Monthly Archives

september 2017

Spanien Torrevieja

Närheten till stränder och hav lockar

20 september, 2017

Antalet turister ökar stort i Spanien och så i  även i Torrevieja. I år räknar man med ca 400 000 besökare.  Ett tämligen jämt klimat över hela året men hett sommartid. Det är hela året en högst levande stad där stort kulturutbud, gott om restauranger, vacker och tillgänglig strandpromenad, närheten till hav och stränder, samt många fritidsboenden påverkar förstås siffran.

Under juli och framförallt augusti blir det riktigt trångt i stan och på stränder och likaså under påsk – för att under resten av året mer plana ut en del.

För egen del solar jag inte men njuter av att promenera långa sträckor längs stränderna och havet. Ett ”pitstop” i skuggan på en av de många strandrestaurangerna är alltid trevligt.  På de stränder som finns inne i stan blir det lätt väldans trångt men tar men sig några km utanför stan (går, cyklar, tar buss eller bil) blir det genast luftigare och där finns också stränder som är mycket längre och bredare.

Närheten till hav och stränder lockar.Den fina breda strandpromenaden, Paseon, lockar alltid till sig besökare. Och här träffar man ofta på vänner.

Olika stränder

Prästens strand, Playa del Cura

Är av stränderna mitt inne i stan. En strand som under högsäsong är väldigt välbesökt och det känns då som om det är ståplats som gäller.  Varför stranden fått just detta namn är oklart. Mer klart är att namnet finns med på ett sjökort från slutet av 1800- talet. Historien berättar dock att en av kyrkans män ska ha drunknat här utanför och att namnet på stranden sedan kommit till.

Playa del Cura, en av stränderna inne i TorreviejaBild från häromdagen och antalet parasoller och personer på stranden har kraftigt minskat. 

Cala de Palangre

En liten stenig strand som ligger i en kurva, Palangre, någon kilometer norrut. Den lilla strnden är uppkallad efter en ”långrev” som de lokala fiskarna använde. (Palangre betyder långrev) här går det bra att bada men det är stenigt både på strenaden och på botten så badskor rekommenderas. Periodvis finns också en hel del tång här.

Med egen solstol och parasoll blir det mer bekvämt.

Playa de Los Locos

I stort sett där Palangerestranden slutar börjar nästa strand, Playa de Los Locos, ”de galnas strand”. En strand som också är mycket välbesökt, men här känns det mer öppet och det blåser ofta en skön bris från havet. Namnet kommer från början av 1900- talet då det här i närheten låg ett psykiatrskt sjukhus.

Playa de los Locos, en av stränderna inne i Torrevieja. Playa de Los Locos. Här i lågsäsong och gott om plats.

Playa de la Mata

Drygt fem kilometer norr om Torrevieja ligger  den kilometerlånga La Matastranden och själva orten La Mata.  Detta är min favoritstrand och hit cyklar eller går vi ganska ofta.  Att här slå sig ner på en strandbar i skuggan och sedan passa på att bada passar mig jättebra. Och även om det i högsäsong är mycket folk även här så kan man gå/cykla ännu en bit norrut och antalet bad/solgäster minskar efter hand. Stranden här har fått namnet efter platsen La Mata, en stadsdel i Torrevieja. Ordet La Mata lär komma från en buske, mastixbusken, som förr växte här i området. Området kallas också för Torrelamata alltså tornet vid mastixbuskarna . Och här finns också ett gammalt torn.

Den kilometerlånga La Matastranden är min favorit. Och det även om jag i stort sett inte är på den.  (Mina solskador tillåter det inte. )

La Mata stranden är lång.

Tillbaka till Torrevieja och promenaden fortsätter nu söderut genom stan.

Gott om badstegar finns det vid lavaklipporna inne i stan om man vill bada utan att få sand mellan tårna.

Playa de Los Náufragos

Ett par kilometer söderut från centrum av Torrevieja ligger Playa de Los Náufragos, de skeppsbrutnas strand. Här längs kusten där det är tämligen öppet har många skepp förlist under årens lopp när östliga vindar dragit in. Förr fanns inga pirar eller någon hamn för skeppen där de kunde söka lä utan fartygen kunde blåsa upp på land och förstöras.

Och vill man så går det bra att fortsätta gå fler kilometer söderut längs havet för att så småninom komma till de långsträckta stränderna vid Punta Prima.

Även Playa de Los Náufragos är en lång och öppen strand och kantas på många ställen av små barer och restauranger.

 

 

Foto Torrevieja

Plagg på gång i Torrevieja

19 september, 2017

Jag befinner mig dagligen på gång på ett eller annat sätt och det vare sig jag är hemma i Stockholm, här i Torrevieja eller någon annastans. Dagens ”gång”- promenad, liksom gårdagens, ägnade jag åt plagg på/i   gång. Plagg är veckans temaord, att fritt tolka i bild, hos Sanna i hennes utmaning, Gemsweeklyphotochallenge. (Där finns också andra deltagare, men jag är osäker på om det framgår via min länk dit. Det  är något med blogspot och Spanien som inte riktigt fungerar när det kommer till länkar. Och det oavsett vilken webeläsare jag använder.)

Plagg på gång.

Högsäsongen över men det är fortfarande sommarvärme och gott om folk.  Torrevieja är inte enbart är en turiststad utan också en stad där  många bor och arbetar året runt. Stan känns följaktligen levande och går liksom inte ide när turistsäsongen är över. I veckans utmaning har jag sett många varianter av plagg och inslag av strandliv och sommar finns med. Klart behagligt.  Vad gäller gången så går jag när jag tar bilderna eller också går de personer som jag fotograferar.

Längs strandpromenaden är det alltid fint att slå sig ner. Och inte ett moln och skön sommarvärme.

På väg till stranden.

Plagg lämpade för stadspromenad i Torrevieja. På gång i stan.

Samtal på gång.

Väl rustad för en dag på stranden. ”Bohaget” är med. Liknande lass ses flera gånger om dagen. Allt ska hem till lunch vid 14- tiden. Kanske körs det också tillbaka till stranden för ”andra sittningen” sent på eftermiddagen.

Gott om gäster på Playa del Cura, en av strändern inne i stan. Gott om badplagg.Playa del Cura, en av stränderna inne i stan, är fortfarande välbesökt.

 

 

 

Spanien Torrevieja

Ett spanskt postfack

18 september, 2017

Vid de flesta små hus längs vår gata (alltså inte höghusen) finns det en brevlåda eller postfack, så även hos oss. Men vi har aldrig fått någon post annat än reklamblad och har undrat vad som hänt med den ev. post vi skulle fått. El, vatten, försäkringar och annat får vi visserligen digitalt men kanske kunde något litet kort eller brev kan ha kommit. Men icke. Inte på snart fyra år.  Å andra sidan vi har ju vår adress hemma i Sverige så vi har heller inte funderat så mycket på det hela. För att testa skrev jag i juni ett vykort till vår spanska adress och det har ännu inte dykt upp.  (Men postgången hemifrån Sverige är ju inte heller att lita på.)

Ett postfack bland alla andra.

Nu började jag fundera och än mer efter att ha talat med vänner och grannar. Har i och för sig sett att det några hundra meter från vårt hus, på en annan gata finns massor av postfack i ett separat litet hus, men inte närmare tänkt på detta. Kanske hade vi också vårt postfack här på granngatan.

En morgon när jag mötte brevbäraren som lämnar post till höghusen frågade jag var vår post ev. hamnade. Han pekade glatt och svarade på ”Calle Emil finns ert postfack”.  (På Emilsgatan) Min nästa fråga blev förstås om facket kunde tänkas ha samma nummer som vårt hus. Där blev svaret mer svävande ”mer eller mindre”.

Kanske finns vårt postfack bland 400 andraHär finns 400 olika fack och vilken gatuadress som har vilket postfack vet man inte.  De överensstämmer inte alls med husnumren.

Vilken nyckel skulle kunna passa till vårt postfack?

Vi hade en nyckel som möjligen kunde passa till ett av postfacken. Frågan vara bara vilket. Vi provade ett hundratal, både vårt husnummer, närbelägna nummer och de mer långt ifrån. Ingen lycka. Men ett av postfacken är vårt.

Nästa steg

Med den nyvunna vetskapen om att vi hade ett postfack gällde det att ta fram de förvärvade spanskkunskapernaoch göra ett besök på postens huvudkontor i Torrevieja.  Här gällde nummerlappar och jag tog en för mitt ärende, information. Och information fick jag. Jag fick ett telefonnummer och skulle ringa postutdelningscentralen som ligger på en helt annan gata, San Pascual,  ett par kilometer bort.

Hvudpostkontoret i Torrevieja på Caballero de Rhodas 55.

Vi går till postens utdelningscentral och under tiden försöker jag på nytt tänka på spanska vad jag ska säga samtidigt som jag ringer dit( Är glad för den dagliga träningen på 20 minuter med språkappen ”duolingo” som komplement till min spanska ”babbelkurs)

Inget svar och ingen på plats. Men vi ger inte upp och till sist när vi ringer på dörren öppnar en kvinna och jag lyckas både fråga och förstå svarte vilket postfack som tillhör vår gatuadress. Inte alls i närheten av vårt husnummer. Långt därifrån.

Postutdelningscentralen på Calle Pascual 206.

Resultatet?

Med i varje fall ett nummer till ett postafack gjorde vi på hemvägen ett nytt försök. Facket hittades. Men den nyckel vi trodde kunde vara rätt passade inte. Inte alls! Så nästa steg i det hela är att få tag på en passande nyckel och ev. få låset bytt. Inser att både intensifierad spanskträning för min del kommer att behövas samt även hjälp från spansktalande vänner. Och jag återkommer med resultatet.

 

Skyltar Spanien Torrevieja

Erbjudanden längs vägen finns det gott om

17 september, 2017

Redan söndag, konstaterar jag och  är lika förvånad varje söndag över att de kommer i så snabb takt. Söndag innebär också ”Skyltsöndag” som bloggvännen BP så fint förvaltar. Gårdagens långpromenad genom stan  (finns en hel del där att se) och längs havet bjöd på olika erbjudanden och givetvis nappade jag på några av dem. Men på olika sätt.

Några erbjudanden

Ett bland flera erbjudanden i bilväg var denna Lincoln. Pris okänt. Många erbjudande i bilväg. Och denna Lincoln kanske hade kunnat vara något. Lite svår att parkera och ingen cab. Men desto rymligare. Tyvärr inget angivet pris.

Vin säljs nästan överallt i Spanien och de stor kedjornas livsmedelsbutiker har ett rikligt och varierat utbud. Men ibland är det trevligt att få provsmaka före inköpet och det erbjuder ofta den lokala bodegan. (En vin och spritbutik.)

Vinerbjudande hos den lokala bodegan.

Butiker som säljer alla artiklar och det dygnet runt kan vara värd att titta in i. Jag nöjde mig med en titt på utsidan och i skyltfönstren.

Bra om en glömt något.

Nere vid havet är det praktiskt med olika erbjudanden när det gäller strandkomforten. Klippor, sandstränder, bänkar och trädäck är några.

Här ser trädäcket mer bekvämt ut än de vassa lavaklipporna.

I varje fall  erbjuder även ett litet paraply visst solskydd.

Här erbjuds lediga parasoller och solsängar så det märks att semestersäsongen håller på att avslutas. 

Vill man nu inte själv ta sig ner i havet så erbjuds även viss form av dusch på annat sätt.

Flera olika erbjudanden och svalkande dusch funns. Här Medelhavet. En havsdusch svalkar –

– liksom stänk från en fontän.

Erbjudanden som inte längre finns är fria parasolluppsättningar och ”paxande” av platser. Många gjorde det tidigare. Ofta kom mannen i familjen ner till stranden väldigt tidigt med ett större lass  stolar och bokade ”första linjen” närmast havet. DSEn gick jhan hem för att äta frukost och familjen återkom några timmar senare.  Alltså inte längre  tillåtet att göra detta mellan klockan 02 på natten och fram till 08.00 på morgonen. Polisen har statuerat exempel genom att bötfälla. För egen del är jag inte ute så tidigt så jag vet inte om det har haft någon effekt. Men kanske.

Straffbelagt. Förbjudet med parasoller och utrustning från klockan 02.00 till klockan 08.00

Att slå sig ner i skuggan på Esmeralda, ett av de ”pitstop” vi då och då besöker” var behagligt.  Och här blev vi sittandes länge.

 

Fler ”söndagsskyltare” finns här.

 

 

 

 

 

Spanien Torrevieja

På plats i Torrevieja

16 september, 2017

Det är trevligt att vara på plats i Torrevieja igen, i den spanska sommar/vinterstugan. Sommaren pågår  fortfarande och dagarna har varit tämligen varma med temperaturer i veckan på upp till +33.  Det känns hemtamt att vara här igen.  Det är ju några månader sen senast.  Mycket är ju som ”vanligt” som det ofta är när man kommer tillbaka till något.  Och den igenkänningsfaktorn tycker jag om.  Men nya saker att upptäcka och utforska finns och nya möten av skilda slag väntar.

Sommaren hemma gick alltför fort och vi tilllbringade den i stort sett hemma i Sverige. En resa till Helsingfors och ett par vändor till Åland blev det också.    Även om vädret varierat och inte låtit sig påverkas av våra önskningar, tyvärr,  så har det känts bra. Jag  jobbat en del som guide/reseledare och har då haft det fina vädret med mig. Bra tajming där. Likaså har det fina vädret följt med mig även på privata resor men visst känns det som om sommaren kom av sig redan i juni.

PÅ plats i Torrevieja. Promenad på strandpromenaden-Trots min påkomna förkylning fick det bli en promenad längs havet. Hit dras jag som en magnet.

Att vara på plats i Torrevieja innebär också att träffa vänner.  Fredagar är marknadsdagar och under de månader det inte är så hett brukar det bli en runda där och sedan lite ”fredagsdryck” där vi sammanfattar lita av varje som hör livet till. Gårdagens marknadsbesök lämnades därhän, men det gjorde inte vårt möte.

Ami, jag, Carita och Christel i ”sammanfattningstagen” på El Rastrillo.  Dryck och en tapa för 1,50  euro är helt överkomligt. (Tapas ingår med drycken och kommer per automatik)

Dessa småfiskar, boquerones, (ansjovis)  kom in som tapas. Inte mina mina favoriter. Men vad gör det? Trevligt hade vi.

Jag fortsatte trevligheterna med att slå mig ner på en bänk och blicka ut över havet. Och här blev jag sittandes länge.Precis som jag brukar göra.

På plats i Torrevieja, på en bänk alldeles vid havet. Gott om lediga bänkar att slå sig ner på för att samla ihop tankarna. Behövligt ibland.

 

 

 

 

 

Allmänt Trevligheter

Fortfarande aktuellt

15 september, 2017

I gårdagens inlägg om ”händer”, mitt bidrag till Gemsweeklyphotochallenge, skrev jag bl.a om hur jag höll min pappas händer och han mina innan han avled. Det är många år sedan men ögonblicket är fortfarande  starkt och väldigt minnesvärt.

En artikel

Av en slump eller? Idag ringde min mobil och en man med namnet Lennart Westberg  presenterade sig. Namnet kändes välbekant, men vi kom på att vi inte setts.  hade inte setts. Snabbt mindes jag var jag sett namnet och mindes att han tillsammans med författaren och militärhistorikern Lars Gyllenhaal  skrivit flera böcker och om bl.a. ”Svenskar i krig 1914-1945”. Jag visste också att min pappa, Allan Mann, finns med i ett eget kapitel i just den boken. Lennart berättade att han i juni i år publicerat en artikel i tidskriften Militär Historia om  ”Allan Mann, hjälten från Töreboda.”  En artikel om en del av min pappas förehavanden under andra världskriget. Det blir en del därför att pappa sällan själv berättade vad som hänt och var han var. Artikeln har snabbt fått spridning i Sverige, övriga nordiska länder, på Facebook och på andra  internetsidor. (Lennart Westberg har copywright på artikeln och jag har tillstånd att länka till den. Eftersom artikeln finns på internet vet jag inte om tillståndet behövs, men jag har det)

Fortfarande aktuellt.

Pappa avled för elva år sedan och hans historia, det han upplevt, känns fortfarande aktuellt.  Mer aktuellt än vad jag nog förstått. Han var en sann idealist som var beredd att ge sitt liv för ett lands frihet och fred och som kämpade för rättvisa på alla plan. Och han tvekade aldrig. Det gjorde han heller aldrig i det långa liv där han var min pappa.

 Fortfarande aktuellt Allan Mann hjälten från TörebodaAllan Mann, som den pappa jag vill minnas honom. Foto Anders Holmström. (Nu i privat ägo hos mig.)

Och med tanke på pappas öden och äventyr från det han var 18 år och till 25 så föreföll nog Töreboda väl trångt, i varje fall ett större perspektiv. Tänk att denna ”gudsförgätna håla” som mamma tyckte att Töreboda var hade sin egen hjälte. Vad gäller pappa var han alltid sig själv och det i alla sammanhang.  Och hjälterollen ville han nog inte ha.  Däremot ville han alltid stå upp för sina ideal.

(Töreboda är en köping i Västergötland, mellan Stockholm och Göteborg, där Göra kanal korsar västra stambanan. Enda platsen i Sverige där detta sker.)

 

 

 

Foto

Händer och händer- lika men olika

14 september, 2017

Händer som man kan hålla, händer som kan greppa och händer som kan underlätta vår tillvaro. Ibland händer saker av en slump, ibland helt omedvetet eller ofrivlligt. Och ibland kan vi styra och påverka det.  Ordet händer är lika men ändå så olika men stavningen förenar.

Händer är veckans ord att fritt tolka i bild och ord hos Sanna  i Gemsweeklyphotochallenge och där finns också andras tolkningar.

Händer som händer. Lika men olika.Barnbarnens händer, en större och en mindre.

Plötsligt händer det. Ibland händer det att barnbarnet William får en ”guldtia” framtrollad ur örat av moster. Överraskningemomentet och glädjen går inte att ta miste på.

Händer som förenar.

Händer i livets slutskede. 

Det är om några månader snart 12 år sedan jag satt vid min pappa dödsbädd och hårt höll hans händer. Han höll fast i mina med ett järngrepp. Trots att hans sjukdom, alzheimers, hade reducerat hans starka och vältränade kopp till hälften så fanns styrka kvar i hans händer. Den stora styrka som både mentalt och fysiskt tidigare funnits hos honom fanns nu i livets slutskede bara i hans händer. Mina händer kom att bli hans trygghet i några timmar för han kunde inte se mig. Han orkade inte öppna sina ögon.

Jag vet inte hur länge jag satt där. Tiden hade på något märkligt sätt stannat. Natten kom och jag satt fortfarande vid hans säng. Pappas händer kramade mina hårt, hårt.  Det gjorde ont för ett kort tag. Han ville inte släppa sitt grepp.  Inte släppa taget. Inte släppa livet.  Men plötsligt kom en tung suck och hans fasta järngrepp om mina händer avtog och snart hade han helt släppt dem. Och så även greppet om livet.

Närstridsövningar med pappa i mina unga år (1969) då jag gick på GIH, Gymnastik och idrottshögskoan.  Han var specialist inom området och dessa övningar blev till en bok. Här finns också händer som håller och förenar. 

 

 

 

 

Resor utomlands Spanien

Ny resa väntar

13 september, 2017

Ny resa. I går eftermiddag landade jag i ett varmt Alicante, termometern visade på hela +32.   Men ändå trevligt att vara här igen. Den påtänkta husmorssemestern, hann jag inte med just nu, men en kortare variant inom Sverige blir det  i höst och den lite längre kan få vänta tills i vår och det går bra det också. Har ändå ett par resor påtänkta  resor som väntar  i höst och även om de inte direkt är några husmorssemestrar så känns det ändå bra.

Jag tar semester.

Ny resa

Ibland startar resor mer spännande än andra och tisdagens resa var en sådan. Taxin kom i utsatt tid, väldigt tidigt, redan 03.30, i mycket god tid enligt mig. Jag testade en för mig ny taxitjänst ”Door to Gate” som sker i samband med Flygbussarna. Priset för en person är 280kr och är man fler i familjen som åker betalar man +50 kr.  (Man kan ev. få göra något stopp på vägen till Arlanda men  i närheten av där man bor.) Resan gick snabbt och smidigt och  jag var på Arlanda redan strax efter 04. Men där, i säkerhetskontrollen var det inte ett dugg smidigt. Jag tillsammans med tre andra damer, vi var alla mellan 65 och 75 år, haffades ”slumpmässigt” för extra genomgång. Bra i sig. Men att personalen där ska tillbringa 15 minuter med var och en av oss, i olika omgångar, för att ta om tester på händer, öppnat handbagage, datorer och telefoner kändes lite i det ambitiösaste laget. Till slut var jag genomgången och ”helt ren”.

Nu hade jag tänkt mig frukost i loungen och att pusta ut.  Välbehövligt. Och här fick jag vila ett bra tag eftersom avgången 0.6.30 var försenad . Flygledarstrejk i Frankrike och ny färdväg fick inväntas så 08.30 var det dags.  Men jag satt bra där jag satt och hann med en omgång frukost till. Modell mindre.

En tredje frukost serverades ombord så när jag landade i Alicante var jag milt sagt mätt och hoppade över lunchen. Flygbussen tog mig smidigt till Torrevieja och på dryga timmen var jag på plats.

Dags för ny resaRegn i Stockholm –

En ny resa är påbörjad- Alicante väntar– men ovan molnen var det blå himmel-

En del av frukosten ombord. Gott, varierat och rikligt.

Bloggens 10 årsjubileum skulle firas.

Bloggen fyllde ju 10 år i går och eftersom jag startade den i Peking så kändes det helt rätt att gå ut och äta ”riktig kinesisk mat”. Valet föll på en av våra favoritrestauranger, Fu, och här kan man få mat som både är mer ”anpassad” och mat som kineser gärna själva äter. (Lite mer kryddstarkt) Bra koncept. Dessutom kan man göra specialbeställningar och få sådant som inte finns på menyn.

Förutom god mat firade vi i den sena kvällen med lite cava och njöt till sent på terrassen. Fortfarande klockan 23 var det +25 grader.

 

God middag; räkor i het currysås spetsad med bl.a. chili,  fried rice och ”gong bao ji ding” – palatsväktarens kyckling. Och även den beställde vi med extra sting. 

Dagen idag har bjudit mest på vila, en rejäl förkylning med feber är och hälsar på. Och med hjälp av en kinesisk dunderkur ska jag nog snart vara i form igen.

En kaffestund med vännen Preciosa blev  det och även några spännande telefonsamtal har muntrat upp mig. Telefonsamtal som kan komma att bidra med både upplevelser och en och annan ny resa. Resor både framåt och bakåt i tiden.

– Maken bidrar med glada tillrop och tar hand om mig på bästa sätt så jag tror att ordningen snart är återställd.

 

 

 

Kina

Peking, det var där det började

12 september, 2017

Det var den 12 september 2007 som jag skrev mitt första blogginlägg. Idag är det den 12 september 2017 och bloggen fyller 10 år. Stort grattis! Jag började blogga åtta månader efter att vi flyttat till Peking där jag började arbeta på Svenska skolan  i januari 2007. Här kom vi att stanna i nästan fyra år med ett kortare avbrott. Bloggen blev ett bra sätt att förmedla till släkt och vänner vad som hände långt där borta i Kina.  Jag började blogga på blogg.se – det var i stort sett den enda bloggportal som fungerade i Kina utan att änvända sig av en proxyserver.  Nu i januari 2017 bytte jag bloggportal till WordPress. Ett byte som känns bra.

Mitt första blogginlägg den 12/9-2007

(Nu med viss anpassning  till WordPress.)

Ja, nu blir det spännande att se om detta med bloggandet kommer att fungera. Spänning i tillvaron är aldrig fel.

Förra veckan var en sportig vecka. Det var inte bara det att jag och min klass på Svenska skolan i Peking/Beijing fick möjlighet att se det svenska damlaget i fotboll träna här på Chaoyangs Sportcenter inne i centrala Peking.  Det var en kvalmig dag med en temperatur på över +30 grader i skuggan. Vi blev rejält svettiga av att vara på läktaren i skuggan och kunde följaktligen  föreställa oss hur det var att röra på sig.

Våra anvisade platser i en trapp. Men den röda mattan fick väga upp bristen på komfort.

VM träningen ska börja .

Som sagt – varmt var det! Men är det träning inför VM så är det…..Vi satt i trappen i 90 minuter. Så blev det då dags för oss att traska ner och ställa upp oss på led för att få autografer. Lite småprat blev det också! Och Lotta Schelin imponerade.

Eleverna uppställda för att få autografer.

Tiden var knapp för damlandslaget och är man i Beijing är det många ”måsten” som gäller. Laget åkte vidare till den kinesiska Muren. Men jag hann i alla fall få en autograf av Hanna Ljungberg.

Ja, det blev lite om fotboll. Konstigt att jag inte blev tillfrågad om att bli extra coach eller något. Antar att det är för sent att själv bli aktiv just inom denna sport. I varje fall på elitnivå.

Nya cyklar

Sport var det. Efter att ha lånat cyklar några dagar beslöt Bosse ( maken) och jag oss för att vi själva skulle inhandla detta fortskaffningsmedel. Jag köpte en blå skapelse med ca.18 växlar och som verkade stabil. En cykelkorg monterades också på.
Bosse kom över en riktig skönhet med tre växlar och dessutom fjädrande sadel. Inte illa! Vi satte oss upp på cyklarna i fredagsrusningen. Vi kom inte så långt, det var något som saknades upptäckte vi. Ringklockor!
Tillbaka till affären och fick varsin klocka påmonterad till det facila priset av 5 RMB/st. Ungefär lika mycket i svenska pengar. Genast kändes tillvaron säkrare och vi cyklade hemåt.
Med tanke på priset, Bosses cykel kostade 750 RMB och min 950 RMB (ungefär lika mycket i svenska pengar) så beslöt vi att cyklarna får parkeras inne i lägenheten. Jag tror de kan vara åtråvärda.

Ny cykel.

Med cykel i Peking

Helgen ägnades alltså åt att cykla. Tänk vad långt man kommer och vad fort det går. Ja, allt är relativt…. Jag är ännu inte så säker i trafiken här i Beijing så jag leder gärna cykeln över de stora korsningarna. Och de är stora! Visst, det finns trafikljus, men vad hjälper det. Det svängs lite hur som helst i alla fall. Gott om cykelbanor är det. Men där kör också ibland bilar, mopeder och eldrivna cyklar. Mycket att se upp för. Backspeglar borde jag nog ha.

Det här med cykelregler är inte så utbrett och inte ens jag med min envishet kommer att kunna införa detta. Jag sträcker i alla fall ut armen när jag ska svänga. Det gör ingen annan! Ska det vara så svårt, eller? Sen att väja till höger skulle underlätta när man möter någon. Här gör man som man känner för, så det vill till att ha ögonkontakt med alla mötande. Och de är många!
Hur som helst är det det är roligt att cykla och motion får man! Upplevelserna får man på köpet.

Peking, det var där det började. Här i ett hutongområde. Här i ett hutongområde i Peking. Hutonger är kvarter med smala, gamla, gränder som finns på flera platser/kvarter i olika delar av stan. Hutongområden kan finnas insprängda bland mer moderna kvarter.

När vi nu ändå var igång med det sportsliga, för oss cykling,  tog vi oss upp till Olympiastadion. Det är ett enormt område som håller på att byggas där. Givetvis cyklade vi dit, men tyvärr är det inte så mycket man ser på avstånd. Men allt ska vara klart till invigningen i augusti 2008.

Här är byggandet av Fågelboet, Olympiastadion, på gång. Mer såg vi inte.

Stockholm

Dagens mål

11 september, 2017

Dagens mål var två. Det första var att köpa nya ”joggingskor”. Visserligen joggar jag mycket sällan, men jag ville ha en repris av de skor, av märket Scetcher, som jag köpte för något år sedan och de har i stort sett varit på och med mig dagligen sedan dess.  Detta är skor som formar sig efter foten och mina skadade stortår får plats, de är lätta och luftiga, har bra  sula och mycket  bekväma. Många önskningar men jag vet att skorna finns. Det finns en huvudbutik på Sveavägen i Stockholm där sortimemtet är stort. Och jag hittade mina skor. (Skorna säljs även hos flera andra kedjor men där blir antalet modeller mindre. )

Dagens mål nummer två

Promenerar gör jag dagligen men idag bytte jag för ett tag ut asfalten mot lite mer grönska under fötterna. Dock inte med de nya skorna på.  Förr när hösten kom passade jag på att ge mig ut i skogen då och då för att leta svamp. Oftast ar inte lyckan så stor men det var roligt att leta. Bloggvännen Anki har inspirerat mig. Hon är en riktig svampexpert och kan också det mesta om det som finns i naturen. Så efter att ha läst fler av hennes blogginlägg och njutit av vackra svampbilder  bestämde jag mig för en egen svamputflykt till Nackareservatetdit det tar mig drygt 40 minuter ”från dörr till skog”

Längs Hammarbykajen mot ett av dagens mål. En promenad längs kajen  på 600 meter för att komma till färjan som går över kanalen till Hammarby Sjöstad, Södra Hammarbyhamnen, som är den mer korrekta benämningen.  

Vår ”hållplats” är Barnängsbryggan och här går och kommer olika färjor flera gånger i timmen. Man kan även ta en färja in till Nybroplan, via Djurgården, men där gäller separat taxa och inte SL kort.

Färjan ta ca fem minuter över till Sjöstan och på andra sidan ligger Södermlam. Sofia kyrka är ett tydligt landmärke.

Jag går längs vattnet i Sjöstan och över ett par broar innan jag närmar mig dangens andra mål. 

Stannar till  på bron över  Sicklasjön innan jag fortsätter –

Framme vid dagens andra mål-och här ligger så Nackareservatet, ett stort friluftsområde med fem sjöar och stora friluftsområden.

Hur det gick med dagens andra mål. Jodå, det uppfylldes det också.  Vad gäller svamparna, kantarellerna, så blev det en en klen skörd. Åtta kantareller var vad jag fick med mig hem i en liten påse. Men jag hittade dem! Nog så viktigt. Undrar om det blir något kvar om jag steker dem. Kom just på att jag faktiskt har ett gång torkade trattisar (trattkantareller) och om jag blötlägger en del av dem borde det kunna bli en smörgås. En liten till kvällen.

Dagens mål - skor och nyplockade kantareller