Resor i Sverige

Levande kulturarv

25 juli, 2017

Är man vid vid Höga Kusten så är man hela tiden nära den svenska industrihistorien. Den är påtaglig nästan överallt. Älvarna finns kvar, skogarna och sjöarna också och mycket som berättar om den tid som varit. I Brynge cirka tre mil sydost om Örnsköldsvik, vid Nätraåns strömmar, är en del av den ångermanländska rikedomen samlad på samma plats. Här har energi ur vattnet tagits tillvara för att driva kvarnar, såg, mangel, tegelstamp, (en stamp är en sorts kross)-  färgeri, vadmalsstamp och en kraftstation och mycket av detta finns kvar att se. Vi fick en fin guidad tur i området av Tommy som gav oss svar på flera frågor om hur det varit här under traktens industriella glansdagar.

Timret som hämtades från skogen skulle förädlas och det flottades på vattendragen till sågverken där det sågades upp till brädor och plank både för försäljning och för husbehov. Sågverket i Brynge är traktens första finbladiga såg och anlades 1764 och sista gången den användes var 1923 innan kraftverket som finns inom området öppnades.

I Sverige var vatten länge den viktigaste kraftkällan för sågverken som ofta  kallades ofta ”sågkvarnar” och i Sverige togs det första finbladiga vattensågverket i bruk i Kramfors, Ångermanland, några mil från Brynge redan 1744 och sedan blev de fler och fler.  (Den första vattensågen i landet, en kronosåg, anlades i Kalmar i början av 15o0 talet och på begärna av kung Gustav Vasa. Syftet med den var att förse statsmakten med virke. ) Under 1800- talet kom ångsågarna att dominera i Sverige och senare i modern tid har elen gjort sitt intåg.

Tommy förklarar hur vattensågen fungerar.

Förutom timmer så var linet viktigt och har gett trakten stor rikedom.  Det var under 1700- talet som det hela tog fart och linproduktionen ökade eftersom statsmakten då satsade extra på detta, men redan tidigare hade linnelärft av hög kvalité tillverkats både i Ångermanland och Hälsingland. En man från Skottland verkade som agent för svenska staten och lyckades, främst genom att påverka prästfruarna, få igång en ökad linodlings och beredningsverksamhet och allt sköttes på plats av bönderna själva. Man odlade, beredde, spann, vävde och sålde. Och mycket såldes söderut och på så sätt kunde bönderna genom överskottet satsa på den egna verksamheten.

Lin som blommar och ovanför en linloge där det finns en utställning om hur linneproduktionen gick till.

Stor betydelse för linets spridning söderut i landet hade ”Sörkörare” – handelsresande bönder i bygden som på vintern, när isarna lagt sig, med häst och släde gav sig iväg till Mälardalen,  främst Stockholm, för att göra affärer. Sörkörarna sålde här skinn, hudar, träskedar, linnelärft av mycket god kvalité, smör, fågel och renkött. Och med sig på färden tillbaka hade de ofta spannmål, silver och exotiska varor som siden och kryddor. Denna sörkörarresa kunde ta ett par månader och det var många gånger fest som gällde under resorna. Många lyckades mycket väl i sina affärer och andra misslyckades och blev ruinerade.

Linet sås i april-maj och blommar efter ca två månader och ska sedan skördas tre veckor efetr det att blomning skett. Hela växten med roten dras uppför hand och linet är då fortfarande grönt men bladen närmast marken har gulnat. Linet samlas i buntar och hängs upp för att torka.

Torkat lin.

När linet torkat förvaras det på torr plats i väntan på ”rötning” men först måste frökapslarna tas bort.Rötningen tar minst tre veckor och processen gör att fibern lätt kan skiljas från stjälkens veddelar och när dett är gjort sker ny torkning-.där vinden hjälper till. Linet ska sedan förvaras torrt tills det ska beredas och det sker i sin tur i tre olika moment; bråka, skäkta och häckla. När dessa moment är klara kan linet spinnas till lingarn. Ett otroligt arbete att få fram dessa linnevävar.

Lin som spinns.

Den första lärftmangeln i Ångermanland byggdes just här i Brynge i mitten av 1700- talet och drogs av hästar, i mitten av 1800-talet flyttades den närmare vattnet så att den blev vattendriven och det var den fram till krafttverksbygget i början av 1900- talet. De fina linnevävarna skulle sträckas, manglas och rullas upp och det var stora vävar som kunde vara upp till nästan 60 meter i längd. Den timrade kistan, med upp till två ton sten i, fördes fram och tillbaka över mangelbordet och lärften var upprullad på ”kavlar” som lag mellan stenkistan och bordet.

Den gamla lärftmangeln som drevs av hästar på 1700- talet finns bevarad. 

För att hålla reda på vilken by som stod i tur att få sin lärft manglad konstruerades ett bokningssystem med hjälp av hål i en bräda. Praktiskt!

 

Känner man sig färdig med kulturen så finns ett mysigt kafé och en trevlig restaurang, Kafé Alberts Hus och även här finns  den gamla idustrimiljön bevarad.

 

Du Kanske Också Gillar

30 Kommentarer

  • Svara Days by Johanna 25 juli, 2017 | 13:46

    Åh det är så intressant med svensk historia. Tack för du delar med dig.

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 17:57

      Tack! Vad roligt att du tycker det. Jag tycker också om historia för det är ett sätt att få sammanhang i hur det har varit och vad som påverkar vårt sätt att leva idag.

  • Svara Christine - 29° 25 juli, 2017 | 15:33

    Så intressant! Älskar historia. Och just det där med älv och timmer intresserar mig även lite extra då vi för några år sedan köpte en sommarstuga i Dalälven, en gammal stuga som från början var för de som flottade timmer. Så mängder med redskap från början av 1900-talet finns fortfarande kvar här då ingen brytt sig om att ta sakerna härifrån (stugan ligger på en ö så förmodligen därför). Men det tycker jag är väldigt kul. Och vissa använder jag till å med ibland, då timmer fortfarande kan flyta upp till ytan och behöva flyttas/dras iland så inte båtar åker in i dem. Det finns även vissa dela av älven här där hela botten är fulla av stockar som fastnat. Ser ut som ett enormt plockepinn, fast under vattnet då. 🙂

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 17:56

      Vad roligt med er sommarstuga vid Dalälven och även där har det ju funnits mycket timmer som flottats. Roligt med så mycket redskap som finns kvar och att klura ut vad de använts till. Tänkte på bäverbon när du berättade om stockar under vattnet. Bävrarna har ju ofta ingången till sina bon under vattenytan.
      Historia tycker jag också om och att få förståelse för hur det liv som var förr har påverkat det liv vi lever idag. Att se sammanhangen är extra roligt.
      Kanske blir det något inlägg från er trakt vid Dalälven.

      • Svara Christine - 29° 31 juli, 2017 | 20:56

        Ja jag kanske kan jag bjuda på något inlägg från stugan. Ska ge det en funderare. 🙂
        Bäver finns även det vid stugan. Tack och lov inte på vår ö just nu. Men på en liten ö i närheten, Stockholmen, där det även finns möjlighet för pickick på ena sidan har bävrar ”slagit läger” på motsatt sida. Så ibland tar vi kanoten förbi där bara för den går så tyst att man då får får se dem från vattnet utanför ingången.

        • Svara Ditte 31 juli, 2017 | 22:03

          Hoppas! För trakten här är så vacker. Och spännande att ha bäver så nära, men de kan ju också göra en del skada så skönt att de finns en bit från er.
          Och att ta sig ut med kanoter för att titta på bävrarna låter spännande.

  • Svara Bosse Lidén 25 juli, 2017 | 16:43

    Vad mycket spännande du får bara med om. Det känns som du gör upptäckter varje dag. Dessutom är du en fena på att dela med dig på bloggen så jag tror att alla besökare trivs. Både de som älskar dina foton och de som vill ha mer kött på benen.
    Kram Bosse

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 17:48

      Visst får jag vara med om mycket roligt och spännande. Tänk att en nygammal möjlighet bara väntade på mig- reseledare och guide. Det är verkligen jätteroligt och det är,kan jag lova, mycket jobb som ligger bakom varje resa. Men resebyrån anlitar också väldigt ofta
      lokala guider under resans gång som kan sin trakt särskilt bra och på detaljnivå
      Jag har hand om allt praktiskt och guidar under resans gång och berätta om platser vi besöker/kör förbi, geografi, historia, litteratur, kultur och natur så det blir en del efterforskning. Men jag tycker det är så roligt och det har gått vävldigt bra.
      Vad roligt att du tycker om att resa med mig och jag tycker du är en väldigt trevlig och vergirig gäst att ha med.
      Kram från ett somrigt Stockholm-

  • Svara Geddfish 25 juli, 2017 | 17:43

    Tack för fint reportage! Vackra bilder och man förstod hur man slet förr i tiden.
    Nu sliter vi också, men mera i stressform.
    Tisdagskram!

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 18:04

      Tack för att du följde med, jättetrevligt. Och jag har många gånger undrar varför man stressar idag när det mesta av bekvämlighet finns inom räckhåll. Men mycket vill många gånger ha mer, men frågan är om man blir lyckligare. Skulle inte tro det…
      Solig sommarkram från Stockholm.

  • Svara Znogge 25 juli, 2017 | 18:21

    Även om historia och geografi ingår i min ämneskombination så var det mycket nytt för mig. Så tack för ett intressant och givande inlägg. Visst är det intressant att veta hur folk levde förr och hur vardagen såg ut. Inte bara kungarnas utan även folkets historia är så viktig i detta perspektiv!

    Kram och god kväll!

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 21:04

      Tack för fin feedback! Ja, detta med Ångermanlands historia var delvis ny för mig också och spännande att få ta del av den och se hur mycket som påverkat oss i övriga landet. Och just hur människor hade det är i mitt tycke extra intressant.
      Kramar från ett sommarvackert Stockholm.
      Trevlig kväll!

  • Svara Anette 25 juli, 2017 | 19:51

    Milde tid så mycket information.
    Du lär mig massor 😊

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 20:59

      Ibland har jag svårt att begränsa mig, men historia är ju det som vårt samhälle idag bygger mycket på.
      Och kunskapen är lätt bagage.
      Jag lär mig mycket hos dig också och detta är ju en stor fördel med ”Blogglandia”.

  • Svara BP 25 juli, 2017 | 20:42

    Ja tänk vad man lär sig genom att läsa din blogg dagligen. Snart är jag också en fena på historia. Dessutom fick jag lära mig ett nytt ord igen – lärft, vilket jag aldrig hört talas om. Som sagt man lär sig så länge man lever…

    • Svara Ditte 25 juli, 2017 | 20:57

      Så bra att jag bidrar med lite nytt som är gammalt. Visst är du en fena på historia och det är roligt att se att dte mesta hänger ihop på olika sätt-
      Och visst lär man sig. Kunskap av olika slag är lätt bagage.
      Måste även säga att jag lär mig mycket hos dig. Tacksam och glad för det.

  • Svara Anna, New York - My Bite of the Big Apple 25 juli, 2017 | 22:33

    Så mycket intressant om vår historia! Tack för att du delar med dig av kunskaperna så de sprids vidare. Tänk, det var verkligen en hel vetenskap kring linet märker jag.

    Så vackra bilder också! Just i Brynge har jag inte varit. Kul att få följa med dig så här.

    Varm kram!

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:30

      Tack! Mycket finns det historiskt att ta del av och just hur människor levde intresserar mig mycket. Och en hel del av det som hänt
      har ju idag påverkat vårt samhälle.
      Man tänker kanske inte på hur dessa gamla linnevaror kommit till när man ser gamla linnesaker på t.ex. en auktion och inte heller på hur mycket jobb som ligger bakom.
      Och nuhar du ju varit med mig i Brynge! TRevligt att du kom med.
      Kram!

  • Svara Linda 25 juli, 2017 | 23:02

    Ja tänk vilket hantverk det är. Jag gick en textil utbildning på gymnasiet och vi fick bereda linet hela vägen ( spinna garnet jämnt var svårt, det tar ett tag att få in snitsen) och sen även väva av det. Så jag har en liten linneduk som jag gjort helt själv och faktiskt knypplat spetsen runt den också. Ett tidsödande arbete så man förstår att sådana hantverk kostar att köpa, om man ens hittar sådana saker längre. Nu är allt masstillverkat tycker jag…
    Intressant resa du är ute på!
    Kram Linda

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:27

      Vad roligt att läsa att du prövat hela ”linprocessen”. Mycket jobb och svårt att få till det. Vi såg en del av detta och fantastiskt hantverk är/var det. Spännande att se denna stora lärftmangel och som användes flitigt.
      Förstår att du är stolt över din vackra handduk, mycket jobb öfr att få til den.
      Rrsan var verkligen givande, rolig och intressant och jag är glad att ha detta som ”extra jobb”. Och mycket lär jag mig också-
      Kram och trevlig onsdag.

  • Svara Marja 26 juli, 2017 | 02:30

    Tack för den intressanta guidningen och fina bilder! Intressant det där om linet. Jag odlade lin som utfyllnad på kolonilotten, men den sorten hade blå blommor. Jag plockade in och torkade.
    Ha en fin onsdag!
    Kram!

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:24

      Vad roligt att du var med! Och detta med linberedningen var extra roligt att ta del av . LInet var ju en god källa till inkomst och där det låg så mycket arbete bakom för att få fram dessa vackra tyger.
      Tänk att du odladelin på din kolonilott. Vilken bra tanke! och säkert var de fina att att ta in och torka.
      Trevlig onsdag !
      Kram!

  • Svara Anki 26 juli, 2017 | 07:07

    En ny härlig historisk tillbakablick … tack för det Ditte! Det är såå intressant med det du berättar! Mycket av det vet jag egentligen, men det har hamnat lite långt bak i minnesarkivet och då är det så skönt att läsa dina inlägg!
    Ha en ny fin dag! Vi fortsätter en liten bit till norrut idag – sen måste vi nog börja tänka på hemfärd…
    Kram

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:20

      Tack, Anki! Och visst har vi en hel del av detta i bakhuvudet som finns att plocka fram och man minns ju när man läser på.
      Vad roligt med er fina resa och jag följer med i dina inlägg. Kanske tar ni kustvägen hemåt.
      Kram och trevlig fortsatt resa.

  • Svara Fantasy Dining 26 juli, 2017 | 08:17

    Sverige har sannerligen massa intressant att bjuda på också. 🙂

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:17

      Verkligen! Och roligt att hitta en del av detta.

  • Svara Eva 26 juli, 2017 | 09:29

    Du beskriver dina inlägg på ett sätt som får en att stanna till o förstå att det är intressant även om man inte är intresserad av historia men såå roligt att läsa Ditte tack för du delar med dig på ett så fint sätt kram

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 09:34

      Tack för fina ord! Alla kan ju inte vara intresserade av allt- men jag försöker förklara så att även de som inte är direkt historieintresserade ändå ska tycka att det i alla fall är ”lite intressant” att läsa det jag skriver.
      Stor kram och trevlig onsdag.

  • Svara Emma, Sol som sol? 26 juli, 2017 | 10:44

    Lin är verkligen intressant samt att det är en vacker blomma! Undrar om jag inte kort har provat på att bereda lin en gång i min barndom, har för mig vi fick göra det vid något besök med skola eller scouter eller något.

    • Svara Ditte 26 juli, 2017 | 22:35

      Linberedningen var/är verkligen ett hårt arbete som ju sker under lång tid och det är både roligt och intressant att följa processen.
      Vet att min mormor har visat mig för länge sedan men här blev det så påtagligt. Justlinberedningen i Ångermanland och den höga kvalitén på deras linne som fördes söderut och såldes blev känt som linne av högsta kvalité-
      Säkert har du sett/provat att bereda lin i barn/ungdomen, brukar ingå i skolors studiebesök.Vet att man på Skansen kan se hur det går till, men då är mycket tillrättalagt.
      Här i Brynge så odllas linet och det bereds på gammalt sätt vilket var extra roligt att se. Dock hann bi ju inte se den färdiga lärften…

    Kommentera