Allmänt

När? Var? Hur?

14 januari, 2017

Den senaste veckan, där det i huvudsak gällt att kurera en förkylning med tillhörande feber, har inneburit att mina dagliga promenader, utflykter och andra trevligheter i vardagen helt kommit av sig. Gårdagen med sitt stålande solsken hjälpte till att pigga upp mig och ut kom jag. Hem kom jag också men med ett huvud som stundtals kändes som fyllt av bomull och stundtals som om jag hade ett gäng muttrar fritt skramlande där inne.

Vilopaus i soffan där en kopp te och njutbar skymning över Södermalm gjorde att krafterna kom tillbaka.  Skymningen övergick i mörker och jag satt kvar.

Vackert att blicka ut över kanalen mot Hammarbyslussen och se ljusen spegla sig i vattnet.

Från fönstret ser jag kajen hos oss och ljusen från Hammarby sjöstad som  speglar sig i det isfria vattnet.

Det är när jag sitter i soffan och ”vilar mig i form” som jag börjar fundera över var jag har min mobiltelefon. Operation letning påbörjas. Och det ordentligt.  När? Var? Hur? Jag funderar rejält och känner stressen bli påtaglig. Jag vet att jag använde mobilen vid Skanstull innan jag gick in i min lokala ICAbutik så den borde ha följt med hem. Under promenaden fanns den i jackfickan med dragkedja. Jag rekonstruerar vad jag gjorde när jag kom in i lägenheten och var telefonen brukar läggas. (Kan variera.) Ingen mobil i sikte. Och jag kunde inte heller ringa till den. Funderade på olika lösningar och kom på att jag kunde uppsöka en granne för att be den ringa telefonen. Tänkt tanke fick gälla. Ringde på fem dörrar men igen som öppnade. Min envisheten är oftast bra att ha så jag fortsatte min vandring ner till plan fyra och där var turen med mig.

Ett par tjejer i elvaårsåldern står vid sin ytterdörr.  Jag berättar mitt dilemma och ber dem ringa min mobil. Först hörs ingen signal men den kommer. Det ringer inne i min lägenhet och efter visst sökande ser jag telefonen i en fåtölj. Den ligger bredvid en kudde på gråvit bottten och med liknande färger i övrigt som finns på mobilfodralet. En stor lättnad!

Egentligen är en förlagd telefon en världslig sak men jag som så många andra förlitar mig på att den finns där och helst i närheten. Idag blir det i inköp av nytt färgglatt mobilfodral. Och tänk så bra om det också fanns en funktion inbyggd i fodralet där man kunde ropa eller vissla på telefonen och så att den ger sig till känna. Kanske något att klura vidare på.

En ros till de hjälpsamma tjejerna och lite godispengar som tack för hjälpen. 

Rosen lånade jag från denna vackra bukett som jag fick av väninnan Vivi häromdagen som trots  det rejäla ovädret kom resandes in till stan för att pigga mig.  Och visst blev jag piggare av både sällskapet, blommorna och eftermiddagen vi tillbringade tillsammans.

 

Du Kanske Också Gillar

40 Kommentarer

  • Svara Birgitta 14 januari, 2017 | 12:09

    Ännu ett par jättefina Stockholmsbilder. Du har verkligen en förmåga att visa Stockholm från sin bästa sida! Jag köpte mig ett knallgult mobilfodral efter några gånger ha råkat ut för samma sak som du. Å det har hjälpt till viss del i alla fall 🙂
    Hoppas förkylningen nu är borta och att krafterna återvänt i normal omfattning.
    Ha en skön lördag!
    Kram! / Birgitta

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:52

      Tack! Ibland behöver jag inte röra mig utan bildern afinns utanför huset. Bekvämt och bra.
      Tror också och hoppas att ett mer färgglatt mobilfodral skall hjälpa mig nästa gång. Tycker man borde kunna ropa på mobilen och att den svarar.
      Förkylningen är bättre och snart är jag i skick som ny. Eller nästan då. Åren har ju satt sina spår förstås.
      Önskar dig en fin kväll-
      Kram!

  • Svara Geddfish 14 januari, 2017 | 12:38

    Hej Ditte! Nog har jag också letat efter min mobil här hemma. Och typiskt, om jag ska iväg. Och det är den enda förbindelsen ut i världen, nej, jag har ju datorer. Man kan faktiskt ringa från dem och även upp sitt mobilnummer. Det finns en specialsida, kommer inte ihåg den nu. Men på mitt gmail så har jag i kontakter mig själv och där kan jag klicka på mitt mobilnummer och ringa från datorn. Och om du har Skype, går det också att ringa upp ett vanligt nummer.

    Nog om det. Jag skickar kryapådigkramar! Jag var förkyld i två månader men sedan i måndags är jag helt frisk, underbart! Och du, så underbart fina bilder du visar! ♥

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:41

      Ja, visst ja. Tänkte aldrig på datorn i stressen. Jag har ju Skype på den och en typ där jag kan ringa både mobiler och telefoner. Finns ju andra alternativ också. Tusen tack för påminnnelsen. Händer detta igen så kommer jag ju att komma ihåg detta med datorn.
      Tack för krya på hälsningar och jag blir bättre dag för dag. Minns ju att du var dålig länge.
      Piggade upp mig idag med att fira barnbarnet som fyllde sju och det gav nya krafter. Är nog snart pigg.
      Har suttit i soffan en del nu när jag varit dålig och det är fint att se vad som händer med ljus och annat utanför fönstren och hur husen speglar sig i vattnet.
      Kram och trevlig kväll- Jag njuter av konserten med Laleh i SVT 2. Väldigt bra! Vilken artist och så allsidig.

  • Svara BP 14 januari, 2017 | 13:12

    Ja, det var ju fredagen den 13:e igår – en lyckodag alltså för dig, då du hittade din mobil:-) Det roliga är i sammanhanget att min man och jag var i dina trakter igår och åt lunch. Sedan delade vi upp oss och sa att vi skulle ringa till varandra senare för en fika i Täby. Jag åkte hem och ringde några timmar senare till maken. Man kan väl säga som så att hans telefon ringde en meter ifrån mig, då den stod i laddaren. Så han hade alltså glömt den. Hur gjorde man förr…

    Helt fantastiska bilder från Hammarbykanalen, speciellt den med speglingarna är enastående.

    Nu hoppas jag att du snart bli av med din förkylning!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:33

      Visst var det en lyckodag! Hoppas ni hittade en trevlig restaurang i mina trakter…
      Lustigt med din telefonhistoria…Kanske är det något med fredag den 13:de och telefoner.
      Jag undrar också hut man gjorde förr. Telefonkiosker fanns ju då och man bestämde tid och plats i förväg.
      Jag tycker det är roligt att se speglingarna i kanalen och när jag nu varit dålig har jag häckat en del i soffan och blickat utåt.
      Förkylningen är bättre men den har varit långdragen.
      Har idag firat barnbarnet Max som fyllde sju år och det piggade helt klart upp.
      TRror på att lite trevligheter bidrar till tillfrisknandet.

  • Svara Vivi 14 januari, 2017 | 13:26

    Ja det var ett väldans oväder. ! Jag blåste hem på nolltid…tack för en trevlig dag men go mat och mys ????

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:28

      Tack själv! Så mysigt att ses! Har saknat dig.
      Jag var orolig att du inte skulle ha kommit hem.
      Rosorna är så vackra och de blir som vi; vackrare för var dag…
      Stor kram!

  • Svara Comsi Comsa 14 januari, 2017 | 13:35

    Jag sätter ofta min mobil på ljudlöst och då är det rent hopplöst om jag förlägger den. Ett chips i armen som hade alla funktioner som man behöver och så lägger man bara armen mot en skärm när man behöver se det man behöver, kanske? hi hi, tusan också där rök min patent! 🙂

    Din nya sida ser så ren och fin ut, fräscht….

    Ta hand om dig och krya på dig, kram ♥

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:27

      Vilken god idé du kom med! Värd att du utvecklar den!
      Tack för fina ord om min nya bloggsida. Jag tycker den känns bra och tränar fortfarande för det finns mycket man kan göra med WordPress och det tar tid att lära sig. Men nu bestämmer jag själv och det gillas.
      Snart är jag pigg igen för detta har varit segt.
      Kram och trevlig kväll.

  • Svara marga 14 januari, 2017 | 13:51

    Tänk vad envishet är bra! Toppen att du lyckades till slut och vilka gulliga tjejer som hjälpte dig! När, var och hur är ett bra sätt att börja detektivarbetet på. Me gusta! Ja, köp dig ett riktigt färgglatt fodral nu! Rebecka köpte ett med texten Hakuna matata på med orange-svart färg på fodralet. Det syntes. Lycka till med inköpet! Trevlig helg och kram!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:24

      Envisheten är oftast bra att ha. Igår var den absolut det. Och fint att jag hittade på tjejerna som ville hjälpa mig.
      TYvärr är mobilen till åren så utbudet av färgglada fodral är litet. Men jag ger inte upp.
      Orange och svart verkar perfekt.
      Stor kram och trevlig kväll.

  • Svara Znogge 14 januari, 2017 | 13:58

    Vilken tur att telefonen kom till rätta. Man vill verkligen inte att den ska komma på avvägar. Skönt att förkylningen går på rätt håll nu i alla fall. I skolan går det mycket influensa men också magåkommor så det gäller att hålla sig undan från bacillerna.

    Önskar dig en fortsatt fin lördag!

    Kram

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:22

      Virrigheten var total igår när jag kom hem och så fint att få hjälp av tjejerna att ringa på den.
      Och mobilen låg ju där, men inte allls där jag brukar lägga den.
      För min del är det länge sedan jag var dålig så därför blev det väl rejält nu.
      Och i skolan är det ju gott om baciller så hoppas du håller dig pigg.
      Kram och trevlig kväll.
      (Tittar nu på Laleh och det är givande.)

  • Svara Tove Olberg 14 januari, 2017 | 14:35

    Så ljuvliga bilder från din utsikts- och tillfrisknande plats! En söt historia om telefonen som ger ett stressil. Vilken skön känsla då det ringde i den!
    Inte så kul ge sig ut på letande. Rosbuketten är underbart!
    Bra du frisknar till och besök gör gott också.
    Ta det rolig.
    Stor kram och skön lördagskväll!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:19

      Jag njuter när jag sitter här i soffan och en del sittande har det blivit under den gågna veckan med förkylning och feber. Men snart är jag pigg igen. Telefonen kom till rätta och jag letar fodral men får fortsäta i morgon. Telefonen är så ganmmal att det finns få som passar.
      Rosorna piggar upp mig och är så vackra.
      Jag fortsätter att vila mig i form och är snart tillbaka i friskheten.
      Stor kram!

  • Svara Preciosa 14 januari, 2017 | 14:35

    Hej Ditte!
    Ja det är bra att man kan ringa sin mobil 🙂 Men du kunde ju inte nå någon. Jag får ofta ringa men så har jag ju två och förhoppningsvis har jag inte lagt bort båda 🙂 Glömde – jag har ju en fast nu också. Välförsedd… Däremot har jag alltid röd liten plånbok i väskan så jag kan se den på en gång 😀
    Krya på dig ordentligt så du är pigg när du åker ner 🙂
    Kram P ♥

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 18:01

      Nu var det bara jag hemma och då är det klurigare och den spanska mobilen har jag , men inga pengar på den. Men det hela löste sig bra.
      Fast telefon har vi inte heller.
      Jag ska nu ha ett mobilfodral i stark färg! En röd portmonnä har jag och det underlättar att hitta den i väskorna.
      Jag vilar mig delvis i form och blir sakteliga piggare och vill snart vara helt pigg.
      Kram!

  • Svara Kolonilotta 14 januari, 2017 | 14:49

    Vilken tur du hade att mobilen inte var borta. Här hemma händer det ganska ofta att vi får ringa varann för att någons mobil åkt ner mellan soffkuddar odyl.
    Fint att ge tjejerna ett litet tack. Det är inte alla som tänker på det.
    Hoppas du blir helt bra snart.
    Du har ju också varit sjuk länge nu.
    Krya på dig vännen.
    Kramar

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 17:59

      Jag blev så glad över att mobilen fanns hemma men samtidigt lite rädd över att jag faktiskt inte visste. Jag visste dock när och var jag använt den och att den själv skulle ha hoppt ur fickan var inte troligt. Men ficktjuvar finns ju. Vsserkligenär min mobil gammal så ingenvill nog ha den, men i alla fall-
      Flickorna bllev glada för den lilla belöningen och jag för deras hjälpsamhet.
      Jag blir sakta med säkert piggare men har varit krasslig i över en vecka. Orken kommer så sakteliga tillbaka. Väntar också på att fira att jag är frisk.
      Kram och trevlig helg!

  • Svara Ami 14 januari, 2017 | 16:17

    Vilka hjälpsamma tjejer! Och vilken tur att mobilen fanns hemma i lägenheten!
    Stor kram och fortsätt krya på dig!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 17:55

      Jag var väldigt tacksam och det var ju lätt ordnat när jag väl hittade grannar som var hemma.
      En stor lättnad var det att mobilen fanns i lägenheten.Puh!
      Jag fortsätter att delvis vila mig i form.
      Kram!

  • Svara Lena i Wales 14 januari, 2017 | 16:58

    Krya på dej!!!
    Jag har ett knallrött mobilfodral, en chockrosa fickkalender och en röd plånbok, har faktiskt gjort mitt liv enklare! Känner igen din situation!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 17:53

      Tack, jag jobbar på att bli bättre och tycker jag lyckats ganska bra.
      Vilka bra tips. Får fortsätta leta mobilfodral imorgon för min mobil är så gammal att det nästan inte finns fodral till den. Men jag ger inte upp. Ett i lysande färg önskas.
      Skönt att jag inte är ensam om att lägga bort saker. Känns genast lättare…

  • Svara Anna, New York - My Bite of the Big Apple 14 januari, 2017 | 17:08

    Åh, så roligt med ny bloggdesign och nytt bloggnamn. Fantastiskt bra, Ditte! Nu ska jag läsa ifatt här.

    Vilken tur att du hittade telefonen! Känner så väl igen mig. 😉 Jag har också en Ipad och du brukar jag använda mig av appen Hitta Iphone. Kanske kan du göra detsamma? Man trycker på en knapp och så piper telefonen utan att man behöver ringa till den.

    Kram

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 17:48

      Ja, nu är jag igång med den nya bloggen men har en del att träna på. Att krympa bilder var ett krux men nu kan jag det. Blogg.se gjorde det per automatik, men på W.P. måste man göra det själv.
      Vad roligt att du tycker bloggen blev bra. Jag har fått fin hjälp av Sanna och hon finns med som backup nu också. Du vet gamla hundar…. (Jag , alltså.)
      Jga har ingen padda dock en MacBook, men den kan ju inte ha en app. Annars låter det där helt fantastiskt. Kanske värt att skaffa en padda…Får fundera på detta.
      Kram och trevlig fortsatt helg.

  • Svara Birgitta 14 januari, 2017 | 19:45

    Ännu ett par jättefina Stockholmsbilder. Du har verkligen en förmåga att visa Stockholm från sin bästa sida! Jag köpte mig ett knallgult mobilfodral efter några gånger ha råkat ut för samma sak som du. Å det har hjälpt till viss del i alla fall ?
    Hoppas förkylningen nu är borta och att krafterna återvänt i normal omfattning.
    Ha en skön lördag!
    Kram! / Birgitta

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:15

      Tack! Letade fodral idag men min mobil är så gammal så jag hittade bara mörka färger så jag letar vidare.
      Envis, du vet. Förkylmingenblir bättre för var dag och snart hoppas jag vara i skick som ny.
      Här har det kalasats idag, äldsta barnbarnet har fyllt hela sju år. Och det kunde jag ju inte missa.
      Kram!

  • Svara Torrebloggen 14 januari, 2017 | 20:17

    Härliga bilder över kanalen! Vilken tur att du fick hjälp av de gulliga tjejerna att hitta din telefon.
    Känns som jag också skulle behöva skaffa mig ett färgglatt fodral och en röd portmonnä!
    Så vacker ros flickorna fick!
    Trevlig kväll!
    Kram!

    • Svara Ditte 14 januari, 2017 | 20:47

      Vi har väldigt fin utsikt och extra fint när ljusen speglar sig så vackert i kanalen. Jag sitter i soffan och njuter av att titta ut.
      Tjejerna var så rara som hjälpte mig. Men jag fick tips av Geddfish att man ju via datorn kan ringa och det tänkte jag inte alls på fast jag ofta använder Skype i andra fall. (Har Skype där jag kan ringa mobiler och vanliga telefoner också)
      En röd portmonnä har jag men nu får jag leta vidare efter fodral till mobilen för den är så gammal.Hittade bara mörka färger idag.
      Önskar er också trevlig kväll.
      Kram!

  • Svara Marja 15 januari, 2017 | 01:20

    Så fina kvällsbilder över kanalen! I dag hittade Johanna inte sin mobil och jag fick ringa till den. Så fiffigt att be någon av grannarna ringa till din mobil. Det hade jag nog inte kommit att tänka på. 🙂
    Hoppas att din efterhängsamma förkylning försvinner snart. Såg på Instagram att du hade varit på trevligt 7-årskalas.
    Kram!

    • Svara Ditte 15 januari, 2017 | 16:47

      B är ju inte hemma så han kunde ju inte ringa. Men jag kom på det här med grannar. Man kan ju även ringa via datorn, men det kom jag inte ens på.
      Förkylningen är idag klart bättre men igår kunde jag ju inte missa Max sjuårskalas och det gick bra att vara med. Smittar ju inte längre.
      Kram!

  • Svara Marina 15 januari, 2017 | 08:47

    Ja, det där med borttappade mobiltelefoner är ett elände och visst är det konstigt vilka panikkänslor det kan föra med sig. Vi har ju alldeles för mycket i den där lilla lådan och är rätt beroende av den. I ärlighetens namn är jag nog mer beroende av min telefon är vad jag vill erkänna…

    • Svara Ditte 15 januari, 2017 | 16:44

      Så är det nog för mig också med mobilen. Min är gammal, en Iphone 4, men fullt fungerande så jag har inte köpte en nyare modell. Men det är ju innehållet som är viktigt och det vill man ju ha kvar oavsett modell på mobilen.
      Men nu finns den här.

  • Svara Ama de casa 15 januari, 2017 | 09:24

    Jag har sagt det förr – och jag säger det igen: Ni bor sååå himla fint! Vilken bedårande utsikt 🙂

    Tur att telefonen kom till rätta. Snällt av tjejerna att hjälpa till! Förr (och kanske nu?) fanns det såna där grejer man kunde sätta på nycklarna för att kunna vissla på dom så dom svarade när dom hade ”sprungit bort”. Kanske finns sånt till mobilerna också? Men oftast förväntas det väl att man ska ha en till telefon så man kan ringa på den när den gått och gömt sig…

    Ha en fin söndag!

    • Svara Ditte 15 januari, 2017 | 16:42

      Vi bor verkligen bra och fint att sitta i soffan och njuta av det som finns utanför fönstret. Har ju hunnit sitta i soffhörnan nu när jag varit dålig och visst piggar dte upp att ha något fint att titta på.
      Mobilen kom ju fram och glad var jag och taxksam för flickornas hjälp. (Hade ju kunnat använda datorn och ringt på mobilen, men kom inte ens på det i stressen,)
      En sån grej till nycklarna fick jag i Peking av eleverna för mina nycklar var alltid på rymmen. Fick även ett nyckelhalsband.

      Önskar er en fin söndagseftermiddag.

  • Svara Eva 15 januari, 2017 | 10:09

    Vackert som ur en bok är det där ni bor, att njuta är ju svårt att inte göra 🙂 men oj där fick du ligga i med mobilen jag har varit med om det förr, dock hade jag den på ljudlös så svårare att hitta den…men va bra att det löste sig till slut 🙂 hoppas du känner dig hel frisk snart stor kram å fin söndag <3

    • Svara Ditte 15 januari, 2017 | 16:39

      Här är vackert och extra fint när solen skiner eller när skymningen och mörkret kommer och alla ljus speglar sig i kanalen.
      Mobilen fanns ju men jag var orolig ett tag och glad över flickornas hjälp att ringa på den.
      Jag är pigggare men måste återhämta lite krafter som sinat.
      Kram och trevlig eftermiddag.

  • Svara Mia 16 januari, 2017 | 14:12

    Jag har på tok för lätt att stissa upp mig alldeles kolossalt över borttappade saker och kan därför helt anamma den underbara känslan i att finna det man söker. Kanske lite plåster på såren över vad som nästan verkar framstå som en släng influensasymtom. Jag önskar dig snabb och god bättring.
    Kram

    • Svara Ditte 16 januari, 2017 | 14:35

      Tack för din omtanke. Nu är jag i princip pigg men det har suttit i länge. Och jag har inte tålamod till att inte vara i gång. Men nu har jag tränat upp det lite och det har gått riktigt bra.
      Jag stressar upp mig när jag inte hittar mina saker där jag tror att jag lagt dem men visst är känslan skönnär det borttappade dyker upp.
      Och kanske inte där det borde ha legat.
      Kram och rankar till dig.

    Kommentera