mig lite hemma när jag ser denna skylt. Här i området ovanför Los Locos stranden, i östra delen av stan, finns alla de nordiska länderna samt deras huvudstäder representerade i gatunamn. På gatuskyltarna finns också Torreviejas symbol med, ett torn. Namnet Torrevieja betyder just gammalt gammalt torn. Och tornen finns kvar eftersom de för länge sedan skulle skydda kusten och saltbåtarna mot angrepp. Saltet har alltid varit och är fortfarande viktigt  för Torrevieja. Mer om det har jag skrivit här.

 

 Färg!

Visst ska katter och hundar ha sitt. Och ”medelhavskosten” verkar viktig även för dessa. Men jag undrar jag. Såg skylten utanför en djurbutik kombinerad med  veterinärmottagning.

Medelhavskost av ”gourmettyp”  för våra djurvänner???? Kul skylt!

Färgglatt var det i detta inlägg redan från början. Och färgen hänger med till slutet.

Perfekt reklamskylt för en färgbutik i Torrevieja.

Och den här målningen sitter bredvid.

 

Fler ”söndagsskyltare”  finns här!  Titta gärna in!