Monthly Archives

april 2017

Spanien

Vi fortsätter…

27 april, 2017

Vi fortsätter att vidga vyerna och har tagit oss en bit nerför bergssluttningarna och ner i Vall de La  Jalon/Val de La Xaló  (på valenciano, ett av Spaniens fem språk) och är på väg till huvudorten i distriktet, den lilla byn Jalon/Xaló. Trakten är sedan slutet av 1400-talet ett vinodlarområde då vindruvorna som odlades skickades till konungadömet Valencia som låg en bit norröver. Klimatet i dalen lämpar sig fint för jordbruk och under 1700 och 1800- talet utökades vinodlingarna och fortfarande låg fokus på muscatdruvan som verkligen trivdes i klimatet här.

Under turen ner till Jalon såg vi en del stenhus med tunga trädörrar som finns kvar  och bevarade sedan morerna lämnade området i början av 1600- talet. (Tyvärr blev inte fotona på husen tagna genom bussen presentabla.)

Gott om vinodlingar är det och dessa varvas med olivodlingar, odling av ”nisperos”, (japansk mispel på svenska och smakar som en blandning av aprikos och persika och används som plommon. ) mandelträd och citrusodlingar.

Vi stannade i Jalon och passade på att besöka en ”bodega” där olika sorters vin från trakten säljs liksom andra lokala produkter som olika sorters olivolja, honung av skilda slag, marmelader m.m. Lokalerna där bodegas Xaló är inrymd var tidigare förråd för olika redskap som användes för vinframställningen men är sedan 1960-talet en bodega. Bodegorna i byn och en stor del av vinproduktionen drivs av ett kooperativ där 400 personer odlar 400 hektar. (En hektar är 1 km2. Alltså odlar de 4 km2, en fyrkant med varje sida 4 km vilket är mycket och det är inte direkt platt mark det är fråga om)

Provsmakning ingick och det fanns cava, vitt vin i torr, halvtorr och söt smak, likaså rött vin och rosévin i likande smaker. Både billigare viner och dyrare kunde ses på hyllorna.

Närproducerade marmelader och sylter fanns i många olika varianter och i större och mindre burkar.

Här är ”nispero”, japansk mispel, det svenska namnet. Lite lustigt namn med tanke på att den ursprungligen kommer från södra Kina.

Runt om i byn fanns frukt och grönsaker till försäljning, allt närproducerat och väldigt billigt.

Och förutom att stanna till vid frukten så blev det per automatik ett stopp vid en bil. En alldeles blåskimrande bil och av ett märke jag inte kunde minnas att jag sett tidigare. Lacken var minst sagt glänsande. Inte ett dammkorn eller ett litet märke på den 10 år gamla Chevroleten SSR – Super Sport Roadster. En pickup i cabmodell och just denna var specialbyggd med sina 600 hk. (De finns även med mindre stark motor.)

Superläcker cab! Och lacken den verkligen blänkte och än mer i det strålande solskenet. Och den polske ägaren delade gärna med sig av info om bilen. Han hade kört ner bilen från Polen och det hade gått undan i svängarna. 

Pick up var det! Inte ett dammkorn här heller.

Förutom bilen så fanns en tjusig HD i samlingen. Perfekt att köra omkring här i bergen med. Ja, enligt ägaren. Och den hade hustrun kört ner från Polen. Inte ett dammkorn på den heller. Hade hoppats på att blli erbjuden en tur, men jag hade inte tid att vänta på detta erbjudande utan vi rullade vidare. Kanske nästa gång.

I mitten av kartan ligger byn Xaló/Jalon och man kör hit från kusten på drygt 30 minuter. Till byn, alltså vill man  upp till Coll de Rates få man berökna betydligt mer tid och det alltefter trafiken och antalet cyklister. Kommunalt kan man ta sig till Jalon/Xaló med buss från flera orter längs kusten om man nu inte vill köra bil. Det finns också reseföretag som erjuuder turer hit och ett besök  i området rekommenderas verkligen om man är i trakterna.

 

 

Spanien

Naturliga spiraler

26 april, 2017

I gårdagens inlägg var vi på väg upp i bergen norr om Benidormoch besökte den lilla staden Polop och därifrån fortsatte vi på slingrande, smala serpentinvägar upp till 780 meters höjd och utsiktspunkten Colle de Rates.Hela resan gick genom den vackra dalen Jalon Valley eller som den heter på ”valencian” Vall de Xaló.  Valencian är destsamma som katalanska ,ett av Spaniens fem officiella språk och de övriga är spanska, (kastellanska) galiciska, aranesiska och baskiska.

Polop ligger strax nordväst om Benidorm, som är utsatt längst söderut på kartan och därifrån fortsatte turen  till Coll de Rates, ungefär i mitten av kartan. 

Vägarna var asfalterade, vilket i sig var lite lugnande, men väldigt smala och två fordon kunde knappast mötas. Nu åkte vi buss och det innebar att vi inte kunde möta några fordon utan att något fick backa. Och som mer spänningshöjande detaljer var det cykeltävlingar i bergen så hundratals cyklister ömsom susade nerför backarna eller trampade uppför dem. Ett under var att ingen av cyklisterna körde in i bussen i någon av de många 180 graders kurvorna.

Några cyklister som vi mötte på en raksträcka. Fick inte till några kurviga bilder med dem.

Låga järnräcken fanns det till största delen längs vägen och på en del ställen såg vi de gamla i sten bytas ut. Och där körde det ihop sig rejält med att ta sig förbi.

Utrymmet mellan bussen och ”arbetsbilen”, lastbilen, som bytte ut cementblocken var milt sagt minimalt- Damen syns genom fönstret i bussen och vägarbetataren ombord på lastbilen. Närkontakt var det. 

Uppe på nästan 800 meters höjd är utsikten svindlande och en bit ner i dalen växer pinjeträd och man ser odlingar av  oliv, mandelträd, apelsiner och vindruvor. Vill man se mandelträden i blom så är slutet av februari en bra månad och då föärgas dalen här rosa av alla vackra blommor.

Här i dalarna är det perfekt att bl.a. odla moscateldruvan och det har gjorts sedan slutet av 1400-talet då morerna bodde här. De skickade detta vin som de producerade till Valencia och det sägs ha lagt grunden för för den goda ekonomin där.  Idag odlas många andra sorters vi i dalgångarna och nästan varje by har sin egen bodega och vintillverkning. Än idag är vingårdarna många i trakten.

Mäktig utsikt och ner mot  dalen ser man de små sprialerna till vägar som leder ner mot  mysiga byar. 

Bergsområdet runt  Vall de Jalon heter Sierra de Bernia och här är det populärt både mer vandringar och cykelturer.

Cykelturen avstod vi och tyckte att det var helt perfekt att denna dag fortsätta med buss. Men visst skulle jag vid ett annat tillfällle gärna vandra här i bergen.

Vår njutflykt fortsatte nerför bergen längs de smala serpentinvägarna och har man kommit upp så ska man helst ner. Och fler trevliga stopp blev det under färden.

Detta är mitt bidrag till Sannas  fotoutmaning denna vecka, gemsweeklyphotochallenge ,och där ordet är spiral. Titta gärna in där för fler tolkningar.

Spanien

Njutflykt norrut

25 april, 2017

Måndag morgon och vi lämnade Torrevieja för att ta oss en bit norrut. Först körde vi norrut längs kusten passerade Alicante och efter ytterligare några mil såg vi Benidorms skyline och där svängde vi av en bit in i landet och mot nordväst. Vårt första stopp för dagen blev i den lilla fina staden Polop. eller som staden heter Polop de La Marina,  knappt en mil från Benidorm,  ett fint möte. Polop ligger i provinsen Alicante och i regionen Valencia .

Benidorm(längst söderut på kartan) ligger ca tio mil norr om Torrevieja och en bit därefter vek vi av mot nordväst och passerade byn La Nucia innan vi nådde Polop.

Den lilla staden Polop med sina 4000 invånare ligger drygt 200 meter över havet och vyerna runt om är vackra och särskilt en solig dag.  Staden omges av en del höga berg och den högsta bergstoppen är  drygt 900 meter, men någon ”trekking” var inte inplanerad under dagen. Men gärna en annan gång. Trakten är en jordbruksbyggd där mandel odlas i stora mängder, likaså oliver, apelsiner, vindruvor och ”nispero”, eller som frukten heter på svenska ”japansk mispel.” Detta är en frukt som från början kommer från sydöstar Kina och sedan fördes till Japan och därefter vidare till länder runt Medelhavet. Blomningen av trädet sker på hösten och frukten skördas tidig vår innan värmen kommit.  ”Nisperon” ser ut som ett plommon och används som ett sådant. Vad äller smaken påminner det om en blandning mellan aprikos och persika. Men den kan variera.

Gamla delen av Polop.

Och en tavla över staden i keramik. Jodå, visst stämmer bilderna.

Smala gator,trånga gränder och vackra hus finns det gott om. Detta gula hus till höger är idag stadshuset, men började 1927 byggas som en skola och så förblev det fram till 1981 då skolan byggdes om till stadshus.

Flera små torg och med caféer och barer  finns och det är mysigt att slå sig ner och bara titta. PÅ ett av torgen såg vi mängder av vattenkranar och det sägs att om kvinnor dricker av detta vatten ska det ha en gynnasm verkan på fuktbarheten. Lyckades inte få kläm på om detta även gällde för män. Men så borde det ju vara. Eller?

Jag räknade till att det fanns 85 kramar runt torget, sedan blev jag avbruten i räknandet av en trevlig spansk dam som började berätta om den spanske författaren Gabriel Miró, vilket passade bra då detta utdra från en av hans böcker stod över en del av kranarna. Miró föddes i Alicante 1879 och dog 1930 i Madrid.  Familjen bodde i Madrid och vistades långa perioder i Polop och ägde även hus här.

Gabriel Miró räknas till de modernistiska författarna och har skrivit ett 20 tal romaner där ofta  bandom, vänskap, känslor, detaljer, drömmar och fantasi blandas. Jag har hört talas om Miró men har ännu inte läst någon bok som han skrivit, men det ska jag helt klart göra.

Citatet här ovanför vattenkranarna är hämtat från boken ”Anos y Leguas” som jag inte vet hur man översätter titeln till svenska, men kanske ”År och ligor”. Om någon vet så är jag tacksam. Boken anses vara hans bästa bok och har varit referenspunkt i spansk litteratur. (Allt enligt den damen jag träffade och som försökte förklara för mig  om hans betydelse.) Vi fick också  tips om ett museum som öppnades 2012 och som tillägnats Miró. Klart att vi tittade in. (Något jag inte heller funderat så mycket på är att just Spanien under hela 1900- talet varit ett stort litteraturland.)

Huset med det lilla muséet byggdes i början av 1900 -talet, men författaren har aldrig själv bott här. Dock har många av hans saker skänkts hit.

En byst av Gabriel Miró.

Snart dags att åka vidare och innan ville jag förstås prova den lokala telefonkiosken. DEssa är ju numer tämligen sällsynta.

 

Och vidare färd blev det upp i bergen på slingrande och vackra serpentinvägar.

 

 

Spanien Torrevieja

”Ingen ko på isen”

24 april, 2017

Ingen fara! Ingen ko på isen. Uttrycket används ofta men vad betyder det.

Bengt af Klintberg kan emellertid visa att det populära talesättet är första ledet i ett ordspråk: ”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land.”

Detta ordspråk har i sin tur motsvarigheter i mycket gamla talesätt som betonar vikten av att hålla fast i kosvansen när kossan ger sig ut på farligheter. ”Ho som koen äger, han måste taga i rumpan”, heter det sålunda i Sveriges äldsta ordspråksbok från 1604. Dessutom påpekar Klintberg att ”ingen ko på isen” till sin innebörd är ungefär liktydigt med ”ingen fara på taket”, som också det förekommer i en längre ordspråksform: ”Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står” eller ”så länge sotarn är där.”

Igår, söndag eftermiddag, var vi till en matbutikerna och skulle hitta något gott att äta till middag. På söndagar är de flesta butikerna här stängda, men det finns undantag. Ja, Carre, ”Carrefour” är alltid öppet och det 365 dagar per år. Men nu var vi hemma sent efter lite rejsande på tapasfronten och besökte närmaste butik.  Jag hade tänkt mig en bit oxfilé och frågade efter det på spanska -”solomillo de ternera” och damen i den manuella disken visade ett stycke kött som jag inte tyckte motsvarade det jag tänkt och hon meddelade att på tisdag skulle det finnas. (Idag är det lokal helgdag så inga leveranser.)  Tittade då bland de färdigförpackade köttalternativen, vilket jag sälla gör  och hittade ett par köttbitar som såg bra ut, men som jag inte riktigt visste vad det var.  Att det var nötkött hade jag förstått och någon sorts filé; solomillo de cadera. Men det var ordet cadera jag var osäker på.  De jag frågade klappade sig på ryggslutet så jag tänkte mig då ryggbiff eller rostbiff och paketet fick följa med hem. Rostbiff var vad detta var och det blev riktigt gott tillsammans med ugnsrostade frönsaker och en kall sås.  Så kon på isen var långt borta.

Ibland kan det ju vara mindre utmanande att besöka vår kinesiska favoritrestaurang, Fu. Och kinesisk mat, när den är gjord på ”rätt sätt” är en favorit. För det måste vara lite sting i den. Asiatisk mat över huvud taget gillas högt och i lördags blev det ett gott och väldigt trevligt besök i den kinesiska matkulturen tillsammans med vänner. En kväll med många skratt och härlig stämning. Nu var vi sex personer som slog oss ner vid ett av de runda borden med en på kinamanér snurrande skiva ovanpå. Vitsen med den är att de olika rätterna  ska kunns snurras runt till alla för smakprov.

Ami, Patrik, Bosse, Lasse och Fia. Och alla äter nu med pinnar och kurs har hållits. Tycker själv att jag fått upp ett intresse för detta med pinnar även hos de som varit ovana. Och vilken snits de fick upp! Bra jobbat!

Så ”kon på isen” kan helt klart ge nya erfarenheter och på olika sätt.

 

 

Skyltar Spanien Torrevieja

Glädjande guldkorn

23 april, 2017

Trots en hel del blåst har även denna vecka varit fylld av roligheter där trevliga möten med vänner, långpromenader längs havet och ”tapasrejset” varit i fokus.  Vädret kan man ju inte påverka så det är bara att förhålla sig till det och hitta de guldkorn som eventuellt kommer farandes med vindarna. Och en del har jag hittat.

Söndag och det innebär skyltar och den första bilden tillägnar jag BP som så förnämligt förvaltar dessa skyltsöndagar och här finns alla som är med och skyltar.

En glad vecka har det varit även om det här som på andra håll kommer in lite smolk både med vindar och på annat sätt. Men även vad gäller smolket får man hitta ett sätt att förhålla sig till det.

En glad behållare för att lämna tomburkar piggade upp lite extra.

Många skyltar och lappar på restaurang Copas&Tapas som är med i ”tapasrejset”. Och bra att gatan är enkelriktad eftersom en del bord är placerade i gatan.

Och vill man ha mer i tapasväg att välja på är Lizarran, en kedja som finns på många ställen i Spanien, ett säkert kort. Dock inte med i ”tapasrejset” . Här finns traditionella tapas och mer moderna och både kalla och varma.

En skylt som finns hemma hos vännern Ami är denna. Och visst kan jag stundtals överväga budskapet. Absolut!

Bar Carlos bjuder på tradjazz på söndagarna. Ett piggt engelskt band spelar och det är alltid mysigt att titta in här och lyssna. (Om man nu gillar tradjazzförstås)

En läckert grön mc, en Kawasaki, stod bara där och vinkade år mig. Så läcker! Och färgen gillas verkligen.

Här försökte jag i en vägkorsning ta ett foto på mig själv samtidigt som jag vinkade och det gick inte så bra. Men några skyltar kom i alla fall med och jag beredde andra människor viss glädje.

Glädjefyllt är också de varierade långpromenaderna längs  havet som man kan ta både längs strandpromenaden inne i stan eller längs kusten norr och söderut. (Vi tar oss gärna cykelturer både längs havet och inåt landet men i veckan som varit har blåsten inte direkt gjort dessa lockande.) Inne i stan är mycket folk i omlopp, särskilt på söndagarna, och längs ”paseon” (strandpromenaden)  ligger restaurangerna tätt och de är välbesökta. Folklivet är härligt att titta på och ger alltid god underhållning.

Absolut njutbart idag.

(Vet någon vad dessa barrträd heter som nu börjar skifta i rosa så berätta. Jag har glömt….)

 

 

Spanien Torrevieja

Dagens skörd

22 april, 2017

Lördag! Skönt att den kraftiga vind vi haft några dagar har mojnat.  Det har i  en del vindbyar i veckan blåst upp emot 14m/sekund och stundtals har det känts som om man haft vingar. I medvind alltså. I lä, när man väl hittat det, har det varit ganska behagligt och och det har gått bra att sitta i kortärmat. Efter att ha sett vädret på spansk tv har  jag förstått att stora delar av Europa har haft rejält blåsigt under några dagar. Och vädret kan man ju inte påverka.

Vi gick en rejäl lunchpromenad och hade siktat in oss på ett par tapasprovningar eftersom  ”tapasrejset” pågår hela helgen och även nästa. Man behöver inte alls skynda sig på för det handlar inte om att komma först. Men det kan gå att vinna ett pris om man lyckas gissa vilken restaurang som serverat den bästa tapasen i gammal stil och vilken som serverat den bästa i mer modern stil. Och då vill det till att andra tycker som oss.

Spännande färger på ett  hav som känns mäktigt även idag.

Dagens första tapasstopp blev efter en rejäl promenad på restaurang Copas&Tapas som ligger i hörnet av Calle Apollo och Calle Ramón y Cajal nr 5, för oss ett första besök här.   (Ingen egen hemsida men slår man på namnet kommer det upp recensioner och bilder från andra internetsidor.) Här fanns två tapas ”husets nya variant”:; en sorts kebab med spanskt stuk och lätt friterade stora räkor. Vi körde på en av varje för att testa och båda varianterna var väldigt goda. Extra plus här för  att det inte serverades vi i minimala runda glas. (Här fanns det dessutom fyra olika tapasrätter som ingick och förutom de vi valde kunde man få friterad ansjovis eller en låda med kötttärningar och pommes frites.)

Husets spanska kebab smakade väldigt gott och var rejält tilltagen.

”Langostinerna”, stora räkor, var alldeles varma, nyfriterade och frasiga. Jättegoda!  

Här ingick även en rar hund allt klappa och visst tog jag chansen.

Nästa stopp blev Casa Juani på Calle Heraclio nr 29 (heller ingen hemsida men finns att hitta på internet och är recencerad. ) Här har vi vart på tidigare tapasrundor och nu var det dags igen. Även här var det husets tapas som gällde och de var också av modernare vaiant. Men lite tveksamt där tycker jag för en gryta med ”bacalao  (torsk) och löksky med brödkrutonger” kändes som en tapasrätt av modell äldre. Den andra tapasrätten var crèpe med spenat och kyckling.  Även här blev det en av varje och båda smakade väldigt bra.

”Bacalao” och crèpe.

Idag blev det svårare att utse en vinnare så det fick bli oavgjort. Stämpelkortet är ny fyllt och ska lämnas in i morgon och då blir det en ny runda. Sedan kan vi vila oss i form till torsdagen därpå då det blir andra tapas att prova. Men i och för sig testar vi nog någon tapa var dag och det helt oavsett om det är ”Nos vamos de TAPAS” – ”Vi går för TAPAS” ( Låt oss testa tapas) eller inte. Dagens ”skörd” var god och det i dubbel bemärkelse.

Innan vi drog oss hemåt blev det ytterligare en sväng längs havet och några stopp för att se på surfare och alla kraftiga vågor. Men seglare var dte ont om trots den goda vinden.

 

 

 

Spanien Torrevieja

Kombinationer

21 april, 2017

Just möjligheterna och lätttvindigheten att kombinera olika saker att göra, se och uppleva i Torrevieja med omnejd gör att dagarna kan varieras en hel del om man så vill. Men ibland är det skönt att inte bestämma så mycket i förväg utan ta det mer som det kommer. Tapastider är det just nu, denna torsdag till söndag och likaså nästa torsdag till söndag – ”Nos vamos de TAPAS” – ”Vi går för TAPAS” och en del gång blir det ju att ta sig runt till de olika restaurangerna. (Skrev om detta igår , den 20/4)  Tapas äter vi ju ofta och det oavsett om det är speciella tapasveckor eller inte.  Har här skrivit mer om vad tapas är och varifrån ordet/begreppet kommer.

Ett annat stående inslag i vekan är fredagarnas marknadsbesök. Och även idag blev det ett sådant.

Marknadsbesök med inhandling av jordgubbar –


-och vackra snittblommor att ta hem.

Jodå, det blev även marknadsvin med ställets tapas som idag var ost och skinkkroketter. Dessa ingår i drycken. Så tapas finns alltid. Här sitter Christel, hennes dotter Mia, Amila och Ami.  Stort tack till Amila som bjöd oss. Solen värmde gott här i lä denna blåsiga fredag och det var mysigt att sammanfatta dagens marknadsbesök. Många skratt blev det och även en del reseprat. Kunde i stunden vi satt här önska att jag var lite yngre. men samtidigt gläds jag åt och minns de resor jag hitintills gjort  och hoppas på en hel del fler.

När vi är här så blir det ofta en del kortare turer och någon lite längre. Nu hade vi i maj tänkt oss bl.a. en tur till Madrid med något av de två brittiska resebussbolag  vi tidigare åkt med.  Att ha haft god framförhållning hade varit bra, för nu  när vi skulle beställa var allt utsålt.

David´s Coachtrips  (har en bra hemsida)och de ”Rosa Bussarna” – Viajes Rosa Tours  (mindre bra hemsida) har ett bra utbud av dagsturer och turer på 2-4 dagar som tar en runt till olika platser i Spanien.  Resan och boendet, oftast med frukost ingår, men i övrigt sköter man sig själv och det är ett koncept jag tycker om. I Spanien är inte järnvägsnätet så utbyggt så att ta en ”färdig tur” eller att ta en reguljärbuss  är oftast ett snabbare alternativ, i alla fall från Torrevieja, om man inte kör själv. Närmaste tågstation är i Alicante och dit är det fem mil, men å andra sidan går det ofta bussar dit så det går lätta att ta sig dit. Madrid finns kvar på listan men vi har hittat andra  alternativ som kan kombineras och vidga våra vyer.

Spanien Torrevieja

Tapas med runda

20 april, 2017

Idag gick startskottet i Torrevieja  för vårens tapasrunda och visst var vi med. Väldigt god tanke för det kan bli en rejäl runda för man rör sig mellan restaurangerna.

Vi låg beredda i startgroparna. (Här gäller både lunchserveringar och kvällsserveringar) Visserligen är det ingen brådska för evenemanget pågår den här veckan torsdag till söndag och så även nästa vecka. Så tid har vi att prova både för oss nya restauranger och kanske också ”nya tapas”. I år är det 37 restauranger som är med och var och en av dem serverar dels en mer traditionell tapa och en mer ”innovativ”- modern, där restaurangerna själva sätter sin egen prägel. Det är också olika tapas som serveras under tapasveckorna. Tapas och dryck kostar 2,50 euro, inte direkt så billigt med tanke på att vi ofta får tapas till en dryck och så sker på många restauranger även om det inte är tapasveckor. Nu var ju de tapas vi fick idag av modell lite större och att tillsammans med vänner gå runt och prova är väldigt trevligt förutom att de också oftast smakar bra.

Vi hade försökt få tag i ett häfte med info men det kom inte ut förrän idag när det hela startade och inte ens idag hade allar restauranger fått sina broschyrer.  Men på hemsidan, Torreviejagastronomica , står all info och restaurangkarta finns med.

I häftet finns förutom en förteckning över deltagande restauranger och vilka tapas som serveras också en karta och ett röstkort. Tapasrundan är också en tävling där vi som deltar gärna får rösta på den restaurang vi  tycker serverar den bästa traditionella tapan och den restaurang som servera den bästa ”mer moderna” varianten. I häftet finns också en stämpelsida där restaurangerna stämplar för att visa att man provätit. Så nu samlar vi stämplar.  Lämnas stämpelsidan in och man röstat på den/de restauranger som flest andra också anser ha serverat de bästa tapasen deltar man i ett lotteri med fina priser.

Riktigt att restauranger som är med kom inte med på min karta för fem stycken ligger lite i utkanten av stan.

Vi startade på El Rincón de las Jarras, ”Glasens hörna” och här serverades dels ett litet köttspett, ”pincho a nuestra estilo” med friterad potatis som en traditionell tapa och en ”montadito noor” – en dubbelmacka med ägg och bacon, som en modernare variant.  Dessa tapas var ok. men inte så mycket mer. Minus för snål tilldelning av dryck.

Dagens tapasätargäng; Lasse, Bosse, Fia, Krister och Anna Carin.

Stopp nummer två blev på La Creme de la crêpe och här är vi ”ladies” i funderingstagen. Men vi här fanns det bara modernare varianter av tapas så vi tog en av varje.

Här blev det ”crêpe  teryaki”, crepe med en grönsaks och köttfylllning i teryakisås samt en ”taco de ropavieja”, ett mjukt, litet tortillabröd med en kött och bönfyllning. (Ordagrant betyder ropavieja gamla kläder. ) Gott även här.

En tredje restaurang skulle vi orka med och det blev nog också dagens bästa tapas och den fick vi på restaurang Namm&Gastronomic (Paseo Libertad nr 9)

Här på Namm som på de övriga restaurangerna fanns dagens rätter uppdukade.

Och servitören förklarade för oss vad de två olika tapasen bestod av.

Här gällde restaurangens val av tapas; ”delicias de la huerta” som var olika friterade grönsaker och rätt nummer två var ”manjar de ibérico”, ibericoskinka med delikatesser vilket innebat stekt bröd, en skuva grillad ibericoskonka, görnsaker och två såser. Båda rätterna gillades och var nog, i vårt tycke, de bästa på dagens runda . En jättetrevlig dag blev det och många skratt följde oss längs vägen.

Blåst har det gjort rejät hela dagen så några tapas med havsutsikt intogs inte. Men vi tittade i alla fall till havet och i viss upprorsstäming var det. Vackert och väldigt mäktigt.

 

 

 

Foto Spanien Torrevieja

Rund form

19 april, 2017

Formen är rund denna vecka och så är också grundformen på mitt bidrag till veckans fotoutmaing hos Sanna, ”gemsweeklyphotochallenge

Jag hade bestämt mig för att titta efter blommor i min närhet med rund form och hittade en hel del. Men ögonen fastnade också på ett brunnslock på vår trottoar. Agua potable – dricksvatten, vet att många växter här inte alls vattnas annat än med regnvatten så att de skulle få dricksvatten är ytterst tveksamt. I och för sig är inte vattnet här i kranarna hälsovådligt men det innehåller en del kalk och klor så många har vattenrenare med filter hemma för att kunna dricka kranvatten eller också köps vatten i dunkar.

Tyckte att golvbrunnen var fin. Och rund är den.

”En cirkel är en alldeles rund linje utan några hörn och som slutar utan att man vet när den börjar. ”

Runda växter som dels håller ihop och dels lämnar ett mellanrum. 

”Kanske är det så att jorden är rund för att det inte ska finnas gränser och även vara den plats där slutet också kan vara en början.”

Passionsblomman tittar på mig ler och vill berätta något för mig. Jag försöker lyssna och förstå-

I vinden hör jag följande ord. ”Jorden är rund precis som jag så att vänskap lättare ska kunna omsluta oss”.

 

Spanien Torrevieja

Samling

18 april, 2017

Ännu en vacker dag i Torrevieja övergick i fin kväll och det blev en trevlig ”samling vid pumpen” hemma hos vännerna Susan och Jörgen. I och för sig var pumpen utbytt mot en pool och duschar (i det runda ”huset”) men samling var det. Och pumpen kanske finns…

Samlingen samlad på ett och samma ställe och med flera bloggare till städes är kameran ofta både med och framme. Patrik, värdparet Jörgen&Susan, Ama och Anders i soffan, Bosse och sedan Ami som sitter bakom hatten. En annan sorts hatt, korken, hade Jörgen framför sig när han skickligt öppnade cavaflaskan och den andra hatten verkade intresserad av vad som hände. Ja, det var vi alla.

Goda tilltugg bjöds vi också på. Och dessa underbaar oliver… inköpta på marknaden i fredags. 

Nästa samlingspunkt var den kinesiska restaurangen Fu, på Avenida Baleares 36 även den  en av våra favoriter i restaurangväg. Och asiatisk mat, gärna kinesisk som lagas på rätt sätt, är verkligen gott. På Fu är personalen kinesisk och så även den familj som arrenderar restaurangen. Här kan man beställa menyer med fyra rätter för ca 12 euro (olika rätter  att välja på och med olika ”hetta”) och där dryck ingår. Vill man  själv plocka ihop sina rätter gör man det. I Kina är det brukligt att man beställer in många olika rätter som placeras mitt på bordet och sedan äter alla av allt. Men man behöver ju inte göra så… För egen del blev det ett par kinesiska favoriter som inte finns på menyn men som lagades till mig. Den ena var en stor vårrulle som var fyllde med räkor och vitkål och sedan beställde jag en ”gongbao jiding”, palatsväktarens kyckling, en klassisk rätt från sichuanköket i mellersta Kina där maten kan vara ganska ”het” och sichuanpepar ingår i rätten liksom brynt chili.  Just såsen är viktig, mild sötsur sådan och i kombination med kryddorna gör hela rätten.  Kycklingfilé, vitlök, ingefära, salladslök, hackad röd paprika och rostade jordnötter är övriga ingredienser i rätten.

Framme vid Fu står en hund på taket och välkomnar oss. Och den har strategiskt, säkert för min skull, placerat sig vid den norska flaggan.

Restauranglokalen på Fu är stor och även en del bord så trångt var det inte. Vi var några tappra som åt med pinnar och extra roligt var att Ami ville lära sig den ädla konsten. Och att då sitta mellan mig och Susan och ha Ama mitt emot och alla är vi måna om att ge personlig handledning. Hur det gick? Utmärkt! Kanske har Ami lite träningsvärk i tumgreppet idag, men det är övergående och vi ska träna mer. I övrigt kan det tänkas att skrattmusklerna också fick sig en rejäl träningsomgång i denna samling.

Samlade till middag. Mat på gång till oss alla. Väldigt gott och rikligt. Obs! Amis pinnfattning.


Övning ger färdighet och Ami åt hela måltiden, alla fyra rätterna med pinnar. Bra där!